Skip to main content

Full text of "Moderna språk"

See other formats 


This is a reproduction of a library book that was digitized 
by Google as part of an ongoing effort to preserve the 
information in books and make it universally accessible. 


Google books 


https://books.google.com 


Google 


Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 


Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 


Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 


Riktlinjer för användning 


Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 


Vi ber dig även att: 


e Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 
Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 


e Avstå från automatiska frågor 
Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 


e Bibehålla upphovsmärket 
Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 


e Håll dig på rätt sida om lagen 
Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 


Om Google boksökning 


Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk 


vr i” . I UrbrRo Red nåd bred + ve Senda 24-4 4 2 SUSIE ERE rm 
FE nt NR a > se SS TASSAR ng Md 4” Ag KRA FOTA 
mattar HR WW je datt 4 had då ohid a a 23 ddrr i Min hö NIAN 
a , Ft y +” sröge SER a År 4 ST . 4 ER "n pan 
la Å vi , 05 I Re + å sie är an 
N r -. ? 
kh ERE RO SKER : St Sv Sö . 
Ske M 4 hb ABM a vd ör ku Dad ra Ia HR : 
MPSYKN YET öser EE MO 
Aa ” IN 2 gj Jeg IE a 
ERS RM Seals 

- Ar n £ Ae 1 Då f € Har EA 

fv br SE äg ir ”- "4 då 


4 wdg 
4 MM Mkt fr M 4 
MA a ige ie fbarge å ; RA ch Å d frå a 
Lå p Vv '”- SE . 2 M MG svt vs Å IG ör | b Igel Fejud a MT 
' Eiblig ig RS frå da Fab vin Ik iv - SAGE Ar v v a KL "äv, RS iv Lå mg NaN T RR 
Öna sl sdp bar SEM sn el, Sy FER ROR q mn 14 N a Fira mv lats j nr NN BRC KRT . Uska H He fr rvarte RIE 
vs Er syretgr AY är a LM ad. stenas [RENSA : 13 Ad i a 
Hå all d s4 a M Li ÄN gen bj KJ lv HH Kg Ge ö Ne i i N 4 Me ipn 
aa eb Ä RR Vie pek i a r& ä js | 2 1 Så Mad ved. ikrgdak, mr V a + deg SR Ad 
JIMI J vi 4 Bi tiyeld 4 4 | i , vm , &| 4 
NN NN 2 £ DE ; rs 4 Waa SR RT Å UR ; Nr vet en) Pig q Jag 6 b b em erfa 
KA ve be bj <a NÄ) 1 bår Br mild h 4 re 
3 ov + |) HYLP lv n Sd IL rd [He] ål osv An SERGE (34 Oras spå srt Fä v sr 
v ÖN vega SK ELMA j CL t rå SVs verk fak vinet oe så CM AR börd Un RAOGA Fares 
; On Mine + ; ri" så Av CM b åa 
SEA väg; SR rr Ya Sv SM FR SAP ae HIT Hirg a TU | Å SR 2 Få rt Lär spösdarån Hp lg RUE 
lar Ta H Hö (se sj i rade ALT ädrysta Bl MN p 2 Ba a RK Ya Ner Ja en vr SE 
2 a SR KR NOSA taljgl Wet lasta HESSEN STI - 5 
4 / så GRS Kil vs 4 Ör yn vh [Re . | se OR fö ba JA SR ov Å ' 7 in mi åå 
så ån MM / Vetle PR , é på Nn M ) 5 vi 
; frå014 gå a MAL Ha Md bit RE t i Mä are . ry VA ! = ki$- å Pet Hy sarg Ke 
; a - X ÅA 6 Ah - ep IA Py N MM Nn | " 4 nd SE 4 M qv AR JAR a sne RR 
SER ler (ika lr) SM ag Eg | MANS "+ 4 AL) (rt RA Ar på 4 ra Me au I a md Re pinnar I 
Fr " KRETSPTEN + 14 si 4 (N-1öt då Ioneg: 
Fa säga AR RN | HIT | Fin 6 ah vå SEN Rrjd, Ai Na Ae I MILAN ANNA are a IR ; Sve Nie 
ma enU Ve Toa MoNR Ac Ruf ed) AEG ST ggr I förd reds 8) 3 
inde | | ålay ” ” dad Äl ; a SIE av + jer ANA , v 4 E- - nd £ w 
LÅ .i KJÄLL kad FÄR LEK [ och il v 
Meg s ss s l (2 På) då öm PM jä vn 3 Er i bri bop 
Feer INRE Velld rk dågert, AVA Lst MR pA SR ANTAG u Fo LM då DAG yt 2 
de våder "pe re jen BUS NÅ SE Mors My jaa Inet ARR an dr a (be NIUE vor (Ida / yn 00 Angra - ' ed 
| SM : Tu 


- se ls Met NOA jäst 


. p VV Nå 
firat "på ö tt RI LTS tår in int brrå 
mph ST / ; sich 4 sola Y ' yt pra Vv 
lr OR usel SLA JE si 0 st Mif CB RS Har Ur SE NNE ER ; s 
FÅ reds nd Un Aa SLA Ja Påra fe Ng 4 BRT ONA AS Un 2 Ede pu är Arr JA DNA 
i bjvv å; I (Ås på t f 4 Su OM Faler 1 ' + wo fie tF 
grn kk i vi fött rös br 4 tr ute ved - Lid fet innipera rike SKON Kr SE Al vers (van 4 - ” 
Ng VETE) KA för föra UNGNT vå AN od eg f(nel i" bOTLN | ver dag og 4! me för Kura HR fade n LYSER i 
Sa ernan hip Slag FA | fr ue c Y 7 d LORD SUR Ne 3 Hippa 4 Mud Brr SU 9 båd ALAA or Nn 
Ne öv , '' JG 4 bald « [LA TIA ' töjer rt Cd 
OrOREN SS 0 ine er lå pas - 


Hör ål nn (CH H Tee u 
va M MA (ha lat 1 N V éÅ är "| t 
rv bl | ER UN L ff Srila 4 KJOLEN ' Pb H a all : in DNE sj Na YG VN Aq lev RT EL INS 1 
KESOOK IR LO ne ITA Ner "7 ej is EL ve kö LÖNER ä tes itt RN Mie P be Ne OG FROM Ne SO NYA 
4 4 el g:Y ; - SE - ARA E Cr | å a ij lie ER . FR AR Min 
i yr LLC + t i i vv TN i4 
” ÖR "a ” 4 MAT TEES wå älg a ; ERS vild igt br ÅL 
é «+ "N f ' 
p v vv a ö å ga FR er REGN ag AI 
KORA ös Pe pr ; R pe apa TKA LÅ tan sd fe SM je lärer (påta ; EG 
a i 4 Cb TN Cr « i [ Vad + , Y IYSITR och ant få NA Hjt besk SN så ”" 6 ja NTE in v 
Bat fel . ue 4 I il ty tjuT ika & då edit bälg + AR 07 t SJÄL byen st åbår: A rönt JL q ' ULITv 
| (d a ARE Si ,» | wu - mlste iv RR dä Vår värd j T VE Sr an frn! 1äM rna BN ER | fe rå Ma röse d vv känt MN NM 
ERE 4 st ö kn nde nydbär a före rår Pi Nl MV be Re 4 mn jv , d na Win 4 AI a + CK EN EN Re Y, 
Apr 40 KU VILI SM ; AN pr I vå! Fu Se Rad mkr vel Nar T : SN / sr 
ere a AM | LU | my få Sr h släng id fan Frbalak 4 SR SOM fr nn iu feg Än LAN uu Må 
av 6 .N MR COR I S Himd VERA a (re 4 Mr N ol Pias $i nn 
A ifej Mi sd 3 SY ra VR Ja Repka 4 / far la Ma | råd SAR SN IE Ne | 
Lå > bn e Ku ika ” 
4 fr SH öy N AN r hä få HAI H AN et byten 4 Wan ls: Sk 1 k 
Åt ? 


Pad 


Jå 


HER 


Få 


HI AT ve NM ' vä UMARAr ll SÅ dal UR | 7 ve 2 
he a TS yn arsed rg La fll FYN) Pong kör ! In bh Af MUNK ; ; HUS YI AINA 
UA flat Ka nl vå eine AN pe Afvård sen IA , fiddy NL 2 KIM | | st 
ACUTE T shkanmy oti räd i BOR HOLM | fn ' é v md p båNen 2 
Mu Sar Tug Sä an AM Me J v' sak feta äl Vv al - - rt ån Nod Å 0 Vv TS é A i ' h R se SUL ge N 4 VG vå ig fra n Ur ae £ FS 
FÅFÄNG be 0 Lå byrå DT fed Abe fAr br Vilade a Ule Net Male då um NN dh INA hoitf in 
k öva VA dash ” a - LICIETEY i y gr sPämeld sl 
Å ide id 18 UTI Ak Öv rå ADA rulj 1 VE SN 


JR VRT 
WvÖy Te k kr (TR - y vå AS 
Kar AN - ij v ' SEN fr SFÖRKDLSN al 2 : TAN Je SEM hkr + Se 
d v pel 819 i ur NYA large n K | v Wi DA Ar w | innan T 
FEYR inn y sr 16 Han för: 0 Pig VV a fatled Alig sr få Öre 

AS he . 4 b LI vå Läd +) KLM tivt 
4 må . VR . flyrerg 
En odacd av fa rag (SK fär kher orjir Ad nga ei jr i bodd Bot 

sj gr - v 0 
årg ön då 1 Ia 
I tg Jr Sr Ah wi 


ML Fdlerg ' I 
lön am SJ t ' NT 4 J b ” 
SS ÖS Er a Orr Bö Le ÖA Nb Hr TE LpIe art 
p . Tre pA hd Cd 4 n. > Wed ; 4 
4Plyrdig et fur er) AA H IVA N ye TR 24 sr ÅA TT t an ER Hlja Ip 2 Ijertgla ag SE 
a I M | 
ik 


/ Ra Bär 
ef H Ar 34 Ål ej bn AME Ner Ne dar rdr 4 SM ä RIKE 
” | | rådet ve .é RAN är Ng LI LJE] rg 

ENE 


Jen , I oejeg 
ef år | BARD R Sr ör rr ger NV Sn IN IA i inje HA bolån (ne fra it H FAR sr IE 5 ER 
+ FRAN rön 1 FN LA RI hb i bl EN Hr fyr fossan get é 
IEI Ae | IFRS Et Så Tf l ERE 
fe tår se fybajed a Er drar oe org RE Ånterd td Vatyd & fd + bj MN å IM i år 

NE rd 


ALA: 
DANSA gA4 |G våg; uasgdt HSE M bygder AE boh Mi va M 
HE SERE vn AA HÖ me RAF må Me på ud 
ine , fån dt 4 
| odds Män ww duscha vrå vd ne 4 NAN [Nöden é dyl 


se HON ra r 


LÄ 
SR RAN 


10 BE MA fire rr vt j SNR I Rd i mja 
SA ssd ri dryga v po d UME fö 4 fi fed öka : s Nana Erie gla yr 
UREA eg NN irra deg pA är SAST a läärrL ad) Tele JSM LANE cr 
AS ata: Widar rå FRILLA tiden påg . 2 i KL . Må Te [9 He NP MN vrål | N OOERGRA lå Hål an 
Rdr” RAA BA KÄNNER dl SA 4t He yeded vår nd der 
Fv SKR tagg dr a sd vås Kr LSkR EM Fiber MIO sd å "Abe 
ER SO Fn Äh Re "4 vat Ab Nr a jen! pb SN En NARE Li 
. | 1 4 1 N gå Ål ” € is he! 4 Mi LIT / : 
4 , Al Kret . pdade 5 + Pa - Ligg 4 TEL ng «va råg 1 ”- rg Fate (a så ar 4 HEL i d I ve 
bible Pen Öna KFIR aN 6 WYY ' Mu sv åle bt Yr OM UNDAN MLA HT . nn ärtenard 
oh Y 4: KR RR Ör IN ÄN MELOTESTEEP sin wi rn 4 ON 4 i | pr a 
4 - Va - ' åå Sd fyr Avid f AM Unn Fd N TEN re ”" Nya 
sd RJ dens ALR säl rel öbp bt år 4 Fk Sjal na lärd TN ml run fir v & Wien Br v SR : 
p SER EN fade. 4 tba” rk deja wu MV KEN (NE bla s var 
r stå y fn . stek rs) .” veka FK + 
rn öv vsk CT pebale ; sk FRIAS RH Le NLA ANT FN SS NE År SÖK SEA / 
"4 YT avded N ör é i & + é i TY 
RETA FAR RN kr SE ER ETEN pep ss VEN dög 2 En RO SS 
19 äte 44 & ” 4 Å hr ) vf (d > 2 '”” 
ere ND (ör a , LR å | d Far HERRERA HAL ST J + 
4 + Å NCM f 
-. 


STÖN äns ERSAler SR 


et dn kg Jå é hå Ab 

| Na i 

EUS gagn i» Nn dra CM il Ned pa . Sera «if skör nd 
LA a karl öden bra en Furten, rd stgl 


-- sade A RATE EAT é Sr A Ms då dé AM ” -—v 
Fe fe TKR CM JO Än KLARA 4 An rr AM bj SA hp yta ; 44 rå > , ; 4 = EL 
Söräng 4 dt si else Få YT u KR M 4 ye , 1 Mch Al ANA E vy é 4 v fö 4 5 U 
LJ Boy 6 Fre bn Vi ”& | M NN tåte ”” , 
0 MT v rd ARN 4 "a LJ KE] | (LEE er - je : på 
ry KARE STITE de AL | « WE 26 + ÄLEL blek 4 LIG sk , Inn kl ie fan i iv åt gi RE se 
-+ KON ya öv > = 21 bj en TKR TR Å Na ITVEN d SN jaha i febr 
o sr Vs + pA a LILA KA GLEN Jocke gla 4 LJ PR edet hendad ig Lå se sd yt d SÄNT iaeg Om 
Brev ERNA å Re h Ldinsk teg idrg a Rb åa Al Fale : BOR: Ak förda vv ed 
Pas GRE -HARAR ye | JG AA Rb NR RTR RNE AA ) på MV PRIS pr UN NÅ Mik Al n Ifa ed reknpt; NERE 
VN Yr VI MÅ bd ATRL SEKT OIE TA OKT RO ER ORO K LTR EA AD hn » HT lapp 06 Är tf ige dies yt gå 
, fw a trå PN lr PN bråte] MA SAN Pun rt Nar It] KCR TI TSTISET LAG Ldrlig ande b jet SM flagg NA 
v 4 Yt FRA, bada bed ät be RAL en ja Ål tre TJ vt ANAR Retlis yn 6 40 ie at | bd få 2 v 
OR SK YttAÄ TT 144 ig Wap elöt po bin RA RA Meg i vg ty stöd BN Sy [ÄG gb i vev RNE 
T FRE LIKA TT M.v tj åglelg tb frå veg: 4 ADAE NAR stel anv ns fäs åsa Vidvag w pr 
NOKTA PTA ör Ar SN SR bunvn va SKER a sjö , j nen 
vu: ör år Ne é NN SNR HETA Ar Ar Jets 14 AB ; F Sj : Han 

ve SEN LÄ MEGA Ma RT 4 a” Ne Wett VY sås | (be d d- rett ög så 4 

Fallens Näs dNaRe st Argart t iver 11v t 4 KE äl N Wm 
SERA ) Myra byt Sd 4 hå KN ye sv dara fd Fd För, AM AR ] ad a - Pyssed rd a 
: g , 906 RR pr sel RN sak Pa sog UN I a Pr 

12 Main VA titrri bur rer 0åe fe Ryn / 4 , (AJ hd t Å i Sr söks 

KK 4 fl > Jå kn ve LE öh dt "6 "6! brbag 0 tar) "är + 4 + [YT Cd ter 404 AU - ei 
bre EN mer Vä M ” nn bila v kal AT RAN + Md sp ån Nä . 
(NT ck (Te ALA AP be rr 4 IRAS vik N i seg Ysa] rn : 
vv VY SR eva Wren TRA Yr RAN ed wiji N vad Kr bars NIGEL ay . Kd Kön Re 
Ord ARR FO rd dr rå Sr grevtär Div edet lärer år od aka fra FSD bor tu Agee SAN hr SES 
födagl4sa 44 HA NA I RAR E så tar FR bed KRA edt SJmLS fö 4 Mr 4 un St 
1 SOA Vr ALM neger äg ls é Md Jkl ve Tale Wiss sa tent, agn Weg JAN SEO J / Hr Å sa TARAS SR re 
IKE SELAGYI säd hl Jul DAR Frssjr färg RO [TITS Ne ven bered Y verde 

Kreta dad Prb äRkrb åt et öortu fo bör År Vere 4 a LT Lå £ r År Je Å ba RN 


od vd 1 ärta årg 400 de rr mtr börd 
färsk a SR ARN åa SA AEA MIRO PIM ie I hv gå ND A Inta dra Kella REN Tra AR FaR ne på bä Ki ökar Telge Na RN 
/ How trd aga I RFA dt sj I stf föösrsjk vålgrå VR YA fv oh eh ant ri SNI te Ar M RM arinbe Ny avael tu Mr94t fy 
A+ SS rgrt vbn dr 4 råge NN 2 såg "ej. RARE velar 1 böt Mere hr KECKYEEL KOCK AESE EEE wave Vv i pri .i Frysen köbyrnen dvd ” Ag 


å a Å 4 VAT 
4 amn Gölrärdar Nr ANTON a sky ll fever öst FRILLA bl ARR RNA KRSSTINGET OA etrlgrnrrltg Värme ifs IM Nn igar tfördölv 
RA VANN brttn AV TATA FT Mö VR Föda 4 ja Skagruntsd äg 0 ov rräre DAESSRLISE RA '  ödnläre mysa på SS LE Molinder gård en 
> fra vrid va 3 håklee w a LR KL KD nr LJ vå RAN LAM KET hå PORET ina betdlolg : ar ;M v V/ . ah SS 10 vå Cher NR 
-— 4000 FR delö NER SIA utg AREAN LIRA R LTTE EET RS SAMER ter 2 nä pv ignjetå Jag 4 EN fra NULLE vv 
sö 4 lan RR rr vå oh | dr JA RE RANN Ae Å Är 4R ye Weda sd seed NR rSTYRVRTTOR SR ds ft ARLA 4 RTR 
48 > ar grer age vl od re så ( NM fdann ttdgraj rå RA Ne Uvbid & re ARE H NS beta Marte TASTE Fd ae AC 
säs dj Tri RN T + ten övattiåsgrd 44 stilar Å k EN na "ter it leg oberdydt + 
ite 8 avel asp Ve 4:40 öv DOC MN — EN . ww frv bygdens er « sänd rö Je Nr pe DR via $ ST pp 
sc bg VORE rår NR KON Åp MR 1 vån ' ber sd ervår - MM ärsrnla LÅ mn & 
VANFNTRe NR AM ARE (1) vr U NEG SURA å na SERGE 
så JT trind LOK 4: ålen Pe do rå i d trnd VCE 
DÖ sfär t be ef ban AHA FAR ID NY år Lu ve let bröt väldegs oe Hör tr SN 
"2 + ÖR NRRATN Ru nen bol-fatrd rd VGA så Nr RN tel MANN KAN AR MÅ NaLoN sog dogri AN MS FAR Ve kka 6 
ten VGA Ad bryr sen ra Hi Op yr FIRA FAMN 38 NANNE ATYÄN rörkgng Ar Sf Ne FLY KMR 8 må 
TR FFI IN kranng tå BrSRAy bas ARS rt råd Br arab er (ia pms vå LA AG fobry sf ra sg ade | Nå $A4 1006 
Mydtrra, FÖRLALSNIRE SEE TA Fe 4 FRA NN VR br GIV SPISAR få eb , (LELE] 
KET ESRI YSTAD SVA + Sä T PL ARN GAN VR TAR Arr få tb så Alan; 
00 nd tegar a or hist "4 AR tråd lre Aa te år BA VR silent PN SAL vu ikrteskta 
0-0 bod FP RANA RETA SG AE FRA VA 1 NÄR NVR AA eid bed bi 9 brolin MäLLäNG te sog bror 
ÄtrrArrrr kar brus (NN ONPAR bt TONA TES ESDET EES OR SVAG sn <btecme tå Mr ot Ö NES E per bor rt 39 € 
Pond fp fr 2) At fp hk t sär org öngr sven a FEST INTESPR IS TERRAN ns! balle ra FYR 19 4ran sade aa 
hadtrif ltt då nånn 1 RAR rn tr RN RP NRA RAA we Väla or 0Q4) cf bes beryrö pilar Ån MA va veka le ägd 2 AR vad tlgg nd HANN RN q 
FOR rr NT RATAR As ä 14 SEN oja 2 Por NR SNR INA RNE YO ESR HS NYRGR N byta föra ten id loved] SRA tri deker ss rv KORA VÅR ÅAR five 
FER Vd VÄNERNS KN RYAN RA RR ArNNRND UTE sv KIT SIA SAR Nara rSaNT Tåb TUR vi 
+ så ? Aida et ra a PTT Ar PS Py Hf Vr NR NTA Vt ANAR KT Jå Fre V ÖR PR 
USSR Pad) hå SL SRA KESO ST va ssh > RES Mat NAR RR RTR VNEbe be bytte, v . 4 öd Å ALIN rdr ssh wa KR 
si MINNAS rr HN Ar PRV IRK 4740 8et and kr Sprid det Pe yen sköld keeby od Åke $i å8r Fd AD så beg Up feh von Nog tare Mrs 
PA URNA RN ARN NT vs SR FOA år Pr ÄRA NHR I fr Je ÅRA YR BERNS vr seargr , tntpirarv 200. 4LArY bråte ND Seg Rvito Nar 
302 PRE BOR ref dare rö ROR ARENORNA TI RR KAN BRA NINA ROT | d MLA RAA Gb LEA FARS Lar SA IREE Hr ett nvdrsnedy Mas på fe pant ESV 
00 Sr ANNINA RA rr ÖRTER NN EAA KA NR 1 ? "fn År medy, så ArGskit tr rk VERA FK fr se ryd lötusg ars sär ny Ve 23 ende see 
” öra Nr AT TN RR RAR ARN äg AAA NÅR reg . d . år brant otre tt Grå , MAN saveh js RR dr NR NR OK AH PR ve Sn Lag 
VOR RNA HERRE AR RN KR REN 4TRSA EP RA SN 6 rr REA RR NER DR RA NR or Nn For år RAT 4 var CN AR HR RETET RR rö brev tysta . 
Us HSA a ITA RET SU KT SEE BERETT RIE RPS PROS PE SST OSP AEA ol bör Ho åle be kt båt Ape NA SANDIE tb sal age RRSRARSR setbr ses Den Fr jag n 
Mag sc hå ÅR porer tr ba FA tr årg 1 ÅR FR RRD ÅN RR NN RR RNA Fer Ad ptegi råde Abe Beg UVA M a 4 ERS Glatstnän bar ste rteksörNer Iväg 9 
koma SE peta AR 0 YES AR -8 GV KM TRiR tott Vår fö mn rr Brusked 00 SSA vs Ir ANAR alrrplenn Fame kva Ra SRS m ens 000 
SYN Gå Ule a bår Företag RR rr a Ag eri vg v NTA v IS " 
tre Fado PR gt 4 FÅS A+ fine tå trefas n 
SRA TEE ATEISTER KRt rg rå wa vå 84 KR . es fa Ag rd lära NYA prtngar Pre VnS ) P sov tta Or 
+ rt ånger BA Mary. 44 8--bAä rd lär såå preg b 4" Brf (> rår 7 bye tim.å p 
1-4 SÅ JA f-aretve jet UY ÄRE AT r4prag teten å; Gå sj RN - move vt « me at vå stuss v MVA eb re VY I PA RANE bb rn0 AA Arad 
(rer UN RS LAGE METE KE HOPRORE He AN eve Ae VANA VÄTA AR RUTOR TE AG vr Bär ber TAN e: fore UNF: Re BRN GRÅ FovsbaN MJ 
ÅA vu rår ba RER RN ÄR tt KE NANA i så pu fer år rt 4 ORD Neg MA Sker vr NSNSSE SLIDE h LR ER ITS YT EES ETT ET IDE ET BRM ovppe 
MR 0 BN AR TR BB don GENOA (ARE ja väys Hör bg Br rär i LETA nr SMR y4y Fo Ra RR åt sar HUR a el APA 20; « HeteAa versär gren 
Å ben grn fru Jas SN ottan FYR bpt se THA bbd nm rgey kont öd PN Arp er ' V gå äre nm 


Mr rr MJ segt joo; 
dd KR BR RR På Gl bina FR är Yr NV RN ANDT Hy ? n | a MINSANN letar SAR: 
7 POSER Cu t 


Over ON MECEIKTLSESADE TITS Mir ARS ig, 4 win 4 Mn 
sn negar: Mat vn BIKE tenta 41:e era de br SEEN LSS vr prtar EE en re 
tas AVbNR '” b ERK IS Ned krevd Oe nå 
sy måå etter AR rr fre 4 , MAL MArgssg an rv a 49 llegalelnd 
så ev är ös så CN vå är [ep jön rägtose arte mån + ss” brand äter Aa 


je 
" ARN | År Arla 
Hernslrgs eb bar . MAG LJ ter vie fv sövlågrlsb Vr are POFSE EPI EPEE SEIN WU NESPI 


THE LIBRARY 


= 
2 
= 


<< 


| 
| 
S 


OMM 
| GÖMM UN ån 
| - z 
& 
Do 


CLASS 
BOOK 


Digitized by Google 


Digitized by Google 


Digitized by Google 


Digitized by Google 


N:r 1. Febr,. 1922. Pris pr ärg. 9:- 
Lösnummer 2: — 


SEXTONDE ÅRGÅNGEN 


MODERNA SPRÅK 


Svensk Månadsrevy för undervisning 
i de tre huvudspråken 


utgiven av 


HERMAN SÖDERBERGH N. OTTO HEINERTZ 


Rektor vid Djursholms Samskola Lektor vid Malmö tekn. gymnasium 


INNEHÅLL: 
Sid, 
««Sonst hätten wir nichts zu leben”, Erik Bondeson «...... l 
The Definite Article before the Names of the Seasons in Eng- 
KPN FIG RTI SSOTRÖMOR sl or eviscssa eos kså vet rn? sa RR ANG reas KSK ”/ 
"Substantiverade infinitiver i modern franska, Hugo Styff ... 10 
Det första språket, Herman Söderbergh usssssssssreresna 13 


Litteratur: 
Friedrich Schiller, Wallensteins Lager — Heinrich Heine, 
Valda dikter och prosastycken — E. von Keyserling, Im 
stillen Winkel — Johanna ' Spyri, Lauri. Die Geschichte 
eines Schweizerbuben, N. Otto Heinertz .:ss:.....ssses 16 


rd SR 


MALMÖ 1922, RÖHR's BOKTRYOKERES! by (50 OR C 


AA I 
Pal - 


MODERNA SPRÅKS FÖRLAG 


kommer att utgiva en serie för skolbruk lämpade texter Ia 


på de moderna språken. Början är gjord med den av ys 
Professor: E.-A. Kock och Rektor Chr. Thorn utgivna 


RAINBOW ISLAND 
BV. GLTOT URLS ESR VAG EN NR 
(Andra upplagan) N FAN | 


NN” 


Av 
LÄ 


. 
. 
25 


Denna text, som av kritiken mottagits synnerligen'gynn= — 
samt, är nu utkommen och erhålles hos alla bokhandlare 
samt från Moderna Språks Förlag, Malmö, Telefon 2092, 
Kartonnerad pris 3 kr... 0 


f- 


Utdrag ur »Pedagogisk Tidskrift» ; 


»Avsedd för det tidigare gymnasialstadiet och är utan tvivel för detsamma 
särdeles lämplig. För femton- å sextonåringar måste denna fintligt hopkomna sam- 
mansättning av »spännande robinsonad, svart intrig och'solskimrande romantik> 
(utg. i för rdet) utgöra en i hög grad begärlig läsning>, — »Förhållandet mellan 
hjälten och hjältinnan är verkligen vackert skildrat — karakteristiskt engelskt i 
sin förening av sedlig renhet, hurtighet och sentimentalitet; Närmast kommer 
man vid bokens genomögnande att tänka — utom naturligtvis på den odödlige 
Robinson Crusoe — på den som skoltext rätt mycket använda Treasure Island av 
R; L. Stevenson, Som skolbok ger anmälaren Tracys arbete företrädet. Treasure 
Island måste visserligen erkännas stå litterärt något högre — även om anm. för 
sin del har svårt att fatta den stora popularitet, arbetet lär åtnjuta i England — 
men andan däri är betydligt råare än i Rainbow Island, och det romantiskt nobla” 
elementet saknas alldeles i Stevenson's robinsonad. Därtill kommer, att ordför- 
rådet i R. I, är mera omväxlande än i T. I, där speciella sjötermer spela en rätt 
stor roll; språket är lika lättflytande och naturligt.> r 


Lektor E. EDSTRÖM 75 
(I Pedagogisk Tidskrift, rec. av 1:a uppl.) 


nd 


DOKTORSAVHANDLINGAR 


för disputationer i Lund NS 

tryckas bäst och billigast å Ri LA 

RÖHR'S BOKTRYCKERI, MALMÖ 
KS TELEFON 2092. NFS AE 
inforära offert. ><... ös EAT 

Spikning å Universitetet och Xx x - Vår personal äger stor 
därmed förenade besvär xx x - vana vid sättning av alla 
"ombestyras av tryckeriet." xx — främmande språki eo = = 
UR SO EE 


( 


MODERNA SPRÅK 


Svensk Månadsrevy för undervisning 
i de tre huvudspråken 


utgiven av 


HERMAN SÖDERBERGH N. OTTO HEINERTZ 


Rektor vid Djursholms Samskola Lektor vid Södermalms h. a. läroverk, 
Stockholm.  Adr. t. v.: Malmö. 


SEXTONDE ÅRGÅNGEN 


1922 


ka 


MALMÖ 1922, RÖHR's BOKTRYCKERI 


MODERNA SPRÅK: 


ÅRGÅNG XVI (1922) 
INNEHÅLL: 


N:r 1. Februari. 


Sid. 
Sonst hätten wir nichts zu leben”, Erik Bondeson -...... 1 
The Definite Article before the Names of the Seasons in Eng- 
lish, Carl Bergener..............ccstssrrseesetrorretrorerrrrerrr 7 
Substantiverade infinitiver i modern franskå, Hugo Styff... 10 
Det första språket, Herman Söderbergh ..................... 13 
Litteratur: 


Friedrich Schiller, Wallensteins Lager — Heinrich Heine, 
Valda dikter och prosastycdken — E. von Keyserling, Im 
stillen Winkel — Johanna Spyri, Lauri. Die Geschichte 
eines Schweizerbuben, N. Otto Heinertz.................. 16 


N:r 2—3. Mars. 
Några dokument rörande språkundervisningen i engelska sko- 


lor jämte kommentar, Herman Söderbergh............ 25 
Franskklassicismens drama, Hilmer Gillqvist.................. 36 
Nochmals ,Sonst hätten wir nichts zu leben” Hans W. Pollak, 

ETIK: VVL GIN 2 oonnv ds nn nn tens rea sr es rdr NANNA 44 
Temporalt futurum i konditionala och relativa bisatser i mo- 

dern engelska, Sigurd Segerström ........................ 46 
Non Seulement oh Ne — Pas Seulement, Hugo Styff...... 49 
Genmäle, Hilma Jusander, N. Otto Heinertz............... d2 
Litteratur: 


Albert Ehrensvärd, Ur fransk diktning, Johan Vising 53 


N:r 4. April. 
SVENS SWUAENUSTILAT. a vsöss be ödrän Sker RN LN SLR NSL NA ek NANSEN SEN KN: Vd 


9 N:r 5. Maj. 
3 Vårens realskolestilar scssocerseveernernsrsresrrener sen srn sonsonen ssnn 00 73 
5 Fransk studentstil vid Nya Elementarskolan 


1137119 


IV MODERNA SPRÅK 


Ytterligare till frågan om futurum i konditional- och relativ- 


satser, Arvid Smith os.......................-sseocooer-crcc0rer 82 
Franskan och världskriget, Alfred Stenhagen ............... 87 
Rättelse, Herman Söderbergh = s.sssonmsosessersrsrrrorrrrrerrsa 88 


N:r 6—7. Juni. 


Strödda anmärkningar till engelska syntaxen, Arvid Smith 89 

Om putativt och voluntativt "wirde' — t. ex. i villkorsbi- 
satser — och vad därmed sammanhänger, Birger Palm 124 

Till skolkommissionens betänkande, N. Otto Heinertz ... 132 


N:r 8. September. 


Le Cid, Hilmer GillqviSt :...s............sssrecsscrrererorssrerere 137 
If it will make you happy for me to marry you, I will do 
that. II, A. Malmstedt och Arvid Smith ............ 152 


Några ord om svenskars uttal av franskt r, E. Staaff ... 157 
,,Sonst hätten wir nichts zu leben”. II, Erik Bondeson 162 
Consonant Substitutions in Baby Speech. I, Hugo Hagelin 167 
Till det moderna bruket av zwischen, Arvid Smith...... 174 


DBergjried,; C:-CGsssnesbatestutsednsoriekenibetslbasnmsskaktesd FREE 179 
Litteratur: 
Deutsche Erzählungen, fir schwedische Schulen heraus- 
gegeben von J. Reinius, N. Otto Heinertz ............ 179 


N:r 9. November. 


Höstens studentstilär s.ussosmvesersersrranerr serererrrrrrr or rer rr rr ror nr Res est 184 
Höstens realskolestilär ons semssesessenareeresrrerrer ere esset near rnr 199 


N:r 10. December. 


De moderna språkens ställning enligt skolkommissionens 
förslag, Herman Söderbergh.................ssesseroec0ese 207 
Consonant Substitutions in Baby Speech. II, Hugo Hagelin 229 
Litteratur: 
Dante Alighieris Gudomliga Komedi. Översättning av 
Arnold Norlind. I. Inferno, Johan Vising «............ 232 


Innehållsförteckning efter innehållets art. 
I. Språkpedagogiska inlägg. 


Bia. 

Det första språket, Herman Söderbergh ...... ASP S ERSTA R SAR REANEE SEAT SRA 13 
Några dokument rörande språkundervisningen i engelska skolor jämte 

kommentar, Herman Söderbergh = sommneseessersrsereerererrrer nr soo ror sor sonat 25 


Till skolkommissionens betänkande, N. Otto Heinertz ..............eseosessov00e 132 
De moderna språkens ställning enligt skolkommissionens förslag, Herman 
SÖdeFORKRIE oxsca ersvsnsn sketen obe sigals sk ben der reANNRNODRNRAARN ASNESN SES 207 


II. Artiklar av grammatiskt, litteraturhistoriskt, 
språkhistoriskt, stilistiskt e. d. innehåll. 


,»Sonst hätten wir nichts zu leben”, Erik BOndesOnN ..............oossososereresrsn 1 


Nochmals ,,Sonst hätten wir nichts zu leben”, Hans W. Pollak ............... 44 
Tilläggsnot; E/IR WIPI- jascssps cs es isse sas isak Nan Mode ses tek s RAA S NAN VANA SO ENN dESNE 46 
,Sonst hätten wir nichts zu leben”. II, Erik Bondeson .............ssssssseree 162 
The Definite Article before the Names of the Seasons in English, Carl 

BErgeReE dmstts ssd dos den sesN ENATS KAN GRS NNE SRANNA DE Re RAR SNES NLSNNGRNG 7 
Substantiverade infinitiver i modern franska, Hugo Styff sse........ssseesesssere 10 
Franskklassicismens drama, Hilmer GillqviSt  mtnosseesessseresrsrrerrsrrsnrenrerrrn ren 36 
Temporalt futurum i konditionala och relativa bisatser i modern engelska. 

SIG UFA "SEger SORG soa=ask ade bknseed eden osa Ner Sö SSa RANN NN NSE NSU SN 46 
Ytterligare till frågan om futurum i konditional- och relativsatser, Arvid 

BT er dT SERAKSSTSRNESESSANENN R NH GRETEAIN EE UR TNE ETEN NANG ER ER ENA BR INS 82 
«If it will make you happy for me to marry you, I will do that”. II, 

JA: -dVÄGLIISTEOT: ”sseeisaos enar s nte ee Serner AN verk SIREN RR 152 
Tilläggsnot, Arvid Smith omtvmnosesseseresersersrrrereorerrerrrn sor ror ror rrrrrr rer Res ser reser 157 
Non Seulement och Ne — Pas Seulement, Hugo Stlyff osssessesersrseseerorrserea 49 
Franskan och världskriget, Alfred Stenhaägen ssossmessesrerresererrrnrer rer ner snr scn 87 
Strödda anmärkningar till engelska syntaxen, Arvid Smith =mssomsssresesasrrrra 89 
Om putativt och voluntativt 'wärde' — t. ex. i villkorsbisatser — och vad 

därmed sammanhänger, Birger Palm sssmnsrersseerseesrrrrretrrnrrn ere rn rer enn 124 
Le Cid, Hilmer Gillqvist ......... SKENOR DV 
Några ord om svenskars uttal av Äfrarisköa r, JE: Staff .. Oeönsk seen LÖT 
Consonant Substitutions in Baby Speech. I, Hugo Hagelin... FAUNA Svd 

> > » , > HH > ) NEROS EEE At 


Till det moderna bruket av zwischen, Arvid Smith —oossnmmseseerserrerrrser era 174 


III. Diverse. 


Genmäle, Hilma Jusander och N. Otto Heinertz sisssnssssrsersrssrersersrrrrse rensar 52 
Rättelse, Herman SÖderbergh mrosoeeeesrsseersererserern rer rernrr ere rernrr sonson ort Renee sea 88 
Berge, 20-56" sund Få Rongs leser ee ha Si RAS RK DES NAR ANKAN LA ANNE vbn LAS 


VI INNEHÅLL 


IV. Översättningar och kommentarer m. m. 


A. Studentexamen. 
1) Översättningsprov. 


V. T, 1922. Engelsktöversättningsprovförrealgymnasiet. (C.S. Fearan- 


side — F. J. Fielden — G. E. Fuhrken ............... 57, 58—62 
D:o för latingymnasiet. C. S. Fearenside — F. J. 

Fielden — G. E. FuhrkeN socosessersersrereeserer rer ere oc 64, 68—71 
Franskt översättningsprov för realgymnasiet. P Méaly 

— Virgile Pinot — M. RAanSSON =...sesoeeersoorerer rss 58, 62—64 
D:0o för real- och latingymnasiet. P. Méaly — Virgile 

Pinot — M. RAnSSON o...socmorseereeserreeesotrerer reser rar 65, 71—72 


Tyskt översättningsprov för real- och iatingymnasiet. 
Ernst A. Meyer — Benno Rosenbund — Alfred 
WOW davsnoekde east era SeNG SNES NARE NE NISSE SNeN 64, 65—68 
Franskt översättningsprov för nyspråkliga linjen och linjen 
med franska såsom andra språk vid statens provskola. 
FP: AVI BG GLY daner sal Re ANNARS ANA NE BESSNAS URNA 81—82 
H. T. 1922. Engelskt översättningsprov för realgymnasiet. C. S. 
Fearenside —- F. J. Fielden — G. E. Fuhrken. 185, 186—189 
D:o för latingymnasiet. C. S. Fearenside — F. J. 
Fielden — G. E. FuhrRken  ssossossesrrrsrrerrrrarnrren 191, 195—197 
Franskt översättningsprov för realgymnasiet. P. Méaly 
— Virgile Pinot — M. Ransson .....sesesseecre 186, 189—190 
D:0o för real- och latingymnasiet. P. Méaly — Virgile 
Pinot — M. Ransson «......... 2 . 192,197—199 
Tyskt översättningsprov för real- och: jätingyrinaslet. 
Ernst A. Meyer — E. Th. Walter — Alfred Wolf 191, 192—195 


2) Uppsatsuppgifter. 
Uppgifter för uppsats på engelska eller franska Y V. T. 1922... 57 

för realgymnasiet ................sosereooeeereneer H. T. 1222... 186 
Uppgifter för uppsats på tyska eller franska för V. T. 19922... 84 
realgymnasiet samt på tyska eller engelska | H. T. 1922... 191 

eller franska för latingymnasiet ..... ......... 


B. Realskolexamen. 


1) Översättningsprov. 
V. T, 1922. Tyskt översättningsprov. Ernst A. Meyer — E. Th. 


Walter — Alfred Wolf . åsa « -78,74—76 
Engelskt översättningsprov. cC S. Föarenside- -— 
F. J. Fielden — G. E. Fuhrken ososscsseeeseeroeen re 76, 77—79 


Engelskt översättningsprov för engelska försökslinjen 
vid högre realläroverket i Göteborg. C. S. Fearen- 
Side == 0: EE; FRIFRÖN 0005 sins 0sassede rer 79,80—81 


INNEHÅLL VII 


H. T. 1922. Tyskt översättningsprov. Ernst A. Meyer — E. Th. 


Walter -— Alfred Wolf sososcssrseeseererrssnrsrr srrrrersr 199, 202—2038 
Engelskt översättningsprov. C. S. Fearenside — 
F. J. Fielden — G. E. Fuhrken ...........sssoer vor 200, 203— 205 


Engelskt översättningsprov för engelska försökslinjen 
vid högre realläroverket i Göteborg. C. S. Fearen- 


side — G. E. FuhfRkeN somsoseverrrerererererr orre ra 201, 205—206 
2) Reproduktionsprov. 
Bid. 
V. T. 1922. Tyskt reproduktionSpfOV ............ssesersesessessesrrer orrereressrrnnr 18 
Engelskt FSE RESA År BE ARRNNASSNRN 76 
H. T. 1922. Tyskt REEVES ORSAKA EN SPIS ERSSON 200 
Engelskt SES EESIAEE RARE AT ESS RARE RESER AI Sr RNE RN 201 
V. Böcker. 
Friedrich Schiller, Wallensteins Lager. Skoluppl. 
med anm. av S. B. T. Danielsson och Theodor 
HjelmQUiSl: ocecersissst ben SögaR ss rk bes KN Nk NEAR 
Heinrich Heine, Valda dikter och prosastycken. Med 
anm. av Edvard Strömberg. .............s.rsssoesre N. Otto Helnertz 16—924 
E. von Keyserling, Im stillen Winkel. Med anm. 
av G. Björkelund och S. B. T. Danielsson. 
Johanna Spyri, Lauri. Die Geschichte eines 
Schweizerbuben. Mit Anm. herausgeg. von 
Paula Feuerharmel und Hilma Jusander...... 
Albert Ehrensvärd, Ur fransk diktning. Johan Vising. . ås d3 
J. Reinius, Deutsche Erzählungen, för schwedische Schulen heräusgegeben. 
N. Otto Heinertz ........ ... 179 
Dante Alighieris Gudomliga "Komedi. | Översättning a av Arnold Norling 
I. Inferno. Johan FA SE PRE . 232 
Insända böcker .. PERRESE NEAR TROTT SITEN .N:r 8, 9, omslagssidan 3 
Insända tidskrifter KRT SRS EEST ENN BER REGI SEAN SARS 1, 8, 9, 10 omslagssidan 3 


TROGET 


Digitized by Google 


MODERNA SPRÅK 


SVENSK TIDSKRIFT FÖR UNDERVISNING I DE TRE HUVUDSPRÅKEN 
TYSKA, ENGELSKA, FRANSKA 


UTGIVEN AV 


HERMAN SÖDERBERGH ocH N. OTTO HEINERTZ. 


NN Rn 


ÅRG. XVI. 1 kx MALMÖ > Februari 1922 


»,SONST HÄTTEN WIR NICHTS ZU LEBEN”. | 


In dem vorstehenden Satze bedeutet zu leben att leva av. 
Dies ist also ein Beispiel von einem intransitiven Infinitiv, der 
die von dem Verb sonst erforderte Präposition entbehrt. Zu leben 
steht hier anscheinend beziehungslos und schwebt, so zu sagen, 
in der Luft. Das ist jedoch nicht der Ausdruck irgend einer zu- 
fälligen Lässigkeit, sondern repräsentiert einen allgemeinen Sprach- 
gebrauch. Da ich in keiner grammatischen Arbeit eine Erörterung 
von dieser Erscheinung gefunden, dirfte ein Studium derselben 
von Interesse sein. Ich stelle mir die Frage auf: Wie täbersetzt 
man einen schwedischen mit Präposition ergänzten 
intransitiven Infinitiv auf deutsch? Die Antwort auf diese 
Frage muss uns zwar fiber das Phrasengebiet, das die Uberschrift 
vertritt, hinausföhren, aber ich habe trotzdem diese Uberschrift 
wegen ihrer Prägnanz gewählt. 

In einem Satze wie: Ich habe viel zu tun ist wohl der Akk. 
ursprönglich von habe abhängig, doch neigt (nach Paul) das 
Sprachgeföhl dazu, ihn als abhängig vom Infinitiv zu empfinden, 
welcher seinerseit als Objekt zu habe aufzufassen ist. Ebenso: 
Das hat nichts zu bedeuten. Ich gab ihm etwas zu essen. Der 
Akk. kann auch fehlen, und so entstehen Ausdräcke wie: Ich 
habe schon zu tun. Ich gab ihm zu essen. 

Dieser Infinitiv ist wahrscheinlich nichts als der von der 
Präposition zu (fröher Ze) abhängige Dativ des alten Gerundiums, 
der ja einen Zweck bezeichnete. Von diesem Gesichtspunkt aus 
wird es uns möglich zu verstehen, dass man weiter den transi- 
tiven Infinitiv gegen einen intransitiven vertauschen kann und sagen: 
Er hat nichts zu leben (ungefähr = lill levande), und mit fort- 
gelassenem Objekt (was sicher älter ist): Er hat zu leben. Das hat 
mir zu denken gegeben. Und analog bei dem Verb sein: Hier 
ist nichts zu lachen. 

Das schwedische Sprachgeföhl sträubt sich gegen dieses 


2 MODERNA SPRÅK 


Fehlen von präpositioneller Ergänzung bei dem intransitiven In- 
finitiv, und obwohl die betreffenden Ausdräcke im Deutschen gang 
und gäbe sind, scheint es doch, als ob auch der Deutsche sich 
dieses Fehlens (natäörlich nicht: Fehlers) bewusst wäre, wenn man 
nach einer Äusserung in Krägers Syntax der englischen Sprache 
urteilen darf, wo es heisst: , Das Verhältniswort, welches ein 

Zeitwort erfordert, darf nicht, wie im Deutschen vielfach geschieht, 

weggelassen werden, Er hat genug zu leben, he has enough to 

live upon etc”. Kräger denkt hierbei offenbar nur an gewisse, 
hier unten (unter A) näher beschriebene Redensarten, denn in 

Ausdräcken von anderem Typus darf, wie wir sehen werden, die 

Ergänzung nicht fehlen, es sei denn dass der Infinitiv substan- 

tiviert wird. 

In der älteren Sprache, wo der Infinitiv einen neutralien 
Charakter hatte und sich wohl auch sonst viel freier verwenden 
liess als jetzt, war diese Konstruktionsweise sicher ganz tiblich. 
Einem Artikel von Dr. Hungerland im Dezemberheft 1921 von 
Mod. Språk entlehne ich ein Beispiel aus Luthers Bibeliäbersetzung: 
Die spehn aber von solcher erbeit brauchet er speise zu kochen 
(att koka mat med), und noch bei Tieck lesen wir: Ich läugne 
nicht, dass das, was uns zugestossen ist, nicht ein Ding wirdig 
zu lachen sei (Paul: Deutsche Gram.). Heutzutage ist diese Aus- 
drucksweise auf eine geringe Anzahl stehender Redewendungen 
beschränkt, was darauf zu deuten scheint, dass dieselbe als un- 
genau empfunden wird. 

A. Ich föhre jetzt die Belege dieses beziehungslosen (wenn ich 
ihn so nennen darf) Infinitivs an, die ich bei der Lektöire gefunden 
habe. Auf Vollständigkeit macht das Verzeichnis keine Anspriche. 

l. Bei haben: 

Baut der Bauer nicht sein Ackerfeld, so haben wir Riesen auf 
unsrem Felsennest nichts zu leben. (Bröder Grimm). 

Er hat nichts zu klagen (zu denken). (R.)) 

Er hat genug zu leben (Kräger). 

Was haben Sie zu klagen? (Moréns Konstr. lex.) 

Hede hatte viel zu sinnen und zu denken. (Woltff-Meder). 

Liebes Kind, man hat so viel Wichtigeres zu denken. (Heyse). 

Sie hatten noch viel zu schwatzen. (Wolft-Meder). 

Damit die Leute etwas zu staunen (zu reden) hätten. (R). 

Und ohne pronominellen Zusatz: 

Sean eben leikht er keinem, damit er selbst zu leben habe. (Blatz” 

ram.) 

Er selbst robotet von fräh bis spåt und sucht aus dem 
Boden herauszuschlagen, dass er gerade zu leben habe. 
(Sudermann). | | 

Ich habe satt zu essen, und niemand ist schlecht zu mir. (ibidem). 


1) Die mit R bezeichneten Beispiele habe ich Herrn Studienreferendar 
Hans Reichwage zu Nienburg zut Präfung unterbreitet. Ihm verdanke ich auch 
hier und da einen guten Nachweis, den ich in diesem Aufsatz verwertet habe. 


..SONST HÄTTEN WIR NICHTS ZU LEBEN” 3 


2. Bei geben: 
Da gab es viel zu staunen. (Kräger). 
Sie half ihm dabei, obgleich Gick hier nichts zu helfen gab. 

(Sudermann). 

Das hat mir viel zu denken gegeben. (R.) 
Vergleiche hiermit: Dass sie auch den Kocher hatte, das gab 
schon mehr zu bedenken (Sudermann). 

Und ohne pronominellen Zusatz. 

Sie beobachtete, wie dieses Wort ihrem Mann zu denken gab. 

(Agnes Sapper). 

3. Bei sein: 

Dabei ist nichts zu lachen. (Kräger). 

Sie lacht immer, wenn nichts zu lachen ist. (Sapper). 
Dabei ist nichts zu staunen. (R). 

Was ist dabei za erstaunen? (Freytag). 

(Hier ist viel zu denken, heisst besser: zu bedenken (R).) 
Da ist nichts zu verwundern. (R') 

Das ist nicht zu verwundern. (R). 

In den Belegen mit haben und geben ist der Infinitiv (ein- 
schliesslich das Pronomen) als Objekt, in denen mit sein als 
Subjekt zu fassen. Hat + zu + leben, gab + zu + denken, ist + 
zu + lachen bildet einen Begriff. (Eine merkwärdige Anomalie 
bildet das letzte Beispiel bei sein, in dem ja der Infinitiv Prädi- 
kativ ist.) 

Wir sehen, dass diese Redewendungen eine sehr stereoty- 
pische Gestaltung aufweisen. Das Prädikatsverb ist entweder 
haben, geben oder sein, und der beziehungslose Infinitiv selbst 
beschränkt sich auf eine ziemiich geringe Anzahl von Verben: 
leben, denken, klagen, reden, schwatzen, satt essen — Sstaunen, 
helfen — lachen, verwundern u. ä. Am meisten fällt aber auf, dass 
das Zwischenglied (wenn es nicht gerade fehlt) stets ein prono- 
minelles Wort ist: nichts, etwas, viel, wenig, was, genug. 

Um diese letzte Tatsache zu erklären erdreiste ich mich, 
eine Hypothese auizustellen, sie gelte, was sie wolle. Wie be- 
kannt wird nichts abwechselnd mit nicht als Negation verwendet 
bei gewissen Verben wie: angehen, fragen, helfen, niitzen, schaden, 
dafär können, z. B. Das schadet nicht (oder nichts), Ich frage 
nicht (oder nichts) darnach usw. Es lässt sich nun denken, dass 
Wendungen wie: Er hat nichts zu leben, Dabei ist nichts zu 
lachen nur Variationen wären von: Er hat nicht zu leben, Dabei 
ist nicht zu lachen, und dass durch dieses nichts auch den na- 
heliegenden etwas, viel, wenig, was, genug in denselben und 
ähnlichen Wendungen der Weg gebahnt worden wäre. Der Ent- 
wickelungsgang wäre demnach: Er hat zu leben — Er hat nicht 
zu leben — Er hat nichts zu leben — Er hat genug zu leben. 


LÖ 


4 MODERNA SPRÅK 


B. In Ausdrtcken, die nicht zu den obengenannten streng 
begrenzten Redewendungen zu rechnen sind, muss ein schwe- 
discher ' intr. Infinitiv+4 Präposition anders ibersetzt 
werden als mit zu +infinitiv. 

1. Entweder wird der Infinitiv mit präpositionellem Aä- 
verbial ergänzt (wodurch auch der Logik Genäge getan wird): 
Wir bauen Häuser, um darin zu wohnen. Dieser Fluss ist ge- 
fährlich, um darin zu baden, oder 

2. man wählt eine passende Umschreibung: Mit dieser 
Krankheit ist nicht zu spassen. Auf ihn ist kein Verlass, oder 

3. man verwendet einen von der Präposition zu regierten 
substantivierten Infinitiv. Ein Substantiv entbehrt ja leichter 
die präpositionelle Ergänzung als ein Verb. Wir bauen Häuser 
zum Wohnen. Diese Stähle sind nicht zum Sitzen. 

Ich will nun von den zwei ersten Alternativen absehen, um 
die dritte, die Substantivierung, in näheren Augenschein zu nehmen. 
Grammatisch unterscheidet sich diese Konstruktion von der unter 
A dadurch, dass Häuser (bezw. Stihle) als Objekt (bezw. Subjekt.) 
zum Prädikatsverb aufzufassen ist, und dass zum Wohnen (zum 
Sitzen) entweder adverbiale Bestimmnng zum Prädikat oder attri- 
butive Bestimmung zum Substantiv (Häuser, Stähle) sein kann. 
Also: Wir bauen + Häuser —zum Wohnen. Diese Stähle + 
sind nicht---—zum Sitzen. (Im Vorbeigehen sei bemerkt, dass 
einige von den A—Belegen auch in dieser Form auftreten können. 
So heisst es neben: Er hat genug (nichts) zu leben (zu denken) 
auch: Er hat genug (nichts) zum Leben (zum Denken) (R). Neben: 
Da gab es viel zu staunen, :wohl auch: Da gab es viel zum 
Staunen. In Sudermanns Lithauische Gestalten finde ich: Sie 
nimmt den Windhund mit, damit die Leute etwas zum Staunen 
haben. — In anderen Fällen aber ist die Substantivierung nicht 
recht gebräuchlich.) 

Zunächst fähre ich einige Beispiele an, die sich mit den 
A-Belegen berähren, d. h. dieselben Prädikatsverben und Infini- 
tive enthalten, aber doch dem B-Typus angehören. Er hat nur 
Brot zum Leben. Ich gab ihm ein Buch zum Lesen (> att läsa i). 
Brot (oder Das) ist nicht genug zum Leben. Das ist nichts 
zum Lachen. Das ist nichts zum Verwundern. 

Eine Verallgemeinerung dieser Konstruktion ist jedoch nicht 
gestattet, denn der Sprachgebrauch zeigt sich hier sehr launenhaftt, 
und ein Grund, warum es so oder so heissen kann oder nicht, 
ist schwer zu entdecken. So z. B. kann es sicher nicht heissen: 
Er hat ein Unrecht zum Klagen, und Sätze wie: Det är ingen- 
ting att gråta för, att jubla över, att stå efter, att längta efter 
lassen sich nicht mit zum Weinen etc. tbersetzen. Es heisst dann 
besser: Dariiber brauchst du nicht zu weinen. Dariber kann 
man sich nicht freuen Das ist keine erstrebenswerte Sache. 
Das ist nichts, nach dem man sich sehnt. (R.) 

Wenn wir nun das Gebiet erweitern und zu Sätzen mit 


,,SONST HÄTTEN WIR NICHTS ZU LEBEN” d 


freierem Wortmaterial ibergehen, so wird es uns leichter, die 
Erscheinungen zu beurteilen, weil wir hier den ausschlaggebenden 
Faktor erkennen können — die Deutlichkeit. Ein par Worte tun 
uns hier zuerst nötig täber die Natur des substantivierten Infinitivs. 
Dieser von der Präposition zu abhängige substanti- 
vierte Infinitiv ist das moderne Gegenstick des alten Ge- 
rundiums, d. h. er versieht den Dienst des Gerundiums, wenn 
er auch, was die Rektion betrifft, ein Verbalsubstantiv ist. Wie 
der Infinitiv sich also seinem substantivischen Ursprung, von dem 
er einmal abgeröckt ist, wieder angenähert hat, so tritt hier auch 
zu in seinem ursprönglichen präpositionellen Charakter auf. In 
Verbindung mit zu bezeichnet dieses neue Gerundium, ganz wie 
das alte, einen Zweck und kann grundsätzlich bei allen Wörtern 
stehen, die ein finales zu erfordern, also nicht nur bei Verben (Ein 
Stuhl dient zum Sitzen), sondern auch bei Substantiven (Ein 
Becher zum Trinken gehört zur Ausriästung des Touristen) und 
bei Adjektiven (Dieses Papier ist gut zum Schreiben .). 

In der Praxis unterliegt es jedoch einer recht erheblichen 
Beschränkung und kommt dem schwedischen und englischen 
mit Präposition ergänzten Infinitiv an Brauchbarkeit nicht gleich. 
Denn eben weil es die präpositionelle Ergänzung ermangelt, kann 
es nur dann gebraucht werden, wenn es in einer Umgebung steht, 
die dessen Sinn klar und unzweideutig erscheinen lässt. Ich brauche 
einen Stuhl zum Sitzen, hat einen klaren Sinn, weil Stuhl mit 
Sitzen in natärlichem Zusammenhang steht. Dagegen wäre es 
unklar und deshalb unzulässig zu sagen: Ich brauche einen 
Stuhl zum Stehen, weil hier kein natörlicher Zusammenhang zu 
Hilfe kommt. Angängig, wenn auch nicht gerade häbsch, wäre: 
zum Draufstehen. Es wäre unverständlich, wenn jemand sagen 
sollte: Er muss immer etwas zum Halten haben (att hålla i), 
weil man nicht weiss, ob gemeint wird: Er muss (etwa) ein Stäck 
Papier zum Halten haben oder: Er muss etwas haben, an dem 
er sich festhalten kann. — Was soll ich meinen Schälern zum 
Schreiben geben? kann wohl bedeuten: Vad skall jag ge mina 
elever att skriva på (oder: skriva med) aber nicht: att skriva 
om? Das letztere muss heissen: Was fär ein Thema soll ich 
meinen Schälern zu bearbeiten geben? — Wir hatten so viele 
Erinnerungen zum Schwatzen ist nicht Deutsch. Man sagt dann 
besser — Erinnerungen auszutauschen. Und die schwedischen 
Sätze: Hon har dtminstone ett vackert hår att skryta med, en 
duktig mor att brås på lassen sich nicht direkt mit zum Prahlen 
and zum Schlachten (!) Ubersetzen. Dagegen könnte es wohl 
heissen: Er trägt eine Uhrkette nur zum Prahlen, und in Die 
Familie Pfaäffling von Agnes Sapper steht: Die Schule ist ja 
zum Lernen da und nicht zum Prahlen. 

Hier nur noch ein par weitere Belege: 
Man kann ihm nachts ein Kissen zum Schlafen hinlegen. (Sapper). 
Ich werde dir ein Zimmer zum Arbeiten zurechtstellen. (Selver) 


6 MODERNA SPRÅK 


Darf ich Ihnen meinen Wagen zum Nachhausefohren anbieten? 

(Collin—Hungerland). 

Das Haus hatte noch viel Raum zum Wachsen, es hatte einen 
grossen verwilderten Garten hinter sich (Woltt-Meder). 

Der Platz eignet sich zum Waldanlegen (Calwagen). 

Wir missen den jungen Damen Herren zum Tanzen verschaffen. (R). 

Ich habe nur meine Zinsen zum Leben. (R). 

Neben diesem finalen Gerundium steht das bekannte kon - 
sekutive Gerundium in Sätzen wie: Es ist wahrhaftig zum Lachen 
(= lächerlich). Ihr klopfte das Herz zum Zerspringen. Da aber 
diese Gerundien keine adverbiale Ergänzung nötig haben, kommen 
sie hier nicht in Betracht. 

Lo LJ 
& 


C. Zu den intransitiven Verben können auch solche an 
und för sich transitive Verben gerechnet werden, die nicht das 
vorangehende Substantiv zu ihrem Objekt haben, sondern nur 
mittels einer hinzugedachten Präposition darauf bezogen werden 
können z. B. Vi ha ingen bägare att dricka med. Dricka ist 
hier transitiv im Verhältnis zu dem Getränk, aber intransitiv im 
Verhältnis zu bägare. Der entsprechende deutsche Satz: Wir 
haben keinen Becher zum Trinken weist dann denselben gerundialen 
Typus auf wie die Sätze unter B 3. Wird das Objekt des Infi- 
tivs hinzugefögt: Vi ha ingen bägare att dricka vatten med, 
so steht im Deutschen der gewöhnliche zu-Infinitiv, und zwar in 
diesem Satze mit um verstärkt: Wir haben keinen Becher, um 
Wasser zu trinken. Ebenso: Wir gebrauchen Holz, um das 
Essen zu kochen. Doch ist um meistens nicht nötig: Ich habe 
kein Holz, das Essen zu kocken. Ich habe kein Geld, die Rech- 
nung zu bezahlen. Vielleicht könnte man auch hier von einem 
beziehungslosen Infinitiv sprechen, nur dass das angeschlossene 
Objekt dem Ausdruck ein gewisses Mass von Unabhängigkeit 
verleiht, so dass man das Empfinden hat, es mit einem verktirzten 
Nebensatz zu tun zu haben. 

Setzt man aber das zum-Gerundium an Stelle des Infinitivs, 
so tritt das Objekt als objektiver Genitiv auf: Ich habe kein Holz 
zum Kochen des Essens. Es gibt in den Eisenbahnwagen Bretter 
zum Hinlegen des Reisegepäcks (R.), oder auch wird der Genitiv 
durch von ersetzt: Wir gebrauchen X-Haken zum Aufhängen von 
Bildern (R.). Nach Verben, welche die zweckbezeichnende Prä- 
position zu notwendig erfordern, z. B. gebrauchen in dem letzt- 
genannten Satze, ist der blosse Infinitiv unzulässig. Da steht 
entweder um zu —+lnf. oder das zum-Gerundium. Der oben 
angefiihrte Luthersche Beleg wärde demnach in jetzigem Deutsch 
heissen: Die Späne gebraucht er aber, um die Speisen zu kochen 
oder zum Kochen der Speisen. Selbstverständlich gilt in diesem 
Fall auch, was von den rein intransitiven Verben schon gesagt 


THE DEFINITE ARTICLE BEFORE THE NAMES OF THE SEASONS IN ENGLISH 7 


worden ist, dass das zum-Gerundium nur möglich ist, wenn der 
Zusammenhang ein Missverständnis ausschliesst. 

Zuletzt ist noch zu bemerken, dass tiberall, wo ein wirk- 
liches Substantiv mit derselben Bedeutung wie das Gerundium 
vorhanden ist, jenes auch dem letzteren vorgezogen wird. Ich 
habe eine grosse Verwandtschaft zum Verkehr (besser als: zum 
Verkehren). Darf ich Ihnen meinen Wagen zur Heimfahrt anbieten 
(besser als: zum Nachhausefahren). Die Grube hatte der Jäger 
zum Waolfsfang gegraben. Und, um auch ein transitives Verb 
heranzuziehen: Ich habe kein Geld zur Bezahlung das Wechsels 
(besser als: zum Bezahlen). 

Es wäre verlockend, in diesem Zusammenhang den Wechsel 
zwischen zu-—lInfinitiv und 2zum—Gerundium auch bei tibrigen 
rein transitiven Verben eingehender zu untersuchen, aber das er- 
fordert ein Kapitel för sich. 


Örebro im Januar 1922. Erik Bondeson. 


THE DEFINITE ARTICLE BEFORE THE NAMES OF 
THE SEASONS IN ENGLISH. 


Abbreviations: Caine = Caine, The Manxman (Nelson); 
Craik — Craik, John Halifax, Gentleman, ed. Zachrisson; Dickens 
= Dickens, The Old Curiosity Shop (Everyman's Libr.); Hawthorne, 
M. = Hawthorne, The Maypole of Merry Mount; Hawthorne, B. = 
Hawthorne, Roger Malvin's Burial (both in Selected Short Stories II, 
Milford); Kipling = Kipling, The Second Jungle Book (Tauchnitz); 
Lamb = Mary Ann Lamb, The Sailor Uncle (Selected Short 
Stories, II, Milford); London, Bef. Ad. = London, Before Adam 
(Collins'); London, Call = London, The Call of the Wild (Tauch- 
nitz); Macaulay = Macaulay, Frederic the Great (Tauchnitz); Mc 
Kenna = Mc Kenna, Sonia (19 ed.). 

The names of the seasons are among those nouns in Eng- 
lish before which the definite article is frequently dropped. To 
judge from the expositions in the grammars (at least the few I 
have had an opportunity to consult), it would almost seem as if 
the insertion or omission of the definite article were in many 
cases a matter of arbitrary usage only. Thus Poutsma (A Grammar 
of Late Modern English, Part II, Section I, A, Ch. XXX, 15 d.). 
Kriäger (Schwierigkeiten des Englischen) is silent on the matter. 
Elfstrand gives the rule that the article is dropped when the 
name of the season is used in a general sense, but admits that 
even in such instances it is often found after the preposition ir, 
and is common after during. It is evident, however, from quotations 
7—14 below, that the omission of the article is also frequent when 
the speaker or writer has a definite spring etc. in mind. An 


8 MODERNA SPRÅK 


investigation into the matter, which has no pretensions to com- 
pleteness, has led me to the conclusion that 

I. the definite article is dropped before the names of the 
seasons when the speaker's (writers) attention is entirely or chiefly 
directed towards the changes or phenomena in nature characteristic 
of the season; but 

I. it is inserted when the noun is used as a mere deter- 
mination of time. 

According to I. the article is suppressed in the following 
instances, where, moreover, the noun is used in a general sense: 

1. The first sound of the surf is one of the most delightful 
that the Inuit can hear, for it means that Spring is on the road. 
(Kipling 204). 

2. In summer thaws the ice-propped rocks and boulders 
roll and slip all over the face of the land, so you can easily see 
how the idea of live stones arose. (Kipling, 191). 

3. In winter the sun rises late in the morning, and sets 
quite early in the afternoon. (Elfstrand, Eng. Gr.). | 

4, A soft, bright, autumn morning, mild as spring, coaxing 
a wandering robin to come and sing to me ... (Craik, 35). 

5. Spring decked the hallowed emblem [i. e. the Maypole] 
with young blossoms and fresh green boughs; Summer brought 
roses of the deepest blush, and the perfected foliage of the forest; 
Autumn enriched it with that red and yellow gorgeousness which 
etc.; and Winter silvered it with sleet — — —. (Hawthorne, M. 25). 

6. Midsummer had come, bringing deep verdure to the 
forest, and roses in her lap, of a more vivid hue than the tender 
buds of Spring. But May, or her mirthful spirit, dwelt all the 
year round at Merry Mount, sporting with the Summer months, 
and revelling with Autumn, and basking in the glow of Winter's 
fireside. (Hawthorne, M. 19). 

Ås can be seen from 1, 5, and 6, the name of the season 
in this case is sometimes used almost in a personified sense, and 
is written with a capital, which is never the case when it is used 
as a mere determination of time. 

In the following instances the noun refers to a definite epoch. 
The omission of the article will be explained by what has been 
said above in I. 

7. Winter softened into spring, and spring lengthened into 
the summer that was to be my last at Melton. (Mc Kenna, 49.) 

8. Winter came early and sudden that year. (Craik, 53). 

9. Summer was passing. RE began to watch with 
anxious looks the thin harvest fields .... (Craik, 106). 

10. Once he stopped to pick up for me the large brown 
fan of a horse-chestnut leaf. 

«It's pretty, isn't it? — only it shows that autumn is come.” 
(Craik, 13). 

11. Spring came on once more. (London, Call 222). 


THE DEFINITE ARTICLE BEFORE THE NAMES OF THE SEASONS IN ENGLISH 9 


12. The extended refusal of 1921 to cut itself adrift from 
summer is likely to be memorable in weather records. ... We 
were quite ready and even eager for autumn; and now :summer 
has incalculably turned back in its track ... (Newspaper). 

13. It was in the depth of winter. The cold was severe, 
and the roads heavy with mire. But the Prussians pressed on. 
(Macaulay, 29). 

14. I remember the approach of winter by the warm great 
coat he bought for me. (Lamb, 7). 

In 11. it is the verb "came on that indicates that the idea 
of the changes in nature is present in the writer's mind. This 
verb is commonly used to denote such changes. 

If, on the other hand, the noun is used as a determination 
of time only, it is preceded by the article, even if it is used in 
a wholly general sense: 

15. In the winter Kadlu would follow the seal to the edge 
of this land-ice and spear them — — — In the spring he and 
his people retreated from the thawing ice to the rocky mainland 
— — — Later he would go south into Baffin Land — — — coming 
back in September or October. (Kipling, 178). 

16. ... we are like squirrels digging up in the winter the 
nuts they have providently buried in the days when nuts were 
- plentiful. (Newspaper). 

17. Night is generally my time for walking. In the summer 
I often leave home early in the morning. (Dickens, 3). 

18. In the winter our walks were shorter and less frequent. 
(Lamb, 7.). 

If the noun is used as a mere determination of time and 
År to a definite spring etc., it is, of course, preceded by the 
article: 

19. In the spring Frederic rejoined his army. (Macaulay, 31). 

20. It must have been early in the spring .when my uncle 
went away, for the crocuses were just blown in the garden. 
(Lamb, 9). i 

In both cases the noun has the article when it is accompanied 
by a specializing adjunct: 

21. One morning in the late spring there came to Douglas 
a startling and most appalling piece of news. (Caine, 67). 

. The autumn and winter of 1913 1 divided between 
Ireland and the Riviera. (Mc Kenna, 267). 

23. It was lhe fall of the year when Lop-Ear and I returned 
from our long adventure-journey, and the winter that followed 
was mild. (London, Bef. Ad., 182). See also no. 7. 

Even if what has been said in I. is applicable, the article 
may be used if the speaker (writer) feels that the season in question 
has been spoken of previously or has otherwise been determined: 

24. The summer had gone, the gorse had dried up, the 
herring-fishing had ended, and Pete had become poor. (Caine, 363). 


10 MODERNA SPRÅK 


25. The winter [i. e. of 1756] put a stop to military opera- 
tions. (Macaulay, 78). | 

In the last quotation the year may easily be supplied from 
the context. 

In many cases both views may be equally justifiable, and 
then usage is unsettled: 

26. "And how shall you live in the winter, when there is 
no Out-of-door work to be had?” (Craik, 13). 

27. "What shall you do when winter comes?” (Ibid. 49). 

28. The Russians, confined by their shows, would probably 
not stir till the spring was far advanced. (Macaulay, 78). 

29. Then I waited, eagerly but patiently, until spring came, 
when, without making any more fruitless efforts, I should be sure 
to see him. (Craik, 54) Iinere may be the idea lurking behind: 
because then it will be fine weather, and then I shall be allowed 
to go out. 

30. The tbkreats of the Montenegrins and Serbs are held in 
check by the approach of winter, and until the spring comes, 
they are not likely to make any serious move. (Poutsma). 

It would also seem as if the omission of the article were 
preferred in prepositional constructions with of such as the 
following: 

31. In the three months of summer it only freezes every 
other day and every night. (Kipling, 177). 

ä sö Two months of autumn were thus occupied; (Hawthorne, 
. 55). 


33. Through the winter AElfred girded himself for this new 
peril. At break of spring his army closed round the town. 
(Poutsma). See also 13, 14, and 30. 


Oct., 1921. Carl Bergener. 


SUBSTANTIVERADE INFINITIVER I 
MODERN FRANSKA. 


Angående denna fråga finnas endast några få notiser i upp- 
slagsböckerna. Utförligast är: Brunot: Histoire de la langue fran- 
caise III, 203 och IV, 455. Dessutom kan nämnas Hatzfeld- 
Darmesteter: Traité de la formation de la langue frangaise, $$ 49 
och 700, vars material sammanfattats i Nyrop: Grammaire historique 
de la langue francaise, III, $ 653. 

I fornfranskan kunde alla infinitiver substantiveras (Foulet: 
Petite Syntaxe de l'ancien Francais, $ 226). Detta var förhållandet 
ända till 1500-talets slut (Darmesteter-Hatzfeld: Le seizigme siecle 
en France, $ 203). Så substantiveras infinitiven ofta hos t. ex. 
Montaigne samt i H. Estienne: Précellence du langage frangois. 
Även i klassisk tid förekommer ofta substantiverad infinitiv. För 


SUBSTANTIVERADE INFINITIVER I MODERN FRANSKA 1 


perioden 1600—1660 ger Brunot (op. cit. III, sid. 203—4) exempel 
på följande subst. inf: allumer, apprendre, boire, briller, com- 
mander, coucher, croire, dementir, desesperer, dormir, eschauffer, 
esloigner, esperer, estinceler, estre, flamber, flatter (= flatterie), 
lever, manger, marcher, non estre, obeyr, oser, ouyr, partir, penser, 
pouvoir, proceder, rire, savoir, souffrir, tourner, vivre, vouloir (= 
volonté). För den följande perioden, 1660—1715, är listan be- 
tydligt kortare: aller, boire, demeurer, dire, dormir, étre, instruire, 
lever, manger, marcher, souffrir, vivre, vouloir (Ib. IV, 455—56). 
Och numera kunna endast ett fåtal infinitiver användas som sub- 
stantiver. Detta framgår också därav, att infinitiverna på — er, som 
ju annars äro i överväldigande majoritet, här äro i minoriteten. 

1. Inskränkningen i infinitivens användning som substantiv 
dateras från senare hälften av 1600-talet. Orsaken härtill var för- 
stummandet av -r. Därigenom förväxlades nämligen lätt inf. och 
perf. particip, vilket måste leda till grova misstydningar (Brunot: 
op. cit. IV, 210). Det är till följd av okunnighet om denna ljud- 
lag, som följande infinitiver nu felaktigt skrivas som perf. part.: 
débouché, débridé, défilé. Även démenti är enligt Nyrop möj- 
ligen en infinitiv. Härför talar nämligen upplysningen i D-H!), 
att under XVIe seklet démentir växlar med det likbetydande dé- 
menti e. Däremot förklarar D-H démenti som perf. part., vilket 
Meye!-Libke: Grammatik der Romanischen Sprachen, II, $ 392 
stöder med analoga bildningar från italienskan, spanskan och 
portugisiskan. Språkbruket vacklar ännu mellan formerna på -é 
och -er i följande fall: diner, apråés-diner, apreés-souper, au débotter, 
doigter. Från XVIII seklet anföres fraserna mettre une étoffe 
au debouilli(r) samt au débarqué av Meyer-Läbke (1. c.). 

Anm. Härmed bör ej förväxlas det fall, då redan i forn- 
franskan parallellformer funnos, t. ex. le penser, le pensé, la 
pense, la pensée, vilka alla finnas i Crestien de Troyes: Cliges. 

2. En syntaktisk orsak är, att infinitiven i en del kon- 
struktioner, där den förr behandlats som substantiv, nu fattas som 
rent verb. Så t. ex. framgår infinitivens ursprungliga nominala 
betydelse därav, att man ej skiljer på aktiv och passiv form i 
sådana fall som: «Ce vin est pråt å boire>» och «Je suis prét å 
boire» (Meyer-Liäbke, op. cit. III, $ 16). Vidare fattades inf. som 
substantiv (final bestämning till chevalier) i satsen: «Desiroit le 
chevalier å ferir» (Zauner: Rom. Sprachwissenschait, II, $ 144). 
«Il fait cher vivre> har likaledes omtytts, i det vivre förr var 
subst. med cher som attribut (Suchier i Gröbers Grundriss, I, sid. 
814). Darmesteter-Hatzfeld: Traité, $ 700 ger också exempel på 
konstruktioner, där inf. egentligen är substantiv: «Mentir est une 
honte. Souffler n'est pas jouer. Jaime mieux travailler>. 

3. På grund formell olikhet med motsvarande verb upp- 
fattas vissa infinitiver numera endast som substantiver. Sådana 


1) D-H: Darmesteter-Hatzfeld: Dictionnaire général. 


12 MODERNA SPRÅK 


äro: affaire, aprös-diner, aprés-souper, avenir, blanc-manger, dé- 
boire, déplaisir, loisir, manoir, plaisir, pourboire, pourparler. 
Dessa ord kunna användas även i pluralis med undantag av 
avenir, vars betydelse lägger hinder i vägen. Ex.: L'usage que 
je fais de mes loisirs (Cherbuliez: Kostia 21). Notre homme est 
en pourparlers pour autre chose (Gyp: Profitards 54). Plaisir 
är en äldre parallellform till plaire.  Affaire, aprés-diner, aprés- 
souper, blanc-manger, déboire, déplaisir, pourboire ha ej använts 
som verb (D-H), utan ha bildats på den substantiverade enkla 
infinitiven.  Reécépisse är en latinsk perf. inf. som ej heller an- 
vänts som verb i franskan, utan är lånad ur den latinska formeln: 
cognosco me recepisse. Crouzet (Grammaire, $ 275) upptager 
även nonchaloir, vilket emellertid av D-H betecknas som föråldrat 
och endast ett exempel från 1608 anföres där. 

4. I andra fall användes samma form som både subst. och 
verb. Däremot är den subst. betydelsen ibland inskränkt till vissa 
stående fraser och konstruktioner. 

a) abstrakter som ange förmågan och endast användas i 
singularis: Il en perdit presque le boire et le manger (Cherbuliez: 
Kostia 5; = aptiten). Et si je perds le sommeil et le manger 
(Maupassant: Fort comme la mort 31). Oter å qdn. le pouvoir 
de nuire (D-H). 

b) endast efter prepositionen å: au pis aller, i värsta fall. 
Au débotter. Je le reconnais au marcher, sättet att gå. Au revoir. 
Elle wa pas seulement la force d'un pigeon au sortir de V'oeuf 
(Rosny: Vampire 33). 

c) efter par: uttrycket par ouf-dire. På Voltaires tid an- 
vändes ännu pluralis: des oui-dire. | 

5. I äldre stilarter. 

a) Då man t. ex. talar om 1600-talet: le lever du roi. 

b) I ordspråk: Ami au préter, ennemi au rendre. 

c) I poesi: penser (även i pluralis) = pensée. 

d) I medvetna arkaismer: Je gottais le dormir paisible (France: 
Puits de S:te Claire 29). 

6. Också i vetenskapligt språk användes subst. inf.: 

a) I filosofisk stil: II semble exclure tout devenir = tillbli- 
vande (Maeterl. Mort 229). Dieu est un éternel devenir (Id.: 
. grand secret 120; = vardande). étre = varat. Le précieux du 

faire est un mérite considérable = utförandet (Mérimée: Carmen 
278). Rendez-moi capable du jouir du monde (Pascal: Pensées 
316). Le naitre et le mourir sont deux fråres jumeaux (France: 
S:te Claire 61—2). non-étre = néant. L'eétre et le parailre = 
skenet. Le raisonner tristement s'accrédite (Voltaire). Dans la 
foi et le repentir (P. Loti: Prime Jeunesse 65—6). 

b) Tekniska termer: On procéde au låcher des pigeons 
(Tissandier: Causeries 26). Il a le toucher magnétique (Inledn. 
till Vandal: Aveénement I, V). Inf. substantiveras sporadiskt i 
tekniskt språk, anmärker Nyrop. Där citeras bl. a.: le grimper, 


DET FÖRSTA SPRÅKET 13 


sättet att klättra, le palper (medicinsk term). Cette entente du 
parler, du sentir et du vivre agrestes (sättet att tala, etc.). 

7. Återstår ett antal verb, vilkas infinitiver med bibehållen 
verbal betydelse kunna användas som riktiga substantiver både 
i olika stilarter och konstruktioner. 

A) Transitiva verb: a) nomen actionis: baiser, Le lever du 
rideau (Rostand: Cyrano 3). Ce sont des plaidoyers rtedoutables 
(Hugo: Misérables 1, 350). 

Anm. Baiser tyckes dock visa en tendens att övergå till 
grupp 3, då det som verb ersättes med embrasser. Lever (liksom 
coucher) förekommer nästan endast i sammansättningar. 

b) objektsnomen: avoir = egendom, boire = dryck, devoir = 
plikt, dire = utsago: Ces dires ont une apparence de raison 
(Balzac: Contes philos. 300). manger = mat, pouvoir — fullmakt, 
savoir = vetande. 

B) Sammansatta infinitiver, där den första inf. är substan- 
tiverad, nomen actionis, och den andra är objekt därtill: laisser — 
aller, laisser—courre, laisser—passer; un savoir—faire, les pre- 
midres notions du savoir—vivre (Kostia 53). 

C) Reflexiva verb: nomen actionis: L”heure du coucher (Halt: 
Petit homme 129). 

D) Intransitiva verb: a) nomen actionis: Här märkas först 
namnen på måltiderna: déjeuner, diner, goåter, souper. Andra 
äro: aller, aller et retour, rire = skratt, sourire =leende. Le 
parler maternel (Maupassant: Fort comme la mort 104). 

B) nomen agentis: tre = varelse, souvenir = minnesgåva. 

Genus är maskulinum, dock med undantag för affaire. Detta 
ord var dock regelbundet maskulinum ännu under 1500-talet 
(Darmesteter-Hatzfeld: Seizieme Siecle, $ 136), då det började vackla, 
och det förklarades vara femininum av Vaugelas (Brunot, op. 


cit. III, sid. 445). Hugo Styff. 


DET FÖRSTA SPRÅKET. 


»Det synes mig däremot, åtminstone ur språklig 
pedagogisk synpunkt, vara mindre viktigt, vilket 
främmande språk som är det första.> Anna von der 
Heyden, »Ett svårt skolämne.> (M. S. 1921, s. 200). 


Måhända har den ovanstående satsen sin spets riktad mot 
några formuleringar i mina kortfattade teser angående frågan 
»Tyska eller Engelska» (M. S. 1921, s. 131). Även om så icke 
skulle vara fallet, önskar jag gärna foga några kommenterande ord 
till ovanstående uttalande och den uppsats, varur det hämtats. 

Innan jag anmäler en från förf. avvikande mening angående 
det just ur språkligt pedagogisk synpunkt viktiga i valet av första 
språk, känner jag mig manad att vidröra en annan sak. Jag 
tillåter mig sålunda med bestämdhet hävda, att alla sådana syn- 


14 MODERNA SPRÅK 


punkter på spörsmålet tyska eller engelska, som väljas med tanke 
på krigets konsekvenser, äro fullständigt ovidkommande. Ingen 
annan synpunkt får här vara vägledande än den språkligt peda- 
gogiska. För egen del har jag länge varit övertygad om engelskans 
företräde som begynnelsespråk, men jag får säga, att om ett all- 
mänt omfattande av denna åsikt vore ägnat att väsentligt för- 
svaga tyskans ställning i våra skolor eller över huvud intresset 
för tysk kultur, så skulle jag möjligen kunna känna mig tveksam. 
Ty det synes mig förvisso vara både mer berättigat och mera 
sympatiskt att taga världsläget till utgångspunkt för en predikan 
till tyskans försvar än att begagna det som en påminnelse om 
vad vår frid tillhörer i den språkliga orienteringen. Den här fram- 
förda funderingen har intet polemiskt syfte gent emot förf. av 
ovanstående motto. Detsamma innehåller inte skuggan av en 
insinuation om politiska bevekelsegrunder hos vare sig den ene 
eller den andre, som tar ställning till frågan om tyska eller en- 
gelska som första språk. Men den underförstådda erinring, som 
framföres om befintligheten av andra synpunkter än den språkligt 
pedagogiska, synes mig berättiga till ett uttalande i här berörda 
avseende, synnerligast som nog här och var opportunistiska syn- 
punkter gjort sig gällande i diskussionen om denna fråga. 

Min utgångspunkt är emellertid den, att ungefär samma grad 
av behärskande av de båda språken är önskvärd. Då jag nu 
anser, i likhet med vad jag förut i korthet har försökt hävda, 
att engelskan för oss svenskar är det svårare av de två språken 
och sålunda det som kräver den längre tiden, så pekar ju redan 
detta på lämpligheten av engelska som det första språket. Om 
språkbehärskandet i hög grad beror av associationernas rikedom 
och livaktighet, så torde det vara av synnerlig vikt att börja rela- 
tivt tidigt med ett fält, där det företrädesvis gäller att upptaga 
vägarna från grunden för att slutligen åstadkomma ett så vitt 
förgrenat vägnät som möjligt. Vårt språkliga medvetande är i 
förhållande till huvudparten av det engelska ord- och frasförrådet 
likt en oröjd mark. Ej så, när det gäller tyskan. Förbindelse- 
linjerna ligga där från början mer eller mindre synliga i jordytan; 
det kommer mera an på fördjupande och upprensning än på ny- 
anläggning. — Det synes mig, som om detta betraktelsesätt — 
riktigt eller oriktigt — vore i eminent mening ett språkligt pe- 
dagogiskt. 

Men den viktigaste språkligt pedagogiska synpunkten, då det 
är tal om det lämpligaste nybörjarespråket, är väl ändå den, som 
uttryckes i frågan: Vilket språk är det lättaste för nybörjaren? 
Fru von der Heyden berör ej med ett ord i den resonerande delen 
av sin uppsats frågan om valet av tyska eller engelska som be- 
gynnelsespråk. Hon uppvisar emellertid, att tyskans formella 
svårigheter synas oöverkomliga på ett tidigt stadium för det stora 
flertalet lärjungar. Den naturliga slutsatsen ur språkligt pedago- 
gisk synpunkt borde ju vara, att detta språk följaktligen icke 


DET FÖRSTA SPRÅKET 15 


lämpar sig för stadiet i fråga. I stället tillråder emellertid den ärade 
förf. den för flertalet språkpedagoger, vill jag tro, något över- 
raskande utvägen att låta nybörjaren leka blindbock bland svårig- 
heterna, senare taga bindeln från hans ögon och visa honom den 
härliga skatt han håller i sin famn. 

Metodens genomförbarhet kan starkt ifrågasättas. Men all- 
deles oavsett detta: man undrar vad som kan motivera — fort- 
farande ur språkligt pedagogisk synpunkt — ett fasthållande vid 
valet av tyskan som första språk, om just detta fasthållande kräver, 
att man släpper vad som ur den angivna synpunkten ursprung- 
ligen avgjorde valet. Ty det avgörande härvidlag var ju tyskans 
formrikedom betraktad som åskådningsmaterial för språklig analys. 

Författaren har emellertid, såsom ovan antytts, tänkt sig 
möjligheten av att barnen Sa (0 sig åskådningsmaterialet obesett 
och först vid något mognare ålder taga upp det till ett egentligt 
beskådande. Huru skall detta tillgå? För barn, som äro något 
så när analytiskt lagda, så att de språkliga formerna för dem 
verkligen bliva ett åskådningsmaterial, d. v. s. ett material som 
konkretiserar de grammatiska begreppen, för dem är det jämfö- 
relsevis lätt att lära en tysk text utantill trots all dess formrike- 
dom. Men eftersom flertalet synas oemottagliga för den analy- 
tiska vägen på det tidiga åldersstadium, varom här är fråga, vad 
är det då man egentligen kräver av de utantill rabblande småt- 
tingarna? Det är ju helt enkelt ett syndastraff att nödga någon 
uppläsa en ramsa, där e, em, en, er, es etc. avlösa varandra utan 
skönjbar anledning. Ty meningslös måste ju i varje fall ett och 
samma ords olikhet i form förbliva för den, som icke samtidigt 
inviges i formernas funktionella betydelse. Följden blir nog den, 
att läraren måste åtnöjas med ett mycket ofullkomligt inlärande. 

Härtill kommer emellertid ett annat moment. För alla barn 
är ett dylikt inlärande svårt; för många, och särskilt för alla klara 
huvuden, är det dessutom motbjudande. Man skall inte under- 
skatta den lärandes behov av klarhet, reda och sammanhang. Att 
alltför länge röra sig framåt på en mark, där allt synes osäkert 
och där man inte kan skönja några fasta hållpunkter, det kan 
aldrig skapa den känsla av framåtgående och verkligen övervunnet 
motstånd, som den säkra kunskapen skänker under upptäckande 
och erövrande steg för steg av okänt land. 

Min slutsats blir därför den: när författarinnan av »Ett svårt 
skolämne» med rätta framhåller, att ett analytiskt grammatiskt 
språkstudium är olämpligt på ett tidigt stadium, så har hon därmed 
visat, hur viktigt det ur språkligt pedagogisk synpunkt är att vid 
valet av det första främmande språket icke stanna inför det, som 
redan från början för att fullt begripas förutsätter just det studie- 
sätt, som förklarats olämpligt. 

Häri ändras ingenting, även om man av fullaste övertygelse 
instämmer i förf:s yrkande på modersmålets upphöjelse till grund- 
läggande språk. 

Herman Söderbergh. 


16 MODERNA SPRÅK 


LITTERATUR. 


Friedrich Schiller, Wallensteins Lager. Skolupplaga med 
anmärkningar av S. B. T. Danielsson och Theodor Hjelmqvist. 
Lund, Gleerups, 1917. Pris 1,50. 


Heinrich Heine, Valda dikter och prosastycken. Med 
anmärkningar av Edvard Strömberg. Stockholm, Bonniers, 1920. 
Pris 2,75. | 

E. von Keyserling, !m stillen Winkel. Med anmärkningar 
av G. Björkelund och S. B. Th. Danielsson, Lund, Gleerups, 
1919. Pris 2,50. 

Johanna Spyri, Lauri. Die Geschichte eines Schweizer- 
buben. Mit Anmerkungen herausgegeben von Paula Feuerharmei 
an rr Jusander. Lund, Gleerupska Univ.-bokhandel, 1921. 

ris 1,80. 

Det är egentligen med en viss känsla av samvetskval, som 
jag går till nedskrivandet av dessa recensioner, åtminstone vad 
de tre första arbetena beträffar, samvetskval över att en plikt 
blivit otillbörligt länge försummad. Egentligen skulle denna 
recension även inbegripit en anmälan av lektor Strömbergs i åt- 
skilliga hänseenden utmärkta arbete Tysk prosa för gymnasiets 
Il eller IV ring, men då detta varit föremål för en förträfflig 
granskning i Pedagogisk Tidskrift 1919 av lektor Swenning, vars 
mening därom jag i buvudsak delar, har jag ansett mig kunna och 
böra avstå från ett självständigt bedömande. 

Äldst bland ovannämnda texteditioner är skolupplagan av 
Schillers Wallensteins Lager, ja den är så gammal, att de an- 
märkningar, jag kan göra, kanske snart kunna komma till an- 
vändning i en ny upplaga. Schillers arbete torde ha alla för- 
utsättningar att kunna väcka elevernas intresse. Det trettioåriga 
krigets skede är väl ett av de tidevarv, som tack vare vårt eget 
lands betydelsefulla ingripande mest intressera våra historiestu- 
derande lärjungar, och Wallensteins Lager ger tvivelsutan en 
trogen bild av det trettioåriga krigets soldatliv ej blott i den 
Wallensteinska hären utan säkerligen i tillämpliga delar även i 
den protestantiska armén efter Gustav II Adolfs död. I den efter 
texten införda levnadsskildringen av Schiller ge utgivarna på slutet 
även en karakteristik av de i pjäsen uppträdande personerna. 
Den är otvivelaktigt ganska träffande, men jag saknar däri ett 
omnämnande av Carlyles fina iakttagelse, att representanterna 
för de olika truppslagen äro så att säga direkt kopierade på sina 
respektive chefer med hänsyn till karaktär och tänkesätt, varige- 
nom de i viss mån förbereda på de senare, när dessa uppträda 
i trilogiens följande delar. 

I sin ovannämnda levnadsskildring ge utgivarna en ganska 


LITTERATUR 17 


utförlig redogörelse för de viktigaste data i Schillers liv och dikt- 
ning. Överraskande är det att i den på slutet upptagna listan 
över Schillers viktigaste arbeten finna Die Braut von Messina 
betecknad som lyriskt verk. Även Wilhelm Tell torde svårligen 
kunna göra skäl för denna beteckning. — Levnadsskildringen 
är försedd med åtskilliga illustrationer, på ett undantag när före- 
ställande hus, som på ett eller annat sätt varit förknippade med 
Schillers liv. Hade det ändå inte varit möjligt att i stället för 
dessa tråkiga, fullständigt intetsägande bilder förse editionen med 
t. ex. porträtt av sådana i skildringen omnämnda personer, som stått 
i intimare beröring med och direkt utövat inflytande på Schiller? 

De anmärkningar, som utgivarna foga till editionen, äro i regel 

utmärkta. Gentemot följande ställen skulle dock kritik kunna övas: 

Prol. 98. der Zeiten Gunst 'tidsförhållandenas gunst". 

Översättningen är naturligtvis riktig, från poetisk synpunkt 
sett. Utgivarna ha emellertid, i riktig känsla av omöjligheten 
att av eleverna fordra annat än ett prosaiskt återgivande, annars 
överallt i sin kommentar använt prosauttryck, och den närmast 
motsvarande prosaöversättningen vore på detta ställe "gynnsamma 
tidsförhållanden'. Uttrycket tillhör den art av troper, som kallas 
synekdoke. — I anmärkningen till vers 404 påpeka utgivarna 
en annan poetisk figur, nämligen hendiadys. Händelsevis råkar 
fallet ifråga (ein Kram und Laden enligt utg. = ein Kramladen) 
vara tvivelaktigt, då sammanställningen ej är enastående. I 
Fischers Schwäbisches Wörterbuch har jag funnit ytterligare ett 
exempel, till på köpet ur ett prosaarbete, och Fischer översätter 
uttryckligen Kram i Schillers citat med Geschäft. Detta är emel- 
lertid av mindre betydelse. Vad jag önskar framhäva är det 
inkonsekventa förhållandet, att utgivarna påpekat den sällsynta 
företeelsen hendiadys men låtit den vida vanligare synekdoken 
passera oanmärkt. 

Prol. 102. Von der Parteien Hass und Gunst verwirrt 
Schwankt sein (= Wallensteins) Charakterbild in 
der Geschichte. 

Utgivarna översätta: »Gjord oklar av partiernas bevågenhet och 
hätskhet, är bilden av hans karaktär svävande (dvs. svårbestämbar)». 
Jag tillåter mig betvivla, att utg. fattat den rätta innebörden i 
orden. Meningen är den, att historieskrivarna allt efter den 
partiståndpunkt de intaga skildrat Wallenstein sympatiskt eller 
osympatiskt, och därför har bilden av hans karaktär också blivit 
synnerligen blivit skiftande. Utg:s översättning torde (ehuru tung) 
kunna bibehållas, om den sista raden ändras till: skiftar bilden 
av hans karaktär i historien. 

Personreg. 1. Det hade varit skäl att påpeka den nu- 

varande betydelsen av Wachimeister. 

Personreg. 22. Om man för Oboe skall jämföra det franska 
hautbois [(h)o'bwa], torde det även för full förståelse vara skäl 
framhålla, att inlånet skedde, innan i Frankrike de lägre klassernas 


18 MODERNA SPRÅK 


uttal av oi som [wa] undanträngt de högre klassernas uttal [we], 
d. v. s. före den franska revolutionen. I motsatt fall svävar jäm- 
förelsen i viss mån i luften med hänsyn till ljudförhållandena. 

Text 140. ,,läten jagen (obs. omlj. i plur.; jfr. v. 32!) = jagten”. 
Anm. till v. 32 ger: tät pochen (omskr. med turn). Oklart är, 
vad utg. mena med »omljud i pluralis». Då formerna ifråga 
äro ganska vanliga i äldre språk och än i dag i folkvisan och 
i ålderdomlig stil, torde en summarisk redogörelse för deras upp- 
komst vara på sin plats. I medelhögtyskan böjdes verbet lun i 
imperf. ind.: sing. 1. täöte, 2. tete, 3. täöte, plur. 1. tåten, 2. tåtet, 
3. låten. Så småningom inträdde utjämning mellan sing. och 
plur., så att i nuvarande skriftspråk pluralens vokal inträngt i 
sing., men i dialekterna höll sig ännu det öppna e (ä) och trängde 
(som här är fallet) in i plur. Det är alltså icke fråga om något 
omljuds-ä utan om den gamla oomljudda singularvokalen. 

Text 420. , auf der Fortuna ihrem Schiff: ganska vanlig 
pleonasm i sht. i äldre nytyska.” Konstruktionen är emellertid 
än i dag en av de vanligaste företeelserna i tyskt vardagsspråk. 
Genitiven omväxlar därvid med dativ, varpå vers 114 um dem 
Bayer sein Land zu schiätzen kan erbjuda exempel. 

Text 454. ermisst = sich ermisst. Jag vet icke, vilket 
stöd utg. ha för sin jämförelse, men det förefaller mig, som om 
Pauls förklaring (D. W. = durchmisst) vore mera träffande. 

Text 584. Praktik har numera enligt Viétor i båda sina 
betydelser tonen på första stavelsen. 

Text 888. in Ehren. Formen kan icke jämföras med den 
svaga formen Sonnen, då den urspr. är en pluralform; jfr nedan 
anm. till Spyris arbete, 10,e. 


xx kk xx 


I sin Heine-edition uttalar lektor Strömberg den förhopp- 
ningen, att hans urval »skall visa sig fylla en lucka i vår litteratur 
av tyska texter för läroverkens stadium», och hans förhoppning 
är säkerligen berättigad. För en utlänning, som inte är bunden 
av några tysknationella fördomar, måste Heine alltid framstå som 
en av Tysklands främste författare, och även hans argaste veder- 
sakare måste erkänna, att åtminstone hans lyrik och reseskild- 
ringar äro verk av sällsynt hög rang. Det urval, som lektor S. 
ger oss, är förträffligt. Det ger oss såväl några av de viktigaste 
poetiska alstren, som flutit ur Heines penna, som utdrag av åt- 
skilliga av hans förnämsta prosaarbeten, varigenom de olika si- 
dorna av hans författarskap belysas för lärjungarna. Kanske skulle 
det ej skadat, om i texten och framför allt i anmärkningarna något 
starkare betonats de sidor av Heines alstring, som gjort honom 
till den av en stor del tyskar ,,bestgehasste” författare, som han 
hittills varit. Men vem vet? Kanske var det blott en mode- och 
opportunitetssak, ej minst åstadkommen av den forne kejsarens 
välbekanta sinnesstämning emot honom, och kanske skall Heine 


LITTERATUR 19 


i och med försvinnandet av de sista resterna av de förhållanden, 
som han i sin frihetskärlek gisslat, möta en riktigare förståelse 
och uppskattning. Där ironien icke längre stöter någon för huvudet, 
där verkar den som bekant icke längre som ett rött skynke utan kan 
bedömas objektivt från andra sidor än den sårade egenkärlekens. 

Anmärkningarna till lektor Strömbergs edition vittna om 
samma vederhäftighet som urvalet. En principiell anmärkning 
skulle jag dock vilja göra mot några bristfälligheter och godtyck- 
ligheter i uttalsbeteckningen. Varför angives ej uttalet vid t. ex. 
il crociato in Egitto 72,6, O'Meara (0 ”'me:ra) 67,6 samt Autom- 
marchi 67,1 och varför använder utg. i några fall ett självgjort 
ljudbeteckningssystem, t. ex. vid Brescia 68,1, croce 69,5, Vicenza 
69,77 Varifrån har utg. sitt uttal av Anarchie »>med tj-ljud> 64,20? 
Den långa vokalen i hätscheln 60,30 borde ha påpekats. 

Sid. 6,,4. För undvikande av missförstånd hos eleverna hade 
det varit skäl att framhålla, att den i nordtyskt uttal delvis bibe- 
hållna växlingen mellan & och g i utljud ej är allmängiltig utan blott 
gäller ljudförbindelsen ng. 

S. 6,18. »Sternelein. I folkspråket och poesi lägges stun- 
dom -chen och -lein till pluralformen (Kinderchen)». Detta är na- 
turligtvis riktigt, men det föreligger för det ifrågavarande ordet 
även den möjligheten, att det kan vara en i poesi kvarlevande 
rest av den gamla singularformen med -e. Jfr. mht. sternechin. 

S. 9,26. »mir väl etisk dativ (= minsann)» i de i Poseidons 
mun lagda orden: 

Denn du, Poetlein, hast nie mich erztrnt, 

Du hast mir kein einziges Tiärmchen verletzt 

An Priamos' heiliger Feste. 

När man emellertid betänker, att det var Poseidon, som byggt 
Trojas murar, förefaller det dock, som om det låge en fylligare 
innebörd bakom detta mir än den av utg. förmodade. Visserligen 
var Poseidon på grund av den uteblivna lönen för byggmästare- 
arbetet under trojanska kriget en av de gudar, som oförsonligast 
kämpade mot trojanerna, men därpå har skalden uppenbarligen 
icke tänkt. Den föregående raden och sammanhanget i fortsätt- 
ningen visa nämligen, att det skulle ha varit en förnärmelse mot 
och en anledning till fiendskap hos Poseidon, om "das Poetlein” 
varit med om att förstöra något av Trojas torn: 

Kein einziges Härchen hast du versengt 

Am Aug” meines Sohns Polyphemos, 

Und dich hat niemals ratend beschiitzt 

Die Göttin der Klugheit, Pallas Athene. 

Pallas Athenes fiendskap med Poseidon är ju bekant. 
Apropos, varför omnämner ej utg. det föraktfulla, som ofta ligger 
i diminutivsuffixet -lein, som t. ex. här i Poellein? 

Sid. 66,1 ff. Det hade varit skäl att påpeka för eleverna, 
att Napoleon icke längre ligger begraven på S:t Helena. 

Följande ställen kunde ha varit förtjänta av förklaring, resp. 


20 MODERNA SPRÅK 


påpekande: sid. 23,12 Wasserfeldscherer, sid. 35,22 die Tiber, 
sid. 60,4 eines Cäsars, sid. 61,10 der pythagoräische Lehrsatz, 
sid. 72,17 die lombardische Schule, sid. 73,2 die gotischen Kron- 
dächlein, sid. 76,8 des folgenden Morgens, sid. 80,:s am meisten 
(—meistens), sid. 86,: mehr als gewöhnlich blank (jämfört med 
samma sida, rad se milder denn gewöhnlich), sid. 98,3 (der 
Mann), der da (vollbringt). 
+ 3 & 

Eduard, Graf von Keyserling, förtjänar säkerligen att läsas i våra 
skolor, och ämnet för den av herrar Björkelund och Danielsson 
utgivna berättelsen torde, såsom behandlande en ung gosses 
levnadsöde, kunna påräkna intresse från våra elevers sida, kanske 
ej minst därför att vi få med en liten fläkt av den tyska stäm- 
ningen vid det stora världskrigets utbrott. Huruvida boken, såsom 
ntgivarna framhålla, »visar Eduard von Keyserlings skarpa blick 
för barnets psykologi», torde dock kanske ej vara så säkert, för- 
såvida påståendet skall tagas fullt allmängiltigt. Keyserling är 
i hela sin produktion, försåvitt jag känner den, en fullblodsaristo- 
krat. Hans hjältar och hjältinnor bära gärna namn med 'von' 
och 'zu', och jag skall villigt medgiva, att hans skildringar av 
dessas psyke bära verklighetens prägel. Han ger tydligen där- 
vidlag något av sig själv och av sin intima, från barnsben be- 
kanta umgängeskrets. Jag vet icke något arbete, som enligt min 
uppfattning så klart karakteriserar honom och hans skriftställar- 
skap som hans Abendliche Fåuser. Denna bok ger intryck av 
att vara skriven med en så ingående kännedom, att det ligger 
mycket nära till hands att antaga, att han själv var medlem av 
och förtrogen med dessa aristokratfamiljer, som i all sin förnäm- 
het mer eller mindre överlevat sig själva och som också inom 
en ej alltför avlägsen tid se sin levnadsafton stunda. Helt annor- 
lunda blir förhållandet, när denne fine och förnäme författare ger 
sig in på ofrälse personers öden. Kanske är det misstag å min 
sida, men jag har alltid haft en känsla av att de för honom äro 
eller åtminstone behandlas som staffagefigurer, insatta för att det 
aristokratiska skall få en desto starkare relief. Im stillen Winkel 
utgör i intet hänseende något undantag från detta. Författarens 
skildring av den lille Paul von der Osts psykologiska utveckling 
bär överallt sanningens prägel, samtidigt som de robusta Lulu 
och Nandl synas mig mera schablonmässigt behandlade. 

Keyserlings fullblodsaristokrati tar sig även uttryck i hans 
still Utgivarna förklara honom vara jämte Thomas Mann »det 
samtida tyska språkområdets yppersta stilist>, och detta påstående 
skall jag gärna till en viss grad skriva under. Han skriver en 
'mönstergill tyska, som gärna kan tagas till förebild i våra skolor, 
men samtidigt finnes en avigsida. Hans framställningssätt har 
alltid på mig verkat, om jag så får uttrycka det, i viss mån sövande 
och blaserat. Inga starka ord, inga våldsamma uttryck, allt flyter 
fram lugnt och behärskat, liksom livet gör i de kretsar, han 


LITTERATUR 21 


skildrar, där det framför allt gäller att i livets alla skiften bevara 
kontenansen och upprätthålla konvenansen. 

I sina anmärkningar ha utgivarna strävat att jämte över- 
sättningen av svårare eller mindre bekanta ord giva idiomatiska 
översättningar av uttryck, för vilka eleverna kunde tänkas ha svårt 
att finna den svenska motsvarigheten. | 

I den stora huvudmassan av fall ha de naturligtvis träffat 
det rätta, men jag beklagar att nödgas säga, att de på åtskilliga 
punkter ej tillfredsställt mig. Vid en del uttryck med dubbla över- 
sättningar kan detta möjligen bero därpå, att utgivarna kanske 
i den första blott sett den direkta motsvarigheten, medan den 
andra skall gälla som den mera idiomatiska översättningen, men 
detta är ingenstädes framhållet, utan uttrycken stå där såsom jämn- 
goda. De viktigaste anmärkningarna torde gälla följande fall: 

S. L:s. ein organisatorisches Talent. Enligt min språkkänsla 
innebär översättningen 'en mästare i att ordna” något alltför smått; 
för stora saker och institutioner, vilket uttrycket här även skall 
innebära, skulle jag använda den direkta översättningen 'en orga- 
nisatorisk talang” eller också 'en stor organisatör". 

S. 2,6. hinter den Brillengläsern torde ingen vilja översätta 
med "bakom glasögonglasen' utan helt enkelt med "bakom glas- 
ögonen”. På samma sätt stöter mig sid. 17,2 'rödvinsröd' för 
weinrot (här ge utg. även det riktiga 'vinröd"). 

2,3. eine schnarrende Stimme är enligt min språkkänsla 
icke 'en brummande stämma”. Jag medger emellertid, att det är 
svårt att finna något svenskt ord, som återger det skarpa, tunna, 
ofta med bakhuvudsklang, ibland rent av något nasalt bildade 
ljud, som uttryckes med det tyska schnarren. Möjligen skulle man 
kunna använda 'knarrande' eller 'sträv”. 

S. 2,16. der Volontär = ein ohne Gehalt Dienender. I svenskan 
användes även ordet 'volontär' i samma betydelse. 

S. 4,6. die Lippen waren geschlossen, feine, sehr rote 
Striche. Strich återges med 'streck, »>penseldrag»', av vilka över- 
sättningar den senare bäst vore borta. 

S. 4,20. erregte Åugen äro här ej 'upprörda” eller "'uppska- 
kade ögon” utan snarare 'upplivade”' eller möjligen 'upphetsade ögon". 

S. 6,u. kniete [kni:(d)t). Vad ha utg. för hemul för uttalet 
[kni:ata] i modern tyska? 

. &s. es duftete stark nach Heu 'man kände en stark 
doft av hö". Varför ej ordagrant: det doftade starkt av hö? 

S. 9,3. eine scharfe Zugluft fegte herein. Hereinfegen 
översättes med 'komma vinande in, »>svepa in»”. Den första över- 
sättningen är för stark. — Zugluft saknas hos Hoppe oeh borde 
ha översatts. 

S. 14,3. Irene [i”re:ne:]. Detta uttal anges av Viätor blott för 
gudinnans namn, för det vanliga kvinnonamnet ansätter han [i”re:na]. 

S. 144. wenn ich meine Verhältnisse zahlenmässig iber- 


22 MODERNA SPRÅK 


blicken kann. Övers. av zahlenmässig med »som kan uttryckas 
i siffertal» är omöjlig. 

S. 15,w. Du wusstest ja, wie ich bin och 15,12 Du wusstest 
ja, dass ich keine Rechenmaschine bin. Att här fordra wie ich bin 
översatt med 'hur jag var är att beröva uttrycket den stilistiska 
finess, varmed författaren antyder, att hon fortfarande är samma 
person som förr. Samma finess, denna gång oantastad av utg., 
har förf. sid. 29,s: er dachte an Nandl, wie sie äber die Schnur 
springt, auf und ab — das Röckchen bauscht sich, das dunkle 
Haar flattert um das erhitzte Gesicht — auf und ab, auf und ab. 
Här låter föriattaren den lille Paul i tankarna försätta sig tillbaka 
i tiden, så att han tycker sig i tänkandets stund ännu se den 
lilla flickan hoppa. 

S. 17,18. diese Stimme erweckte wieder seine Lebensungeduld. 
Utg. översätta det sista ordet med "otålighet (med livet), vilket 
uttryck för mig innebär en viss besvikelse med vad livet gett. 
Meningen är här den rent motsatta, och jag föreslår som övers. 
sPdevnadslust, livsintensitet”. 

S. 20,4. Ah, das Wiärmchen ist auch da! Seit wann denn? 
I stället för 'kryp” som översättning av Wiärmchen skulle jag vilja 
föreslå 'pyre' eller 'stackare'. Ett återgivande av seit wann denn? 
med 'sedan vilken tid då? är säkerligen icke stilenligt i en pojkmun. 

S. 21,8. die Kuh hat diese Nacht bei ihr zu Hause zu 
frih gekalbt. Den första översättningen av bei ihr zu Hause 
(hemma hos henne') är riktig, den andra ('i hennes hem”) väcker 
däremot hos mig en egendomlig föreställning om kons placering. 

S. 25,7. ... dass dieses Schauspiel ein wunderbar erregendes 
war; ein översättes oriktigt med 'ett, >»något»'. Vi ha här ett fall 
av det i modern tyska hos vissa författare till leda använda böjda 
predikativa adjektivet (se Matthias, Sprachleben $ 220). Ein 
lämnas alltså oöversatt. 

S. 26,;. erglimmen hat här icke betydelsen 'glimma till 
(vilket ju innebär ett omedelbart följande slocknande) utan "börja 
att glimma”. 

S. 27,s. der ist noch nicht richtig verbauert. Verbauern 
 Översättes med "bliva eller göra till bonde”, men sannolikheten för 
att vi här skulle ha att göra med det transitiva verbet är mer än 
minimal. 

S. 3L,:s. die Luft war unbewegt und driäckend; det första 
part. återges med "orörd, stilla”, av vilka översättningar den första 
är omöjlig. | 

S. 33,2. auf einander einreden »>bestormade varandra med 
sitt prat>, »pratade om varandra», Den första översättningen är 
för stark. 

S. 33,19. es gibt Krieg betyder icke 'det är krig', utan "det 
blir krig”. 

S. 40,17. (ihre Hand) machkte sich etwas an den Stirnlöckchen 


LITTERATUR 23 


zu schaffen. Om machte skall översättas med 'skaffade', torde 
det vara nödvändigt att även lämna övers. av schaffen. 

S. 40,3. auch in meine Häåuslichkeit wird der Ernst der 
grossen Zeit einkehren, auch hier wird jeder auf seinem Posten 
stehen und seine Pflicht tun. Den sista satsen visar, att Häus- 
lichkeit här icke har betydelsen 'husliga angelägenheter utan 
'hus' eller 'hem”. 

S. 4L,n. 2zog die Augenbrauen empor är något mera än 
'spärrade upp ögonen', även om detta blir följden av det förra. 

. 63,16. Wenn eins stirbt, dann weint man schon; eines 
översättes här med 'något, »>någon»', varav det första självfallet 
är oriktigt. Det är inte första gången jag i mina recensioner 
nödgas påpeka felaktig uppfattning av neutrum använt för att 
beteckna personer av båda könen — och det blir antagligen inte 
den sista. 

På Sydtyskland som platsen för handlingen hänvisa de i 
novellen förekommande namnen, vilka emellertid (bortsett från 
Babette 8,17) ej förklarats av utg. Deras anm. till sid. 8,11, ,Käti 
vanl. Käthe” är säkerligen i och för sig riktig, blott är Käti just 
den smekform, man har att vänta i södra Tytkland. Mandl är 
den bayerska smekformen för Anna (se Schmeller-Frommann sp. 
1745), Lulu är antagligen = Ludwig, och Resei är en ovanlig 
smekform för Therese; själv har jag i Sydtyskland aldrig hört 
annat än RKResi. 

Utgivarna ha i sin kommentar upptagit det väsentliga till 
behandling. Av sådant, som eventuellt skulle kunna tilläggas, 
kan jag blott anföra konstruktionen sid. 12,10: Er gab nicht acht 
darauf, was die Erwachsenen sprachen. Det är egentligen 
överraskande att finna en dylik frihet hos en så omsorgsfull 
stilist som Keyserling. 

+x k 
+ 


Johanna Spyri är sedan länge ett känt namn på barn- och 
ungdomslitteraturens område, icke minst här i Sverige. Själv 
känner jag icke till något av hennes produktion, men den karak- 
teriseras i mig tillgängliga handböcker som frisk och äkta. Den 
nu för skolbruk utgivna boken jävar just icke denna karakteristik, 
även om motivet ingalunda kan sägas vara särdeles originellt. 
Det är detsamma som i så många andra ungdomsböcker: den 
stygge gossen och den snälla flickan; det är blott handlingen, 
som varierar, och den kan kanske väcka intresse hos våra små, 
eftersom den rör sig inom Schweiz” för de flesta av dem obekanta 
förhållanden. Det förefaller mig, som om boken särskilt i  flick- 
klasser skulle kunna påräkna ett gott mottagande. 

De båda utgivarinnorna ha icke på något sätt antytt, till 
vilket stadium de anse boken höra, ej heller ha de angivit, efter 
vilka riktlinjer deras anmärkningar utarbetats. Att döma av översät- 


24 MODERNA SPRÅK 


tandet av en del enkla och vanliga ord (t. ex. Gebärde, Schloss, 
Kerker, Strauch) tyckas de ha avsett den tör ett tämligen lågt 
-gkolstadium. De ha emellertid ibland ganska godtyckligt utvalt 
de ord, som översatts, medan andra, som kunde synas förtjänta 
av samma behandling, förbigåtts. Men det är lätt att förstå, att 
den subjektiva uppfattninger kan skifta i dylika saker, och det 
måste erkännas, att de angivna översättningarna av såväl ord so 

fraser vittna om vederhäftighet och stilistiskt omdöme. | 

I uttalshänseende förekomma ett pat oriktigheter: 1,2 Vevey 
[vave'] och 4,:7 Chailly [faji'] 

För övrigt har jag följande anmärkningar att göra: 

S. Lis. Schnufferle är icke avlett av schnäffeln utan av ett 
dialektord schnuffern, som jämte det likbetydande schnäffeln går 
tillbaka till en med schnaufen sammanhängande stam schnuff-. 

S. 7,is. Uber Vivis; iber äber i denna användning redan 172. 

S. 10,e. Ehren är lika litet som Gnraden dat. sing. utan 
dat. plur. Dessa substantiv voro ursprungligen starka och stå 
alltså ej på samma plan som den svaga singularformen Erden 
i uttrycket auf Erden. Formerna Ehren 0. s. v. sammanhänga 
med den gamla tendenseén att sätta abstrakter i pluralis, såvida 
de ej äro anledningar av adjektiv. 

S. I1,w. I uttrycket von den sechsen förklaras sechsen 
vara , altertiimlich för sechs”. Det är här emellertid blott fråga 
om en dialektisk egendomlighet, som lägges i majorskans mun, 
den nämligen, att räkneord t. o. m. 12 än i dag böjas, när de 
stå självständiga. Lika litet är det fråga om någon poetisk an- 
vändning av Berghalde 18,1. Det är helt enkelt ett i schwabiska 
och schweiziska dialekter fullt levande ord, som här möjligen 
använts för omväxling med det följande Abhang. 

S. 19,u. einen zum besten halten är icke — 'lura någon' 
utan betyder "driva med, göra narr av någon, göra sig lustig på 
någons bekostnad”. 

S. 63,+. Zieger är icke dialektiskt för Ziegenmilch utan 
(enligt dialektordböcker) en mycket omtyckt maträtt, bestående av 
vassla (efter ystning av getost), tillsatt med grädde och kummin. 

Av saker, som borde ha behandlats i kommentaren, anteck- 
nar jag: 

S. 87,6. Der Knecht musste noch einmal das ganze Gut 
durchstreifen, ob der Schnufferle nicht irgendwo schlafend liege, 
där man i svenskan framför ob måste supplera ett 'för att se'; 
jfr M. S. 1921, sid. 104. 

S. 75,s. darum kann ich niehts zu Dir sagen, wenn wir 
ans schon immer alles gesagt haben; wenn ... schon är här — 


obgleick, obschon. N. Otto Heinertz. 


Malmö 1922, Röhr's Boktryckeri. 


MODERNA SPRÅK 


SVENSK TIDSKRIFT FÖR UNDERVISNING I DE TRE HUVUDSPRÅKEN 
TYSKA, ENGELSKA, FRANSKA 


UTGIVEN AV 


HERMAN SÖDERBERGH ocH N. OTTO HEINERTZ. 


SEN PENNA NORRA RR RuR Ron AAA 


ÅRG. XVI. 2—3 +« MALMÖ > Mars 1922 


NÅGRA DOKUMENT RÖRANDE SPRÅKUNDERVIS- 
NINGEN I ENGELSKA SKOLOR JÄMTE KOMMENTAR. 


Med risk att här framföra åtskilligt, som ingalunda torde 
vara nytt för en hel del av Moderna Språks läsare, skall jag i 
det följande meddela några uppgifter om undervisningen i tyska 
och franska inom den engelska skolan. Som läsaren skall finna, 
utgöres denna uppsats huvudsakligast av vissa kursplaner och 
skriftliga examensuppgifter, till vilka jag knyter en förklarande 
text för att i sammanhang därmed göra en del jämförelser med 
förhållandena hemma hos oss. Materialet är insamlat under en 
ferieresa sommaren 1921. 

Det torde vara lämpligt att förutskicka några ord om or- 
ganisationen av de skolor, som här huvudsakligen åsyftas. Mitt 
besök i den engelska skolvärlden kom närmast att omfatta Lon- 
donskolor tillhörande den grupp, som sammanfattas under benäm- 
ningen Secondary Schools. Dessa läroverk, vilkas inre struktur 
varierar på mångahanda vis, både med hänsyn till klassindelningens 
detaljer och till kursplanens ämnesantal, ha som sitt gemensamma 
allmännaste syfte att åt ungdom under 12—16 års åldern meddela 
vad man kallar en Secondary Education, vilken avslutas med 
Londons General School Examination (London Matriculation). 
Secondary Schools avse att vara minst fyra-åriga och bygga på 
en föregående Elementary Education. Närmast äro de sålunda 
i sin nu nämnda omfattning med avseende på sina förutsättningar 
och lärjungarnas ålder jämförliga med våra kommunala mellan- 
skolor. Det är emellertid att märka, att ehuru "London Matric” 
strängt taget berättigar till inskrivning vid London University, 
en övergång från skolan till universitetet direkt efter denna examen 
praktiskt taget icke förekommer. Regeln är i stället, att de lär- 
jungar, som tänka ägna sig åt fortsatta studier vid högskolor, 
kvarstanna i skolorna under ett å två års tid i fortsättningsklasser av 


26 MODERNA SPRÅK 


«Postmatriculation Standard”. I dessa överbyggnader, som om- 
fatta ett begränsat antal ämnen och kunna föra fram till den första 
universitetsexamen, London Intermediate Arts and Science, synas 
verkligt specialiserade studier med framgång bedrivas. 


cc CS 
RR 


Huvudämnet bland de moderna språken i den engelska skolan 
är som bekant franska, i regel studerad i alla klasser av en Se- 
condary School. Som andra språk inträder oftast tyska med i 
allmänhet 2 å 3 år. Timantalet per vecka växlar i olika klasser 
och skolor. 

I allmänhet betjänar man sig vid undervisningen mer eller 
mindre följdriktigt av den direkta metoden. Jag åhörde alltför 
få lektioner för att kunna bedöma lärjungarnas muntliga språk- 
färdighet. Tydligt framträder emellertid i den engelska skolan 
för en var den engelska nationens kända begränsning på det 
fonetiska området, ett förhållande som egendomligt nog står till- 
samman med det likaledes kända faktum, att enskilda engelsmän 
höra och alltid ha hört till världens eminentaste fonetici. 

Språkstudiernas litterära hållning är anmärkningsvärd. Från 
en flickskola i Streatham (London), uppbyggd på en modifierad 
Dalton-metod, med periodiskt återkommande förhör på längre 
uppgifter, som eleverna under mellantiden på egen hand samt 
under lärarinnans ""consulterande” medverkan genomgått, har jag 
medfört följande 3-veckors '""Syllabus” i franska; man lägge sär- 
skilt märke till uppgiften under rubriken Rédaction. 


Spécimen du 30 mai au 21 juin. Duhamel: Syntaxe paragr. 181—201. 
— Préparer extraits 17. 24. 30. — Ecrire extraits 34. 46. 60. — Notre Dame: 
Lire Livre II. — Rédaction: V. Hugo et son ceuvre. — Déclamation: I Hernani 
Acte IV Sc II Monologue, ou Poeme lyrique, ayant 32—36 vers. II Raconter å 
grands traits le drame Hernani. — Devoir supplémentaire å FPintention de trois 
éleves: Deécrire, d'apreés Hugo, la Cour des Miracles et un incident se rattachant 
aux mésaventures de Gringoire. 

På högstadiet i Perse School (Cambridge) åhörde jag en 
lektion i franska av infödd fransk språklärare; ämnet var Corneilles 
dramer och lektionen genomfördes i den kända franska litterära 
stilen, ungefär i likhet med våra universitetslektorers undervisning. 
Över huvud torde vad som meddelas på Post-Matr.-Standard ligga 
på en betydligt högre intellektuell nivå än det vi bjuda våra 
lärjungar vid motsvarande ålder (ringarna III och IV). För franskans 
vidkommande har ju detta en naturlig förklaring i ämnets kring- 
skurna ställning på vår timplan. Men varken tyskan eller engelskan 
torde hos oss annat än rent undantagsvis höjas över det rent 
formellt tränande planet, där språkriktigheten är det allt behärskande 
målet. Till jämförelse skall jag här in extenso meddela kurs- 
planen för det tredje årets studium av tyskan vid Holloway 
County School i London: 


NÅGRA DOKUMENT RÖRANDE SPRÅKUNDERVISNINGEN I ENGELSKA SKOLOR 27 


Third Year. 

Heine forms the basis of study for this year. His "Harzreise” affords a 
starting point and is used as a centre from which radiate many avenues of fruitful 
exploration. Selections are chosen from his prose and poetry and further selections 
from other sources are introduced as detailed below. Throughout great stress 
is laid on grammatical accuracy. Free composition plays an important part again. 
The essays required are of greater length, although for convenience often written 
in parts. Translations into English and German are practised as a means of 
egna progress and in anticipation of the requirements of the School Leaving 

xamination. 


Outline of Lessons. 


1. Introduction to Heine: Summerholidays discussed and the ways in 
which they have been spent: Lenau's "Seemorgen” read: discussion of walking 
tours: Heine's tour in the Harz: Legend of the "Rosstrappe” read as sample 
of Harz legends, 

I. Heine's Harzreise: During the reading following subjects discussed: 
A. W. Schlegel; the Romantic Movement (Peter Schlemihl by Chamisso read); 
German inns and their position in the life of the community; Constitution of 
Germany in Heine's time and now; a German market; the Free Towns; the 
Hansa League; Superstition and old customs and feasts, Yuletide; Ritter read on 
the '"Brocken”; Johannes Faust and Faust Dramas, Goethe's Faust: ''Auer- 
bach's Keller” and 'Kerker” scenes read; Goethe's Erlkönig re-read and com- 
pared with Scott's translation; Schiller's '"Handschuh” compared with Leigh 
Hunt's and with Browning's "The Glove”; The Ballad in German Literature. 

II. Heine's visit to Goethe: Letter to Moser 25. Oct. 1824 read and 
towns mentioned lead to discussion of Luther (with quotation from Heine's prose): 
Schiller and Goethe (Goethe's appearance studied from picture and from Heine's 
description of his visit): der "Sängerkrieg”, Wagner and "Tannhäuser” 

IV. Heine as lyric poet: a number of poems are read and letters quoted 
to account for characteristics: "Balsazar”, his Jewish origin, his visit to the 
"Merchant of Venice” in London: 'Die Grenadiere”, his French sympathies, 
the Moscow compaign, Gustav a EE quoted: Prussia and Napoleon connected 
up with Geothe's "Wer nie sein Brot mit Thränen ass;” Moritz Arndt's "So 
trugen sie ihn ohne Sang und Klang” compared with Wolfs "Burial of Sir John 
More”; Wellington and Blächer, "Die Heere blieben am Rheine stehn.” 

. Heine in France; Stanzas from "Atta Troll” and "Deutschland, ein 
Wintermärchen” ; Grillparzer's account of his meeting with Heine in Paris quoted 
from his "Selbstbiographie”; Austrian poets and conditions. 

VI. Heine's last days. 


Detta dokument är verkligen i sig självt högst imponerande. 
Det förefaller onekligen ställvis mera som ett utkast till övningar - 
vid ett litterärt universitetsseminarium än en detaljplan till lektioner 
med lärjungar, vilkas beredelsetid i ämnet betydligt understiger 
våra realskolexaminanders. Allt kommer nu an på, huru ett så- 
dant schema utfylles. Ingen kan förneka, att därest den praktiska 
omsättningen både hos givaren och mottagaren motsvarar de 
intentioner som komma till uttryck i denna "scrap of paper”, så 
ger ett sådant tredje år lärjungarna en synnerligen rik behållning. 
Vem skulle inte gärna på den lärjunges konto, som verkligen 
förmått tillgodogöra sig det här avsedda kulturinnehållet, avskriva 
en och annan försyndelse mot mir och mich, konjunktiven och 
annan "grammatical accuracy”, vilken också påstås höra till det 
åtrådda målet. 


28 | MODERNA SPRÅK 


Då mitt besök vid skolorna i allmänhet inträffade under de 
pågående examensskrivningarna, kom min uppmärksamhet av na- 
urliga skäl att koncentreras kring den skriftliga undervisningen, 
sådan den återspeglas i examensskrivningarna. På ingen punkt 
torde olikheten mellan den engelska språkundervisningen och vår 
vara större än på skrivningarnas område. I varje fall äger detta 
omdöme absolut giltighet, om vår undervisning får representeras 
av den traditionella skolstilen och studentstilen. Olikheten berör 
de skriftliga uppgifternas innehåll och omfång, den åt desamma 
anslagna tiden och de använda hjälpmedlen. 

Jag meddelar här några typiska skrivningsuppgifter, alla ut- 
ställda av University of London vid förra årets examensperiod. 
De uppgifter, som förelagts vid den s. k. Supplementary Examina- 
tion för Tottenham County School och som i regel eljest torde ut- 
givas av läraren i ämnet, förutsätta två års studier av resp. tyska 
och franska; Uppgifterna vid General School Examination (= 
London "Matric”), som äro lika för alla skolor, förutsätta för tyskan 
två å tre års studium, för franskan fyra års dito. 


University of London. 
Supplementary Examination: Summer 1921. 


Tottenham County School. 
[1] 


French. 2 hours. 


I. Traduisez: — 

Apreös un bon voyage, le vaisseau rempli de trésors arriva å Londres. 
Le capitaine alla tout de suite å la maison de M. Fitzwarren, et lui montra 
quelques-uns des bijoux qu'il avait regus du roi de Barbarie. Leur éclat faillit 
éblouir M. Fitzwarren. Lorsque celui-ci apprit quels trésors le roi et la reine 
avaient envoyés å Dick en échange de son chat, il dit aussitöt å un de ses 
domestiques de le faire venir, en ajoutant: "Aie soin de P'appeler Monsieur 

Whittington.” 

: Dick était justement en train de laver la vaisselle et il n'avait pas les 
mains propres; mais il lui fallait bien obéir, et il suivit le domestique au salon 
de M. Fitzwarren. On lui dit de prendre une chaise; mais il croyait qu'on se 
moquait de lui, et demanda la permission d'aller reprendre son travail. 


2. Écrivez la 3e personne sing. du parfait, du futur et du passé historique: — 
1. faire, 2. &re. 3. venir. 4, manger. 5. vouloir. 6. se promener. 
7. prendre. 8. envoyer. 9. atteindre. 10. posséder. 


3. Exemple Je désire que tu (faire) cela. 
Je désire que tu fasses cela. 
1) Je souhaite qwil (venir). 
2) Permettez-vous qu'elle (s'en aller)? 
3) Je suis heureux quwil (avoir) recu ces trésors. 
4) Elle entra avant qu'il ne a arrivé. 
(5) II ne mange rien quoiquwil (avoir) grand'faim. 


NÅGRA DOKUMENT RÖRANDE SPRÅKUNDERVISNINGEN I ENGELSKA SKOLOR 29 


7 Nous nous assiérions si nous (étre) fatigués. 
7) Ils restörent lå jusqwå ce que la pluie (CEsal) de tomber. 
8) Ton pere se réveillera, si tu (faire) tant de bruit. — -, 
0 Elle prend son parapluie quoiqu'il (faire) beau. 
(10) C'est T'arbre le plus grand que je (connattre). 


4. Écrivez les adverbes: — (Exemple doux, doucement) vrai, joyeux, lent, 
vite, bon, entier, heureux, mauvais, profond, paisible. oo 


5. Remplacez les mots soulignés par des pronoms: — 

1) Sa mere donna un livre au petit gargon. 

2) Jécris beaucoup de lettres å mes parents. 

9 Je suis allé å la campagne avec ma tante. 

4) Dites-moi la vérité! 

6 Ne donnez pas les bijoux å Guillaume, ce sont mes bijoux. 
6. Écrivez les contraires: — 


1. Tu as raison. 2. Le vent est tres faible. 3. Cet exercice est mal 
écrit. 4. Ils demeurent loin d'ici. 5. Heureusement qwelle n'est pas partie. 
6. C'est possible. 7. II fait tres froid. 8. Elles sont trop jeunes. 9. Jai commencé 
cette histoire. 10. A-t-il les mains propres? 


17. Exemple Je porte un panier. 
Je portais un panier. 
je porterais un panier. 

1) Il veut avoir ce livre. 

2) Tu es fatigué. 

3) II faut travailler. 

4) Ils font des études sérieuses. 

(5) La fumée sort de la cheminée. 


8, Ecrivez une composition sur ce sujet: — 
"Une page de mon journal.” 


[2] 


German. 2 hours. 


1. Ubersetzt ins Englische: — 

Uberall entdecken sie Spuren der Römer. Die Wege, auf denen die 
Helden ritten, waren breit und schön; die Städte, in denen sie rasteten, waren 
fest und stark. Und die Römer hatten diese Städte gegrändet und jene Wege 
gebaut. Die Deutschen hatten viel von den Römern gelernt. Die Kunst 
steinerne Häuser zu bauen, die Rebe zu pflanzen und zu pfilegen, und aus den 
Trauben den Wein zu keltern—diese und viele andere Kinste hatten die Rörmer 
den Deutschen gezeigt. 

In Bonn, wo heute die beräihmte Universität ist, machten die Helden 
wieder Halt. In der blauen Ferne nach Siden zu, auf der andern Seite des 
Rheins, leuchtete ein Berg im Sonnenglanz; es war der Drachenfels. Am 
nächsten Tage ritten sie bis Andernach, und von dort am folgenden Tage nach 
Koblenz. Hier fliesst die Mosel, iber welche die Römer eine Bräcke gebaut 
hatten, in den Rhein. 


2. Aufsatz: — 
(a) Die Lebensgeschichte einer Traube. 
(b) Meine Schule. 


30 | MODERNA SPRÅK 


3. Setzt in Indirekte Rede: — 

Herr Braun schrieb an seine Schwester: "Der Arzt, den Du kennst, hat 
mich heute besucht und hat gesagt, dass ich am Freitag reisen kann, wenn ich 
mich bis dann ruhig halte. Das will ich tun. Es ist jetzt beinahe ein Vierteljahr, 
dass ich Euch nicht gesehen habe. Ich hoffe, dass Ihr auch im nächsten Herbst 
kommen werdet.” 


4, Schreibt das weibliche Wort: — 

der Herr, der Bauer, der Knabe, der Neffe, der Vetter, der Onkel, der 
Schnitter, der Enkel, der Ochse, der Hahn, der Knecht, der Sohn, der Bruder, 
der Grossvater, der Gänserich. 


5. Macht Sätze (mindestens 9 Worte) mit: — 
als, deshalb, wer?, ohne, abreisen. 


6. Schreibt 10 Zeilen von einem deutschen Gedicht. 


7. Beispiel Ich schreibe mit (die Feder). 
Ich schreibe mit der Feder. 

1) Die Helden waren auf (der Platz). 
Wir werden morgen in (die Kirche) gehen. 
Sie stellten den Schild vor (der König). = " 
Dieses Buch ist ftir (mein Sohn). 4 
Er kommt jeden Tag zu (ich). 
Die Ritter wanderten (der Fluss) entlang. 
(7) Ich setze das Glas auf (dieser Tisch). 
(8) Die Schwalbe flog um (das Haus) herum. 


BIR RWN 


(9) Erich war mit (sein Netz) ausgegangen. 
(10) Wo ist das Kind von (diese arme Frau)? 


[2] 


German. s 


I. Translate into English: — 
(a) Leipzig in achtzehnten Jahrhundert. 


Während des siebenjährigen Krieges verweilte Friedrich der Grosse wieder- 
holt in Leipzig; und er wollte die Gelegenheit nicht versäumen, um sich ein 
wenig iber den Zustand der deutschen Poesie zu unterrichten; er liess die Profes- 
soren Gottsched und Gellert rufen. Jenen empfing er am 15. Oktober 1757; diesen 
am. 18. Dezember 1760. Jenen sah et dann noch öfter; auch dieser wurde 
freundlich zum Wiederkommen eingeladen, machte aber keinen Gebrauch davon. 
Gottsched las ihm seine Ubersetzung von Racines Iphigenie vor; Gellert musste eine 
seiner Fabeln hersagen. Jene machte dem König keinen grossen Eindruck; mit 
dieser war er zufrieden; "Das ist schön,” sagte er zu Gellert; "recht schön. 
Er hat so etwas Coulantes ! in seinen Versen. Das verstehe ich alles. Da hat 
mir aber Gottsched eine Ubersetzung der Iphigenie vorgelesen, ich habe das 
Französische dabei gehabt und kein Wort verstanden. Sie haben mir noch einen 
Poeten, den Pietsch, gebracht, den habe ich weggeworfen.” "Ihre Majestät,” 
erwiderte Gellert, "den werfe ich auch weg.” Man erinnerte sich, dass Gottsched 
eben diesen Pietsch, seinen Lehrer, fir den grössten Dichter des achtzehnten 
Jahrhunderts erklärte. 

Als Gellert fort war, bemerkte Friedrich: "Das ist ein ganz anderer Mann 
als Gottsched.” Und den nächsten Tag bei Tafel nannte er ihn den verniänftigsten 
unter allen deutschen Gelehrten. 


1 Coulantes = urbane, 


NÅGRA DOKUMENT RÖRANDE SPRÅKUNDERVISNINGEN I ENGELSKA SKOLOR J3l 


(5) 

Es waren einst drei Zecher,! 
Vereint in Lieb und Treu; 
Sie tranken aus einem Becher 
Und schliefen auf einer Streu. 


Und als sie schied das Leben, 
Einsenkten sie in den Grund 
Drei junge, grine Reben? 

Und machten einen Bund 


Und sprachen: In sieben Jahren 
Woll'n wir hier wieder stehn; 
Gott schiätz' uns vor Gefahren, 
Ade, auf Wiedersehn! 


Doch als die Zeit verronnen, 
Hielt nur ein einziger Wort. 
Ein Stock war grän umsponnen, 
Zwei aber waren verdorrt. 


Den einen jungen Knaben 
Verschlang die wilde See, 
Der andere ward begraben 
Zu Spichern? auf der Höh'. 


Da beugte sich der dritte 
Zum Rebenstock hinab 
Und schnitt mit raschem Schnitte 
Sich einen Wanderstab. 


Den hat er mitgenommen, 
Als er von hinnen schied; 
Die Tränen wollten ihm kommen, 
Da sang er ein Wanderlied. 


1 Zecher = boon companion. ? Rebe = vine. 
3 Spichern = a famous battle-field. 


2. Translate into German:— 
Lost in the Forest. 


The Count looked about for a shelter during the coming night. He left 
the path to make his way through the wood to an overhanging rock which he 
could see in the distance. As he was pushing the branches apart a few yards 
away from the rock, there suddenly stood before him a man holding a big knife 
in his right hand. 'Stop,” cried this wild-looking fellow, "what are you doing 
here? There is not room for two under this rock.” The Count replied that he 
had lost his way. If he had known that the gentleman lived under the rock, 
he would not have come there. However, if the gentleman wold be kind euough 
to take him on the path leading to the forester's house, he would give him 
his purse for his trouble. As he pulled it out of his pocket the fellow said 
with a laugh, "I'm not a robber. Keep your purse, but if you like to give me 
a good tip Pl take it gladly. Now, come along. Fl go first, and you must 
follow me as fast as you can walk.” 


32 MODERNA SPRÅK 


3. Write about 200 words in German on one of the following subjects:— 

(a) Continue the story in 2:. £ describe the difficulties of reaching the 
path, the attempts of the Count to find out who his guide is and of the guide 
to find out who the Count is, the arrival at the forester's house, and the disco- 
very of who the Count and his guide are. 

(d) London cats: comparison with country cats, the homes they live in, 
their hunting grounds, their fondness for music, cat and dog life. 

(e) Å child grumbles because its father is a poor man — the child is 
transported by a fairy (die Fee) to a king's palace — it cannot play with other 
pd as before, etc. — must study and obey rules — begs to go back to its 
ormer state. 


University of London. 
General School Examination. 


Midsummer, 1921. 
[!] 


French. 
1. Afternoon 2 to 5. 


Translate into English:— 


fa) Donc, comme chaque jour avant de s'endormir, les bétes causérent. 
Et tout comme il arrive parmi les assemblées des hommes, dans la paix radieuse 
et EES du soir, elles s'occupaient principalement de se plaindre et de se 
quereller. 

En face de son compére Loup, Renard gémissait combien les poules se 
font rares. Ses petits m'étaient pas encore en état de travailler; bien lourdes 
étaient ses charges de famille. Couché sur le gazon Loup répondait que plus 
on a de grand appétit, plus il est difficile de vivre. Et il regardait tristement 
son flanc pelé (==bare) et ses céötes proéminentes. . . . Chacun critiquait sans 
pitié la toilette nouvelle du voisin et se plaignait en méme temps de la sienne. . . 

Taupe (=Mole) se plaignait que sa vue baissait. Hérisson (= Hedgehog) 
n'avait plus le poil si soyeux que jadis. Tortue sentait ses jambes se rouiller. 
Colimagon trouvait sa maison trop Iourde et songeait å déménager. Corbeau 
était enrou€ (=hoarse) et s'en désolait å grands cris rauques. Hibou déplorait 
FPinterminable longueur des jours si fatigants pour les yeux. 

Enfin tout autour de P'étang, c'était un concert de plaintes, de gémissements, 
d'aigres discussions, de reproches et de querelles. Les béeétes ne se lassaient 
pas de murmurer, de récriminer et de grogner. C'était comme une longue et 
bruyante malédiction qui se levait du bois vers le ciel oå s'€teignaient les der- 
niers feux du couchant et oö les étoiles s'allumaient une å une. 


(db) La sieste. 


Elle fait au milieu du jour son petit somrme, 

Car F'enfant a besoin du réve plus que I'homme, 
Cette terre est si laide alors qu'on vient du ciel! 
L'enfant cherche å revoir Chérubin, Ariel, 

Ses camarades Puck, Titania, les fées, 

Et ses mains quand il dort sont par Dieu réchauffées. 
Oh! comme nous serions surpris si nous voyions, 
Au fond de ce sommeil sacré, plein de rayons, 
Ces paradis ouverts dans I'ombre, et ces passages 
Drétoiles qui font signe aux enfants d'€tre sages, 
Ces apparitions, ces éblouissements! 


NÅGRA DOKUMENT RÖRANDE SPRÅKUNDERVISNINGEN I ENGELSKA SKOLOR 33 


Donc, å I'heure oä les feux du soleil sont calmants, 
Quand toute la nature écoute et se recueille, 

Vers midi, quand les nids se taisent, quand la feuille 
La plus tremblante oublie un instant de frémir, 
Jeanne a cette habitude aimable de dormir:; 

Et la måre un moment respire et se repose, 

Car on se lasse måme å servir une rose. 


HI. 


Translate into French:— 

.B.—This passage is a continuation of 1 (a)). 

Suddenly a shrill and inharmonius sound was heard. And the animals 
at once recognised the melancholy voice of the toad (=crapaud). It was, in 
fact, he who appeared, hideous and deformed crawling in the mud. He had lost 
his left eye and he had a wound in one of his paws which hurt him. He moved 
painfully and with RS difficulty, leaving behind him a bloody trace. At the 
sight of him each of the animals felt a kind of secret satisfaction in finding one 
of his F EPAAIORS more wretched than himself. Then all together they began 
to shout:— 

Toad, in your turn, come and tell us your misfortunes and ours and how 
everything is difficult, tiresome and badly arranged.” 

But Toad, casting his only eye over the assembly, reflected for a moment, 
seemed to hesitate and then answered softly in the mournful tone which everyone 
knows:— 

Excuse me, my brothers. My mind is so commonplace (= vulgaire) that 
I do not feel as you say; on the contrary, it seems to me that every creature 
has within him something rare and excellent.” 


HI 


; Md an -essay in French (about 200 words) on one of the following 
subjects: — 

(a) Complete the Toad's speech in which he dilates on the good points 
and qualities of his companions and ends up by thanking Heaven that he is 
still a toad in spite of his condition and the many qualities he lacks. 


(b) Two boys going to school—fine spring day—beauties of nature— 
animals, etc. apparently idle —no lessons, punishments, etc.—why they? —scour 
the fields—visit farms—beg animals to join them—negative and indignant an- 
swers of lark, cock, bee, swallow, ant, etc.—finally, see utility of everything and 
return to school. 


[Give in French a title to the story. 


(c) Write an imaginary dialogue between two boys (or girls) who have 
just spent their Easter holidays, the one at an isolated Födaga house or 
farm and the other at a small unfrequented watering place. (They might 
speak of the means of access, of the situation of the places they have visited, 
of the people they met, of anything interesting in the neighbourhood, of the 
weather, etc., and of how they spent their time generally). 


Vad först innehållet beträffar, så äro övningar av det mesta- 
dels elementära slag, som förekomma i uppgifterna för "Supple- 
mentary Examination”, ingalunda okända i svenska skolor. At- 
skilliga av våra elementarböcker bygga på liknande uppgifter. 
Det som frapperar, är emellertid den rika växlingen i dessa 
uppgifter, betraktade som examensskrivning: denna mångfald av 
grammatiska frågor vid sidan av en översättningsuppgift till mo- 


34 MODERNA SPRÅK 


dersmålet och en uppsats på det främmande språket. Otvivelaktigt 
torde emellertid de båda senare uppgifterna ha hämtats ur litteratur, 
som lärjungarna tidigare genomgått. Betänker man nu, att för 
dessa omfattande prov blott medgives en tid av 2 timmar och att 
inga hjälpmedel få begagnas, så må man väl karakterisera en så 
beskaffad prövning som en »>examen rigorosum>. 

Studentskrivningarna (General School Examination) omfatta, 
som synes, två översättningar till modersmålet, ett tema och en 
uppsats, för vilket allt är anslaget en tid av 3 timmar. Även här äro 
hjälpmedel uteslutna. 

En viktig fråga återstår. Hur bedömes det utförda arbetet 
och hur höga äro kraven? I allmänhet användes en korrigerings- 
metod, som saknar motstycke hos oss och som kortast torde kunna 
karakteriseras som en undersökning av det procentuella förhållandet 
emellan arbetsprestationen och idealet. Den felfria lösningen av 
varje säruppgift uppskattas till ett visst siffervärde, av växlande 
storlek allt efter uppgifternas växlande svårighetsgrad och omfång, 
varvid man i allmänhet går upp till ett sammanlagt värde av 
100; t. ex. för den franska uppgiften vid "Gen. School Exam.”: 
I (a) 20, b (20), II 30, III 30, S:a 100.!) Vid bedömandet sub- 
traheras felen och betyget uttryckes genom en procentsiffra. 

Till bedömandet av kraven på arbetets kvalitet skall jag an- 
föra ett av mig undersökt fall. Genom välvilligt tillmötesgående 
erhöll jag till låns ett lag examensskrivningar i franska vid en 
Secondary School i London. Laget bestod av 33 skripta, för- 
fattade av lärjungar, som erhållit två års undervisning i franska; 
det gällde alltså flyttning från II till III. Skrivningen omfattade: 
1 Translation from French; 2 Translation into French; 3 Essay: 
(a) Un vieux chåteau, (b) La vie d'un marin, (c) L'aviation, (d) 
Aprés la bataille (naturligtvis endast ett av ämnena); 4 Nio satser 
av grammatiskt innehåll (berörande konjunktiven, participets 
böjning, pleon. ne) att översätta till franska. Siffernormen var 
för (1) 20, (2) 20, (3) 30, (4) 15, S:a 85. Av mina anteckningar 
synes framgå, att läraren vid beräkningen transponerat det hela 
till 100-gradig skala. Resultatet var: 16 skripta 50 ?/o eller däröver, 
det bästa 72/0; 17 under 459'9v, Anmärkas bör därjämte, att 
n:r 2 och 3, således temat och den fria uppsatsen, snarast böra 
betecknas som återöversättning och reproduktion, då av de olika 
lösningarna uppenbart framgick, att lärjungarna härvid återgåvo 
av dem förut lästa texter. — Vid bedömandet av skrivningen för 
» Matric> (General School Examination) torde man godkänna ett 
skriptum, som nått upp till omkring 50 /o. 

Det är sålunda tydligt, att man på de skriftliga examens- 
uppgifterna i engelska skolor lägger en annan måttstock än hos 
oss. Först och främst synes man vilja pröva, hur mycket lär- 


1) Uppskattningen endast suppositionsvis gjord av undertecknad. 


NÅGRA DOKUMENT RÖRANDE SPRÅKUNDERVISNINGEN I ENGELSKA SKOLOR 35 


jungen kan få ut av ett språkligt stoff, förut inhämtat eller okänt.!) 
Till den ändan är man beredd att i första hand generöst upp- 
skatta, vad som faktiskt åstadkommits och endast i andra hand 
se till vad som brustit. Vi stå sålunda inför en synnerligen vid- 
synt tillämpning av den Thorildska satsen om kritikerns plikt att 
bedöma ett arbete efter dess förtjänster och icke efter dess fel. 
Vårt stränga krav på grammatisk språkriktighet i praktiskt taget 
alla detaljer synes vara uteslutet redan av det skäl, att uppgiftens 
omfattning i förhållande till den anslagna tiden knappast medgiver 
möjligheten av ett precisionsarbete. I samma riktning verkar för- 
bud mot användande av grammatik och lexikon. 

En jämförande värdesättning av våra examensskrivningar 
i form av det traditionella temat å ena sidan och den här skildrade 
typen av de engelska skrivningsuppgifterna å den andra kan först 
åstadkommas, sedan man bestämt det skriftliga examensprovets 
egentliga syfte. I första hand bör ju ett sådant prov rimligtvis 
avse att pröva vederbörandes kunskaper. Ur flera synpunkter 
kan man tryggt säga, att vårt svenska studenttema i detta av- 
seende är skäligen intetsägande. Att med tillhjälp av utförliga 
ordböcker på en tid av omkring 4 !/2 timmar knåpa ihop en över- 
sättning från modersmålet till det främmande språket av en text 
på 160—170 ord, det är sannerligen icke en nppgift, som är ägnad 
att visa vad en lärjunge verkligen förmår eller icke förmår. Emel- 
lertid, så mycket har förut talats och skrivits till kritiken av vårt 
tema, att jag här icke skall upprepa vare sig andra eller mig själv. 
Som examensprov erbjuder otvivelaktigt den engelska skrivnings- 
typen en långt tacksammare uppgift för den kunnige. Även om 
uppgifter av detta slag helt bygga på förut genomgångna texter, 
så är det visst, att en nöjaktig lösning av de förelagda proven 
hos lärjungen förutsätter ett icke ringa mått av aktuellt ord- och 
frasförråd. 

Än mera synes den engelske skrivningstypen vara att före- 
draga framför vår, om man fäster sig vid den normerande in- 
verkan examensuppgiften med nödvändighet får på det skolarbete, 
som föregår slutprovet. Man kan i olika avseenden hysa sina 
dubier om värdet av en slutexamen. Fn viktig uppgift kan den 
givetvis alltid behålla, om slutproven genom de förelagda upp- 
gifternas art få befrukta skolarbetet, ge det nya och rikare impulser, 
ja vid behov inrikta det på nya och mera givande områden. 
Examensuppgiften bör vara en vägvisare. Det är på denna punkt 
det traditionella temat är mest betänkligt. Det kastar en skugga 
framför sig, som mer eller mindre fördystrar skolans språkstudium. 


1) Tyvärr kan jag inte på denna punkt lämna någon fullt exakt uppgift. 
Att man vid de av lärarna utställda examensskrivningarna inom skolan låter 
eleverna behandla känt stoff, torde vara vanligt; svårt är det också att före- 
ställa sig, hur man efter så jämförelsevis kort beredelsetid skulle kunna bibringa 
eleverna förmågan att ens tillnärmelsevis lösa uppgifterna i "Matric”, därest det 
där gällde att behandla saker 'a prima vista'. 


36 MODERNA SPRÅK 


Textstudiet och vad därmed sammanhänger får träda tillbaka för 
den grammatiska träningen. Hur mycket intensivare textstudium 
kräves det inte av den, som i sin examen skall lösa uppgifter av 
den art, som förekommer i här ovan skisserade skrivningstyp! 
Det påtagliga sammanhanget mellan den skriftliga uppgiften och 
den lästa texten gör det ju också till ett praktiskt intresse för var 
och en att avvinna textläsningen så stor språklig behållning som 
möjligt. Härmed fasthålles språkstudiet vid det centrala och 
väsentliga; det hela koncentreras, i det skrivning och muntlig 
språkundervisning upphöra att röra sig i banor, som ofta ha färre 
beröringspunkter än önskligt vore. En svensk språklärare behöver 
inte tillägga, att givetvis ett intensivt textstudium betyder en till- 
ägnelse av den lästa texten även ur grammatikaliskt formell syn- 
punkt. För oss kan det aldrig komma ifråga att godtaga sådana 
alster, som vår engelska kollega med generöst överseende låter 
assera. 

ä Man kan emellertid tryggt tillråda den svenske språklärar- 
världen att en smula lossa på den traditionella temaskrivningens 
strama tyglar till förmån för skriftliga övningar av större variation. 
Var och en, som låtit sina lärjungar skriva ett främmande språk 
utan hjälp av grammatik och ordbok, vet emellertid, att man sär- 
skilt i början får betydligt minska sina pretentioner. För egen 
del har jag i R II givit skriftliga uppgifter av exempelvis följande 
typ: 1) ren formlära (subst.:s numerus, adjekt:s komparation, tema 
på verb, etc.); 2) fristående svenska satser, behandlande det se- 
nast genomgångna kapitlet i syntaxen, att översättas till engelska. 
3) ett kortare tema utgörande bearbetning av den för tillf. lästa 
texten; 4) översättning från engelska till svenska av ett kort stycke 
ur samma text; 5) återgivande på engelska med minst 100 ord 
av episod eller dylikt ur texten; om så befinnes lämpligt, kunna 
3, 4 och 5 bilda ett sammanhängande helt. En sådan skrivning 
är ju 3 å 4 ggr mer omfattande än ett vanligt tema; då därtill 
kommer, att hjälpmedel äro uteslutna, är det ju rätt och billigt, 
att lärjungarna på förhand erhålla en någorlunda orienterande 
upplysning om det textområde, inom vilket uppgifterna 3, 4 och 
5 kunna väntas. 


Djursholm i mars 1922. Herman Söderbergh. 


FRANSKKLASSICISMENS DRAMA. 


(Nedanstående summariska redogörelse har i anledning av 
ett såsom rubriken ovan formulerat, i ring L III givet ämne för 
svensk uppsats genomgåtts i ringen i fråga, som läser Corneilles 
Le Cid på de franska timmarne.) 


Under benämningen det franskklassicistiska dramat samman- 
fattar man Corneilles och Racines dramatiska produktion, de dra- 
matiska verk, som förberedde Corneille och Racine och slutligen 


FRANSKKLASSICISMENS DRAMA 37 


de dramer, som skrevos under inflytande av den litterära smak- 
riktning, vars mest lysande representanter Corneille och Racine 
äro, och vars teoretiker är dessa tvås landsman och samtida 
Boileau. 

Det är givetvis här icke fråga om det franskklassicistiska 
dramats historia. Meningen är i stället att skärskåda det fransk- 
klassicistiska dramat som en särskild typ av dramatisk kompo- 
sition, möjligen med en sidoblick på andra typer, framför allt den, 
som utbildade sig i England omkring ett halvt sekel före Le Cid. 
Det var nämligen Le Cids framgång, antagligen 1636, som för 
Frankrikes del avgjorde den franskklassicistiska stilens seger i 
striden mot tendenser, som under de närmaste årtiondena före 
Le Cid hart när hade lett den franska dramatiska utvecklingen 
in på samma vägar, som det engelska dramat med en så makalös 
kraftutveckling slagit in på. 

Fattar man ämnet som en uppgift att studera franskklassi- 
cismen som en viss dramatisk typ, är det viktigt att ägna uppmärk- 
samhet åt föregångarne, d. v. s. dem, vars samfällda ansträngningar 
beredde vägen för Corneille och Racine, och sedan naturligtvis 
också åt dessa två stora utbildare och fullkomnare av typen i 
fråga. Att studera föregångarne är oändligt viktigare än att stu- 
dera Boileau. Hans Art Poétique har ej betydelse för något 
annat skede i det franskklassicistiska dramats utveckling än slut- 
skedet, urartningens skede. 

Boileaus berömda verk kom ut 1674. Vid den tiden före- 
lågo redan nästan alla de stora dramatiska verken. Men etter- 
aparne, oförmögna att tillägna sig de skapande geniernas anda, 
funno i Boileaus Art Poétique en receptbok, efter vilkens före- 
skrifter med någon poetisk smidighet dramer kunde fabriceras, 
som buro samma liknelse av mästarne, som vaxfigurerna i ett 
vaxkabinett bära av originalpersonerna. Det var emellertid inte 
blott efteraparnes brist på geni, som blev en omskapande faktor; 
i samma riktning verkade i England inflytelserna från det restau- 
rerade, på alit allvar blottade Stuarthovet, i alla Europas ledande 
länder de helt nya strömningar, som bröto fram med det nya 
århundradet. Fastän epigonerna uppträda rikligt nog hela 1700- 
talet igenom och ett stycke in på nästa hundratal och utom i 
Frankrike, där Voltaires namn lyser framför alla andra bland dem, 
påträffas så gott som överallt i Europa, skola de här icke beaktas. ?) 


1!) Sörensens inledning till Wessels Kerlighed Uden Strömper, utgivet av 
Dansklererforeningen, tager i ARE Re grad sikte på franskklassiska dramats 
epigoner för att få bakgrunden till Wessels verk. Det är emellertid att befara, 
att denna inledning väcker ovilja mot franskklassicism överhuvudtaget. Sören- 
sens inledning användes stundom i svenska skolor för att klargöra begreppet 
franskklassicism, i så fall förmodligen alltid med eftertryckligt påpekande av 
framställningens negativa karakter. Jag finner i sagda inledning mycket 
litet, till vilket jag kunde anknyta, om jag ville ge mina elever en sådan 
framställning av franskklassicismens drama, som hos dem kunde väcka den kärlek 
och beundran, denna dramtyp kan göra berättigade anspråk på. 


38 MODERNA SPRÅK 


Då den antika världen föll i ruiner, gingo de nya folken 
fram genom förödelsen, med nyfiken iver låtande sig lockas av 
vad som genom någon särskild egenskap tilldrog sig deras upp- 
märksamhet. Att verken av den antika teatern skulle kunna spår- 
löst begravas i ruinerna, var otänkbart. Redan mycket tidigt i 
medeltiden studerade man litet varstans flitigt än den ene än den 
andre antike teaterförfattarens verk. Vad blev det då icke, när 
den antika världen med humanismen och renaissancen efter mång- 
hundraårig sömn liksom vaknade till nytt liv! Det hände först 
i Italien, men på 1500-talet, då rörelsen i Italien redan överskridit 
sin höjdpunkt, uppträdde Frankrike som antikintressets speciella 
hemland. Vad man först försökt i Italien, att på latin efterlikna 
de klassiska dramatiska verken, försöktes nu i början av 1500- 
talet med mycken iver i Frankrike. Där uppstod en hel nylatinsk 
dramatisk litteratur. Dessutom diskuterades ivrigt dramats teori 
av en skara lärda. Intetdera är något för Frankrike särskilt ut- 
märkande, men ur dessa första trevande försök framsprungo redan 
för fransk uppfattning av dramatisk konst karakteristiska drag: 
man höll sig mer till latinska förebilder än till grekiska, Aristo- 
teles' inflytande var mycket stort, och man älskade på gammalt 
franskt vis att moralisera; Seneca, som var rik på moraliska sen- 
tenser, blev älsklingsförfattaren. 

Men man skrev på latin. Det var en handling av betydelse, 
då den 20-årige studenten Etienne Jodelle inför kung Henrik II 
lät uppföra sin Cléopåtre, skriven på franska och delvis på alexan- 
driner. Det var dock endast ifråga om språket, som Jodelle bröt 
med föregångarne; som en av plejaderna, den yngste, följde han 
maningen i Du Bellays manifest "Deffence et Illustration de la 
langue frangaise”. Sin uppfattning, hur ett drama skulle byggas, 
tog Jodelle direkt från föregångarne. Inför Jodelles drama är 
därför platsen att närmare se på innebörden av de förut omnämnda 
tendenserna i den franska uppfattningen av dramatisk konst. Att 
det latinska inflytandet var större än det grekiska innebar för 
stoffets räkning, att detta kom att sakna den väldiga religiösa 
bakgrund, som kännetecknar de grekiska dramstoffen; i stället för 
den i de grekiska tragedierna vanliga konflikten mellan utom- 
ordentliga människor och gudarne behandlade man i den antika 
litteraturen stundom blott episodvis kringströdda berättelser om 
hjältar, konungar och ryktbara kvinnor. Därvid kom oftast kärleken 
in som den kraft, som utlöste handlingen. Aristoteles” inflytande 
gjorde sig märkbart på flerfaldigt sätt. Det är icke så mycket 
de berömda tre enheterna, det gäller. De äro mera en italiensk- 
fransk uppfinning, avsedd att sammanpressa fabeln och göra den 
verklighetstrogen, än en aristotelisk lära, men tvånget att noga 
skilja tragedien från komedien, så att element av den ena konst- 
arten ej övergå i den andra, om också detta icke är utan exem- 
pel i antiken, är aristotelisk, ävenså den fordran på logisk och klar 


FRANSKKLASSICISMENS DRAMA 39 


uppbyggnad, som är ett så utmärkande drag för fransk klassicism 
ända från denna dess första begynnelse. Med kärleken till sen- 
tenser och moralisk uppbyggelse, som gjorde Seneca till de tidiga 
franska dramatiska diktarnes älsklingsförfattare, sammanhänger 
ett annat karakteristiskt drag: motviljan mot våldsamma scener 
inför åskådarnas ögon. En föreskrift av Horatius samverkade med 
nationalinstinkten. Det franska dramat ville verka på människorna 
genom övertalning, ordet om scenen som predikstol, ofta till- 
skrivet Voltaire, uttalades långt före Voltaire, på 1600-talet av 
d'Aubignac och före honom redan på 1500-talet. Man ville ej 
se den förfärliga händelsen för att icke psykiskt nedtryckas av den, 
man ville i en vältalig predikan höra dess sedliga innebörd ut- 
läggas. 

I överensstäm:nelse med dessa principer var Jodelles stycke. 
Men Jodelle var en ung man, han hade i sin strävan efter klassisk 
exakthet blott förmått ge sitt verk det klassicistiska franska dra- 
mats ytterkonturer. Och även detta ofullständigt: alexandrinen 
var ej, som när.nts, genomförd i hela verket, och den sedan så 
nödvändiga omväxlingen mellan manliga och kvinnliga rim ej 
alls iakttagen. I båda avseendena betecknar Jodelles andra stycke, 
Dido, ett stort framsteg. Cléopäåtre var vidare blott en gripande 
situation, som dragits ut genom de av Horatius föreskrivna fem 
akterna. Jodelles epokgörande stycke led av en inre tomhet, 
som all vältaligheten icke kunde överskyla. Etterföljarne försökte 
bättra på, vad som brast, genom att stegra handlingsmomentet 
och låta en räcka händelser avlösa varandra. En del betydande 
namn äro knutna vid dessa försök, framför allt Garniers. 

Men en annan utväg försöktes också, en mer fransk, man 
sökte fylla ut tomrummen i den dramatiska väven genom karak- 
tersskildringar. Detta sätt, som bibehöll handlingen vid ett minimum, 
lyckades dock i full utsträckning endast Racine. I och med dessa 
försök hade emellertid det klassicistiska dramat i Frankrike nått 
den punkt, där dess framtid var beroende av om någon genial 
dramatiker uppstod, som ville begagna det för sina avsikter. Då 
kom Pierre Corneille. 

Välj en kort historia, tag krisen i den och börja in medias 
res, — så formulerade en fransk 1500-talsteoretiker sin ur den 
klassiska traditionen hämtade uppfattning, hur en tragedi skulle 
göras. Så gick man också tillväga och författade tragedier, där 
de tre enheterna härskade, moraliska reflektioner och berättelser 
om vad som föregått och framkallat krisen överflödade och hand- 
lingen sammankrympt till det minsta möjliga. Antalet personer 
var sålunda blott ringa, omfattade utom dem, som voro direkt 
under situationens tvång, blott personer, vilkas närvaro betingades 
av teatertekniska behov, särskilt hjälten och hjältinnan närstående, 
tack vare vilka åskådarne kunde utan för stor onaturlighet invigas 
i allt, vad som fordrades för förståelse. Det var först Corneille, 


40 MODERNA SPRÅK 


som förvandlade dessa för situationens klargörande nödvändiga 
personer till le confident och la confidente eller motsvarande. 

Smaken för en dylik dramtyp var dock ingalunda oomstridd. 
Under 1600-talets tre första århundraden härskade ifråga om teatern 
en smakriktning, som i allt väsentligt överensstämde med den 
i England under Shakespeares tid i dessa stycken dominerande, 
d. v. s. en romantisk och realistisk. Så rådde i Frankrike en 
strid i dramatiska frågor mellan två smakriktningar, vars utgång 
ingen kunde förutsäga, men som avgjordes till den klassiska tradi- 
tionens förmån. Mairet gjorde något med sin Sophonisbe, Corneille 
kom segerrik med Le Cid. 

Le Cid är en omarbetning av ett spanskt drama. Frågan, 
hur Corneille skiljer sig från sin förebild, är så mycket lärorikare, 
som förebilden är en god representant för den romantiska dram- 
typen; denna härskade nämligen utom i England även i Spanien. 
Corneille rationaliserar och nationaliserar förebilden. Han tvingar 
stoffet in under de tre enheternas lagar; han tvingar varje tanke 
med regelbildande makt inom ramen av en alexandrin och stävjade 
därigenom för nästan 200 år framåt det förut ej ovanliga bruket 
av enjambement; han undertrycker det spanska originalets våld- 
samheter såsom främmande för fransk smak; han sörjer för den 
tragiska värdighetens upprätthållande, lustspelsstämningen, som 
förebilden ej sparar på, tränger hos Corneille fram blott på ett 
ställe, i sista versen akt IV scen V och följande scens början, och 
rättfärdigar benämningen tragi-comédie; han förvandlar slutligen 
och framför allt ett stycke, som företrädesvis gav sin publik saker 
att se och skåda, till ett stycke, vars yttre handling kännes som 
något oväsentligt, men vars inre handling, själarnes kamp med 
sig själva och med andra själar, är allt. Denna handling, som 
blott är en handling i hjärtana och likväl förmår fängsla åskå- 
darne, — åhörarne, det senare ordet är kanske ej det minst riktiga, 
då det gäller ett franskt drama, den var den stora nyheten, som 
Corneilles geni införde i det franska dramat, var Corneilles bidrag 
till den franskklassicistiska typens utveckling och var vad som 
avgjorde den klassiska traditionens seger. 

Olika omständigheter hindrade Corneille från att bringa till 
fulländning den dramtyp, vars seger i striden mot en annorlunda 
artad han tryggat. Ty att Corneille, trots Horace, hans regel- 
rättaste stycke, ej bragte fulländningen, är med tanke på Racine 
en självklar sak. I Corneilles utveckling som dramatiker spelade 
en framträdande roll hans i så hög grad nordiskt betonade indi- 
vidualitet, som kom honom att stå något främmande inför vad 
som dock till sist sprungit upp ur det franska kynnets allra dju- 
past liggande källsprång. Sedan verkade lynnet hos den tid, vars 
skald han är, bestämmande på "honom. Corneille är frondens 
skald. Dess tid var en tid av obundenhet, en tid rik på möjlig- 
heter för den enskilde och på synpunkter rörande det allmänna. 
Detta speglar sig också hos Corneille, varje hans tragedi har en 


FRANSKKLASSICISMENS DRAMA 41 


betydande bakgrund, som växlar från verk till verk.!) Regel och 
tvång var denna tid fjärran, allongeperukernas tid var ännu ej 
inne; — regel och tvång kännetecknade det franskklassicistiska 
dramats utveckling redan från början. Slutligen hade Corneille 
visserligen övervunnit det romantiska dramat, som en annan Sankt 
Göran hade han nedlagt odjuret, men några droppar av dess blod 
häftade alltid vid honom, han kunde med andra ord icke frigöra 
sig från den romantiska strömningens inflytande; därom vittnar 
hans nästan tragiska kamp med de tre enheterna, namnet på själva 
det stycke, som avgjorde segern, visar det, och ju äldre han blir, 
ju mer visar sig inflytandet mäktigt. Alla dessa omständigheter 
hindrade Corneille från att fullända den franskklassicistiska dram- 
typen, men de gjorde också Pierre Corneille till den man han är: 
med sin viljestarka förkunnelse ett salt i den franska folksjälen 
och en äkta stamförvant till våra viljeheroer?), med sin fria ställ- 
ning den geniale vägrödjaren på många vägar. 

| Man säger Corneille och Racine och menar något enhetligt. 
Sällan ha väl namnen på två så olika sammanställts. De höra 
samman, när det gäller franskklassicismens drama: där är Corneille 
nydanaren, Racine den lycklige fullkomnaren. Men båda äro 
något mycket mer dessutom, deras geni höjde dem över den 
dramtyp, de förde till sin höjdpunkt, och därför leva de ett liv 
oberoende av sagda typs öde: Corneille som den där besjälar sin 
diktning med den för mänskligt liv kanske mer än andra bety- 
delsefulla känslan av att det finns ideal, som kräva offer, — det är 
undantagsmänniskornas djupaste erfarenhet; Racine som den oför- 
liknelige förkunnaren av kanske den största sanning om mänsk- 
ligt liv, som någonsin uttalats: att en oändlig svaghet ligger 
under all mänsklig styrka, — det är alla människors gemensamma 


1) Vad Sörensen i sin förut citerade inledning har att säga om det fransk- 
klassicistiska dramats bärande ideer, utgör säkerligen det svagaste partiet av hans 
redogörelse. Först och främst markerar han som överallt ingen tydlig skillnad 
mellan Corneille och Racine å ena sidan och epigonerna å den andra. Vad han 
säger om äran, passar i sin stränga formulering väl in på Le Cid, icke på något 
annat drama, och likväl står det mitt i en ensidig skildring av sederna under 
le Roi Soleil. Olikheterna mellan den andliga atmosfer, i vilken Le Cid hör 
hemma, och den, som uppfyller de närmaste tjugo åren efter 1660, gå fullstän- 
digt förbi Sörensen. Utredningen under avdelningen "Stykkets indre Bygning” 
betvivlar jag kan ge en riktig uppfattning av vad den vill utreda. Underligast 
är påståendet, att den franska klassicismens dramer väsentligen äro ödestrage- 
dier. Äro då Corneilles dramer ödestragedier — i antik mening, ty det är iör- 
fattarens påstående? i någon mening? Över Racines ligger ödesstämning, men 
ingalunda antik utan Port-Royalsk, Calvinsk. 

2?) Vem tänker icke vid läsning av Rodrigues ord i Le Cid, »je le ferais 
encore, si j'avais å le faire>, Polyeuctes likartade och Augustes i Cinna, »je le suis. 
je veux P'&åtre> på Brands ord i Ibsens drama till Skikkelsen i scenen »inde på 
de store vidder>: >Om igen!>s Och det strax efter följande ordet ur Brands 
mun »>Jeg må>, frammanar det icke de Corneilleska hjältarnes ständiga >je veux>? 
Hur Corneilleska trots all skillnad äro icke vidare de ord, som öppna Ibsens 
Catilina: >Jeg må, jeg må; så byder mig en stemme i själens dyb — og jeg 
vil fölge den”. 


42 MODERNA SPRÅK 


erfarenhet. Så fängslar oss Corneille genom den ideella fordran 
han har på oss, Racine genom sanningen i sin skildring av vår 
mänsklighets grundkarakter. 

Racine är fullkomnaren tack vare just det, som hindrade 
Corneille från att bli det: börden, tidsomständigheterna, de litterära 
förhållandena. Racine är den renodlade fransmannen och för- 
stod på den grund bättre än medtävlaren och föregångaren hem- 
ligheten med franskklassicismen. Racine levde vidare i en tid, då 
Ludvig XIV ledde allt, världsligt och andligt, mot tvång och regel, 
och då den kungliga absolutismen förbjöd alla intressen utom de 
rent moraliska och bannlyste alla lidelser utom kärleken; det var 
den lämpliga atmosferen för franskklassicismens blomstring. Slut- 
ligen gjorde, samtidigt med att Ludvig själv övertog regeringen, en 
rad skriftställare sitt inträde i fransk litteratur, vilkas lösen var 
öppen strid mot allt romantiskt. Det var Molieére, La Fontaine, 
Boileau och Furetiere. En bland sådana män var Racine. La 
Fontaine avgav allas lösen: »Maintenant il ne faut pas s'écarter 
de la nature d'un pas.> Men hur uppfattade de »la nature>? Det 
naturliga sökte de uppnå genom att efterlikna de antika författarne, 
som ansågos oöverträffbara i det naturliga och enkla. Det var 
den klassiska traditionens heliggörande. 

Racines drama betyder alltså franskklassicismens fulländning. 
Hans intriger utgöras av välkända berättelser ur antiken eller av- 
lägsna folks historia. Hans handling är alltid blott en kris; då 
ridån går upp, befinner sig allt >dans l'extréme»>. För enkel- 
heten i den yttre byggnaden är Bérénice belysande. Hugo har 
slående, låt vara med en nedsättande avsikt, åskådliggjort, vilket 
minimum av yttre skeende uppbär denna tragedi, i det han arrange- 
rar ett av Racine i företalet använt citat ur Suetonius på följande sätt: 


Akt I. 
Titus 


Akt II. 
reginam Berenicem 


Akt Il. 
invitus 
Akt IV. 
invitam 
Akt V. 
dimisit. 


Vad som håller publikens intresse vid makt, är den inträng- 
ande psykologiska analysen, som bygger upp karakterer i väldig 
relief och spinner en handling ur känslornas evigt unga dialektik. 


FRANSKKLASSICISMENS DRAMA 43 


De tre enheterna, som för Corneille voro bojor, äro för Racine 
lika naturliga, som regler överhuvudtaget voro för den generation, 
han tillhörde. Han gör det av traditionen pålagda tvånget till 
den naturligaste sak i världen. Intet utmärker honom som just 
naturligket. Det klassicistiska dramat, alltigenom artificiellt, blev 
i Racines hand självklart som ett naturföremål. Höjdpunkten i 
dess utveckling var nådd. 

Den hade icke nåtts utan versens och språkets samtida full- 
komnande. Corneilles vers är ett genis, som ödet satt på ban- 
brytarens plats; ingen tänker inför de många sublima ställena på 
ojämnheterna och det stundom alltför påtagliga beroendet av 
preciöserna och av "art d'amour”-jargongen, som var på modet könen 
emellan och oftast lät de ord, vari kärleken gav sig luft, klinga 
som hämtade ur någon slags katekes för älskande. Hos Racine 
är vers och språk i full samklang med det hela, fulländningens 
glans ligger på varje detalj. Har det någonsin funnits en vers- 
konstnär större än Racine? Vill man besvara en sådan fråga, 
måste man taga hänsyn till det begränsade urval ord, som stod 
konom till buds, och mångfalden av yttre fordringar på versen, 
som funnos. Det svåra är den starkes möda värt. Ända sedan 
tidigt på 1600-talet gjorde språkliga lagstiftare sin makt gällande 
och skapade en språkets hierarki och ett verskonstens tyranni, 
som först Hugo bröt ner med sitt rop till vers och ord: varen fria, 
jämlika! Då Ludvig XIV vid sitt tillträde gjorde all dikt till hov- 
dikt, stegrades givetvis anspråken på ordens lämplighet. Men 
Racine var överallt stor i begränsningen. Vi erinra oss Anatole 
France” yttrande, då han på hemresan från Sverige efter att ha 
mottagit sitt Nobelpris till en tysk museiman yttrade, att han lärt 
sig värdera tre saker i livet som de högsta: en grekisk skulptur, 
Goethes dikter och en vers av Racine. Det var en artighet; — 
något mer också! 


x x 
På 


Franskklassicismens drama och Shakespeares, — vilken olik- 
het! Det förra artificiellt, det senare ett stycke natur. Det förra 
klart och knappt som ett matematiskt exempel, det senare fullt 
av livets egen rikedom, ologiskt och med ständig sammanbland- 
ning av komiskt och tragiskt, dess mening ofta dunkel, outgrund- 
lig som livets egen mening. Vilket är att föredraga? När det 
gäller konst, är det väsentliga icke den och den typen, den och 
den formen, det väsentliga är "das Können”, och Corneille och 
Racine ha kunnat lika väl som Shakespeare. Skulle deras stjärna 
ha bleknat, som en äreminnesskrivare — ej bland de minsta! 
— framhöll vid Molierejubileet nyligen? Franskt väsen kan åt- 
minstone icke tänkas utan dem; få länder ha diktare, som så äro 
blod av nationens blod som Corneille och Racine. 


Hilmer Gillqvist. 


44 MODERNA SPRÅK 


NOCHMALS ,,SONST HÄTTEN WIR NICHTS 
ZU LEBEN.” 


Es sei mir gestattet, zu Erik Bondesons jängst er- 
schienenem Aufsatze , Sonst hätten wir nichts zu leben” (Mod. 
Språk 16, ff.) hier einige Bemerkungen zu machen. 

Zunächst möchte ich darauf hinweisen, dass man (z. B. in 
Wien) auch sagen kann: Er hat nicht zu leben. Kommt somit 
auch bei den von Bondeson unter A. 1. angeftihrten Beispielen 
nicht als Negation vor, so bildet dieser Nachweis vielleicht eine 
Stätze för seine Hypothese, nach welcher der Typus Er hat zu 
leben der älteste wäre, aus dem sich dann tiber Er hat nicht zu 
leben zunächst Er hat nichts zu leben und schliesslich Er hat 
genug zu leben (und ähnliches) entwickelt hätte. Dass der Typus, 
von dem Bondesson ausgeht, jedesfalls sehr alt ist, zeigt eine — 
bei Paul, Deutsche Grammatik IV (1920), S. 119 ($ 343) ange- 
föhrte — Stelle aus Otfrid (V 19,32): 

2i sorganne eigun wir bi thaz ((darum haben wir in Sorge 
zu sein”). 

Wenn Bondesons Vermutung das Richtige trifft, dann hätten 
zwei Ausdrlcke wie Er hat nichts zu sagen (transitives Verbum!) 
und Er hat nichts zu leben nicht dieselbe Entstehungsgeschichte; 
denn in dem ersten Falle wäre ja zu der Verbindung von haben 
mit dem direkten Objekt erst erweiternd als Zweckbestimmung 
das Gerundium zu sagen (mhd. ze sagenne) getreten. Dass näm- 
lich diese dem Paulschen Standpunkte gemässe Erklärung viel 
för sich hat, scheinen ausser den bei Paul angeftihrten Beispielen 
noch manche andere aus alter Zeit zu beweisen. Man vergleiche 
Otfrid II 14,39 ff: 


Ther avur untar mannon niuzit minan brunnon, 
then ih imo thanne gibu zi drinkanne: 
Ihurst then mer ni tuingit... 


("Wer aber unter den Menschen, [wörtlich:] meinen Brunnen 
geniesst, den ich ihm dann zu trinken gebe, den quält kein Durst 
mehr”) oder eine Stelle aus einem alten Volkslied: Gib dein Rock 
zu behalten. Dagegen ist es möglich, dass eine Phrase wie Ich 
gebe ihnen nichts zu trinken eine andere Entstehungsgeschichte 
hat als Ich gebe iknen Wasser zu trinken. Waährend der zuletzt 
angefährte Fall offenbar mit den gerade erwähnten Beispielen 
tibereinstimmt (also urspränglich: Ich gebe ihnen Wasser, und 
zwar zu trinken [Zweckbestiummung!]), scheint mir der erste die 
Negierung eines Ich gebe ihnen zu trinken (mit absolut gebrauchtem 
Verbum) darzustellen. Man vergleiche dazu die Stelle aus einem 
Fastnachtspiel des fönfzehnten Jahrhunderts: und gebt einmal zuo 
trinken rum (= herum)! 


NOCHMALS ,, SONST HÄTTEN WIR NICHTS ZU LEBEN” 45 


Bei dieser Gelegenheit möchte ich auch darauf hinweisen, 
dass ein Ausdruck wie Du hast zu arbeiten zweideutig ist, denn 
er kann ebensowohl 'Du hast Arbeit' bedeuten als auch "Du musst 
arbeiten, ich befehle es dir”. Allerdings könnte es sein, dass bei 
der Verwendung dieses Beispieles einmal beide Bedeutungen 
mitschwingen; ausgeschlossen ist dies aber, wenn ich sage: Er 
hat nicht zu leben. Da gibt es nur ein Entweder—Oder. Der 
Ausdruck bedeutet nämlich entweder 'er hat nichts zu leben', d. h. 
'er hat nichts, womit er sein Leben fristen könnte', oder 'er dari 
nicht leben, muss aus der Welt verschwinden”. Unsere zweite 
Bedeutung von haben mit dem Infinitiv entspricht also der eines 
verstärkten Imperativs. Ich erwähne dies darum, weil ich die 
Erscheinung in den deutschen Grammatiken för Schweden unter 
den Umschreibungen des Imperativs (z. B. bei Calwagen- 
Nordgren $ 197 oder bei Winell $ 155) nicht verzeichnet finde. 

Abgeschwächt liegt diese Bedeutung stets bei Bondesons 
Gruppe A. 3 vor. Dabei ist nichts zu lachen heisst '"Dabei ist 
kein Grund zum Lachen und deshalb darf man dabei nicht lachen'. 
Eben dadurch aber, dass bei allen Ausdricken dieses Typus die 
Bedeutung eines Zwanges oder Verbotes mitspielen muss, unter- 
scheiden sie sich auffällig von den Gruppen 1 und 2. Ich er- 
laube mir auch 2u bezweifeln, dass för die Ausdräcke der Gruppe 
3 die von Bondeson vermutete Entstehung zutrifft. Ich sehe 
wenigstens nicht, was dagegen spricht, dass in Wendungen wie 
Dabei ist nichts zu lachen ”nichts' immer schon als Subjekt 
vorhanden gewesen sei. 

Das von Bondeson unter B 1 angeföhrte Beispiel Dieser 
Fluss ist gefährlich, um darin zu baden halte ich in dieser Form 
fär nicht gut deutsch. — 

Eine interessante Betrachtung lässt sich an das von ihm 
später erwähnte Beispiel "Ich gab ihm ein Buch zum Lesen (= 
att läsa i)' knäpfen. Wenn mich nicht alles trögt, ist der Sinn 
der schwedischen Phrase genau nur festzuhalten in der Uber- 
setzung: "damit er darin lese. Dagegen bedeutet Ich gab ihm 
ein Buch zum Lesen: "Ich gab ihm ein Buch, damit er lese” (auch 
hier ist allerdings wie bei der schwedischen Wendung das Lesen an 
und för sich die Hauptsache, das Buch ein Mittel zum Zweck) 
und Ich gab ihm ein Buch zu lesen: "Ich gab ihm ein Buch, 
damit er (es durchlese und so) den Inhalt kennen lerne” (hier 
ist das Erfassen des Inhaltes gerade dieses Buches die Hauptsache, 
das Lesen Mittel zum Zweck). 

Schliesslich meint Bondeson: '"Zuletzt ist noch zu bemerken, 
dass tiberall, wo ein wirkliches Substantiv mit derselben Bedeutung 
wie das Gerundium vorhanden ist, jenes auch dem letzteren vorge- 
zogen wird. Ich habe eine grosse Verwandtschaft zum Verkehr 
(besser als: zum Verkehren). Darf ich Ihnen meinen Wagen zur 
Heimfahrt anbieten (besser als: zum MNachhausefahren). Die 
Grube hatte der Jäger zum Wolfsfang gegraben. Und, um auch 


46 MODERNA SPRÅK 


ein transitives Verb heranzuziehen: Ich habe kein Geld zur Be- 
zahlung des Wechsels (besser als: zum Bezahlen).” Dem muss 
ich allerdings widersprechen.. Mag sein, dass die Wendung zum 
Verkehr einem zum Verkehren vorgezogen wird, aber in unge- 
zwungener Sprache wärde ich nie anders sagen als: zum Nach- 
hausefahren, zum Wölfefangen, zum Bezahlen. Die von Bondeson 
als bevorzugt bezeichneten Ausdrliicke gehören — wenigstens in 
Wien — der gewählten Rede und der Schriftsprache an, sie stehen 
also sin stilistisch höher. Wie weit aber in dieser Frage etwa 
auch geographische Unterschiede mitspielen, wäre ein Gegenstand 
för eine besondere Untersuchung. 


Wien, den 8. März 1922. Hans W. Pollak. 


>» & 
»; 


Bland de typer, som motsvara svenskans »>ingenting att leva 
av> 0. S. v., kunde man väl också nämna motsvarigheten till 
franskans il n'a pas de quoi vivre, il n'y a pas de quoi se plaindre. 
Denna typ förekommer i tyskt talspråk och väl även i skriftspråket 
någon gång. Doktor P. Hainrich har lämnat mig följande ex. på 
denna typ: Er hatte nichts, wowvon zu leben. Er hatte nichts, 
womit zu bezahlen. Jetzt haben die Kaffeetanten wieder, wovon 
zu reden. (Jir Er wusste nicht, was tun. Er wusste nicht, wie 
bezahlen.) 

Erik Wigh. 


TEMPORALT FUTURUM I KONDITIONALA OCH 
RELATIVA BISATSER I MODERN ENGELSKA. 


Lektor Arvid Smiths intressanta studie »Till futurum i kondi- 
tional- och temporalsatser i engelskan> i septembernumret 1921 
av M. S. behandlar en för språkläraren viktig men hittills outredd 
fråga. Som jag själv ägnat densamma uppmärksamhet, vågar 
jag taga mig friheten att göra ett inlägg i diskussionen, såvitt 
den rör konditionala och relativa satser, trots att det kommer 
något sent. Vidriga omständigheter ha förhindrat mig ända till 
dessa yttersta dagar att nedskriva mina funderingar. Då lektor 
S. sammanfört ett synnerligen rikt material av exempel, har jag 
ansett det onödigt att tillfoga andra, så mycket mer som de, jag 
själv funnit, ej synas ge några nya synpunkter. 

I en reguljär >»villkorsförbindelse> innehåller bisatsen det 
villkor, vars förverkligande är förutsättningen för att huvudsatsens 
handling skall bli verklighet. Villkorets förverkligande är således 
det till tiden föregående. — I förbindelsen "If it will make you 


TEMP. FUTURUM I KOND. OCH REL. BISATSER I MOD. ENGELSKA 47 


happy for me to marry you, I will do that” är tvärtom förverk- 
ligandet av det i huvudsatsen utsagda förutsättningen för att det 
i >villkorssatsen> antagna förhållandet skall inträda. Huvudsat- 
sen innehåller alltså i realiteten villkoret, bisatsen följden. Hu- 
vudsatsens handling är i någon form verkligt subjekt i bisatsen 
och finnes dessutom ofta där representerad även genom ett it 
eller that. Alltså är villkoret grammatiskt subjekt och följden 
predikat i if-satsen. Villkoret finnes uttryckt i bägge satserna, 
följden endast i bisatsen. Förbindelsen, som nu har två led, är 
alltså tydligen en kontraktion av tre. Att bisatsens subjekt endast 
kan beteckna handling, framgår av det ovan sagda. Satsförbin- 
delsen synes aldrig uttrycka något rent irrealt utan ett sannolikt 
eller möjligt antagande. Vi ha här att göra med »>oäkta> vill- 
korssatser, i ty att ett lätt supplerat mellanled är utfallet men är 
mer eller mindre dunkelt underförstått; i detta finnes det något 
tänkande-eller yttrandeverb: "If you are sure that my marrying 
you will make you happy, I will do that.» Det torde nämliger 
vara uppenbart, att alla dessa vändningar utgöra en mer eller 
mindre maskerad vädjan till en verklig eller tänkt interlokutör. 
Därför kan det endast heta: PFll come to-morrow, if it is fine,” - 
eftersom jag menar, att vackert väder måste råda, innan jag beger 
mig i väg. En sådan fras är rent konstaterande, ej vädjande till 
någon annans uppfattning. ”?) 

Om antagandet av utelämnat mellanled med tänkande- 1. 
yttrandeverb är riktigt, måste will i if-satsen vara rent tempo- 
ralt, ej, såsom lekt. S. anser, modalt. Att det så är, bestyrkes 
dels genom Mr. Charlestons av lekt. S. citerade uttalande, dels 
av ex. n:r 12: Still, if I skall oblige you by declining to prose- 
cute, Fll do so.” Här ha vi ju alldeles odisputabelt att göra med 
ett rent temporalt futurum med shall i 1:a personen. Vidare följer 
av antagandet av utfallet mellanled, att, om detta suppleras, vill- 
korsförbindelsen blir regelrätt: villkoret föreligger uppfyllt (if you 
are sure etc.) före följden ("I will do that”). Var och en, som 
vill göra sig besvär med att på detta sätt pröva samtliga de exempel, 
som av lekt. S. samlats, torde utan tvivel konstatera, att min tolk- 
ning ej utgör ett våldförande av meningen utan lämnar denna 
fullständigt ograverad, och att den står i full samklang med 1o- 
gikens och stilistikens grundregler. Och antagandet av utelämnat 
mellanled kan ej anses försvaga validiteten därav, då denna process 
förekommer i alla språk. I vissa fall är den godkänd och veder- 
tagen, nämligen då den ej åsidosätter logikens bud eller skapar 
missförstånd (>Vad honom beträffar» o. dyl., konj. "som om” 


21) Ex, n:r 16, av hr S. citerat i förkortning, har i originalet (Locke, The 
Red Planet, s. 303, ch. XXIV) följande karaktäristiska form: I don't mind dying 
a bit, if it is my Maker's pleasure; if it would serve any useful purpose; if it 
would help my country a myriadth part of a millimetre on towards victory. But 
if it would not matter to the world any more than the demise of a daddy-long- 
legs, I prefer to live. 


48 MODERNA SPRÅK 


m. m.), i andra åter föreligga logiska fel (>Betraktar man en skal- 
bagge uppifrån, så sönderfaller den i tre delar»), varför de måste 
bekämpas. | 

Icke heller de fall, där >i st. f. ett väntat will” uppträder 
ett would, stödja tolkningen av detta futurum som >väsentligen 
modalt.> Ex. 15: Pll even beg your pardon, if it would please 
you” är enligt min teori ="Tll even beg your pardon, if you 
declare that it would please you if I did.” 16: "I don't mind dying 
a bit if (you show me) it would serve any useful purpose (if I 
were to do so).” 

Dessa förbindelser äro sålunda samtliga av elliptisk natur, 
ett uttryck för den talandes lovvärda strävan att ekonomisera med 
sina språkliga resurser, så länge tydligheten ej blir lidande därpå. 
I själva verket äro de på grund av sin karaktär av fråga eller 
vädjan fullt ut lika tydliga som det i perioder upplösta: Would 
it serve any useful purpose if I were to die? If that is so, I don't 
mind dying a bit. 

Exemplen 20 och 21 äro uppenbarligen av alldeles samma 
slag. '""Kontaminationer och biinflytelser” behöva alls icke antagas. 
Jfr n:r 20: "He may be back at any moment. Would you care 
to wait?” — "Yes, (I will wait) if (you think) it won't take too 
long.” — N:r 21 är lösligare till formen men i grunden av allde- 
les analog karaktär: If (I knew) you would not think it imper- 
tinent of me, I would ask you where you come from”. Krägers 
tolkning förefaller absolut ohållbar. — Beträffande n:r 22: "There 
are worse men than Mr. Gresham, if you will believe me> synes 
det mig omöjligt att där inlägga annan betydelse i will än »>vilja>. 
Meningen skulle då vara: Om du vill tro mig (= ej är predis- 
ponerad mot att tro mig), skall jag säga dig, att det finns etc. 
Jämförelsen med det franska uttrycket säger i och för sig ingen- 
ting. Tolkningen av ett egendomligt uttryckssätt i ett visst språk 
måste väl givetvis organiskt förklaras ut ur detta språk självt utan 
sidoblickar till andra, försåvitt konstruktionen ej har utländsk 
härkomst eller är av så abstrakt allmänmänskligt logisk art, att 
den förefinnes i alla eller flera kulturspråk, då jämförelse kan 
bliva påkallad. — I n:r 23 ha vi ett fall av reguljär villkorsför- 
bindelse: >Om det blir trott, vilken makt> etc. Will i villkorssatsen 
utgör blott den nödvändiga repetitionen av det finita verbet (hjälp- 
verbet) i frågan. 

Lekt. S. anser, att bruket av will i relativsatser utgör ett 
slående motstycke till det av honom i villkorssatser avhandlade!). 
Han anser, att will numera kan anses vara det normala i rel.- 
satser och där har betydelsen »>som är ägnad att, som kam». 
Om min ovanstående teori är riktig, så följer, att parallellen ej 
är odisputabel. I villkorssatserna torde nog will genomgående ha 
nått det yttersta stadiet av försvagande av grundbetydelsen (jfr. ex. 
12: If I skall oblige you). I relativsatser är det svårare att av- 
göra, var gränsen går. Ofta flyter det ena över i det andra. 


NON SEULEMENT OCH NE —PAS SEULEMENT 49 


I exemplen a, c, f. g och i är tolkningen av will såsom lika 
med >»som är ägnad att> högst plausibel, men på samma gång 
är det givetvis lika möjligt att däri se rent futurum. Ty hur ginge 
det med meningen, om futurum utbyttes mot presens? Men i 
grunden är det att tvista om påvens skägg att göra ett stort num- 
mer av skillnaden mellan det ena och det andra. Även om den 
infödde ej är klart medveten därom, så ligger kanske ändå ett 
blekt återsken av grundbetydelsen bakom den försvagade tempo- 
rala betydelsen. Det blir städse, så snart försvagandet av grundbety- 
delsen inträtt, fråga om olika nyanser (vilja — benägenhet — 
vana å ena sidan, å andra: vilja — benägenhet — naturlig tendens. 
— komma att). — Emellertid gör lektor S:s förhastade jämförelse 
med franskans subjonctif i relativsatser det nödvändigt att när- 
mare analysera modusfrågan. Will bör ju vara klart från början: 
en obestridlig indikativ. Vad är då would? Ja, det varierar. 
Det kan vara konditionalis, alltså konjunktiviskt till karaktären, 
det kan också vara indirekt anföring av will, alltså indikativiskt, 
eller "Bericht” alltså det ena eller det andra. Av sammanhanget 
framgår ej, vilketdera b och Ah äro; d, e, och j äro tydliga konditio- 
nalis, f, och g (och troligen Ah) indikativer. Den franska subjonctif 
innebär emellertid något finalt. Engelskan skulle i denna bety- 
delse fordra should. Jfr f: "He wanted a religion which would 
adhere to him of its own accord” (< I want a religion which will 
adhere to me etc.) med: He wanted a religion which should ... Ge- 
nom att likställa will och would i dessa relativsatser med franskans 
subjonctif i relativsatser motsäger lekt. S. sig själv. Han upphäver 
sin förut framlagda riktiga teori om will = >som är ägnad att> 
och dyl. och inlägger däri en final betydelse, vilken säkerligen 
är fjärran från dens intentioner, som ger denna form åt sin tanke. 

Ett stöd för riktigheten av min uppfattning av det ovan av- 
handlade futurum i villkorssatser tycker jag mig ha i lekt. Malm- 
stedts uppsats i decemberhäftet 1921. Även han ser tydligen däri 
något temporalt. 


Febr. 1922. Sigurd Segerström. 


NON SEULEMENT och NE — PAS SEULEMENT. 


Som det framgår av ovanstående titel, kunna franskans båda 
slags negationer non och ne-pas förekomma vid seulement. Emel- 
lertid blir betydelsen helt olika, beroende på vart negationen 
egentligen hör. 

A. Nekat seulement i jakad sats. Predikatsverbet beröres 
ej av negationen, som i stället sluter sig direkt till seulement. 
Det finnes både non seulement och ne-pas seulement. Betydel- 
sen är icke blott. 


1) = will är huvudsakl. modalt. 


50 MODERNA SPRÅK 


I. Negationen är non. ba 

1. Non seulement. 1 modern tid är detta det vanligaste 
uttrycket för icke blott. Det följes oftast av mais: Le senti- 
ment artiste est non-seulement servi mais complété par Porgane 
scientifique. (V. Hugo: Misérables IV, 82). 

2. Starkare betonat heter det non pas seulement, som i 
följande exempel: Tous les commencements des grandes choses 
sont dans le XVIe siecle, et non pas seulement å PFétat de 
vagues commencements (Faguet: Hist. de la litt. frang. I, 465). 

II. Negationen är ne med samma betydelse som non. Skill- 
naden i användning mellan non och ne var i äldre tid den, att den 
senare var en obetonad form av den förra (Foulet: Petite syntaxe 
de PFanc. franc., $ 259). På 1500-talet inskränktes emellertid 
bruket av non till förmån för ne (Brunot: Hist. de la langue franc. 
UI, sid. 474). Här ger jag några typiska exempel på denna kon- 
struktion med olika negationsfyllnader: I. Endast ne: I est 
certain que ceux qui scavent mieux faire cela, n'ont seulement 
cest avantage general, ains sont aussi avantagez pardessus les 
autres hommes. (H. Estienne: Precellence du langage franc. 10). 
— 2. ne — pas: Je mn'ai pas seulement corrigé P'ouvrage; je Vai 
refondu et augmenté d'un volume. (Lesage: Diable boiteux 389). 
Denna konstruktion är vanlig i den vårdade litterära stilen ända 
in i våra dagar.!) Emellertid märker man, att den ofta har en 
anstrykning av retorik, så särskilt i vetenskaplig eller religiös 
framställning. — 3. ne-point: Aussi ce n'est point seulement I horreur 
du meurtre nécessaire, c'est tout Pinstinet de leur race qui les en- 
traine vers la terre lointaine. (Lichtenberger: Centaures 161).—4. 
ne-plus: Tout accourait; ce mn'était plus seulement Southwark, 
c'était déja un peu Londres. (V. Hugo: Homme qui rit 2,s2). 

Anm. Konstruktionen ne-pas seulement que (ej blott) får 
väl betraktas som en kontamination mellan ne-pas seulement och 
ne-pas que, varvid antingen que eller seulement är överflödigt: 
Les hommes surent bientöt que le feu ne fait pas seulement que 
chasser le froid, mais encore qu'il réchauffe les membres, cuit 
les aliments et éclaire Tombre. (Maran: Batouala 139). 

B. I nekad sats. Här ansluter sig negationen i första hand 
till predikatsverbet. Därvid nedsjunker adverbet seulement till 
ett andrahandsbegrepp i satsen. Liksom negationsfyllnaderna 
pas och point anger det ett minimikvantum, vilket av negationen 
reduceras tilll intet. Betydelsen blir ej ens, d. v. s. raka motsatsen 
till betydelsen A. Denna betydelseövergång sammanhänger såle- 
des med verbets övergång från jakad till nekad form. Detta fall 
utgör en motsvarighet till betydelsen till och med hos seulement, 
ty liksom där överensstämmer adverbets betydelse med adjektivets 
(seul). Liksom i förra fallet kan negationer förses med olika 


- 1) Av denna typ har jag funnit ex. hos H. Estienne, Montaigne, du Vair; 
Moliere, La Rochefoucauld, Lesage, M:me de Staäl, V. Hugo, Dumas pére, Sandeau, 
Guizot, G. Sand, Michelet, G. Paris, Bourget, Theuriet, Lanson, P. Mille, Rosny, 
H. Bordeaux, A. France, Lichtenberger, Maeterlinck, Roudet, Abry, Boissonnas, 
Margueritte, Vachon, Gyp. 


NON SEULEMENT OCH NE--—PAS SEULEMENT 51 


fyllnadsord utan inverkan på betydelsen. 1. Endast ne: Aussi 
bien n'ont ilz aultre occupation; tous les jours leur sont festes, 
et ilz observent diligentement un proverbe claustral: de missa 
ad mensam. Et ne differeroient seulement attendans la venue 
de lI'abbé, pour soy enfourner å table. La en baufrant, atten- 
dent les moines I'abbé, tant qu'il voudra. (Rabelais III, kap. 15). 
Puis qu'on ne peut vous garder seulement aujourd”hui, partez, 
jeune homme. (Beaumarchais 153). Mais, c'est qu'on n'y reconnait 
seulement rien, sergent! (Farrére: Maison des hommes vivants, 
236. pop. stilart). — 2. Från slutet av 1500-talet, då bruket av 
pas stadgats (Brunot, 1. c. II, 471), användes formeln ne-pas 
seulement. Littré citerar sålunda ett ex. från Montaigne: Vous 
ne les leur feriez pas seulement regarder en face. Och Franska 
Akademiens ordbok upptager: Cet homme, que PI'on disait mort 
n'a pas seulement été malade. Vous n'avez pas seulement une 
maquette ou un croquis å montrer. (ÅA. France: Jocaste 215. Nelson). 
Obs. pas kan också följa efter seulement: Il est encore plus ours 
que d'habitude. Il ne nous saluera seulement pas. (Bourget: 
Disciple 46). Vous voyez quwil n'y a seulement pas, dans tout ga, 
de quoi fouetter une puce. (A. Allais: Parapluie de PEscouade 227.)?). 
— 3. Ane-point: Il n'est point trois heures. (Maupassant: Contes 
du jour, 31). — 5. ne-plus: Il ne les regarde seulement plus, ses 
chéres collections. (Daudet: Port-Tarascon, 320—2). 

5. På grund av den nekade medtexten är betydelsen ens 
säkrad hos seulement, även om detta ej formellt skulle vara fallet: 
Je vous supplie de ne laisser soupgonner å qui que ce soit, 
pas méme å M. de la Marche, que mademoiselle de Mauprat ait 
été seulement I'espace d'une seconde å la Roche-Mauprat. (Sand: 
Manprat, 142). Här är negationen endast utsatt i föregående sats. 
— Vidare kan en fråga framställas med nekad undermening: Et 
quand le petit s'éveillera, demandant ses étrennes, pourrai-je 
seulement lui donner la påtée? Pauvre petit Jacques; (Claretie: 
Petit Jacques, 27). 

Ne-pas-seulement = ej ens tillhör den ovårdade stilen 
och talspråket, varför en del författare, t. ex. Chateaubriand, 
B. S:t Pierre och Robert-Halt undvika detta uttryck. Hos andra, 
t. ex. About: Nez d'un notaire, markeras olika stilarter därmed. 
Som folkspråk heter det: Je vous jure, que je n'y ai pas seulement 
touché [178] = ej ens, men som författarens egna ord användes 
denna fras i betydelsen ej blott. Detta är också fallet i Daudet: 
La belle Nivernaise: On n'a pas seulement pris le temps de souffler, 
de s'€ponger le front, de trinquer sur le coin d'un comptoir (sid. 43). 
= ej ens — Cela ne cotte pas seulement de l'argent de devenir 
un "monsieur", mais bien des sacrifices et des tristesses (sid. 
131) = ej blott. I det första exemplet återges påre Louveaus 
tankegång, i det sista är det däremot författarens egen reflexion. 

1) Jag har funnit ex. härpå hos följ. förf.: D'Aubiqué, Pascal, Moliére; 


Lesage, Voltaire, Sévigné, Beaumarchais, V. Hugo, Balzac, G. Sand, Musset, 
Maupassant, A. France, Rosny, Bourget, Lichtenberger, Pierre Mille. 


52 MODERNA SPRÅK 


Sammanfattning. Liksom adj. seul har det negerade adv. 
seulement olika betydelse, om satsens predikatsverb beröres av 
negationen eller icke. Då endast adverbet negeras, få vi ej blott, 
som heter non Sseulement eller ne-pas seulement. Om verbet 
negeras, användes ej den förra konstruktionen; ne-pas seulement 
betyder då ej ens. Till denna dubbla betydelseförändring finner 
man paralleller i andra språk hos sådana adverb som en: gång, 
ty. einmal eng. once.!?) På franska kan anföras mal: pas mal 
betyder icke obetydligt, ganska mycket: J'avais pas mal d'argent 
(Gullberg-Edström, Gram. $ 290, märk). Men det kan också 
betyda ej det minsta, då verbet är negerat: Je ne me soucie pas 
mal des besoins du sieécle. (Sandeau: Seigliére, akt 4, scen 2). 

| Hugo Styff. 


Genmäle. 


I >Moderna Språks» februarihäfte har Lektor N. Otto Heinertz 
recenserat »Lauri> av Johanna Spyri med anm. utgiven av Paula 
Feuerharmel och Hilma Jusander. Den ärade anmälaren säger 
i denna sin recension, att »>de båda utgivarinnorna icke på något 
sätt antytt, till vilket stadium de anse boken höra, ej heller ha 
de angivit, efter vilka riktlinjer deras anmärkningar utarbetats»>. 
I företalet framhålla vi, att vi valt denna berättelse, emedan dess 
innehåll synes oss lämpligt för lärjungar på mellanstadiet ome- 
delbart efter elementarboken. Och därmed torde också riktlinjerna 
för utarbetandet av anmärkningarna vara angivna. De båda orik- 
tigheterna i uttalshänseende på orden Vevey och Chailly äro 
korrekturfel, och vid återgivandet av >»lurar dig> för »er hält dich 
zum besten” har ett »>här» framför den svenska översättningen 
blivit uteglömt. F. ö. be utg. få tacka för gjorda rättelser oeh 
värderika upplysningar, som de i en eventuell andra upplaga 
skola tillgodogöra sig. 

Stockholm den 14 mars 1922. Hilma Jusander. 


3 - 
LJ 


Undertecknad beklagar, att ifrågavarande passus i förordet 
alldeles undgått honom. 

Vad beträffar uttrycket zum besten halten, gör ett uteglömt 
'Ahär framför den. svenska översättningen ingen skillnad i min 
uppfattning. Det förelåg intet skäl och ingen möjlighet för Unger 
att "lura den lille gossen med förespeglingen om den eventuella 
förtjänsten, men väl kunde han medelst en dylik "driva eller 
'(gyckla” med honom. Under sådana omständigheter föreligger 
heller intet som helst skäl att för uttrycket ifråga framprovocera 
en betydelse, som så vitt jag vet ingenstädes är belagd. 

N. Otto Heinertz. 

1) Betydelseförändringen ej blott till ej ens finnes också i provensalskan- 

Appel upptager i sin Provenzalische Chrestomathie flera ex. på att no sol eller 


sol no betyder ej ens: Mas Brunissens I'a si vencut Que'l fai estar si esperdut 
Que sol non sap en que s'enprenga (3, 525). 


LITTERATUR 53 


LITTERATUR. 


Albert Ehrensvärd. Ur Fransk Diktning. Från André 
Chénier till Paul Verlaine. Stockholm. Norstedt & Söner 1921. 


Denna ståtliga rad översättningar av ej mindre än sextio 
lyriska dikter är ett vackert bidrag till vår inhemska skatt av 
lyrik och ger oss, jämte den förklarande och väl dokumenterade 
inledningen, en god inblick i fransk tankevärld och skaldekonst 
under 1800-talet. I första rummet äro väl översättningarna ut- 
tryck för översättarens behov att tränga in i originaldikternas anda 
och att utlösa de tankar och känslor, de föda, i den form, som 
han ger åt sina egna poetiska stämningar. Men dessutom har 
han hyst »en önskan att göra den svenska allmänheten närmare 
bekant med den franska diktningen under det senaste seklet». 
Detta vore synnerligen behövligt, menar han, »ty ytterst ringa av 
denna har trängt innanför vårt lands gränser». 

Man har kanske rätt att pruta av något på detta påstående. 
Om vi endast hålla oss till den moderna lyriken — och endast 
därom är här fråga — kan man utan större möda plocka fram 
ej så litet i översättningsväg. Vi ha översättningar gjorda av 
C. R. Nyblom (V. Hugo och de Laprade), av Ling (ej mindre än 
28 stycken av 12 1800-tals skalder, i Från den franska skalde- 
konstens Panteon 1898), av Göran Björkman (i spridda publi- 
kationer), av Victorin (31 dikter av Musset), av Hj. Lundgren (40 
stycken av 25 skalder och dessutom av Ronsard och Desportes, 
i Fransk Lyrik 1921). Vi finna ej sällan sådana översättningar 
i tidskrifter och tidningar. Bland dem är särskilt att framhålla 
Ord och Bild, vars bidrag av denna art äro värda att sam- 
manställas. Där finnas översättningar av V. Hugo (band XXVII, 
översättare Er. Lidforss), av Musset (X, Klara Johanson), av Gérard 
de Nerval (XXI, Bo Bergman), av Béranger (XIII, XIV, XV, XX, 
Gellerstedt), av Leconte de Lisle (XII Teresia Eurén), av Heredia 
(XII, dens.), av Baudelaire (XVI, XVII, XX, B. Malmberg, XXVII, 
N. Östberg), av Verlaine (IX, H. Hultenberg), av Sully-Prudhomme 
(X, XI, T. Eurén), av Me&terlinck (X, G. M.;), av Verhaeren (XXVI, 
A. Nyman), av de Nolhac (XXIV, Hj. Lundgren), av de Régnier 
(XVII, Siwertz), av Rodenbach (XVII, Siwertz), av Rostand (en 
lyrisk bit ur Chantecler, XIX, Sigrid Lidströmer). 

Även den äldre franska lyriken har fått tolkare hos oss. Man 
finner exempel därpå i Scnäöcks Världslitteraturen i urval 
och översättning. Särskilt anmärkningsvärda tolkningar före- 
ligga av Charles d'Orléans (12 dikter i K. R. Geijers gradualavhand- 
ling över denne skald) och av Villon i G. Randels i fjol utkomna, 
alldeles oöverträffliga översättningar av de båda testamenten. 

Lägger man härtill, att årligen ett stort antal essayer och 
kritiker av svenskar publiceras över franska skalder, kan man 
knappt säga, att de blivit försummade. För visso borde känne- 
domen om dem och deras verk bliva allmännare. Många högt 


54 MODERNA SPRÅK 


bildade svenskar ha en allt för bristfällig kännedom om franska 
förhållanden i allmänhet och speciellt om fransk litteratur och 
vetenskap. En bok sådan som greve Ehrensvärds har därför sitt 
fulla berättigande och utsikt att kunna uträtta åtskilligt gott. 

Emellertid måste man erkänna, att det finnes vissa ursäkter 
för dem, som icke känna någon starkare dragning till den franska 
poesien. För det första: ett folk, som har Viktor Rydbergs, 
Snoilskys, Frödings, Karlfeldts, Österlings m. fl:s lyrik inom när- 
maste räckhåll, har icke stort behov av att gå till utlandet för att 
fylla sinnet med poesi. Vidare är den franska lyriken så bunden 
vid formen och ordkonsten, att den ej lätt låter sig assimileras 
med utlänningens poetiska känsla. I synnerhet har dess huvud- 
sakliga versform, alexandrinen, icke något för oss tilltalande. 
Det hade den visserligen för 1700-talets svenskar, men så hade de 
också en mentalitet och estetiska åskådningar, som voro befryn- 
dade med det franska släkte, som gjorde alexandrinen till modvers. 
Nu förefaller denna tung, omusikalisk, rent av känslo- och poesi- 
fattig. >Dens Heslighed bör forbyde al Efterligning af den paa 
vor egen Grund», säger en dansk skald och metriker (von der 
Recke). Är den blandad med andra metra, tar den sig vida bättre 
ut, som man kan finna av flere exempel i greve Ehrensvärds bok, 
men när den breder ut sig i oblandat flöde över mer än 100 
sidor, som man ock finner i samma bok, är det att befara, att 
dess verkan på den svenske läsaren blir mindre fördelaktig. Det 
är betecknande, att, när Nyblom, som hade ett så fint öra, över- 
sätter Hugo'ska dikter i alexandriner, han återger dem i tio- 
stavig vers. 

Hur ledigt flyter t. ex. ej följande strof: 


Varför dölja dina tårars ström? 
Säg mig hellre, vilken dyster dröm 
Lockat fram dem i ditt klara öga. 
Var det saknad av din barndoms dal 
Eller aningen om nya kval 
Eller minnen, som dig fröjdat föga? 
(Ur Les Feuilles d'automne). 


Därmed skall icke sägas, att en översättare i regeln bör ut- 
byta ett originals alexandriner mot annat versmått. Tvärtom bör 
trohet mot originalet även i detta fall bevaras, så långt möjligt 
är, även med risk att ej samma poetiska stämning kan behållas. 

Greve Ehrensvärd är ej heller främmande för en sådan 
transponering. Han har återgivit de Vignys L'Esprit pur, som i 
originalet är i alexandriner, med i allmänhet elvastaviga verser. 
Här och där kvarstår dock en alexandrin, som icke gör samma 
angenäma intryck. Man höre, huru friskt elvastavingen ljuder: 


I fädernas gravvalv jag vandrat allena 
I midnattens stund efter urgammal sed, 


LITTERATUR dd 


och hur tungt alexandrinan trampar: 
Deras koppel med tjut och med skall fyllt två landskap. 


I detta sammanhang må nämnas, att greve Ehrensvärd till- 
låtit sig även en annan transponering: han har återgivit Mussets 
Andalusiskan i niostavig vers mot originalets åttastaviga; av 
vad skäl är ej lätt att se. Intrycket blir mycket olika av de båda 
metra. Man jämföre den första strofen i den Ehrensvärdska över- 
sättningen med motsvarande strof i Victorins åttastaviga: 


Har i Sevilla du sett en kvinna, 

Blek som en höstkväll, dig gå förbi 

Med bröst, som brynta av solglöd brinna, 
Det är min kärlek, min lejoninna, 

La marquesa d”Amagui. (Ehrensvärd) 


I Barcelona gled ditt öga 

Ej andalusiskan förbi, 

Där blek som vintrar, när de snöga, 

Min mörka mö skred fram, min höga 
Marquesa d"Amaäögui. (Victorin) 


Emellertid bör det stå fast som regel, att översättningen är 
originalet trogen även i yttre form, så långt detta ske kan. Om 
ett kväde förlorar därpå, är det ju ej översättarens fel. Därför 
är det knappt att gilla, att de i här ifrågavarande översättnings- 
samling förekommande sonetterna icke behållit sonettens regel- 
rätta rimflätning, (jf. s. 278, 299, 306, 349, 351, 353, 355, 359). 

Emellertid må vi lämna metriken. Kanske spelar den för 
mången ej så stor roll. Låt oss i stället se till, vad greve Ehren- 
svärd givet oss av värdefullt innehåll. Det är för det första en 
mycket representativ provsamling på 1800-talets franska lyrik, av 
romantikernas, parnassiernas och symbolisternas poesi. Att en 
del av de översatta styckena redan förut förelåg i svensk, och 
kanske lika god, översättning, betyder ej, att den nya, represen- 
tativa samlingen borde sakna dem. De äldre äro ej lätta att ha 
till hands, när man behöver dem. Ett par av översättningarna 
finnas till och med i två svenska tolkningar: Oktobernatten 
i Victorins och Klara Johanssons, Kon dorens Sömn i Lings 
och Teresia Euréns. 

Det sätt, varpå greve Ehrensvärd återgivit de franska origi- 
nalen, kan i allmänhet ej annat än väcka tillfredsställelse; stun- 
dom väcker det beundran. Den stämning, som fött dikten, in- 
finner sig ock i regeln hos läsaren av översättningen. Det är 
ju huvudsaken. Det har redan gjorts reservationer för alexan- 
drinen, och man måste tillägga, att den någon gång till och med 
ter sig som kakofonisk. Följande verser t. ex. förefalla rätt fula: 

Han sökte trädgården och det halvt gömda huset (s. 178) — 


56 MODERNA SPRÅK 


Ty natten lika stum var som de dödas boning, =. 
Och ingen vindfläkt ens gled i hans svepnings skoning (s. 217). 


En viktigare gensaga är den, som måste inläggas mot över- 
sättarens ofta visade otillräckliga aktning för svenskt språkbruk. 
Detta framträder särskilt i ordföljden, som stundom är fullkomligt 
osvensk; Så tätt har slutit hop han sina böjda knän (s. 147) 
är icke svenska, och det finnes ej mindre än ett dussin exempel 
på denna ordställning (jf. Där hört jag henne arla leka, s 
194, o. s. v.). Andra ordföljdsfel förekomma också, t. ex. obetecknad 
dativ efter ackusativobjektet: ... som beskärde En lyckans 
skymt den vises själ (s. 112) eller: Lik stjärnan, vilken 
ljus ger vandrarn, där han rastar (s. 145), en för övrigt 
tung vers, som hade kunnat få en lättare och riktigare form med 
en liten ändring: Lik stjärnan, som ger ljus åt vandrarn, 
där han rastar, då också det opoetiska vilken undvikits. Som 
osvenska äro även andra uttryck att beteckna: fikonträd sig häva 
(s. 138), lystrar mig (s. 141), prassel föllo (s. 155), Må ut din 
själ för mig du gjuta (s. 261) o. s. v. Nästan obegriplig är 
följande strof: 

Fly akvarellens färger! 
Emaljens däremot, 

Som berg är 

Så fast och rost står mot. 


Det kan synas, som om detta vore pedantiskt gnat. Men 
den ädlaste litteraturen måste leda språkkänslan och språkut- 
vecklingen. Vart bär det hän, om dessa komma på villovägar? 
För en uppriktig vän av det svenska språket, som har nog av 
svagheter och av omedvetna skadegörare och otrogna tjänare, är 
det en smärta att se, att även de kunnigaste och mest bildade 
tillåta sig att vårdslösa det. Dessutom är det ju för författaren 
eller översättaren själv en förlust av förståelse och sympati, varje 
gång han stöter den sunda språkkänslan. 

Inledningen är synnerligen läsvärd och innehåller många in- 
tressanta synpunkter. 

ven de kortfattade anmärkningarna i bokens slut böra 
uppmärksammas. Ett litet tillägg till dem må tillåtas. Greve 
Ehrensvärd säger sig icke känna till, varför V. Hugo gjort Knut 
den Store till fadermördare (s. 387). Nyckeln till denna historiska 
förvanskning har prof. Joh. Steenstrup givit i en intressant arti- 
kel i Tilskueren 1912: V. Hugos källa var Adam av Bremen, som 
kallar Knuts fader Parricida; men Knut var ett vida berömdare 
namn och dess bärare en förträfflig episk gestalt, och därför, 
kanske ock av glömska, har skalden satt in honom i faderns 
ställe som Parricide. 


Jf. Göteborgs Dagblad för den 10 februari 1922. LG 
Johan Vising. 


Malmö 1922, Röhr's Boktryckeri. 


RA VA UU AH AA mm Pm 


TA SR 


MODERNA SPRÅK 


SVENSK TIDSKRIFT FÖR UNDERVISNING I DE TRE HUVUDSPRÅKEN 
TYSKA, ENGELSKA, FRANSKA 


UTGIVEN AV 


HERMAN SÖDERBERGH ocH N. OTTO HEINERTZ. 


ÅRG. XVI. 4 + MALMÖ =&« April 1922 


STUDENTEXAMEN V. T. 1922. 
Första skrivningsdagen. 


Uppgifter för uppsats på engel/ska eller franska 
för real-gymnasiet. 


1. Peter den store. 
2. Frälsningsarmén. 
3. Fotboll. 


Engelskt översättningsprov för realgymnasiet. 


I avseende på Oliver Cromwell ha i alla tider mycket olika 
omdömen uttalats av olika politiska eller religiösa partier. Men 
så mycket är säkert: han var ärlig och uppriktig i sin puritanska 
tro. Såsom en avgjord motståndare till godtycke och förtryck 
tillhörde han i parlamentet det yttersta oppositionspartiet. Och 
när Karl I tagits till fånga och rättegången (frial) mot honom 
begynt, var Cromwell en av dem, som starkast yrkade på en 
fällande dom. Då Sidney yttrade tvivel angående domstolens 
kompetens, svarade han: »Jag säger er, att vi skola (will) hugga 
av hans huvud med kronan på». Cromwell bidrog mera än någon 
annan till rojalisternas nederlag, icke blott genom militära reformer, 
skicklig krigföring och personligt mod, utan kanske ännu mera 
genom att ingjuta i sina trupper en sådan brinnande religiös 
entusiasm, som kom dem att förakta och trotsa varje fara. >»>Järn- 
sida> (/ronside) var först ett öknamn på Cromwell själv. Det 
blev sedan ett hedersnamn på de utvalda trupper, som stodo 
under hans omedelbara befäl. 


58 MODERNA SPRÅK 
Franskt översättningsprov för realgymnasiet. 
é i ot | : : 


— Frankrikes nationalfärger äro blått, vitt och rött. Blått och 
rött äro minnen från Paris, ty denna stads färger äro rött på blå 
botten. Vitt var den gamla franska konungafamiljens färg. De 
tre färgerna förenades av Ludvig XVI den 17 juli 1789. Då han 
anlände till Paris” rådhus, framräckte mären Bailly till honom en 
röd och blå kokard, i det han sade: »Vill Ers Majestät mottaga 
fransmännens färger?» Konungen tog kokarden och fäste den 
på -sin hatt vid sidan av sin vita kokard. Denna åtgärd. gillades 
allmänt. Alla sade och upprepade, att folket och konungen voro 
ense om att antaga vitt, blått och rött såsom nationalfärger. 
Blått, himmelens färg, är sinnebild för stoltheten. Vitt betecknar 
oskuld, renhet i avsikter, rött det blod, som varje fransman är 
redo att offra för sitt land. De tre färgerna förenade beteckna 
minnena från det förflutna och hoppet för framtiden. 


A RIGHTEOUS REGICIDE". 


jä A Stockholm Version. 

Very different (various) opinions? have in (at) all times (always) 
been expressed [Widely divergent judgements (judgments) have 
been pronounced] with regard to (in respect of, about) Oliver Crom- 
well by different political? and religious (civil and ecclesiastical) 
parties [In all times etc. very different opinions have been ex- 
pressed etc: about Oliver Cromwell (With regard to etc. Oliver 
Cromwell very different opinions etc. have in all times etc. been 
expressed) by : . . . partiesJ. So (This) much (One thing), how- 
ever, [But so (this) much (one thing)] is certain (clear): he (certain 
— that he) was honest and sinceret in his Puritan (Puritanical, 
puritan, puritanical) faith (belief, beliefs, creed, religion)”. As 
(Being) a decided (definite, determined) opponent (enemy, adversary) 
of arbitrary rule (arbitrariness) and oppression, he belonged to 
(was a member of) the extreme (most thorough-going, most radical) 
section (wing, group) of the opposition in /> the/ Parliament." And 
when (after) Charles I (I, the First) had been captured (taken 
prisoner, taken captive), and his trial (the judicial proceedings 
against him)” had /been/ begun (commenced), Cromwell was one 
of those who most strongly urged (advocated, insisted on) a con- 
demnation [a condemnatory sentence, a verdict (sentence) against 
him, that he should be declared (found) guilty). When Sidney 
expressed /his/ (uttered, gave voice to) doubts (a doubt, doubt) 
as to the competence of the court (the law-court, the court of 
justice, the court of law, the High Court of Justice)”, he answered 
(replied, retorted): "I tell you, we will cut off his head with the 
crown upon (on) it (crown on)”.!09 RH 7 


VÅRENS STUDENTSTILAR 59 


Cromwell contributed more than anyone else (any other 
person) to the defeat (overthrow) of the Royalists (Cavaliers)! not 
only through (by) his military reforms (improveéménts in the art 
of war), skilful leadership (strategy and tactics), 'and personal 
courage (bravery), but also, and perhaps still (even) more, by 
imparting to his troops (pouring into his troops, inspiring his 
troops with) such a burning religious enthusiasm that it (a burn- 
ing religious enthusiasm which) made them (caused them to) de- 
spise (contemn, scorn) and defy (set at nought) every danger (peril). 
"Ironside” was at first (in the beginning, at the outset, to begin 
with, to start with) a nickname for!? Cromwell himself. Afterwards 
(Then, Later on) it became a name (an appellation) of honour 
(distinction) [an honourable (honorific) name (appellation)] for 
the chosen (picked, select) troops who were (stood) under his 
immediate (direct, actual) command. ON ” 


Notes and Comments. 


1. Those who want original English material to illustrate this text either 
on its linguistic or on its historical side had best turn to one or other of the 
special studies of Oliver Cromwell by the chief modern English authorities on 
British history during the early and middle parts of the seventeenth century, 
S. R. Gardiner (Oliver Cromwell and Cromwell's Place in History) and his 
continuator , C. H. Firth (an illustrated biography in the "Heroéå of the Nations” 
series), or to the more philosophical study by John (Viscount) Morley. Carlyle's 
early view of Cromwell ("The Hero as King” in the last of his lectures on 
''Heroes and Hero Worship”) was expanded during the next few years into his 
great "Life and Letters of Cromwell” (1845); and its brevity and comparative 
simplicity will make it more generally useful than the larger work. More wide- 
X accessible accounts are to be found in Hallam's Constitutional History of 

ngland (ch. X) and in Macaulay's History of England (ch. 11) and in his essays 
on Milton, Hallam and Hampden. Teachers who give their pupils some real 
English to learn by heart in connection with these texts will find admirable 
matter in Milton's sonnet on Cromwell, Marvell's Horatian Ode ot Clarendon's 
prose character-sketch. — The brief notes appended are based on a couple of 
translations done (without any kind of external aid and rather rapidly) by ad- 
vanced pupils, whose work confirms my own impression that this text is 
exceptionally difficult. | 

2. An isolated independent text would not naturally begin in English 
in the same way as the Swedish does. To commence with "With regard [not 
regards] to” or "In regard of” — and, still more, to begin with "As to” or 
"As for” would only be natural in beginning a paragraph dealing with one of 
a series of personages, whose names had possibly been mentioned before as 
part of the program in hand The probable intention of the Swedish word- 
order could perhaps be best rendered in English by turning the real subject of 
the sentence into its grammatical subject, as "Oliver Cromwell has been at all 
times very variously judged". . . : - 
. ÅA "politica! party (that is, a set of people more or less organized for 
purposes of polities) is not necessarily a 'politic' party (that is, a party which 
strikes the user of the adjective as wise in its policy). | | 

4, . Here "true and frank” seems to be the favourite rendering; but the 
former adjective would probably imply an expression of opinion that Cromwell 
was 'right', and the latter that he was 'outspoken', whereas the plain meaning 
of the sentence is that he really believed what he professed to believe (and 
what the 'impartial' Hallam pleasantly calls "the dregs of a besotted fanaticism”'). 


60 MODERNA SPRÅK 


At the beginning of this same sentence "But one thing” is placed last because 
it would probably mean "Only (Not more than) one NE 

5. From the viewpoint of mere verbal translation there seems to be little 
to choose between these various alternatives. But "Puritan', especially if spelt 
with a capital initial, distinctly refers to the views, especially with regard to 
religion, held by a considerable number of people in England during the cen- 
tury or £o fullowing 1570 who considered that the Church of England had not 
«washed her face” adequately; while to substitute "puritan' and still more 
'puritanical', would give the sentence a more general turn and suggest strictness 
of view on morals rather than a particular set of theological principles. 5 

In this sentence "determined” would probably mean 'resolute', "the 
most FEVOIR party” would probably mean the party that made one sick; 
and "in the Parliament” would mean the particular House of Commons which 
is known to history as "the Long Parliament” /of the Puritan Revolution/ 
| 7. Not "the trial against him”, though the trial eventually "went against 
him” | 


8 Not "was one of them who strongest wanted a judgement”, as the 
third personal pronoun is seldom used before a relative except in more or less 
gnomic propositions; wanted” does not necessarily imply the expression of a 
wish in words, but might even mean 'needed' (the celebrated author of "Killing 
no Murder” presumably thought that Cromwell 'wanted' killing, or that, like 
his own university, he 'wanted' learning); and "judgement” does not imply 
any particular kind of decision favourable or unfavourable, but simply some kind 
of decision, no matter what. On the other hand '"'a striking judgement” would be 
an extraordinary. opinion or one that "hit one in the eye” — — e. g. that this 
text was so extremely simple that nobody could possibly make any mistakes 
in translating it. 

9. To speak about "the capacity of the judges” would refer rather to 
their intellectual gifts than to the question whether any body of "subjects" has 
any right to sit in judgement on their sovereign. 

10. The form of the speech given precedence is that which occurs in 
the biography of Cromwell by Professor Firth, who has given particular attention 
to 0 Syn s — often not very outrageously "puritanical” — traditionally ascribed 
to Cromwell: | 

11. It seems to me that 'defeat” and "overthrow” are more applicable 
here than "conquest', though this last word would be quite appropriate for the 
compulsion succéssively brought by Cromwell upon Ireland and Scotland to join 
the Commonwealth of England. Such party names as "Royalists' or "Cavaliers 
are probably still spelt with a capital initial more frequently than with a small 
initial, but there is such excellent authority for the latter usage that it would 
be quite unreasonable to regard its adoption as a capital offence. 

Perhaps "a nickname of Cromwell himself” would, or at least might, 
mean a nickname invented by, not given to, Cromwell himself. 


Appendix. 

Since posting the above on Saturday, I have had the opportunity of 
briefly glancing through over a score actual scripts which amply confirm my 
opinion as to the difficulty of this text. The time at my disposal permits of 
only three additional comments: | 

(a) "the trial against the king”, though a legitimate inference from the 
help given in the text, is not English; | ; 3 

(6) I do not think that "Cromwell was conducive to the royalists defea 3 

(c) arbitrariness seems to me a most unsatisfactory substitute for 'arbi- 
trary power (goverment, rule)”, which surely must be the meaning intended. 


C. $. Fearenside. 


VÅRENS STUDENTSTILAR 61 
Lund Version. sn 


d 

In (With regard) (With respect) to Oliver Cromwell, very 
different opinions have at all times been expressed (Very different 
judgements have always been pronounced upon Oliver Cromwell) 
by different (various) political or religious parties. "But so much 
(But this, at least,) is certain: he was honest and sincere in his 
Puritan (puritanical) faith (beliefs). As a decided (firm) opponent 
of (a determined enemy of, foe to) caprice (whims) and oppression, 
he belonged to the exireme opposition /party/ in Parliament. 
And when Charles I had been taken prisoner and his trial (the 
trial against him) had begun, C. was one of those who most 
strongly insisted upon (called, clamoured for) (called most loudly for) 
the king's condemnation [insisted upon (called for) a conviction]. 
When Sidney expressed doubts as to the competence of ihe court 
(tribunal), he replied (answered): "I tell you, we will cut (strike) 
off his head with the crown on /it/ (with its crown on)”. Crom- 
well contributed more than any other /man/ (than' anyone else) 
to the defeat of the Royalists (the Royalist/s'/ defeat), /and that/ 
not only by /his/ military reforms, skilful generalship (leadership, 
tactics, methods of warfare), and personal courage (bravery), but 
perhaps still (even) more by inspiring (infusing) his troops with 
such /a/ burning religious enthusiasm [instilling (infusing) such. . . 
into his troops], so that they despised and defied [which made 
them (caused them to) despise...] [such burning... enthusiasm 
as to make (as made) them despise...] any (every) danger (all 
danger/s/). '"Ironside” was at first (originally) a nickname for 
Cromwell himself. It then (afterwards, later /on/) became (Then 
ete. it became) a title of honour (an honourable title, sobriquet) 
for the picked (chosen) troops that (which) stood (troops standing) 
under his immediate command. 


F. J. Fielden. 


A Gothenburg Version. 


About (With regard to) Oliver Cromwell very different (dis- 
similar, divergent) opinions (judgments) have been pronounced 
(expressed) at all times by different (various) political parties or 
religious bodies. But this (this much) is certain: he was honest 
and sincere in his Puritanic (puritanical) faith. As a determined 
(decided, pronounced, resolute) opponent of despotism (despotical- 
ness, arbitrary authority, arbitrariness) and oppression, he belonged 
to the extreme opposition /party/ in parliament (in the House 
/of Commonsf/). And when Charles the First (Charles 1) had 
been taken prisoner (captured) and his trial had begun, Cromwell 
was one of those who insisted most strongly on (who most 


63 .'" MODERNA SPRÅK : 

earnestly urg&d) a condemnatory sentence. When Sidney expressed 
/his/ doubts as to the authority (competency) of the court (tribunal), 
he: replied' (ariswered), "I tell you that we will cut off his: head, 
crown and -all (with the crown on it).” Cromwell contributed 
mote thah arnyone else to the defeat of the. Royalists, not only 
by military reforms, skill in conducting the' war, and personal 
courage, but perhaps still (yet) more by inspiring his troops with 
such an ardent (a burning) religious enthusiasm that it led thern 
to. despise' (scout, disregard, hold in contempt) and. brave (defy, 
bid defiance to) every danger. "Ironside” was at first a nickname 
for . Cromwell himself: It afterwards (subsequently) became! an 
epithet of honour (an honorary name) for the picked troops /that 
were/ under his immediate command. 


!) i, e., the Ironsides. G. E. Fuhrken. 


Theme. 


Les couléurs nationales francaises (de la France) (couleurs 
de la nation francaise) sont /le/ bleu, /le/ blanc et /le/ rouge!. 
Le bleu et-le' rouge rappellent [sont un souvenir (des souvenirs) 
de] Paris; les couleurs de cette ville sont en. effet /le/ rouge et /le/ 
bleu? (les armes de 'cette ville sont en effet sur fond rouge et bleu). 
Le blanc était la couleur de PFancienne famille royale (de la 
Maison) de: France. Les trois couleurs ont été réunies? par 
Louis XVI le 17 juillet 1789. Lorsquilt vint å I'Hötel de Ville 
de Paris, le maire Bailly lui tendit (offrit) une cocarde rouge et 
bleue en disant: »Votre Majesté veut-elle accepter les couleurs 
des Francais? Le: roi prit I'embleme (l'insigne) et le mit (fixa) 
å (sur) son chåpeau å cöté de.sa cocarde blanche. Ce geste eut 
Papprobation générale ffut « .approuvé par (de) tout le monde]. 
Partout" /I/on dit et répéta que le peuple et le roi étaient d'accord 
pour adopter le blanc, le bleu et le rouge comme couleurs nationales. 
Le bleu, couleur du ciel, est le symbole (exprime) la fierté. Le blanc 
représente I'innocence, la pureté d'intentions, le rouge (;le rouge, 
c'est) le sang que tout Frangais est prét å donner (verser) pour 
son pays. Les trois couleurs réunies (associées) disent (représentent) 
les souvenirs du passé et les espoirs de Pavenir. 


Notes: 


: ! 
i 1) Au sens général, surtout pour marquer le rapprochement, Punion de 
deux ou plusieurs couleurs, les substantifs de couleurs peuvent s'employer sans 
article, cependant pas comme régimes. Ainsl, plus loin dans le méme morceau 
on .ne dirait. pas: »le peuple et le roi étaient d'accord pour adopter bleu, blanc 
et rouge ... ..>. — 

2) La phrase su&doise »denna stads färger äro rött på blå botten» nous 
semble, å nous) Francais, étrange et ne saurait étre rendue en francais avec la 
måme constructian.. Le pluriel >couleurs»>' appelle au moins deux noms de couleurs 
comme prédicats; en outre on peut bien se représenter une figure rouge sur fond 
bleu, mais non pas la couleur rouge sur fond bleu. Il'y a dans la phrase su&doise 
une confusion entre les deux couleurs du fond de F'écu, le rouge et le bleu, 'et 


VÅRENS STUDENTSTILAR 63 


les. .armes qui sont sur ce fond. Il faudrait dire, pour &tre exact: »les armes 
de cette ville sont en effet d'argent sur fond rouge et d'or sur fond bleu». — 

; 3) Le passé composé »ont été réunies>, parcé que cette phrase est un simple 
€noncé du fait. Le récit ne vient qu "ensuite. Le passé simple »furent réunies> 
n'est cependant pas impossible. — 

=> 4) »Lorsque le roi, si on voulait voir lå 1 une équivoque qui oa ”existe. De — 

. 5) »Partout> pour 'éviter la répétition de »tout le monde>, si cette ex- 


pression est .employée dans la phrase précédente. P, Möaly. 


Theme francais. 


Les couleurs nationales de la France sont /le/ bleu, /le/ blanc 
/et le/ rouge. Le bleu et le rouge sont des souvenirs de Paris, 
car les couleurs de cette ville sont (car cette ville a pour couleurs 
le) rouge sur fond bleu (d'azur). Le blanc est la couleur de 
Pancienne famille royale de France. Les trois couleurs furent 
assemblées (L'union des trois couleurs fut faite) par Louis XVI, 
le 17 juillet 1789. :Lorsquwil arriva å I'Hötel de Ville de Paris, 
le maire Bailly lui présenta une cocarde rouge :.,et blanche, 
en lui disant (et il lui dit): , Votre Majesté veut-elle (Voulez 
vous, Sire,) accepter les couleurs des Francais?” «Le roi prit la 
cocarde et la mit (fixa) å son chapeau å cöté de sa cocarde blanche. 
Le geste fut approuvé unanimement (obtint Papprohation géné- 
rale). Tout le monde disait et répétait (dit et réåpéta) que le peuple 
et le roi étaient d'accord pour adopter le blanc, le bleu et le 
rouge comme couleurs nationales. Le bleu, couleur du ciel, 
est le symbole de la fierté. Le blanc représente Pinnocence, la 
pureté des intentions, /et/ le rouge le sang que tout Francais 
est prét å sacrifier pour sa patrie (dont tout F. est pråt å faire 
le sacrifice å sa p.). L'union des trois couleurs est donc /aå la fois/ 


3 
un souvenir du passé et une espérance d'avenir. Virgile fe 


Les couleurs Nationales frangaises sont bleu, blanc, rouge. 
Le bleu et le rouge sont des souvenirs (réminiscences) de Paris, 
car les couleurs de cette ville sont rouge sur /un/ fond bleu. 
Le » blanc était la couleur de Pancienne (la vieille) famille 
(dynastie) royale frangaise (des anciens rois de France). Les trois 
couleurs furent réunies par Louis XVI (seize), le 17 (dix-sept) 
juillet dix-sept cent quatre-vingt neuf (1789). Lorsqu'il (Quand il) 
arriva (ÅA son arrivée) å I'Hötel de Ville de Paris, le Maire Bailly 
lui présenta (donna, remit, offrit, tendit) une cocarde rouge et 
bleue, en disant (en prononcant ces paroles): »Votre Majesté veut- 
elle accepter les couleurs des Francais?” Le roi (monarque, 
sotverain) prit la cocarde et Pattacha (la fixa, Vassujettit, Paccrocha, 
la mit) å son chapeau, å cöté .de sa cocarde blanche. Cet acte 
(Ce. procédé, Ce geste) eut (obtint) I'approbation générale [fut 
approuvé de (par) chacun]. Tous dirent et répéterent que le peuple 
et le roi étaient d'accord (unanimes) (s'entendaient) pour choisir 


64 MODERNA SPRÅK 


(prendre, adopter, accepter) le blanc, le bleu et le rouge comme 
,sles/ couleurs Nationales. Le bleu, la couleur du ciel, est le 
symbole (l'embleéme) de la fierté (T'orgueil). Le blanc désigne 
(marque, représente, indique, dénote, caractérise) Pinnocence, la 
pureté des intentions (desseins), le rouge, le sang que chaque 
(tout) Francais est prét (préparé) å offrir pour sa patrie (son 
pays). Les trois couleurs réunies (ensemble, associées, combinées) 
désignent (indiquent, représentent) les souvenirs (la mémoire) du 
passé et I'espérance (I'espoir) en (pour) Pavenir. 
M. Ransson. 


Andra skrivningsdagen. 


Uppgifter för uppsats på tyska eller franska för real- 
gymnasiet samt på tyska eller engelska eller 
franska för latin-gymnasiet. 


1. Svenska Akademien. 
2. Fänrikens marknadsminne. 
3. Hur jag lärde mig simma. 


Tyskt översättningsprov för real- och latingymnasiet. 


Genom en skildring från mitten av 1400-talet får man ett 
livligt intryck av det välstånd, som då rådde i Tyskland. Denna 
skildring är författad av Enea Silvio, den bekante humanisten, som 
sedermera blev påve under namnet Pius den andre. Här heter 
det bland annat; »Aldrig har Tyskland varit rikare, aldrig mera 
glänsande än nu. Ja, den tyska nationen överträffar alla andra 
i storhet och makt. Överallt i Tyskland ser den resande odlade 
fält. grönskande vinberg, fruktträdgårdar, vackra byar, borgar på 
bergshöjderna, av murar omslutna präktiga städer, mest belägna 
vid stranden av väldiga floder, över vilka trä- eller stenbroar föra. 
Var i hela Europa gives det en plats, som är skönare än Köln 
med dess underbara kyrkor, torn och palats, dess ståtliga borgar, 
dess fruktbara fält runt omkring? Strassburg med sina kanaler 
är ett andra Venedig, blott hälsosammare och angenämare. Högt 
reser sig dess härliga dom, och många borgarhus i Strassburg 
- å ståtliga och kostbara, att ingen konung skulle försmå att 
o i dem.» 


Engelskt översättningsprov för latingymnasiet. 


I Engelska kanalen, mycket närmare Frankrikes än Englands 
kust, ligga de Normandiska öarna (Channel Islands), vilka utgöra 
den sista återstoden av Englands forna besittningar i Frankrike. 
De största och mest kända av öarna äro Jersey och Guernsey. 
Det berättas, att Thackeray en gång frågade en av innevånarna 
på Jersey, när engelsmännen erövrade ön. Han fick till svar: 


VÅRENS STUDENTSTILAR 65 


»England har icke erövrat Jersey, det är Jersey, som har erövrat 
England.» Det ligger någon sanning i dessa stolta ord. Öarna 
tillhörde fordom hertigdömet Normandie, och när Vilhelm Erövraren 
gjorde sitt bekanta tåg till England år 1066, voro utan tvivel 
många krigare från öarna i hans armé. När sedermera England 
förlorade de franska provinserna, stannade öarna kvar under den 
engelska kronan. 

Engelska talas och förstås numera rätt allmänt i städerna 
och de större byarna, men på landet är den normandiska franskan 
alltjämt folkets språk, ehuru den även där börjar trängas undan. 
Från den normandiska tiden ha öarna kvar icke blott sitt franska 
språk, utan även sin självstyrelse, på vilken England aldrig synes 
ha försökt göra intrång. 


Franskt översättningsprov för real- och latingymnasiet. 


Mordet på ärkebiskop Thomas Becket, som dödades i Canter- 
burys domkyrka den 29 december 1170 av fyra riddare, tillhörande 
den engelske konungens Henrik II:s hov, gjorde ett oerhört in- 
tryck i hela Europa Under sju år hade Becket försvarat kyrkans 
rättigheter mot den världsliga maktens anspråk. Genom hans 
. död vann kyrkans sak (cause) seger, åtminstone för någon tid. 

Inför den bannlysning, varmed påven hotade Henrik, måste denne 
antaga fredsvillkor, som berövade honom frukterna av hans lång- 
variga ansträngningar att bryta prästerskapets makt. År 1173 
förklarades Becket för helgon (canoniser). Följande år gjorde 
Henrik, vars välde då hotades av inre och yttre fiender, en vall- 
färd till Beckets grav och underkastade sig där en förödmjukande 
botgöring. Kort därefter blevo alla hans fiender besegrade på 
ett nästan underbart sätt. Segern tillskrevs allmänt helgonets 
inflytande. 


Durch eine Schilderung aus der Mitte des 15. (fönfzehnten) 
Jahrhunderts erhält (gewinnt) man einen lebhaften Eindruck von 
dem Wohlstand/e/!, der (Eindruck davon, welcher Wohlstand) da- 
mals? (zu jener Zeit) in Deutschland herrschte. Diese Schilderung ist 
von Enea Silvio, dem bekannten Humanisten, verfasst [von E. S. 
verfasst (verfasst von E. S:), dem bek. Hum.!, der später Papst unter 
dem Namen Pius der Zweite wurde. Hier heisst es unter anderem: 
«Nie/mals/ ist Deutschland reicher, nie/mals/ glänzender gewesen 
(reicher gewesen, nie glänzender) als jetzt. Ja, die deutsche 
Nation öbertrifft (tiberragt) alle anderen an? Grösse und Macht. 
Uberall (Allerwärts, Allerorten) in Deutschland sieht (erblickt) der 
Reisende angebaute (bebaute, bestellte, kultivierte) Felder, griinende 
Weinberge, Obstgärten, schöne Dörfer, Burgen auf den Anhöhen 
(Bergen)t, von Mauern umschlossene (umgebene) prächtige Städte, 
/die/ meist/ens/ (zumeist, meistenteils) an dem (am) Ufer gewaltiger 


66 MODERNA SPRÅK 


Ströme 'belegen (gelegen) /sind/ (die ... liegen), iiber welcbe 
Holz-'oder Steinbräcken (hölzerne oder steinerne Bröicken, Bräcken 
aus Holz oder Stein) föhren. Wo in ganz Europa" gi/e/bt es (Wo 
gibt es in g.E) einen Ort” (findet sich ein Ort), der schöner ist 
als Köln mit seinen wunderbaren Kirchen, Tärmen und Palästen, 
seinen stattlichen Burgen, seinen fruchtbaren Feldern ringsherum? 
Strassburg mit seinen Kanälen ist ein 2zweites Venedig, nur? ge- 
sunder und angenehmer. Hoch erhebt sich sein herrlicher Dom 
(herrliches Mänster) [steigt (ragt) sein h. D. empor]?, und viele 
Birgerhäuser in Strassburg sind so stattlich und kostbar, dass 
kein König /es/ verschmähen wtirde, darin (in ihnen) zu wohnen.” 


Anmerkungen. 


1. Nicht: des Wohlstandes. — 2. Unmöglich: dann, auch da nicht äblich. 
3. Unmöglich: in; etwas schwerfällig: in Bezug (bezug) auf. — 4, Etwas stark 
poetisch: Bergeshöhen; unmöglich: Gebirgshöhen. — 5. Weniger gut: im 
ganzen Europa. — 6. Nicht unmöglich: Stelle; bei Platz denkt man mehr an 
die kaufmännische oder militärische Bedeutung eines Ortes (Handelsplatz, 
befestigter VIE 7. Umgangssprachlich auch: bloss. — 8 Unmöglich: 


richtet sich . au Ernst Å. Moyer. 


- Durch! eine (Aus einer) Schilderung aus? der Mitte des 15. 
(15ter, fönfzehnten) Jahrhunderts bekommt (erhält, gewinnt) man 
einen lebhaften Eindruck von dem Wohlstand,? der damalst in 
Deutschland herrschte. "Diese Schilderung stammt von Enea Silvio 
(ist von E. S. verfasst,” ist verfasst von E. $.), dem bekannten 
Humanisten, der später unter dem Namen Pius II." (der Zweite) 
Papst wurde. 1 Hier heisst es unter anderm? (Es heisst hier unter 
anderm): Nie? (Niemals, Nie zuvor) ist Deutschland reicher, nie 
glänzender"? gewesen als jetzt? (als jetzt gewesen) (reicher gewesen, 
nie glänzender als jetzt). Ja, die deutsche Nation tbertrifft alle 
andern!?? an Grösse und /an/ Macht. Uberall in Deutschland sieht 
der Reisende bebaute"!? (gepflegte) Felder, grönende Weinberge, 
Obstgärten, häbsche (schöne, anmutige) Dörter, Burgen auf Berges- 
höhen,!" von Mauern umgebene prächtige Städte,!” meist!" belegen!” 
am Ufer (an den Ufern) mächtiger Ströme (Flässe), äber weliche 
(die): hölzerne oder steinerne Bräcken (Holz- oder Steinbricken) 
fihren. Wo in ganz Europa gibt (gäbe) es einen Ort!? Tist 
(wäre) ein Ort], /der/ schöner /ist (wäre)/ als Köln (der schöner 
als Köln ist,!? Köln) mit seinen?? wunderbaren?! Kirchen, Tirmen 
und: Palästen, seinen stattlichen Burgen, seinen fruchtbaren Äckern 
(Feldern) ringsum/hert/? Strassburg”? mit seinen Kanälen ist ein 
zweites?? Venedig, nur gesänder”! und angenehmer. Hoch erhebt 
sich sein herrlicher Dom (ragt sein h. Dam empor);" und vieel 
Birgerhäuser in Strassburg sind so stattlich und kostbar, dass 
selbst ein König es??? nicht (dass kein Omg verschmähén 
wirde,”? darin?? (in ihnen) zu wohnen??. 


VÅRENS STUDENTSTILAR 67 


a= gut, b — einigermassen gut, c — weniger gut, d = zu verwerfen, e =— falsch. 


1) Von d: nicht von der Schilderung, sondern vom Wohlstand bekommt 
man den Eindruck. Aus einer Schilderung wäre am besten, wenn nicht das 
folgende aus eine Abwechslung heischte. — 2) von der Mitte d. — 3) des 
Wohlstandes d. — 4) da d. — 5) ist von E. S., dem bekannten Humanisten, 
der ... Papst wurde, verfasst d: sehr schwerfällig, — 6) unter dem Namen Pius 
dem Zweiten d. — 7) Papst unter dem Namen Pius II. wurde d: schwerfällig; 
Papst wurde unter dem N. a. — 8) nachher c, spåterhin c, seitdem e. — 
9) Nie vorher, Nie fräåher b. — 10) mehr glänzend d. — 11) heute, heutzutage 
c. — 12) alle andere e; vielleicht weniger streng zu nehmen (etwa d), da alle 
= sämtliche (sämtliche andre)- — 13) kultivierte d, gebaute c. — 14) Ge- 
birgshöhen b, Berghöhen c. — 15) prächtige Städte, von Mauern umgeben 
b. — 16) meistens b. — 17) gelegen b, liegend c. — 18) Platz b, Stelle, die 
ce. — 19) schöner als Köln mit ... ringsumher ist d: furchtbar schwerfällig 
und undeutsch. — 20) dessen d. — 21) sonderbar e. — 22) Die Stadt Strass- 
burg mit ihren b. — 23) ein andres e. — 24) gesänder besser als gesunder; 
mehr gesund d, heilsamer d. — 25) besser ragt empor als nur ragt. — 26 
es darf nicht fehlen; vielleicht ohne es, aber sehr schwerfällig: dass kein König 
in ihnen zu wohnen verschmåhen wiärde. — 27) sollte e; möchte (mundartlich): 
denkbar; därfte b, aber nicht laut Text. — 28) da c. — 29) sie zu bewohnen c. 


Benno Rosenbund. 


Durch eine Schilderung aus! der Mitte des fänfzehnten 
Jahrhunderts bekommt (erhält) man einen lebendigen (lebhaften)? 
Eindruck von dem Wohlstand, der damals inDeutschland herrschte. 
Diese (Die)? Schilderung hat Äneas Silvius, den bekannten Huma- 
nisten, zum Verfasser (ist von Ä. S., dem b. H., verfasst'), der 
später unter dem Namen Pius der zweite( Pius” des zweiten) Papst 
wurde. Hier heisst es unter anderem: Nie war Deutschland reicher, 
nie glänzender" als jetzt. Ja, die deutsche Nation? (das deutsche 
Volk) tbertrifft alle anderen? an Grösse und Macht. Uberall in 
Deutschland sieht der Reisende bebaute (bestellte, kultivierte, 
angebaute) Felder, gräne Weinberge, Obstgärten, schöne Dörfer, 
Burgen auf den Bergeshöhen, von Mauern umschlossene, präch- 
tige Städte, meist am Utfer? gewaltiger Fliässe gelegen"?, äber 
die "Holz- oder Steinbräcken (Bräcken von Holz oder Stein, 
Briäcken aus Holz oder Stein) föhren. Wo in ganz Europa gibt es 
einen Ort!!, der schöner ist (wäre) als Köln mit seinen!? wunder- 
baren Kirchen, seinen stattlichen Burgen, seinen fruchtbaren Fel- 
derri rings umher. Strassburg mit seinen Kanälen ist ein zweites!?” 
Venedig, nur 'gestinder!? und angenehmer. Hoch erhebt sich (ragt) 
sein herrlicher Dom, und viele Bärgerhäuser in Strassburg sind 
so stattlich: und prächtig!", dass kein König /es/ verschmähen 
wärde!S, in ihnen (darin)!7 zi wohnen. | Rss 


Anmerkungen. 


1) von nicht möglich; wärde Auffassung von ,, Mitte” als Objekt der Schilderung 
nahe legen. — 2) lebhaft mehr aktive Äusserung des Temperaments, lebendig viel- 
leicht vorzuziehea.. — 3) Schwedisch denna schwächer als deutsch diese, daher 
auch ev. einfach die. — 4) ist . . . verfasst, fehlerlos, for mein Gefähl ein 
wenig ,,Ubersetzungsdeutsch'". — 5) Pius dem zweiten nicht möglich; der Ge- 
nitiv als Gen. appositivus aufzufassen. — 6) mehr glänzend ungebräuchlich und 


68 | MODERNA SPRÅK 


auffallend. — 7) Nation dem älteren Sprachgebrauch (siehe Goethe, Fichte) 
entsprechend; heute eigentlich nur ,,das deutsche Volk". — 8) alle andere in 
Klassik und Romantik noch iblich [vgl. Paul, Deutsche Grammatik, IV, $ 82]; 
,.heute ist die schwache Form durchgetährt” [Paul]. — 9) Strand niederdeutscher 
Herkunft; daher vor allem = Meeresstrand. — 10) belegen heute veraltet, eines 
der nicht seltenen Beispiele fir das Fortleben vorklassischer und klassischer 
Bedeutungen im schwedischen Ubersetzungsdeutsch. Grimm DWB: Belege aus 
Klopstock und Kant und: , heute von gelegen verdrängt”; Paul, Deutsches 
Wörterbuch: ,zuweilen = gelegen"”, — 11) Platz nur in kaufmännischer 
oder militärischer Sprache fär eine Ansiedlung gebraucht. — 12) ,,dessen”, nur 
zur Ausschaltung einer falschen Beziehung anzuwenden, wäre hier auffallend. 
— 13) ein anderes Venedig veraltet. Schiller noch , ein anderer Orpheus”, 
dazu Paul, D. Wb: wir sagen heute auch ,,ein zweiter Orpheus”, nach meinem 
Gefähl: nur so. — 14) gesunder ältere Form, heute fast nur gesänder. — 15) 
kostbar nach meinem Gefiähl höchstens in poetischem Stile von ,Haus' zu 
gebrauchen; sonst meist, entsprechend der Etymologie, von kleineren Gegenständen. 
bei denen Schönheit der Ausföährung auch einen bedeutenden Preisunterschied 
bedingt: kostbarer Schmuck, kostbares Kleid, aber nicht kostbarer Tempel. 
kostbare Kathedrale. — 16) möchte möglich, wollte, an sich möglich, entfernt 
sich vom Wortlaut. — 17) Ersetzung des Demonstr. Pronomen durch Adverb 
keineswegs unbedingt notwendig, m. E. mehr der volkstämlichen und poetischen 
Sprache, als der modernen gewählten Ausdrucksweise angehörend. [Zahlreiche 
Beispiele fär das Adverb von Luther bis Heine, Paul D. Gr. IV $ 137.] 


Alfred Wolf. 


THE CHANNEL ISLANDS: 


Stockholm Version. 


In the British (English) Channel (the Channel)?, much (far) 
nearer /to/ (closer to) the coast/s/ (shore/s/, > strand) of France 
than /to/ that (those) [the coast etc.] of England, lie the Channel 
Islands (Isles), which (The Channel Islands, which lie (are situated) 
in the Channel?, much ... England,] form (constitute, compose;, 
are) the last remnants (remains, relics, surviving fragment)" [all 
that remains] of England's former (sometime, old-time) possessions 
(dominions, lands) [of the former (sometime) possessions etc. of 
/the King of/ England] in France. The largest (biggest) and best 
[most generally (widely)] known of the islands are Jersey (d33:zi) 
and Guernsey (ga:nzi). It is said (They say) [The story goes 
(runs)] (There is a story /to the effect/) that Thackeray once 
asked one of the inhabitants (natives) of Jersey (dwellers on 
Jersey) [a native (an inhabitant) of Jersey] when /it was that/ the 
English conquered (captured, took, took possession of) the island. 
He got (received) the answer (reply) [He was answered), "Eng- 
land did not conquer etc. (has never conquered) Jersey: it is 
Jersey that (> which) conquered (> has conquered) England”. 
There is a certain amount (measure) [some measure] of truth 
in these proud words. The islands formerly (anciently) [in 
former (olden, ancient) days (times)] (in old time, in days of old) 
belonged to (formed part of) the duchy (Duchy, dukedom, Duke- 
dom)? of Normandy, and when William the Conqueror made his 
well-known (celebrated, famous) expedition to (into) [invasion of, 
attack on, raid (inroad) into)? England in 1066, there were un- 


VÅRENS STUDENTSTILAR 69 


doubtedly (unquestionably, indisputably, indubitably) [without 
(beyond)/a/ doubt] (doubtless,no doubt) many warriors (fighting men, 
soldiers) from the islands in his army (host) [among his forces (troops, 
followers)]). Afterwards (Later, Later on) when (When afterwards) 
England lost the (her, its, > his) French provinces, the islands 
still remained under the English crown [under English rule (sway)]. 
English (The English language) is now [Nowadays (In our day/s/) 
tbe English language (English) is] pretty (fairly, tolerably) gene- 
rally spoken and understood (talked and comprehended) [spoken 
and understood pretty generally] in the towns and /in/ the larger 
(bigger) villages; but in the countryside (country, country districts) 
Norman French [the (a) Norman French patois (dialect)] is still 
(continues to be) the language (speech) of the people (the people's 
speech), although (though) even there [there too (also)] it is begin- 
ning to be ousted [pushed (shoved) aside] (squeezed out, blotted 
out) (superseded, displaced, supplanted) /by English/. From 
the Norman period (From Norman times) the islands have re- 
tained (kept) [> retain, > keep] not only their French language 
(speech, tongue, mother tongue), but also their self-government 
(autonomy, home rule), upon (on) which England never seems 
(seems never) to have attempted (tried, endeavoured, sought) to 
encroach (to make any encroachment) [into (upon, on) which 
England never ... attempted to intrude (to make any intrusion)] 
(which England ... attempted to infringe). 


Notes and Comments. 

1. The following notes, short by editorial request, deal with one or two 
of the common terminological errors in this type of piece (which I find partic- 
ularly useful for my particular pupils and frequently use), and also with one or 
two actual mistranslations. — 2. Geographical expressions. 'Channel”, not 
Canal” (unless one wants to be humerous in the same way as the American 
who disrespectively spoke of the Thames as "a darned ditch”); though "Isles” 
might stand, by analogy, in the name of these Norman islands, "isles” would 
be far too poetical for use here as a common noun; and though '"duchy'” 
is the usual word of the territory, and "dukedom"” is used rather of the posi- 
tion than of the possession of a duke, the latter word is sometimes used of 
this particular duchy in English historians. — 3. The tempting order "the 
Channel Islands lie (are) will not do at all, not merely on the formal ground 
that the antecedent is too far separated from the relative, but also because 
are” is too weak for this stressed position and "lie", being naturally stressed 
in this position, woul suggest and emphasize the fact that they occupied a re- 
clining position or even were, like Crete, untruthful. Still more tempting and 
fatal is "are the Channel Islands situated (lying)”. — 4. Not "rest", and still 
less "rests. — 5. Duke Willlam's "tåg could not be called -a "march” until 
after he had landed at Pevensey; and it was not only intended to last, but did 
last, too long to be properly called a "raid” or an "inroad". 

C. S. Fearenside. 


Lund Version. 
In the English Channel, /but/ much nearer the French than 


the English coast (the coast of France than of England), lie the 
Channel Islands, which form (constitute) the last remnant (relic, 


70 "MODERNA SPRÅK 


remains) of England's ancient (former) possessions (of the earlier 
possessions of England) in France. The largest and best known 
of thé islands are Jersey and Guernsey. It is said (related) (The 
story goes) that Thackeray once [T. is said once to have (to: have 
once) (On one occasion T. is said to have)) asked one of the 
inhabitants of Jersey when [at what date (time, period)] the English 
conquered the island. The answer he received was (He was told): 
"England did not conquer [has not (has never) conquered] Jersey, 
it is Jersey that has conquered (it was Jersey that conquered) 
England”. There is some (a certain amount of) truth in (underlying) 
(Some truth underlies) these proud words. The islands formerly (In 
former days the islands) belonged (The islands belonged formerly, 
in olden times) to (were formerly part of) the duchy (Duchy) of 
Normandy, and when William the Conqueror made his well-known 
(famous) expedition to [carried out (embarked /up/on) his famous 
invasion of) England in /the year/ 1066, there were undoubtedly 
(no . doubt, doubtless) (undoubtedly there were) (there can be no 
doubt that there were) many soldiers (warriors) from. the islands 
(many soldiers from the islands were undoubtedly) in his army 
(his army no doubt included many soldiers from the islands). 
When England afterwards (Afterwards, when England) lost the 
French provinces, the islands /still/ remained under the British 
(English) Crown (crown). 

English is now quite generally (commonly) spoken and 
understood (is now spoken .... quite generally) in the towns 
and /the/ larger villages, but in the country /the/ Norman French 
(the French /dialect/ of Normandy) (the Norman French dialect) 
is still the language of the people (but Norman French is still 
the language of the country-people), /al/though even there (here, 
among them) it is beginning to be superseded (supplanted, pushed 
aside). From Norman times (the Norman period) the islands have 
preserved (kept, maintained) not only their French tongue (speech, 
language) but also their self-government [their independent (own) 
government], upon which England never seems (seems never) to 
have attempted (tried) to encroach (to make /any/ encroachments) 
UVA which E. never seems to have tried to interfere). 


FJ. Fielden. 
A Gothenburg Version. 


In the English Channel, much nearer the French coast thän 
the English [(eloser to the French coast (the coast of France) 
than to the English (to that of England)], lie the Channel Islands, 
which are all that now remains (which form the only remains) 
of the old (ancient, former) British possessions in France (of Britain's 
old French possessions). The largest and best known of the 
islands (The largest of the islands and the best known) are Jerséy 
and Guernsey. It is related that Thackeray (T. is said to have) 


VÅRENS STUDENTSTILAR 71 


once asked an inhabitant (a native) of Jersey (a Jerseyman) when 
the English conquered the island. The reply he got was, "England 
didn't conquer Jersey; it's Jersey that conquered England.” There 
is some truth in these proud words. The islands formerly (once) 
belonged to the Duchy of Normandy, and when, in 1066, William 
the Conqueror made his well-known expedition to England, there 
were no doubt many soldiers (warriors) from these islands in his 
army. Later on (Afterwards), when England lost her French pro- 
vinces, the islands remained subject to (under) the British crown. 
English is spoken and is now very generally understood in 
the towns and larger villages, but in country places Norman French 
is still the patois of the people, though even there it is begin- 
ning to be displaced (supplanted). The islands have retained 
(kept) from Norman times not only their French tongue, but also 
their independent rule (self-government), upon which England 
never seems (seems never) to have tried to encroach (which 
England . . . . to infringe). G. E. Fuhrken. ' 


Theme. 


Le meurtre (L'assassinat) de Parchevéque Thomas Beckel; 
qui fut tué (assassiné) dans la cathédrale de Cantorbéry, le 29 
Décembre 1170, par quatre chevaliers appartenant å la cour du 
roi d'Angleterre Henri II, fit (produisit) une impression inouie 
(extraordinaire) dans toute I'Europe (dans I'Europe entiére). Pen- 
dant (Durant) sept ans (Sept années durant), Becket avait défendu 
(soutenu) les droits de PEglise contre les exigences (prétentions, 
empiétements) du pouvoir séculier. Par sa mort, la cause de 
r'Eglise gagna (remporta) la victoire, au moins pour quelque [un 
,/certain/] temps. Devant la menace du pape de Pexcommunier 
[Menacé d'excommunication (d'étre excommunié) par le papel, 
Henri Il dut accepter des conditions de paix qui lui ravissaient 
(enlevaient) (ravirent, enlevérent) les fruits de ses longs efforts 
pour briser Ia puissance du clergé. En 1773, Becket fut canonisé. 
Lannée suivante, Henri Il, dont le pouvoir était alors menacé 
par des ennemis intérieurs et extérieurs (å lI'intérieur et å l'ex- 
térieur) [dont les ennemis å Pintérieur et å P'extérieur menagaient 
alors le pouvoir] fit un (alla en) péålerinage sur la tombe (au 
tombeau) de Becket et sS'y soumit å une pénitence humiliante (et 
y fit amende honorable). Peu /de temps/ aprés, tous ses ennemis 
furent vaincus d'une maniére presque miraculeuse. On attribua 
en général cette victoire (Cette victoire fut en général attribuée) 
å Pinfluence du saint. P. Méaly. 


Le meurtre (L'assassinat) de I'archevéque Thomas Becket qui 
fut assassiné (tué) dans la cathédrale de Cantorbery le 29 décembre 
1170 par quatre chevaliers appartenant å' Ia cour du roi d'Angleterre 
Henri II fit dans toute TEurope une énorme impression (une i. 
inouie). Pendant sept ans Becket avait défendu les droits de 


72 MODERNA SPRÅK 


rEglise contre les prétentions du pouvoir temporel (séculier). 
Sa mort fut la victoire de V'Eglise (Par sa mort, la cause de 
rEglise triompha) du moins pour quelque temps. Sous les 
menaces d'une excommunication, proférées par le pape contre 
Henri II, celui-ci dut (L'excommunication dont le pape menaca 
H. obligea celui-ci å) accepter des conditions de paix qui lui 
enlevaient les fruits de ses longs efforts pour briser la puissance 
du clergé. En 1173 Becket fut canonisé. L'année suivante, Henri 
I, dont le pouvoir était alors menacé par ses (des) ennemis de 
Pintérieur et de Pextérieur, fit un pélerinage å la tombe de Becket 
et y fit trés humblement amende honorable. Peu aprés tous ses 
ennemis furent vaincus d'une manigre presque miraculeuse. On 
attribua universellement (unanimement) ce succés (cette victoire, 
ce triomphe) å Finfluence (Vintercession) du saint. 
Note. 


1) On pourrait dire: ,,chevaliers de la cour du roi d'Angleterre” sil n'y 
avait trop de compléments déterminatifs. Virgile Pinot. 


Le meurtre (L'assassinat) de Parchevéque Thomas Becket 
qui fut tué (assassiné) dans la cathédrale de Canterbury le vingt- 
neuf (29) décembre onze cent soixante-dix (1170) par quatre 
chevaliers qui appartenaient å (appartenant å, faisant partie de) 
la cour de Henri deux (II) eut un immense (énorme) retentisse- 
ment dans toute I'Europe [provoqua (causa) une sensation inoute 
(fit une impression extraordinaire) dans (saisit, impressionna pro- 
fondément) Europe toute entigrel. Durant (Pendant I'espace de) 
sept années (ans) Becket avait défendu les (prit la défense des, 
soutenu les) droits (priviléges) de VEglise vis-å-vis des (contre 
les prétentions (revendications, exigences) du pouvoir séculier 
(temporel). Par (Par suite de, En conséquence de) sa mort la 
cause de I'Eglise I'emporta (eut le dessus, la victoire, fut victori- 
euse) du moins pour (pendant) quelque temps. En face de 
(Devant) I'excommunication dont le pape menaca Henri, celui-ci 
dut (devait) accepter les conditions (propositions) de paix qui le 
privaient des [le dépouillaient des, lui enlevaient (faisaient perdre) 
les] fruits de ses efforts (tentatives) opiniätres pour (en vue de, 
afin de) briser le pouvoir (la puissance) du clergé (des prétres). 
En onze cent soixante-treize (1173) Becket fut canonisé. L'anneé 
suivante (d'aprés), Henri dont le pouvoir était alors menacé par 
des ennemis du dehors et du dedans, fit un (alla en) pelerinage 
au tombeau de Becket et se soumit (se résigna å faire) la une 
pénitence humiliante (mortifiante). Peu /de temps/ aprés, tous 
ses ennemis furent vaincus (écrasés, domptés) (il triompha de 
tous ses ennemis) d'une maniére (facon) qui tenait presque du 
miracle [d'une m. surprenante (prodigieuse)]. Cette (La) victoire 
 fut universellement attribuée (par tout le monde) (L'opinion pu- 
blique attribua généralement la victoire) au pouvoir (å Pinfluence) 


du Saint. M. Ransson. 


Malmö 1922, Röhr's Boktryckeri. 


MODERNA SPRÅK 


SVENSK TIDSKRIFT FÖR UNDERVISNING I DE TRE HUVUDSPRÅKEN 
TYSKA, ENGELSKA, FRANSKA 


UTGIVEN AV 


HERMAN SÖDERBERGH ocH N. OTTO HEINERTZ. 


5 o& MALMÖ + Maj 1922 


REALSKOLESTILAR V. T. 1922. 


Tyskt översättningsprov. 


Min farbror bodde nyligen på järnvägshotellet i Billinge. 
Vid sin avresa kom han ganska sent till stationen. När han hade 
polletterat sin koffert, saknade han en liten resväska. Troligtvis 
var den på hotellet. Han frågade då en pojke på perrongen: 
» Vill du göra mig en tjänst?> — » Mycket gärna.> — »Du vet nog, 
var järnvägshotellet ligger. Spring dit och se efter i rummet 
nummer 27, om där finns en brun resväska.> Pojken skyndade 
bort. Min farbror väntade otåligt på väskan. Efter några minuter 
uppmanade konduktören de resande att taga plats. Då kom pojken 
springande, sökte upp min farbror och skrek: »>Ja, den är där.» 


Tyskt reproduktionsprov. 


Före uppläsningen lämnas lärjungarna följande upplysningar: Culm, stads- 
namn; fäuschen = bedraga. 


Der schwedische König Karl X. Gustav belagerte im Jahre 
1655 die Stadt Culm im alten Westpreussen. Da er sie nicht 
mit Sturm einnehmen konnte, beschloss er sie durch Hunger zur 
Ubergabe zu zwingen. Er schlug deshalb vor der Stadt ein Kriegs- 
lager auf. Sein Plan wäre ihm auch gelungen, weun er nicht 
durch eine List der Belagerten getäuscht worden wäre. Als die 
Nahrungsmittel in der Stadt fast verbraucht waren, backte man 
aus dem letzten vorhandenen Mehl zwölf runde Brote und schoss 
diese samt ein paar geräucherten Schinken in das schwedische 
Lager hintiber. Diese Kriegslist hatte den gewänschten Erfolg. 
Der König glaubte, dass die Stadt noch reichlich mit Lebensmitteln 
versehen sei und zog mit seinem Heere ab. Noch heute heisst 


74 MODERNA SPRÅK 


ein grosser Stein, der unweit der Stadt einsam auf einem Felde 
liegt, der Schwedenstein. An diesem Stein pflegte der König, als 
er vor der Stadt lag, seine Mahlzeiten zu halten. Nachdem die 
Schweden weggezogen waren, liessen die Einwohner zum Andenken 
daran Gabel, Messer und Teller darin einhauen. 


Mein Onkel (Oheim) wohnte neulich (kärzlich, vor kurzer 
Zeit, unlängst) im! Eisenbahnhotel in Billinge. Bei seiner Abreise 
kam er ziemlich spät auf den (zum) Bahnhof. Als er seinen 
Koffer aufgegeben hatte, vermisste er eine kleine Reisetasche (e-n 
kl-n Handkoffer). Wahrscheinlich (Vermutlich) war sie (er) im 
Hotel zuriickgeblieben (hatte er sie im H. vergessen). Er fragte? da 
einen Jungen (Knaben) auf dem Bahnsteig: ""Willst du mir einen Ge- 
fallen tun?”? — '"Sehr gern”. — "Du weisst wohl (doch), wo 
das Eisenbahnhotel liegt. Lauf /da/hin und sieh im Zimmer Nr. 
27 nach, ob /nicht/ dort (da) eine braune Reisetasche ist (steht)".” 
Der Junge eilte /hin/weg. Mein Oheim wartete ungeduldig auf 
die Reisetasche. Nach einigen (ein paar) Minuten forderte der 
Schaffner die Reisenden auf Platz zu nehrren (einzusteigen). Da 
kam der Junge gelaufen, suchte meinen Oheim auf und schrie: 
«eJa, sie ist da (dort).” 


Anmerkungen. 


1) Nicht: auf dem E. — 2) Unmöglich dann; man kann an das Vorher- 
gehende nur durch einen als-Satz, nicht durch einen wenn-Satz ankniäpfen. — 
-— 3) Einen Dienst tun od. erweisen, eine Gefälligkeit erweisen hier etwas 
sehr gewählt. — 4) ob sich dort e. br. R. befindet wuärde gekänstelt klingen; 
unmöglich: ob es dort e. br. R. gibt. 


Ernst A. Meyer. 


Mein Onkel wohnte (logierte) neulich im? Eisenbahnhotel 
in Billinge. Bei seiner Abreise kam er ziemlich spät auf? die 
Bahn (den Bahnhof).? Als er seinen Koftfer aufgegeben hatte (hatte 
einschreiben <lassen),' vermisste er eine kleine Reisetasche. 
Wanhrscheinlich war sie /noch/ im Hotel. Da fragte er einen 
Jungen auf dem Perron (Bahnsteig)?: ,,Willst Du mir einem Ge- 
fallen? tun?” — ,,Sehr gern (Ja, gern)”. — ,,Du weisst doch (ja), wo 
das Eisenbahnhotel liegt. Lauf hin? und sieh im Zimmer Nummer 
27 nach, ob dort eine braune Reisetasche steht (zu finden ist, 
ev. sich dort befindet)”. Der Junge? lief eilig davon.!" Mein 
Onkel wartete URErruue auf die Tasche. Nach einigen Minu- 
ten forderte der Kondukteur (Schaffner)!? die Reisenden auf, 
einzusteigen. Da kam der Junge gelaufen, suchte sich?? meinen 
Onkel und schrie: , Ja, sie ist dort”. 


1) Auf unmöglich; nur in festen älteren Verbindungen: auf dem Schlosse 
u, dgl. —2) zu braucht nur das Indienähekommen zu bezeichten, besser auf. — 


REALSKOLEXAMEN Vv. T. 1922 75 


3) Station — Anhaltstelle im Sinne des Fahrplans; bezeichnet nicht das Bahn- 
hofsgebäude. — 4) einschreiben lassen nut norddeutsch. — 5) Andere Wortstel- 
lung ungebräuchlich. — 6) Bahnstelg preussischer Amtsausdruck. — 7) Dienst 
erweisen ev. tun mehr von anderen Angelegenheiten. — 8) dorthin mehr in der 
gewählteren Schriftsprache. — 9) Knabe vornehmer, die Umgangssprache hat 
Junge, säddeutsch auch Bube. — 10) eilen mehr gewähltes Schriftdeutsch. — 11) 


Schaffner preussischer Amtsausdruck. — 12) suchte ... auf wäre auffallend, 
= besuchen. Das Perfektive des Vorgangs im Deutschen eigentlich nur durch 
Umschreibungen zu geben: suchte sich, ev. suchte sich ... heraus"”. 


Alfred Wolf. 


Mein Onkel! wohnte neulich? im? Bahnhofshotel! zu? Billinge. 
Bei seiner Abreise kam er ziemlich" spät auf den Bahnhof?. Als 
er seinen Koffer aufgegeben? hatte, vermisste? er eine kleine 
Handtasche!?. Wabrscheinlich war sie im Hotel. Er fragte daher!! 
einen Jungen!? auf dem Bahnsteig!?: '"Willst du mir einen Ge- 
fallen tun?”!t Sehr gern!” "Du weisst ja!5, wo das Bahnhofs- 
hotel liegt. Lauf! doch mal!” dahin und sieh in!? Zimmer Nummer 
272 nach, ob dort nicht?” eine braune Tasche steht”.?! Der Junge 
eilte davon.?? Mein Onkel wartete ungeduldig auf die Tasche. 
Nach einigen Minuten forderte der Schaffner die Reisenden auf,?? 
Platz zu nehmen. Da kam der Junge gelaufen,?t suchte meinen 
Onkel auf und schrie: "Ja, sie steht dort!”?? 


1) Auch Oheim. Dieses Wort, vor dem Kriege schon fast ganz veraltet, 
ist neuerdings — dem Zuge der Zeit nach weitgehender Verdeutschung ent- 
sprechend—wieder mehr in Aufnahme gekommen; nicht gleichen Schritt gehalten 
haben Muhme und Base; vielleicht wegen der Unsicherheit der Bedeutung, die 
zwischen '"Tante” und "Kusine” bei beiden schwankt. — 

2) Ebensogut kärzlich, nahezu ebenso häufig unlängst, auch jängst, 
jängstens, jängsthin. — 

3) Nur so! auf wäre ganz falsch. 

4) Ein in Deutschland täbrigens sehr seltener Hotelname. Man wird von 
'"Bahnhofshotel” meist nur in den wenigen Fällen reden, wo sich wirklich im 
Bahnhofsgebäude ein Hotel befindet. Gut wäre auch Hotel "zum Bahnhof”. — 

5) Hier zu bevorzugen, um die Wiederholung des "in” zu vermeiden. — 
6) Oder recht. — 

7 Auch einfach Bahn, also auf die Bahn. MNicht weniger gut zur 
Bahn. — 

8) Nicht abfertigen; Det Reisende giebt seinen Koffer auf, der Beamte 
am Gepäckschalter fertigt ihn ab. Fräher sagte man in beiden Fällen expedieren.— 

9) Auch fehlte ihm ...; die Tasche fehlt = die Tasche ist nicht da 
(objektiv), mir fehlt die Tasche = ich merke, föähle, dass die Tasche nicht da 
ist (subjektiv), ich vermisse die Tasche = mir fehlt die Tasche. — 

10) Oder auch Reisetasche, eine Bezeichnung, die ausserdem noch das 
schwedische '"nattsäck” der guten alten Zeit wiedergiebt. — 

11) Wohl die einzige Ubersetzung, die das Uberbrickende des schwedischen 
«edå” an dieser Stelle ausdriäckt. Weder dann noch da treffen den Sinn; ersteres 
gar nicht, letzteres höchstens in ARNAnEGSIElInDR "Da fragte er ...” — 

z 12) Knabe klingt fast zu farblos "gewählt”. — 

13) Zugleich die richtige Ubersetzung fir das schwedische "plattform” ; man 
sagt 1., 2., 3. Bahnsteig. Das frtiher allein gebräuchliche Perron ist jetzt fasst 
ganz verschwunden. — 


76 MODERNA SPRÅK 


14) Gewählter erweisen ; Dienst erweisen legt dem "Erwiesenen” grösseren 
Wert bei. — 

15) Auch doch; denselben Sinn gäbe und gut anwendbar wäre sicher. 

16) Auch Spring. — SR 

17) Den das Schroffe des Imperativs mildernden Zusatz von "doch mal” 
oder doch wenigstens doch wiirde man ungern vermissen. — 

18) Auch auf; bei grösseren Räumen aber nur in, z. B. im nicht auf dem 
Konzertsaal. — | 

19) So besser als im Zimmer Nummer 217; Zimmer No. 27 stellt zusammen 
gewissermassen einen Ortsnamen dar. — 

20) Das "nicht” ist deshalb hier am Platze, weil durch die angedeutete 
Verwunderung äber ein Nichtvorhandensein gewissermassen die Erwartung 
des Vorhandenseins angedeutet wird. In solchen und ähnlichen Fällen ist im 
Deutschen die Negation häufiger als im Schwedischen; nicht zu reden von so 
verschiedener Auffassung, wie sie zur Geltung kommt z. B. in "Ich kann ihm 
nicht verzeihen, bevor er nicht um Entschuldigung gebeten hat”, schwedisch 
"innan han bett om ursäkt”. — 

21) So am besten; doch auch sich befinden und einfach sein. Falsch 
ist jedoch "es giebt”. Von etwas Bestimmtem, einer Person Zugehörigem kann 
man nie sagen "es giebt". Ich kann wohl sagen "Auf dem Markte giebt's 
ein Haus (oder Häuser) mit zwei Tären aber nicht ” Auf dem Markte giebt's 
mein Haus”. Im letzteren Falle muss es heissen "befindet sich” oder "steht'. — 

22) Besser als fort. — 

23) Nicht ermahnen, in welchem die Bedeutung 'förmana” iberwiegt. 

24) Oder bei betonter Annäherung "angelaufen”. — 


25) Oder sie ist da. E. Th. Walter, 


Engelskt översättningsprov. 


Den franska staden Calais erövrades år 1347 av den engelske 
konungen Edvard III. Denne förde krig mot fransmännen och 
ville ha en stad, där han kunde landsätta de engelska soldaterna. 
Calais var den närmaste staden. Den var omgiven av en hög 
mur, inom vilken funnos stora förråd av livsmedel, och försvarades 
av en stark besättning. Engelsmännen seglade öveer havet i sju 
hundra skepp och började en regelbunden belägring. Flera måna- 
der förgingo, utan att någon hjälp kom från den franske konung- 
en, och då det till slut nästan icke fanns någonting kvar att äta, 
YR giva sig. Sedan tillhörde den engelsmännen i två- 
hundra är. 


Engelskt reproduktionsprov. ?! 


Före uppläsningen lämnas lärjungarna följande upplysningar: dispense with 
— reda sig utan; strengthen = stärka, styrka; steward = uppassare på passagerar- 
båt; include — inberäkna. 


ÅA tourist, who had spent a few weeks in Sweden, found 
when about to set out on his return-journey that he had only 


1) Teachers who have to correct attempts at the ordinary reproduction 
text may find some help in their work in the key to Dr. Ernst's Översättnings- 


REALSKOLEXAMEN Vv. T. 1922 177 


enough money left to pay his passage back to England. Thinking 
the matter over, he decided that as it was only a two days' 
journey he could very well dispense with food. So he went on 
board the steamer and bought a ticket. 

He closed his ears to the sound of the lunch bell, and when 
dinner-time came, he refused the invitation to go down into the 
saloon, saying that he did not feel well. 

The following day he did not get up until breakfast was 
over, afterwards pretending that he had overslept himself. At 
lunch, too, he kept out of the way. By the time of dinner, how- 
ever, he had grown so hungry that he could have eaten leather. 

«+ I can't stand this any longer”, he said to himself, "I am 
going to feed even if they throw me overboard afterwards.” 

Åt the dinner-table he ate with a sharp appetite everything 
put in front of him. When he was quite satisfied, he felt strength- 
ened and at once went to see the steward. 

"Bring me the bill”, he said to the steward. 

"The bill, sir!” said the latter. 

'"Yes”, answered the traveller. 

"There isn't any bill”, was the reply. "On this ship meals 
are included in the passage money.” 


«THE BRIGHTEST JEWEL IN THE ENGLISH CROWN”. 
Stockholm Rendering.! 


The French town of Calais was captured (taken)? in the 
year 1347" by the Englisht King Edward III (III, the Third) [by 
Edward III etc., King of England). The latter was at war with 
[was carrying on (waging) war against) the French and wished 
(wanted, desired)? to have a town where he could (would be able to) 
land (disembark, debark) the English soldiers (troops, forces). Calais 
was the nearest town (the town nearest to England). It was 
Surrounded (enclosed) by a high (lofty) wall, in (within) which 
there were great (large) supplies (stocks, stores) of provisions 
(victuals, foodstuffs); and it was defended by a strong garrison." 
The English sailed across the sea in seven hundred (700) ships 
(vessels) and began a regular siege /of the town/ [laid siege to 
(beleaguered, invested) the town in due form]. Several months 
passed (elapsed, passed away), but no help came (arrived) from 


övningar till Engelska, where the same hoary chestnut appears in a slightly 
different form. Such teachers need have no hesitation in accepting such im- 
provements on the original as keen for sharp appetite, dinner-time or dinnertime 
for the time of dinner, and fare for passage money. — The special reproduction 
text for the English Side at Gothenburg is taken from a narrative poem of Leigh 
Hunt which is found in innumerable readers and anthologies. ROR 


78 MODERNA SPRÅK 


the French King (king); and at last (at length, finally), when there 
was hardly (scarcely) anything left to eat, the town had to [was 
obliged . (compelled, forced, driven) to] surrender. After this 
(Afterwards) the town (it) belonged to [remained in the hands 
(possession) of] the English (England) for /a little more than/ two 
hundred (200) years [two (a couple of) centuries or so). 


Notes and Comments. 


(1) The inevitable words to be used in this text will be found in the 
account of the siege of Calais which is given in practically every book, large 
or small, on English history; but perhaps a word of warning should be entered 
against the possibility that any such account might perhaps be rendered un- 
normal owing to the indirect influence of Froissart's wonderful story of the 
siege. It might also be added that, though Frenchmen and Englishmen (without 
the article) might make some sort of sense in each of the places where the 
words occur in this text, they will certainly not convey the meaning which: is 
clearly intended here. The following notes are based upon a rapid review of 
some "unseen” translations. -- | 

(2) The tempting conquered would more naturally be used of the more 
or less enduring subjugation of a people or overrunning of a country, while 
occupied suggests taking or keeping possession of a place mainly for military 
purposes aud often quite temporarily. — - 

(3) Not: the year of 1347. — 

(4) The substitution of British for English would here be an unfortunate 
excursion in quest of accuracy. It is true that Edward III was a British king 
or a king in Britain, but he was not a "British King” (i. e. King of /Great/ 
Britain); in fact at the very time of the siege he was being attacked by the 
other British king /who was/ reigning in North Britain. — 

0) The change from the imperfect to the simple past NE gro- 
tesquely miscalled the "imperfect”) unostentatiously and felicitously suggests that 
Edward's warfare was intermittent, though his will was fairly constant. To 
write made (was making) war on would imply that Edward was the aggressor 
instead of leaving that question open. The expression wanted a town comes 
quite natural in modern contexts, but in such an old story it might at least 
equally probably suggest the older meaning "lacked a town.” — 

(6) But not crew of a place which was neither a ship not administratively 
regarded as a mere naval station. 

C. S. Fearenside. 


Lund Version. 


The French town of Calais (Calais, the French town,) was 
taken (captured, conquered) in the year 1347 by the English king, 
Edward III (the Third), who was at war with (was fighting against) 
the French [with (against) France] [Edward III. He (The latter, 
This king) was..... ] and wished (wanted)! to have (possess) a 
town (place) where (at which) he could land (disembark) the 
English soldiers. Calais was the nearest place (town). It was 
surrounded by a high wall, within which /there/? were large 
(great) supplies (stores) of food (provisions), and was defended 
by a strong garrison. The English/men/ sailed over (crossed) 
the sea in seven hundred ships and began (instituted) a regular 


REALSKOLEXAMEN Vv. T. 1922 79 


siege. Several months went by (passed /by/, elapsed) without 
any help (aid, succour) coming (and no help came) from the 
French king, and when (since) at last (in the end, finally) there 
was hardly anything [almost (next to) nothing] left (hardly any- 
thing was left) to eat, the town had [was obliged (compelled, 
iorced)] to surrender (yield). After that /date/ it belonged [It then 
(afterwards) belonged] to the English? for two hundred years. 


Notes. 


1) Slightly familiar. — ?) there lays a little more stress on supplies of 
food; food-supplies would be more abstract in sense, emphasising the sources 
from which the food was obtained. — ?) i. e. the nation. Englishmen could 
hardly be used here, as above. F. J. Fielden. 


A Gothenburg Version. 


The French town of Calais was taken (EPN) in 1347 
by the English king, Edward III (the Third). was carrying 
on a war with (was at war with, was waging war against, was 
making war upon) the French, and wanted to have a town where 
he could land /the/ English soldiers. The nearest town was 
Calais. It was enclosed (surrounded) by a high wall, within 
which there were large stocks (stores, supplies) of provisions 
(food), and defended by a strong garrison. The English sailed 
over (across) the sea (crossed the sea) in seven hundred ships, 
and began a regular siege (investment). Several months passed 
(went by) without any help coming from the French king (the 
King of France), and when at last there was hardly (scarcely) 
anything left to eat, the town had to capitulate. It remained in 
the possession of the English for two hundred years. 


G. E. Fuhrken. 


Engelskt översättningsprov 
för engelska försökslinjen vid högre realläroverket i Göteborg. 


Den 10 april 1912 avgick Titanic från Southampton på sin 
första resa till New-York. Den stolta linjeångaren (liner) var det 
största fartyg, världen ditintills skådat, och förde omkring 2300 
passagerare. Från första början följdes den med stort intresse, 
och det hade varit en ivrig tävlan om platser ombord. Men 
resenärernas nöje skulle bli av kort varaktighet. Endast fem dagar 
senare inträffade det otroliga. Kort före midnatt, medan jätte- 
skeppet med full fart plöjde Atlantens vågor, förnams plötsligt 
en fruktansvärd stöt, och Titanic var av naturens krafter förvand- 
lad till ett redlöst vrak. Man hade sammanstött med ett isberg. 


80 MODERNA SPRÄK 


Som det snart befanns omöjligt att hålla fartyget flytande, gav 
kaptenen befallning, att alla kvinnor och barn skulle föras i båtarna. 

nda in i det sista sände radiotelegrafisten (wireless operator) 
ut nödsignalen (S. O. S. signal) för att tillkalla andra fartyg. 
Men då slutligen Carpathia nådde olycksstället, hade Titanic gått 
till botten med mer än 1600 människor. 


THE LOSS OF THE TITANIC”. 


On 10 April (April 10, the tenth of April) 1912 the "Titanic” 
(the Titanic) left [sailed (started, departed) from] Southampton 
on her maiden voyage (first trip) to New-York. The proud liner 
was the greatest (largest) vessel that the world had so far (thitherto) 
beheld (seen) and was carrying (> carried) about 2,300 passengers. 
From the very first the vessel was followed with great interest, 
and there had been /a/ brisk (lively) [/an/ active (animated)] competi- 
tion for places (berths) on board. But the satisfaction (content- 
ment, content, pleasure, happiness, joy) of the passengers (trav- 
ellers, wayfarers) was /destined/ to be of short duration. Only 
five days later the incredible occurred. Shortly (A short time) 
before midnight, while the gigantic vessel (the great Leviathan) 
was ploughing (ploughed) the waves of the Atlantic at full speed, 
there was suddenly felt a terrific (frightful, terrible) shock, and 
the "Titanic" was transformed to a helpless wreck by the forces 
of nature. There had been a collision (The ship had collided) 
with an iceberg. As it was soon found to be impossible to keep 
the vessel afloat, the captain (Captain) gave orders (the command, 
the order) [ordered, commanded] that all the women and child- 
ren should be put into the boats. Up (Down) to the very last 
moment the wireless operator sent out (was sending out) the 
S. O. S. signal to summon other vessels (to summon other vessels 
to the spot). But when at last (at length) the "Carpathia" (the 
Carpathia) reached (got up to, came to, arrived at) the place of 
the accident (the fatal spot), the "Titanic" had gone to the bottom 
with more than 1,600 (one thousand six hundred, sixteen hundred) 
human beings (souls). 8 Förarenölde 


A Gothenburg Version. 


On April 10th the "Titanic" sailed from (left) Southampton 
on her maiden (first) voyage (passage) to New York. The proud 
liner was the largest (biggest) vessel (ship) that had been seen 
up till then (up to that time), and carried 2,300 passengers. 
From the very beginning (the start) she had been followed with 
great interest (great i. had been taken in her), and there had 


REALSKOLEXAMEN Vv. T. 1922 81 


been keen competition for berths on board. But the joy (the 
pleasure) of the passengers was to be (destined to be) of short 
duration. Only five days later the incredible happened (came to 
pass). Shortly before midnight, while the leviathan [the mighty 
(gigantic) ship] was ploughing the waves of the Atlantic at full 
speed, a fearful shock was felt, and the "Titanic" was turned 
(changed, transformed) by the forces of nature into (reduced ...... to) 
a helpless (an utter) wreck. She had struck an iceberg. As it 
soon proved impossible to keep the vessel afloat, the captain 
gave orders that all the women and children should take to the 
boats (should be taken off in the boats). Up to the very last 
the wireless operator was sending out the S. O. S. signal to 
summon other vessels (ships). But when at last the ”Carpathia" 
reached the scene of the disaster, the "Titanic" had gone to the 
bottom with more than 1600 souls. 6. E. Fuhrken. 


Franskt översättningsprov 


för nyspråkliga linjen och linjen med franska såsom andra språk vid statens 
provskola, Nya elementarskolan i Stockholm. 


Knappt 17 år gammal, beslöt tsar Ivan den fjärde att låta 
kröna sig och träda i äktenskap. Kröningen ägde rum den 16 
januari. Förberedelserna till giftermålet gjordes enligt den tidens 
sedvänjor. Den moskovitiske härskarens brud skulle bokstavligen 
utses bland tusen. För detta ändamål uppmanades familjefäderna 
att sända sina döttrar till huvudstaden i provinserna. Tsarens 
ombud gjorde där ett första urval. De som lyckligt bestått detta 
prov, fördes till Moskwa, där tsaren själv tog dem i ögonsikte 
och skänkte den, som skulle bliva hans gemål, en rikt broderad 
näsduk. Ivans val var snart gjort. Bröllopet firades i februari 
med mycken ståt. Kort därefter lade en väldig eldsvåda stora 
delar av huvudstaden i aska. Mord och plundringar följde. 


Theme. 


A peine ågé de 17 ans (Ågé de 17 ans å peine), le tsar 
(tzar, czar)!? Ivan IV décida? de se faire couronner et de se marier. 
Le couronnement eut lieu le 16 janvier. La préparation du 
mariage se fit (Les dispositions en vue du mariage furent prises) 
[Les préparatifs (appréts) du mariage se firent] suivant (selon) 
les usages du temps (de P'époque). La future épouset du souverain 
moscovite devait &åtre choisie littéralement entre5 mille. A cette 
fin (Dans ce but), les påres de famille étaient invités å (recevaient 
Pordre d')envoyer leurs filles å la capitale de leur province.” 
Les agents du tsar /y/ faisaient un premier choix (une premiére 


82 MODERNA SPRÅK 


sélection). Celles qui avaient subi avec succés cette épreuve 
étaient menées (conduites) å Moscou, oiå le tsar les examinait? 
(passait en revue) lui-méme et donnait (offrait) å celle qui devait 
devenir (étre) sa femme”? (faisait présent å celle qui devait devenir 
sa femme d')un mouchoir richement brodé. Le choix d'Ivan fut 
bientöt fait. Le mariage fut célébré (Les noces furent célébrées) 
en (au mois de) février en grande pompe. Peu /de temps/ apres, 
un immense incendie réduisit (mit) en cendres de grandes parties 
de la capitale. Meurtres et pillage!? suivirent. 


Notes. 


1) Les formes »tzar> et »>czar> sont assez souvent employées dans les 
journaux; mais la forme >»tsar» est la seule vraiment correcte. — 2) Les verbes 
>se décida åd>, »résolut de>, >»>prit la résolution de>, comportant une certaine 
idée de contrainte exercée sur soi-måme, ne conviendraient guére ici. — 3) Les 
expressions »préparatifs>, »appråéts»> s'appliqueraient plutöt aux dispositions prises 
en vue de la cérémonie måme ou des fåtes du mariage. — 4) »Fiancée»> serait 
tout å fait impropre ici. Epoux, épouse sont des termes nobles qui deviennent 
facilement comiques. Cf. Balzac, La Grande chagrin: >Jamais un épicier, en 
quelque quartier que vous en fassiez l'épreuve, ne dira ce mot leste >ma 
femme>; il dira >mon épouse>». »Ma femme» emporte des idées saugrenues, 
étranges, subalternes, et change une divine créature en une chose». — Epoux, 
épouse ne sont ridicules dans la langue quotidienne que parce que ce sont des 
termes nobles ou poétiques. IIs conviennent parcontre pour marquer le rang, 
notamment, comme ici, en parlant de souverains du temps passé. — 5) »Parmi»>, 
qui serait le terme propre, ne peut s'employer ici å cause de la répétition de 
la syllabe mi. — 6) »Dans ce but> est une expression défectueuse que les 
puristes se refusent toujours å admettre, mais qui est de plus en plus en usage. — 7) 
Le pluriel »provinces> n'est pas impossible. —-- 8) >»Visitait> tout å fait im- 
possible. — 9) »Epouse» ne serait pas impossible, Pattention étant attirée sur 
le rang auquel le tsar allait élever la jeune fille choisie par Jui; mais å cause 
du possessif, »femme> est å préférer. — 10) »Pillage> est un collectif et ne 
pourrait se mettre ici au pluriel. 

P. Méaly. 


YTTERLIGARE TILL FRÅGAN OM FUTURUM I 
KONDITIONAL- OCH RELATIVSATSER. 


Svar till hrr. Malmstedt och Segerström. 


Min artikel i septemberhäftet 1921 av Mod. Språk har fram- 
kallat inlägg från hrr lektor A. Malmstedt och adjunkt S. Seger- 
ström, vilka i ovan antydda punkter kritiserat min uppfattning. 
Jag beklagar att ha blivit lektor M. så länge svaret skyldig, men 
den lilla energifond som återstår sedan skolan tagit sitt, har varit 
i anspråk tagen för andra ändamål. Då jag sent omsider var 
färdig med svaret till lektor M., kom adj. Segerströms kritik i mars- 
häftet, varför jag ansåg det lämpligt att sammanslå svaren, isyn- 
nerhet som i det stora hela samma synpunkter göras gällande i 


YTTERLIGARE TILL FRÅGAN OM FUTURUM I KONDITIONAL- O., RELATIVSATSER 283 


de båda artiklarna. Jag omfattar gärna tillfället att än en gång 
yttra mig i frågan, därvid jag skall sträva att bringa ett och annat 
i klarare belysning än vad jag förmådde i min första uppsats. 
Jag vill då genast säga ifrån, att de båda herrarnas kritik är så 
långt ifrån att ha drivit mig ur min position, att den tvärtom bidragit 
att ytterligare befästa mig i mina åsikter. 

En viss vacklan ifråga om synpunkten vidlådde min upp- 
sats, vilket på ett i ögonen fallande sätt förrådde sig i den all- 
deles på slutet — och som an afterthought, i andra korr. — tillagda 
anmärkningen om dessa satsers — jag avser tillsvidare endast 
typen "If it will make you happy for me to marry you I will - 
do that — karaktär av resultativa konditionalsatser. Detta var ' 
att giva väl mycken: relief åt en synpunkt som i denna sak 
endast är av sekundär betydelse, varom mera längre fram. Jag 
närmade mig därigenom på ett betänkligt sätt den Malmstedt- 
Segerströmska ståndpunkten, och lektor M. är ej heller sen att 
fatta den tveksamt famlande handen, då han säger att »endast 
under denna förutsättning äger min synpunkt något berättigande» 
eller någonting i den vägen. En term som kvalitativa vilkors- 
satser e. d. skulle måhända bättre motsvara deras innersta väsen 
och natur, sådan jag uppfattat och fortfarande uppfattar den. 

Adj. Segerström öppnar elden med att fastslå att vi här stå 
inför »oäkta> konditionalsatser, varvid han stöder sig på vissa i 
tingens egen logik grundade fakta. Alldeles riktigt, hr. S., om 
man såsom Ni utgår från någonting som man egentligen skulle 
ha skyldighet att först bevisa, nämligen att dessa vilkorssatser 
verkligen ha temporal betydelse, så drives man ovilkorligen till 
denna slutsats och den därur härflytande konsekvensen, att något 
mellanled skulle vara utelämnat såsom If you think that o. s. v. 
Jag hälsade denna passus, när jag läste den i adj. S:s uppsats, 
med detta småleende varmed man hälsar en gammal bekant. Jag 
kan anförtro adj. S. — if he will believe me — att jag på ett 
tidigt stadium av mitt sysslande med detta problem, alltså för 
ung. ett år sedan, hade precis samma tankegång, vilken jag emel- 
lertid sedermera övergav 1. rättare sagt övervann, emedan jag kände 
på mig att den ej motsvarade the actual state of things. Hela 
denna elliptiska apparat — vilken för övrigt lektor M. också sätter 
i gång i avsikt att därmed analysera vissa enligt hans åsikt rent 
konditionella fall (= konditionalisfallj — är lindrigt sagt full- 
ständigt överflödig och ägnad att skymma blicken för det verkliga 
förhållandet. Dessa konditionalsatser ha givetvis liksom andra 
sådana utgått från frågesatser, som senare i överensstämmelse : 
med språkets allmänna tendens hypotaktiserats, varvid den vil- 
korliga satsformen helt naturligt erbjöd sig såsom den enda möj- 
liga. Dessa sålunda nyuppkomna vilkorssatser ha ursprungligen 
haft — och kunna givetvis ännu occasionellt ha — denna vädjande 
betydelse som adj. S. med orätt vill vindicera för det moderna bruket. 
De äro på detta stadium ännu oäkta, eller, såsom jag hellre skulle 


84 MODERNA SPRÅK 


vilja säga. blott formella vilkorssatser. Så småningom antaga de 
emellertid karaktären av verkliga vilkorssatser, och en konsekvens 
härav är att det ursprungligt temporala will försvagas till modalt, 
blir en ekvivalent till det sv. »kam>, ett slags konjunktivhjälp- 
verb, om man så vill. Att söka utfundera anledningen till att 
dessa egentligen rent formella vilkorssatser kunnat utsöndra sig 
till en egenartad grupp eller kategori av verkliga vilkorssatser 
skulle väl enl. lektor M.:s uppfattning vara »förvetet och förmä- 
tet.> Jag skall dock taga risken av dessa båda epitet genom att 
framkasta den förmodan, att gruppbildningen befordrats av vissa 
: semologiska faktorer, nämligen dessa vilkorssatsers genomgående 
karaktär av att vara perfektiviska (resultativa). Den övervägande 
majoriteten av konstitutivt perfektiviska fall synes därvid — »>»irradia- 
tion» skulle detta väl närmast kallas, om jag rätt fattat innebörden 
av denna term — influera fall där predikatet ej är i sig själv per- 
fektiviskt såsom i fallet We can do that if it will amuse you. 

Lektor M. anmärker i sitt kåseri — ty avfärdandet av en 
sådan quantité négligeable som undertecknad är för honom tyd- 
ligen endast en biuppgift som snart är undanstökad — att det 
ändå är en härlig sak att vi ha denna futurekvivalenten >kommer 
att>. Ja, det är ett gammalt gott bastant verktyg; det lider emel- 
lertid av den olägenheten att vara litet klumpigt och grovt i eggen, 
varför det bör användas med mycket varsam hand då det gäl- 
ler mera delikata operationer. Med att man brutalt söker in- 
pressa ett »kommer att>, därmed kommer man den engelska 
tanken ej ett steg närmare in på livet, det är ett otillbörligt sätt 
att förenkla ett problem, som i sig är allt annat än enkelt. En 
tillfällig succes kan visserligen därmed vinnas inför en publik 
som naturligt nog ej haft tid eller lust att själv sätta sig in i 
saken. Det ligger mig naturligtvis fjärran att vilja pådyvla nå- 
EORAEE av mina kritici en dylik avsikt, det är en sak som de 
ej rå för. 

Det dubitativa i dessa satser kan framhävas genom ett would 
oberoende av huvudsatsens tempus såsom i We can do that if 
it would amuse you (pessimistiskt). Lektor M. gör sig här till 
målsman för den ortodoxa uppfattningen att vi ha ett rent kon- 
ditionalis. Nu menar jag att vi här ha just samma slag av kvali- 
tativa satser. Jag frågar bara: Är det rimligt att antaga, att vi 
i ett fall som (14) I would translate it into all the languages 
of the world if that would make Hugh understand (E. F. Benson) 
skulle ha samma slags would som i It would make him under- 
stand if you put the matter a little more plainly. Det skulle 
vara särdeles fägnesamt att höra lektor M. enligt sin metod ana- 
lysera det förra ex. med bibehållet that eller för säkerhets skull 
med ett subj. som my translation. 

Jag anförde nyss såsom min åsikt, att gruppbildningen be- 
fordrats — jag skulle nästan vilja säga orsakats — av predikatets 
semologiska karaktär av att vara perfektiviskt. Därav följer att i satser 


YTTERLIGARE TILL FRÅGAN OM FUTURUM I KONDITIONAL- O. RELATIVSATSER 385 


med to be + adj. 1. subst. vi ej ha denna typ utan mera lösa hypo- 
tetiska förbindelser, där konditionalsatsen står »frågestadiet»> nära. 
Huruvida även dessa skola utveckla sig i samma riktning som 
de övriga, är ej gott att säga. Hit torde böra föras det Char- 
lestonska fallet, där vi alltså i enl. med Charleston's egen tolk- 
ning — vilken det förstås var en smula näsvist av mig att vilja 
anfäkta — ha ett fall av vädjan, hänvändelse. Jag fasthåller 
emellertid vid min kritik i fråga om det pedagogiskt lämpliga i 
att draga in ett sådant fall i en kortfattad systematisk översikt 
avsedd för undervisningsbruk. Det av lektor M. citerade fallet 
från Afzelius är analogt (det torde så tämligen överensstämma 
med n:r 21 i min samling) och kan icke tagas till intäkt för bru- 
ket av konditionalis i vilkorssatser. 

Jag anförde i min förra uppsats ett antal fall av will i rel. 
satser, vilka enligt mitt förmenande utgjorde ett slående motstycke 
till de nu avhandlade. Adj. Segerström finner i ena ögonblicket 
min teori "plausibel” för att i nästa dekretera det är lika möjligt 
att däruti se ett temporalt will. Åter detta »kommer att> som likt 
en slöja lägger sig mellan sunda förnuftet och verkligheten, åter 
ett eklatant exempel på språkets makt över tanken. Ett 1. två av 
ex. i vilka korrel. betecknade en bestämd sak, voro felaktiga, 
erkännes. För att ge tredje man ett begrepp om vad saken gäller 
tar jag ett par nya ex. 1. For two years the men who were once... 
accelaimed as heroes ... have been daily advertising for any 
work that will keep them fed (Mc Kenna). 2. The craving for 
such excitement as would bring forgetfulness led to the excessive 
indulgence of every physical appetite (id). Här ha vi nu efter 
mitt enkla bondförstånd samma kvalitativa will "som kan”. Att 
i sådana fall söka inlägga ett "kommer att” är att våldföra sig 
på båda språkens anda. En händelse, som onekligen har starkt 
släkttycke med en tanke, är att detta will förekommer under samma 
omständigheter som den fr. subjonctif i första rel. satsfallet. Korre- 
latet är föremål för en önskan, strävan, och rel. satsen innebär en 
tänkt egenskap hos detta föremål. (Det ligger i sakens natur att 
fall med person ej förekomma i eng. då will, would i så fall skulle 
bet. >a»vilja.>) Mitt uppdragande av denna parallell renderar mig 
en erinran från adj. S. att den fr. subj. egentligen innebär någon- 
ting finalt. Även jag har i mina yngre dagar ägnat ett skol- 
mässigt studium åt franska språket, och annammade då utan tvivel 
helt beskedligt den ortodoxa uppfattningen av subj. som final i 
detta fall. Men jag har senare på egen hand sökt bilda mig en 
uppfattning om saken och då trott mig finna, att subj. i detta fall 
numera endast markerar egenskapens förhållande av att vara 
tänkt hos den eftersträvade saken eller personen. Huruvida en 
sådan uppfattning verkligen blivit förut framställd kan jag ej på 
rak arm säga, den borde åtminstone ha blivit det. Precis samma 
roll spelar will under enahanda omständigheter. Däremot ha 
vi ett indikativiskt will i satser med korrelat som bet. någonting 


86 MODERNA SPRÅK 


för den talande faktiskt förefintligt såsom Come with me dear, 
Pl give you something that will take it (tbe toothache) away 
(Galsworthy). Adj. S. vill följaktligen göra gällande att en sats 
som den fr. Il voulait une religion qui s'accrochåt å lui delle: 
méme skall i eng. nödvändigt motsvaras av He wanted a religion 
that should adhere to him of its own accord. Men han förbiser 
därvid att should lika litet för mod. eng. uppfattning innebär något 
finalt som subj. i franskan; should och would äro här syntaktiska 
ekvivalenter, endast stilistiskt olikvärdiga, ity att det äldre och 
ädlare should alltmera undantränges av det moderna would. 

Vad sådana fall beträffar som if that will do, will suit you 
osv. kräva de ingen särskild kommentar, will har redan i jakande 
påstående satser modal bet. såvida icke hela uttrycket stelnat 
och det därigenom mist allt innehåll. Försvagningen av will i 
dessa satser sammanhänger väl delvis med predikatsverbets i sig 
själv kvalitativa natur, ovan antydda orsaker ha väl också spelat 
sin roll. 

Ex. 20, 21, ifråga om vilka jag något lättvindigt betjänade 
mig av uttrycket kontaminationer — Adj. Segerströms reprimand 
är här fullt befogad — äro typiska lösa (rent formella) hypotetiska 
förbindelser, där vi naturligtvis — något annat har aldrig av mig 
varit ifrågasatt — ha rent temporalt futurum. Frågetonen kan 
t. o. m. sticka fram såsom i ex. 20. 

Fallet if you will believe me kräver några ord gentemot 
Adj. Segerström. Om den mod. tolkningen av uttr. såsom > vill» 
äro vi överens, men jag kan omöjligt frångå min uppfattning att 
vi här ha ett ursprungligt >»>kxommer att>. Det är samma utveck- 
lingsserie som jag ovan förfäktat näml. fråga > formell hypotax > 
verklig hypotax och därmed följande funktionsväxling av will 
från »kommer att> till »vill>. Detta fall intager således en all- 
deles isolerad ställning. Adj. S. avfärdar min parallell med fr. 
si vous m'en croyez Såsom irrelevant, ,,weil es ihm nicht in den 
Kram passt' föreställer jag mig. Den principiella riktigheten av 
och det fruktbärande i att anställa jämförelser med andra språk 
vid studiet av syntaktiska företeelser torde väl Adj. S. ej på allvar 
vilja bestrida. aven med risk att ytterligare såra hans metodiska 
finkänslighet skall jag hänvisa till den i tyskan gängse frasen 
Und — werden Sie mir glauben — als ich auf die Strasse trete, 
begegnet mir etc.! Jag vågar väl förutsätta dylika fall såsom Adj. 
S. bekanta. För övrigt gav jag ju ett i mitt tycke alldeles ut- 
märkt ex. från Richardson. Detta finner emellertid ej heller nåd för 
Adj. S:s kritiska ögon, och hans försök att reducera det till av noll 
och intet värde som bevismaterial må väl kallas underligt. Syftet 
med detta ex. (23) var naturligtvis att illustrera frågesatsstadiet (jag 
menar detta då jag säger "i ljuset av följ. ex.”), if it will var ej 
avsett att tjäna som bevis, då man ju av dess förekomst i detta 
fall ej är berättigad till någon säker slutsats beträffande dess 
förekomst i fullt självständig ställning. Alltså en missuppfattning 


FRANSKAN OCH VÄRLDSKRIGET 87 


från Adj. Segerströms sida, utan tvivel föranledd av hans furor 
criticus. 

Då jag nu nedlägger pennan är det ingalunda under några 
illusioner om att kunna övertyga mina vederparter. Har jag lyckats. 
förläna sannolik riktighet åt mina synpunkter i en och annan 
»neutrals> ögon, skulle det fägna mig. Varom icke, får jag väl 
resignerat finna mig i att vara ensam om min åsikt. 


Gävle i april 1922. Arvid Smith, 


FRANSKAN OCH VÄRLDSKRIGET. 


I Svenska Dagbladet (landsortsupplagan) för den 9 april 
förekommer ett referat av den språkhistoriska föreläsning, som 
Professor Brunot höll för sällskapet Amitié Franco-Suédoise i 
Stockholm, med överskrift: Huru. vetenskap och världskrig om- 
danat språket. När föreläsaren talade om världskrigets inflytande 
på nutidsfranskan, yttrade han bland annat: Ver visste 1914, vad 
camoufler betydde? Denna fråga, såvida den är rätf uppfattad 
och rätt återgiven, torde tarva en förklaring. Professor Brunot 
menar väl, att ordet före kriget endast var känt av ett visst skrå 
och tillhörde detektivspråket, men att det under kriget smugit sig 
ut ur denna slutna krets och blivit så vanligt, att det numera är 
att jämnställa med déguiser. 

Det har till och med trängt in i andra språk, t. ex. engel- 
skan, och i svenska tidningar kan man också få se det. Ordet 
tillhörde ursprungligen detektivernas argot och förekommer redan 
hos Victor Hugo. I Les Misérables, 4, sid. 217—218 läses: Il 
ne sait pas le truc, quoi! Bouliner sa limace et faucher ses 
empaffes pour maquiller une tortouse, caler des boulins aux 
lourdes, braser des faffes, maquiller des caroubles, faucher les 
durs, balancer sa tortouse dehors, se planquer, se camoufler, 
il faut étre mariol! I en not äro dessa rader översatta, och se 
camoufler återgives med se déguiser. Substantivet camouflage 
torde inte vara fullt så vanligt. Emellertid har jag i en detektiv- 
roman funnit ett par meningar, där uttrycken tydligt förklaras, 
och det bättre än i några argotlexika. 

Fortuné du Boisgobey har skrivit en roman med titel: La 
vieillesse de Monsieur Lecoq, Paris, Dentu, 1892. Här fram- 
ställes Lecoq som en fransk Sherlock Holmes. Lecoq tvcks för 
Övrigt — kanske på grund av betydelsen — vara ett omtyckt 
namn på detektiver. Emile Gaboriau har också skrivit en roman: 


88 MODERNA SPRÅK 


Monsieur Lecoq, och denna detektiv omnämnes, lustigt nog, av 
Conan Doyle i hans A Study in Scarlet sid. 43. I La vieillesse 
de Monsieur Lecoq I, sid. 43 läser man: LC'agent supérieur choir 
sit deux de ses meilleurs numéros, le 29 et 33; il leur expliqua 
en peu de mots ce qu'ils avaient å faire et il les envoya se 
déguiser — se camouffler, c'est le terme technique. Ordet är 
här skrivet med två £ och spärrad stil. Både verbet och sub- 
stantivet förekomma på flera ställen i boken. Sid. 101 heter det: 
La perruque bien ajustée, les favoris bien collés, la cravate blanche, 
UT habit bleu å boutons dor et la décoration å la boutonniére 
constituaient le nec plus ultra du camoufflage — även här med 
två £ och spärrad stil. I förbigående må nämnas, att stycket 
L'aiguilleur i Fransk Läsebok av Jespersen & Stigaard är ett 
sammandrag i stark förkortning av en spännande episod i nämnda 
roman. 
Alfred Stenhagen. 


Rättelse. 


Genom ett ombrytningsfel i undertecknads uppsats »Några 
dokument» etc., Mod. Spr., Mars 1922, s. 25, har den skriftliga 
uppgiften i tyska med rubriken [2] German, (sid. 30), fått sin pla- 
cering under huvudrubriken Supplementary Examination, medan 
den uppenbarligen hör in under huvudrubriken General School 
Examination, vilket den eventuelle läsaren benäget torde obser- 


vera. — Läs även Leipzig im etc. Herman Söderbergh. 


Malmö 1922, Röhr's Boktryckeri. 


MODERNA SPRÅK 


SVENSK TIDSKRIFT FÖR UNDERVISNING I DE TRE HUVUDSPRÅKEN 
TYSKA, ENGELSKA, FRANSKA 


UTGIVEN AV 


HERMAN SÖDERBERGH oc N. OTTO HEINERTZ. 


ÅRG. XVI. 6—7 »x MALMÖ = Juni 1922 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA 
SYNTAXEN. 


Litteraturförteckning. 


T = Tauchnitz Edition. (Nelson) betecknar de vanl. 7d. upplagorna. 

Alerte, Knight, The Cruise of the Alerte (Mac Millan); Almonds, Anstey, 
Salted Almonds (T); Ancestors, G. Atherton, Ancestors (Murray); Ashe, Mrs. 
Ward, The Marriage of W. Ashe (Nelson); Babylon, A. Bennet, The Grand 
Babylon (Chatto & Windus); Baltazar, W. Locke, The House of Baltazar (Lane); 
Barbara, Norris, Barbara and Company (T); Barchester, Trollope, Barchester 
Towers (Everyman's L.); Beatrice, Pemberton, Beatrice of Venice (T); Bell, Bell, 
Nursery Comedies (Ageberg); Bendish, Hewlett, Bendish (Mac Millan); Betrayal, 
Oppenheim, The Betrayal (Ward, Lock & C:o); Bleak House, Dickens, Bleak 
House (Collins Clear Type Press); Boy, Philpotts, The Human Boy (T); Britling, 
Wells, Mr. Britling sees it through (Cassel); Brothers, Vachel, Brothers (Nelson): 
Bummel, Jerome, Three Men on the Bummel (T); Buried, Bennet, Buried Alive 
(Methuen); Butterfly, Besant-Rice, The Golden Butterfly (Collins 7d); Calvary, 
Jerome, All Roads lead to Calvary (T); Climber, E. F. Benson, The Climber (T); 
Clutterbuck, Belloc, Mr. Clutterbuck's Election (Nelson); Comedians, Meredith, 
The Tragic Comedians (T); Crime, Hornung, The Crime Doctor (T); Croft, 
Gilchrist, Damosel Croft (Stanley Paul); Cupid, Bennet, Cupid and Common- 
sense (Palmer); Defence, E. F. Benson, The House of Defence Nelson); Demos. 
G. Gissing, Demos (Smith Elder); Denzil id. Denzil Quarrier (Brockhaus); Deodars 
se Gadsbys; Destiny, O. Henry, Roads of Destiny (Everleigh Nash C:o); Dial. 
Storm's French Dialogues ed. by Mac Donald; Dialstone, Jacobs, Dialstone 
Lane (T); Diana, Meredith, Diana of the Crossways (Constable); Dodo, E. F. 
Benson, Dodo (T); Dodo II id. Dodo the Second (T); Dolly, A. Hope, The 
Dolly Dialogues; Driver, A. Hope, The great Miss Driver (Nelson); East 
Lynne, Mts. Wood, East Lynne (Cassel & C:o); Ekblom, Selected short Stories 
(Norstedt); Eliza, B. Pain, Eliza (Grip); Eliza's Husband (Grip); Exile, G. 
Gissing, Born in Exile (Nelson); Fame, Croker, Fame (T); Fan, Wilde, Lady 
Windermere's Fan (T); Finger, Rita, The pointing Finger; Flower, Galsworthy, 
The Dark Flower (T); Food, Wells, The Food of the Gods (Nelson): Framley, 
Trollope, Framley Parsonage (Everyman's L.); Fraternity, Galsworthy, Fraternity 
(T); Future, Wells, The Future in America (T); Gadsbys, Kipling, The Story 
of the Gadsbys (Heinemann-Balestier); Galer, Pett-Ridge, Mrs. Galer's Business 
(Nelson); Gentleman, Norris, The Right Honourable Gentleman (T); Ghost, 


90 MODERNA SPRÅK 


Bennet, The Ghost (Chatto & Windus); Girondin, Belloc, The Girondin 
(Nelson); Granite, Trevena, Granite (Alston Rivers); Harrow, Vachel, Harrow- 
on-the-Hill (Ageberg); Hearts, Oxenham, Hearts in Exile (Hodder & Stoughton): 
Helen, Ex-Mill Girl, Helen of Four Gates (Jenkins); Henry, Trollope, Cousin 
Henry (T); Iliad, Hewlett, The Little Iiad (Heinemann); Interplay, Harraden, 
Interplay (Nelson); Iris, Pinero, 1lris (Heinemann); Islington Mrs. Betham- 
Edwards, From an Islington Window; Jude, Hardy, Jude the Obscure (Mac 
Millan); Kate, Whyte-Melville, Kate Coventry (Nelson's Classics); Kipps, Wells, 
Kipps (Nelson); Laddie, Stratton-Porter. Laddie (Murray); Lamp, O. Henry, 
The Trimmed Lamp (Everleigh Nash); Leader, Oppenheim, A Lost Leader, 
(Ward, Lock); Leisure, E. Sidgwick, A Lady of Leisure (Sidgwick & Jackson); 
Lessways, Bennet, Hilda Lessways (Methuen); Lewisham, Wells, Love and 
Mr. Lewisham (Nelson); Lightning. Williamson C. N. & A. M., The Lightning 
Conductor (Nelson); Macaulay, Life and Letters ed. by Trevelyan (T); Mainland, 
Grant Watson, The Mainland (Duckworth); Memoirs, G. Sims, Memoirs of 
a Mother-in-Law (Newness); Men, Jerome, Three Men etc. (Lindberg); Midas, 
Mc Kenna, Midas and Son (Methuen); Mirror, H. Walpole, The Green 
Mirror (Mac Millan); Motley, Galsworthy, A Motley (T); Morning, G. Gissing, 
A Life's Morning (Murray); New Grub Street, G. Gissing, New Grub Street 
(Smith, Elder); North, Bennet, A Man from the North (Methuen); Odd, G. 
SER: The Odd Women (Nelson); Open, Hewlett, Open Country (T); Or- 
deal, Meredith, The Ordeal of R. Feverol (Constable); Paladin, Vachel, The 
Paladin (Nelson); Patrician, Galsworthy, The Patrician (Heinemann); People, 
Rider Haggard, The People of the Mist (Newness); Pharisees, Galsworthy, The 
Island Pharisees (T); Planet, Locke, The Red Planet (Lane); Plattner, Wells, 
The Plattner Story and Others (T); Pools, H. de Vere-Stacpoole, The Pools of 
Silence (Wayfarer's Library); Primrose, Mrts. Oliphant, The Primrose Path 
Nelson); Prodigal, Caine, The Prodigal Son (Appleton); Prospero. Harland, My 
riend Prospero (Nelson) Puck, Kipling, Puck of Pook's Hills (T); Quisanté, 
Hope, Quisanté (Nelson); Reed, P. B. Reed. A Book of Short Stories (Religious 
Tract Society); Regent, Bennet, The Regent (Methuen); Relations, C. Mackenzie, 
Poor Relations (Secker); Remember, Mc Kenna, While I Remember (Butterworth); 
Return, Doyle, The Return of Sherlock Holmes (T); Rezanov, G. Atherthon, 
Rezanov (London 1900); Riddle, E. Childers, The Riddle of the Sands (Nelson); 
Romance, Conrad-Hueffer. Romance (Nelson); Rope, Hornung, In the Shadow 
of the Rope (Nelson); Rose, K. Tynan, ÅA Red Rose; Royal Reader, Royal 
Readers N:o 5 (Nelson & Sons Lond. 1886); Rupert, Hope, Rupert of Hentzau 
(T); Schools, Hughes, Schools at Home and Abroad (Sonnenschein); Sesame 
Ruskin, Sesame and Lilies (T); Shaw: The Devil's Disciple ur Three Plays for 
Puritans (Grant Richards), Pygmalion Getting Married, The Shewing up of Blanco 
Posnet, Androcles (Constable & C:o); Silver Box, Galsworthy, The Silver Box 
etc. (T); Sonia, Mc. Kenna, Sonia (Methuen); Sonia married id. (Hutchinson); 
Spoilers, Rex Beach, The Spoilers (Harper & Brothers); Tempest, M. Cholmondely, 
Diana Tempest (Mac Millan); Tess, Hardy, Tess of the D'Urbervilles (Mac Millan); 
Tides, Conrad, Within the Tides (Dent & C:o); Tommy, Jerome, Tommy and 
C:o CJ Tower, Hardy, Two on a Tower (Mac Millan); Valley, Jack London, 
The Valley of the Moon (London 1914); Vixen, Miss Braddon, Vixen (Nelson); 
Waif, R. Broughton, A Waif's Progress (Mac Millan); Woman, Moore, The 
ARP Woman (T). Dessutom tidskrifter och tidningar, vilka på ort och ställe 
angivas. 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 91 


I. TILL ORDKLASSERNAS SYNTAX. 
Kap. 1. Artiklarna. 


& 1. 
«To live the quiet life”. 


Poutsma (s. 599) säger, att bruket av best. art. vid adj. + 
life "makes for rhythm indeed but the indefinite article would 
seem to be more appropriate”. Dessa ord synas giva vid handen, 
att P. ej kunnat eller väl snarare ej givit sig tid att bilda sig 
någon uppfattning om detta språkbruks natur. Wendt (Syntax 
des heutigen Englisch s. 72) har några hithörande fall, men det 
framgår ej av hans framställning — ej så sällan en smula dunkelt 
orakelmässig — hur han tänkt sig saken. — Han grupperar dem 
emellertid med sådana fall som The New Theology, The New 
Learning, vilka säkerligen ej höra hit. För mig åtminstone före- 
faller det tämligen klart, att artikeln här har samma typbildande 
funktion som t. ex. "he is quite the gentleman”, alltså anger olika 
livsformer eller livstyper. Detta bruk har givetvis stora förutsätt- 
ningar att vinna popularitet i den tid då dessa frågor vunnit 
sådan aktualitet. Också kan det betraktas såsom nästan konstant. 
Ex. 1. It was a new idea — the ecclesiastic and altruistic life 
as distinct from the intellectual and accumulative life (Jude 
157) — 2. She owned that she could better live the poetic life 
(Comedians 68) —. 3. On board the cutter, life very easily 
adapted itself to the habit of the ...elements. Each individual 
formed a distinctive appreciation of the sea-life (Mainland 58). 
— 4. He began to like the outdoor life for its own sake and 
for what it brought (Tess 153)—5. What notion do they have 
of the gentle life, these dwellers in misery and squalor (Butterfly 
322)—6. Thus I live the double life—by day the ...chauffeur; 
by night the English gentleman (Lightning 37)—7. Sunday night 
was full of the petty interests of the private life altogether set 
aside (Britling 228)—8. But his wife and her sisters led what 
they called the intellectual life (Planet 113)—9. Then last year 
there was the simple life. — The simple life, anyhow, is finished 
with — it was too difficult (Defence 229)—10. Had she been 
different, he would not have rebelled and could have lived the 
quiet life with her (Quisanté 336). — 11. The government ... 
attempted to set going again the arrested pulse of the national 
life (Remember 149)—12. ...in what other infinite ramifications 
through the whole of the national life did its (sc. the wars) 
tentacles not extend (Baltazar 125). 13 [He] spoke ...of his queer 
life in remotest China, where he lived the Chinese life (ib. 112). 

Ej sällan med efterställt attribut: 1. The life effective, mili- 
tant, is the only possible existence for me (Leader 22). 


92 MODERNA SPRÅK 


I många fall kunde obest. art. substitueras, men därmed 
ginge ock uttryckets ovan anförda karaktär förlorad. Det före- 
faller, som om detta bruk, psykologiskt sett, företedde släkttycke 
med en i slang- och familjärt språk talrikt företrädd användning, 
man jämföre sådana fall som >»>stora skrällen», »stora blamen>, 
»glada livets — där best. artikelns uppgift ursprungligen (den 
har naturligtvis sedan avnötts till en blott och bar exponent för 
just det slangartade, alltså övergång från logisk till estetisk funk- 
tion) har varit att under ögonblickets impuls ge ökad aktualitet åt 
föreställningen genom att framställa den som typisk. Jag anför 
här nedan några enl. min åsikt hithörande fall. Angående möjlig 
substitution av obest. art gäller vad ovan sagts. 15. If a fellow 
has a sister-in-law...to depreciate him ...he doesn't run much 
chance of getting the big head (Interplay 59) — 16. [He] went the 
pace — had a mistress there for years (Mirror 214) — 17. But 
she can cut all the dash she wants as a senator's wife, and Fl 
wield the big stick (Ancestors 271) — 18. On Friday next the 
dwellers in the Royal Borough extend the glad hand to a com- 
pany of boxers (Daily Mirror ?5/12 1919) — 19 When a fellow 
plays us a dirty trick we just give him the cold shoulder (Is- 
lington 116) (Jfr. He was... not willing to give him a cold shoul- 
der, Poutsma II, I A 699) — 20. And what might all this be 
Jeeves? I said, giving the thing the glassy gaze, (Strand, Aug. 
1918) — 21. I gave the thing the rapid eye (ib) — 22. She's 
not very effusive, said Chat, but she has the grand manner 
(Driver 358) — 23. Clotilde put on the playful frenzy; she made 
show of wringing her hands (Comedians 27) — 24. You see, 
Marrier broke in, with the smile ecstatic, almost dancing on his 
chair (Regent 102)—25. No one readier with the retort polite 
than your City man (Islington 171). 


$ 2. 

På tal om verbekvivalenter bestående av make + nom. 
actionis säger Bradley i N. E. D. (s. v. make): "In some of these 
phrases the object noun appears always without qualifying word; 
in others it may be preceded by the indefinite article or by a 
poss. adj. relating to the subject of the sentence”. Man träffar 
emellertid ofta fraser best. av make + adj. 4 nom. actionis. Se 
här några fall: 1. I am very sorry to be late, said the new-comer 
in a... voice which made strong contrast with the humorous 
tones his entrance had interrupted (Exile 123)—2. Though there 
were no pictures, sundry ornaments ... made strong denial of 
lodging-house affinity (ib. 135)—3. Godwin smiled and made 
quiet answer (ib. 229)—4. For the sake of one old woman he 
made reckless and gallant sacrifice (Planet 177) — 5. Rattray 
jumped off and made puzzled inspection (Lightning 18)—6. 
Hubert, who did make narrow observance of her face, was 
struck with the cold dignity of her smile (Demos 295)-—7. He 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXÉN 93 


would make vehement suit to Sanchia with eyes and voice (Open 
211)—8. Where did your concert take place? — At the Queen's 
Hall, Lily made glib reply (Gentleman 153)-—9. "I didn't speak”, 
I made sulky rejoinder (Daily Mail ?/s 22). 


$ 3. 
To have a temperature etc. 


För ett stort antal av idiomatiska uttryck med obest. art. 
torde utgångspunkten vara att söka i ellipser, stundom av ur- 
sprungligen oemotionell, teknisk natur såsom antagligen vid det 
som rubrik anförda uttrycket, men mestadels av emotionell art, 
varvid den talandes ton, åtbörder osv. supplera det kvalificerande 
elementet. Så småningom har substantivet i sig absorberat detta 
element, d. v. s. det elliptiska stadiet i egentlig mening har in- 
trätt. Hithörande fall skulle således egentligen höra hemma un- 
der betydelseläran, men genom ovan antydda utveckling torde 
obest. art. för språkkänslan ha kommit att framstå såsom exponent 
för denna pregnanta betydelse av subst. Därmed är ock fältet 
öppet för analogibildningar, och såsom sådana böra naturligtvis 
många av hithörande fall uppfattas. Detta förhållande har t o. m. 
funnit en formell reflex i vulgärspråket (blott amerikanskt?) t. ex. 
He's a good spender, too. Never pinches. But my! -— he's got 
one temper (London, Valley 12). Ex. 1. His brother-in-law's 
taste was only just a shade worse than the imitation champagne 
which had been served with an air at the Christmas dinner 
(Daily Mail 23/; 22)—2. There was a pause: an awful under- 
breath of ... wonderment and reproach passed round the office. 
Sir Austin assumed an attitude (Ordeal 112)—3. And Di had been 
gentle and affectionate, and had had a colour for once (Tempest 
240). — 4. Camber (a physician) was entitled to a lot of credit. 
Camber had an eye (Paladin 193).—5. Weho can tell? (sc. that 
he isn't in love with you) said Frau Brandt. His eyes, when 
he looked at you, had an expression (Prospero 229)—6. She has 
a figure — She holds herself well, said Lady Blanchemain (ib. 
54)—7. I suppose I look a figure. I must go and tidy myself 
(Ordeal 369)—8. I am optimistic and light-hearted as I was at 
the age of thirty. I have a figure (Review of Reviews, Apr. 
1911)—9 ... his clothes ... were better than any I had ever had. 
And he wore them with an air and a grace (Romance 34). — 10. 
I have been on the Considerable Bend, and have come to parade 
with a Head ånd a Hand (Gadsbys 126) (= an aching head and 
a shaking hand) — 11. Going up and down stairs is trying to 
me for I have what is known as a "heart (Fame, 228)—12. 
Of the thing called a Radical woman, he could not believe that 
she was less than monstrous; with a "nose” he said (Diana 41) 
—13. This was the kind of job which he was quite ready to 
undertake, at a price (Strand, Jan. 1918). — 14. Ah, and you ought 


94 MODERNA SPRÅK 


to see him on a horse ... That's where Nevile's at home. He's 
got a seat (Open 117)—14. Mr Henry is in a state Mam. 
I thought Fd better tell you (Pygmalion 169)—15 The next day 
I had, not unnaturally, a temperature (Windsor Mag., Apr. 1913) 
—16. Give us this Greek sorcerer to be a slave in the menagerie. 
He has a way with the beasts (Shaw, Androcles 45). — 17. Even 
Harvest burgundy, when taken freely on the top of six hours” 
cold and abstinence, is apt to have a way with it (Strand, June 
1920). I följande intressanta belägg är adj. psykologiskt sett 
bestämning till det i subst. liggande qualificerande elementet: 
18. The parlourmaid was in a great state about it for a long 
time (Memoirs 119). 

Det kan åtminstone ifrågasättas, huruvida icke samma för- 
klaringssätt (d. v. s. ellips av emotionell natur) bör tillämpas på 
en del gängse talesätt såsom to be in a rage, a frenzy, a hurry, 
a heat, a passion, an uproar, to make a noise 0. 38. v. Att leda detta 
i. bevis är naturligtvis ingen lätt sak, då de i allmänhet först på 
ett senare utvecklingsstadium uppträda i litteraturen. Möjligheten 
synes mig emellertid föreligga. 

Såsom framgår av vissa bland exemplen kan det latenta 
kvalificerande elementet skifta alltefter omständigheterna. !) 


g 4. 


Diverse. 


Ett litet komplement till regeln om best. artikelns bruk 
vid personnamn i pluralis: När tal är om släkt- 1. familjemed- 
lemmars individuella vanor o. d. ha sådana beteckningar i likhet 
med appellativ i plur. ingen artikel. Det ligger i sakens natur 
att sådana fall äro sällsynta, jag har endast lyckats finna ett be- 
lägg: Trenchards and Founders saw, as a rule, little of London 
in the season (Mirror 337). Även eljest i familjärt tal i följd av 
apheresis i initialställning: Clayhangers are bound to have a 
Bradshaw (Lessways 385). Förmodligen som en reminiscens av 
detta a heter det sedan ett litet stycke längre fram: But Clay- 
hangers happened not to have a Bradshaw. 

Ett par fall av artikellöst adj. + time: 1. Not thirty years, 
no; but in relatively short time (Midas 21). — 2. And pressmen 
and barristers alone seem to enjoy the faculty of assimilating 
huge masses of strange matter in short time (Sonia 161). 

Skälet kan möjligen vara inflytande från den alternativa formu- 
leringen in little time. Poutsma har två belägg; av vilka det 
ena kan bero på samma orsak: 3. Short time had Angelo to 
gaze on his comrades that were to be (Lytton). I det andra före- 


1) Det säger sig självt att detta språkbruk ej är inskränkt till engelskan, 
det synes emellertid där ha nått en anmärkningsvärt rik utveckling. 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 95 


ligger alldeles uppenbart inflytande från before long: Discovering 
before very long time that he had little taste or genius for... 
the exact sciences (Thackeray). 


& Xx 
x 


Work som nom. actionis påträffas även, ehuru sällan, med 
obest. art.: 1. He started to build the hospital which ever since 
then has done such a splendid work (Daily Mirror ?t/132 19)—2. 
It was a melancholy work to glide out of London by the last 
train, and to think that one's gaieties were over for that summer 
(Kate 77). 

Take post användes icke blott i bet. »taga postlägenhet> 
(den enda i N. E. D. angivna) utan även i bet. »fatta posto»>: 
He took post in the Skinners bedroom with a rifle (Food 78) — 
To take seat synes förekomma i talspråket vilket tyckes innebära 
att ljudkomplexet teik(d)siit uppfattas såsom take seat, om eljest 
H. M. Carre's Daily Dialogues få anses såsom vittnesgilla: st 
Clerk: Certainly, Madam, will you kindly take seat a moment, 
he's just serving another customer (24 och annorstädes). Jag har 
ej lyckats finna något litteraturbelägg, och ett par engelsmän som 
jag åtsport om saken, ha ställt sig avvisande. Det kan dock råda 
föga tvivel om att frasen kommer att bana sig väg. 


Kap. 2. Pronomina. 
& 1. 
Ett fall av it som formellt subjekt. 


Jag avser här fall sådana som följande: 1. From such a 
text it may be imagined the kind of sermon Dr. Grantly preached 
(Barchester 196)—2. Besides, it's surprising the number of little 
luxuries I get for nothing (Dolly 116)—3. Now he approached 
them in a constrained manner (it was astonishing the constraint 
that had reigned between him and his guests all through the passage) 
(Tides 77)—4. When there is no bargain made beforehand it is 
astonishing the charges they will make (Primrose 415)—5. It is 
astonishing the amount of unadulterated sun a man can stand 
when he is making hay (efter Wendt). — Bruket av it i ovanst. 
och analoga fall, där vi alltså i skenbar strid med den vanliga 
regeln ha itf som formellt subj. med ett subst. som verkligt subj., 
framgår enligt min mening som en helt naturlig konsekvens av 
den substitution av relativsatser för ind. utropssatser, varpå icke 
minst nutidsengelskan, i synnerhet talspråket och den lediga stilen 
erbjuda så talrika exempel, och vartill jag återkommer här nedan. 
Jag menar alltså, att exempelvis it may be imagined the kind 


96 . MODERNA SPRÅK 


of sermon etc. är en vidare utveckling av it may be imagined 
what fa] kind of sermon Dr. G. preached. Dessa fall samman- 
föras av Wendt (II, 5) med sådana som /It is an exciting romance 
in its way, this Spanish experience (Wendt ib.), vilka enligt min 
tanke ej alls höra hit. Man skulle i så fall haft rättighet att vänta 
ett they i st. f. it i ex. 4. I detta senare fall är it verkligt, 
anticiperande subjekt, medan det i ovan avhandlade typ är for- 
mellt subjekt. 


Exkurs över substitution av rel. satser för ind. utrops- 
och frågesatser. 


Denna företeelse torde kanske få anses som ännu ett symptom 
till de många andra på engelskans utveckling i nominal riktning 
(jfr. Deutschlein, System der neuengl. Syntax s. 44 ff.). Deutsch- 
lein är tystlåten på denna punkt, jag har ej heller eljest i mig 
tillgängliga arbeten funnit någonting därom. Härmed må nu vara 
hur som helst, det utgör i alla händelser för den mod. engelskan 
ett så karaktäristiskt drag, att jag anser mig berättigad att med 
några ex. utöver de ovanst. belysa detsamma. En sak som här- 
vidlag bör framhållas är att dessa substituerade rel. satser fort- 
farande bibehålla sin syntaktiska karaktär av subjektsatser, 
objektsatser osv. ?!?) Allra vanligast är denna substitution då 
verbet i bisatsen är to be. Jag har ej aktat nödigt skilja ut- 
rops- och frågesatser. A. Med to be: 1. She became painfully 
imbued with the incubus she must be to Mr. Carlyle (East Lynne 
160)—2. She recognised the drunken brute that he was (ib. 177) 
—383. Those who advised him in the matter, knowing too well 
the manner of man the Count of Hentzau was ... (Rupert 8). 
I den vanliga frasen I know the sort of man he is torde vi ha 
att göra med en verklig rel. sats, om det bet. I "know the human 
type he belongs to”, varför även talar att he is kan uteläm- 
nas. — 4. Her correspondence with me throws a light on 
the girl she is (Comedians 204)—5. Hilda could distinguish the 
young girl that Sarah had once been (Lessways 258)—6 ... the 
jail where Tom Bakewell lay groaning over the results of the 
supermundane conflict and the victim of it that he was (Ordeal 
35)—7. Before he could hear of the sort of man Mr. Warwick 
was ... the bridal bells had rung (Diana 58). 

B. Andra verb: 8. When the offer was first made I little 
thought the turn which events might take (Return 229)—9. The 
proprietor soon saw the sort of man he had got hold of (Memoirs 
9)—10. They have to be taught the stuff Alvan is made of 
(Comedians 121)—11. There wasn't time for me to write and 
say the play I had decided on (Jude 297)—12. They spoke of 
his visit to her; of the captive she had made of him (Beatrice 


2 De äro således endast skenbara relativsatser. 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 97 


36). Av utrymmesskäl avstår jag från ytterligare illustration, jag 
skall endast tillägga ett kuriöst fall som utan tvivel har denna 
tendens att tacka för sin uppkomst: 13. No matter what the 
price Newfoundland codfish is, Iceland will quote 55 per cwt 
under to get the market (Times Weekl. !4/s 1921). Detta är utan 
tvivel en kontamination av what price och the price that. 

Min ovan uttalade hypotes om att denna företeelse kanske 
kunde sägas utgöra ett led i engelskans nominala tendenser var ej av- 
sedd att utgöra någon slags förklaring. Man har ifråga om språkliga 
»tendenser>» naturligtvis alltid skyldighet att söka uppspåra den 1. de 
yttre faktorer, som kunna ha givit impulsen till denna tendens. En 
huvudfaktor tycker jag mig finna i sådana elliptiska utropssatser 
som: The disappointment it will be to Mr. Raymond! (Strand, 
Apr. 1916), med ursprungligen underförstått is terrible e. d. Då 
all känsla av det underförstådda predikatet hade gått förlorad, 
m. a. o. då det kvarvarande uttrycket i sig absorberat predikatets 
innehåll så att detta såsom överflödigt bortföll, framstod det så- 
som ekvivalent i detta fall med What a disappointment it will be 
och kunde formellt behandlas på samma sätt, alltså t. ex. It can 
be imagined the disappointment it will be eller I cannot say the 
disappointment it will be med samma verb som skulle använts 
framför en sats med what (jfr. ex. 11). Vi måste då även antaga 
att bruket utgått från emotionella satser och därifrån spritt sig till 
oemotionella frågesatser såsom i ex. 11 o. a. 


& 2. 
It såsom predikativ. 


I denna funktion tyckes it vara för grammatici obekant, det 
förekommer i alla händelser i talspråket: 1. What it (sc. the 
language of old maids) amounts to is: "Be good, sweet maid, 
and in course of time you will become stupid and ugly" They 
have most of them become it (Climber I, 11)—2. Did your 
brother talk about that (sc. his wife's bad conduct) — Good 
heavens, no. I am the other (= belong to the opposite) party — 
have always been it (Leisure 309). 


$ 3. 
It som objekt vid think. 


Poutsma har tre belägg: a) (He is) Nine years old, though 
you'd hardly think it (Dickens) — b) You are saying that it 
is an uncomfortable place? — I was thinking it (Pemberton) — Cc) 
Since he says it, we must suppose Mr. Balfour thinks it (tidn.). 
I b) c) är skälet uppenbart, det är verksamheten som sådan vilken 
framhålles i motsats till say, icke tankens innehåll eller kvalitet. 


98 MODERNA SPRÅK 


För övrigt förekommer det stående i frasen Would you think it? 
(= Would you believe it possible?). Redan hos Macaulay heter 
det i ett brev av år 1833 (II, 103) 1. Would you think it? This 
lad has a hundred and twenty pounds a year for life; vidare 
rätt ofta i nek. satser: 2. That man has got that will with him 
in his book-room ... — Or in his pocket, sir ... — I don't 
think it (Henry 214)—3. Is it (sc. the power of the keys claimed 
by the bishops of Rome) acknowledged by Milton only in a 
poeltical licence! Do not think it (Sesame 65) (ett analogt ex. 
ib. 13)—4. Älfred, I do hope you won't go on in this way 
whilst Letty is here. You mayn't think it, but you pain her very 
muck (Demos 85)-—5. I like what you said ... I listened, 
although perhaps you didn't think it (Mirror 78)—6. Good God 
said the Rector ... what a position for a man! But I can assure 
you, nobody would think it (Leisure 309). Men även eljest: 7. 
He's bound to think FT've been reading about printing because 
I was interested in him. I don't care. I hope he does think it 
(Lessways 374). — 8. She thinks herself cured, and I wish her to 
think it, provided she does not presume upon it (Paladin 318)—9. 
He looked up the muscles of my arm ... And then he said, You 
could have done it, too (sc. killed your mother) — just as if he 
was pleased to think it (Leisure 343). Av dessa ex. framgår, att 
det traditionella bruket av so vid think blir alltmera kringskuret, 
vilket ju ej är ägnat att förvåna. 


& 4. 


It vid vissa ofullständiga emfatiska omskrivningar. 


Den som verkligt subjekt fungerande rel. substantivsatsen 
kan stundom vara förkrympt till ett adverb (eller prepositionsut- 
tryck), vilket då ensamt övertager det egentliga subjektets roll. 
Dylika fall har jag endast påträffat såsom uttryckande av befint- 
lighet (egentligt 1. figurligt). Av det tiotal fall jag funnit anför 
jag följande: 1. Had it been a Richard there! the cup of liberty 
might have been dashed from England's lips (there = who had 
been there) (Men 98). Utgivaren kunde gärna ha bestått detta 
ställe en not. — 2. And just as Hilda reached the front door, her 
mother opened the kitchen door to inform [the disturber] ... that 
he would have done better to try the backdoor ... It was Mr. 
Cannon at the front door (Lessways 39)—3. There was nothing 
in the cell to produce that dust, and in my belief it was not 
dust on his hands but some excretion from that human plant 
running to seed (Motley 66)—4. He didn't know whether it 
was two, or tree, or more men against him, but he fought on 
(Mainland 200) — 5. We're going into the garden to kill the 
most terrible monster. — O, I see, you are pretending to be 
warriors. — No, indeed. We are not. It is a real monster in 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 99 


the garden (Bell, 9)—6. Whether I go or stay, I'm a better mar 
for having known you — I don't know what it is about you 
— a high head, a high heart, clear eyes — I don't understand 
it at all (Open 1638). 

Som man finner, kunde ett there i samtliga fall substitueras 
utan att störa meningen, men analysen bleve då en annan. För 
att förklara it synes mig knappast någon annan utväg än den 
ovan anvisade möjlig. 


$ od. 


ÅS much. 


Det pronominella as much synes hittills uteslutande ha blivit 
belagt i postverbal ställning. Det förekommer emellertid även 
initialt, i likhet med so much: "How wonderful ... of you not 
to have changed the least little bit" As much could not be 
said of Mrs Alston, who had changed a good deal (Gentleman 55). 


& 6. 


Då it kan förekomma i betonad ställning (jfr. Poutsma 
706 ff.) följer som en självklar sak, att även its kan göra detta: And 
you think to temporise, to make some scheme of compromise that 
will enable you to live in your way while that [sc. machinery] 
lives in its (Food 208). 


& 7. 


Such i utropssatser. 


Att such förekommer i känslobetonade utsagor, är ju ingen- 
ting nytt. I have had such a splendid time! Liksom det motsvarande 
bruket av so tillhör detta som Borst (Die Gradadverbien im Eng- 
lischen s. 112) anmärker, väsentligen kvinno- och barnspråket, det 
har någonting »gushing» över sig som gör att det skys av män. 
Vad som emellertid tyckes behöva uttryckligen framhållas ?!) är, att 
such även förekommer i rent impulsiva, exklamativa meningar, 
vilka äro psykologiska ekvivalenter till interjektioner. Det är då 
fullkomligt analogt med det svenska obetonade sådan, vilken, vad 
för n. Enbart det faktum att ett such ofta har initialställning 
är tydligen intet bevis för satsens karaktär av exklamativ mening 
såsom i: Such a nice place we'd have made for them too (Food 
199), då en sådan sats liksom A wonderful journey I have had! 
kan vara ett känslobetonat omdöme, men då man finner att ett 
as insmyger sig som korrelat till suck torde detta kunna få anses 
som ett fullgiltigt bevis för meningens ovan antydda karaktär. 
Jfr. sv. Sådant väder som vi ha haft sista tiden! Ex. 1. Such asses 


1) Poutsma har ingenting att förmäla i saken. 


100 MODERNA SPRÅK 


as he and Ma made of themselves! (Bleak House 51)—2. Such a 
bill as he sent in, too, for what he called medical attendance ! 
(Gentleman 165)—3. Such scenes as I have had with them 
(Rezanov 166)—4. Such a time as we have passed through! 
moaned Mrs. La Roche (Woman 40)—35. Mrs. Martin continued: 
Such a charge as she is, mylady, on account of her great age 
(Tower 292)—6. Such a stranger as you are ... she exclaimed. 
Fancy, its getting on for a month since any of us saw a sign 
of you (Betrayal 95). Att suck härvidlag kan vara betonat är ju 
klart om man vill lägga särskild känsla däri, men oftast är det 
obetonat, en sådan sats som such a stranger fas] you are måste 
anses psykologiskt likvärdig med What a stranger you are. 


& 8 
What med satskorrelat. 


What påträffas såsom syftande på en föregående sats i den 
i talspråket gängse frasen what's more, alltså i strid med den 
grammatiska regeln: 1. You order them (sc. your relations) about .. 
and bully them into doing all sorts of things they never had 
any intention of doing, or any wish to do, what's more (Rela- 
tionus 235)—2. Well, we can't all be as clever as Miss Hamilton, 
and most of us wouldn't like to be, what's more (ib. 247.). 


& 9. 


Interr. who, what. 


Man torde kunna uppställa som regel att who och what 
alltid äro möjliga i rent retoriska frågor även med följande part. 
of. Av utrymmesskäl anför jag endast några få fall: 1. And yet, 
who of those who had known the Kid in the past would dream 
that his wileness was so utter as this (Spoilers 283). —2. Who 
of her admirers would not feel glad and proud to leave such 
fragant blossoms offered to him in so light and graceful a way 
(efter Wendt)—3. Who of us does not possess similar treasures 
(id.)—4. All in the past that elucidates the present, and what 
of it does not? must be utilized for training (Schools 255)—5. 
He (sc. the rival) was nearly always with her ... Now what hours 
of what days were left for the voluntary outcast in sweater... 
of revisiting the glimpses of his moon (Open 213). Att den föl- 
jande best. i 6. Who of gods and men has dared thus to come 
between him and his bliss (Morning 248) ej kan influera på valet 
av pronomen är en självklar sak. då best. tydligtvis endast är en 
slags förstärkning (= whoever). Jfr. det förstärkande of all others 
såsom i (självgjort ex.) "Who[m] should he meet of all others when 
turning the corner but...” : 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 101 


$ 10. 
Interr. which. 


Wyhict användes ibland där det ej kan vara tal om något 
urval, nämligen såsom hänförande sig till ett förut nämnt substan- 
liv i bestämd form: 1. That poor young man! — Which? — 
Mark Lennan. Haven't you seen? (Flower 113) — Att which 
här skulle vara orsakat av något klarhetsbehov?) synes ej böra an- 
tagas; jfr. You are a good fellow ... but you have one fault. 
-- What? he asked indignantly (Bummel 41). — 2. I was 
walking along the street, I began. — Which street? asked my 
aunt (Strand, Apr. 1916)—93. Are you comfortable at your hotel? 
I said. — At which hotel? — The hotel you are staying at. — 
— I am not staying at an hotel. Stopping with friends (ib.). 
Att här tänka sig att den frågande skulle ha en viss grupp av 
föremål i sikte, är ju uppenbart orimligt. Kan det möjligen för- 
hålla sig så, att which ibland innebär liksom en otålig uppmaning 
att precisera, vad som av den tillfrågade ponerats såsom bekant? 
Huru därmed än må förhålla sig, synes det mig uppenbart, att 
den gamla formeln om urval ej räcker till för alla fall. Vidare 
finner man ofta ett which predikativt med ett that, those som subj. 
t. ex. 4. Some lines of Tennyson come to my memory, — Which 
are those? (New Grub Str 22)—5. I find myself always com- 
ing back to my own point of view. — Which is that? — Oh, 
haven't I spoken of it often? (Interview med Walt Whitman i 
Rev. of Rev. häfte?). 


& 11. 


Some. 


Bet. emotionellt some såsom i It took me some time to do 
it omnämnes av Poutsma endast vid masswords. Att det — väl 
genom inflytande västerifrån — börjat intränga i britisk eng. även 
vid vad Jespersen kallar thing-words (som kunna taga obest. art.) 
inses av följande ex. 1. Then Poor, without arother effort upon 
her, drained the glass. The deed— some deed— was done (Bendish 
172)—2. Upon my word, Ashe, how well you look! You have 
had some holiday (Ashe 282). I Britling (356) säger en amerikan: 
I thought that if I could take two prisoners in my first charge, 
I was going to be some soldier. 

Denna ''pregnanta” användning av some beror väl på 
understatements 1. litoteser, konventionellt blygsamma undervärde- 
ringar av det egna, vilka sedan genom bruket förlora sin modesta 
karaktär och därmed vålla betydelseförskjutning. I detta fallet 
markeras denna förskjutning genom stark ton, vilken alltså får 


!') Jag menar, att what skulle kunna förstås ss What did you say? 


102 MODERNA SPRÅK 


antagas ha tillkommit senare. Jfr. sv. >»han var något till förtjust>. 
Det slangartade bruket av something såsom i I wouldn't go through 
that first term again for something! My God, I was miserable? 
(Sonia 91) går väl tillbaka till samma orsak.!) Something är en 
substitution för a great deal, som ju även förekommer i liknande 
uttryck och i sin ordning bör betraktas som en litotes (= anything 
whatever). Något belägg med a great deal har jag tyvärr icke 
tillhands, det torde för övrigt vara överflödigt. 


&« & 
+ 


Uttryck av typen some considerable time (varpå Poutsma ej 
ger ett enda modernt exempel) föres av honom samman med ovan 
avhandlade fall, enligt min tanke med orätt. Detta (åtminstone 
i regel) obetonade some är en rest av äldre språkbruk. 1 Evelyn's 
Diary stöter man oupphörligt på sådana uttryck som some 
considerable height, some considerable charge or advantage 
0. S. v. Här några moderna ex: 1. For some long time she 
was thus held in an unspeakable consolation (Interplay 177) 
—2. AA man who has uttered one stock moral generalization 
does not dare to utter another till after some considerable inter- 
val (Times Lit. Suppl. 4/6 20)—3. Soon his car could be heard 
bearing him away with some unnecessary noise (Fraternity 275) — 
4. The lack of thought-out business idea in the whole system 
must have some considerable effect (Rev. of Rev. Sept. 1912)—5. 
The Dower House remained for some good while untenanted 
(Waif 80). — Sammanställningen some slight är tämligen allmän: 
6. I have narrated this... incident because it gives some slight 
idea of the responsibilities which have fallen to my lot (Memoirs 
10)—7. Mrs. Vivian's eyes twinkled with some slight amusement 
(Dodo 40)—8. The civil service has undergone some slight mo- 
dification in the last hundred years (Remember 164). 


k Xx 
sk 


Enligt Poutsma skulle some om thing-words i sing. endast 
påträffas i frasen some of these days. Det torde emellertid kunna 
ifrågasättas huruvida det icke förekommer även eljest, där miss- 
förstånd är uteslutet. Att det härvidlag rör sig om talspråket är 
ju självklart. I Dolly (13) finner jag: I thought you were going 
to be silly and throw away your chances on (= marry) some of 
the men who used to flirt with you. Här kan det naturligtvis 
ej vara tal om mer än en individ, och missuppfattas ej heller. 
Some är här svagare än one, vilket hos den tilltalande kunde 
väcka föreställning om att en viss best. person avsåges, och bet. 


1) Äv. ty.: "Ich gäbe etwas darum, wenn ich , .” o. d. 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 103 


ung. one or other, liksom för övrigt i frasen some of these days. 

nnu ett ex. visserligen från den i språkligt avseende mindervärda 
East Lynne (411): You must allow us to put you in nomination. .. 
There's no one else fit for it. As good send a pig to the 
House as some of us.”") 


$ 12. 
Little, few. 


Att a little står med bet. av Zlittle ej blott efter not utan 
även efter more than är ett faktum, vilket grammatici hittills tyckas 
ha förbisett. Ex. Well, to be plain, we wrangled about it more 
than a little (Croft, 316). Inskjutningen av ett a mellan not och 
little beror rimligtvis i första hand på rytmiska grunder, a är 
här i sig alldeles betydelselöst och tjänar så att säga blott såsom 
en buffert för att förebygga kontakten mellan två starkbetonade 
stavelser. Men genom en i språkets liv icke ovanlig process har 
det på rent yttre, akustiska grunder vilande sammanhanget mellan 
not och a little för språkuppfattningen övergått till ett idésam- 
manhang och har sålunda kunnat verka analogiskt i sådana fall 
där rytmiska grunder ej föreligga, såsom vid more than som är 
betydelsebesläktat med »ot. Att språkbruket vacklar efter but 
förklarar jag sålunda: vid but a little verkar analogien från det 
nekande ordet not, vid but little ha vi det ursprungliga förhål- 
landet, efter det svagbet. but finnes ingen anledning att inskjuta 
ett »buffertord». 

Amerikanismen quite a few (= not a few) börjar intränga 
även i britisk engelska... Utom åtskilliga belägg från tidningar 
har jag antecknat: Quite a few times before during their part- 
nership he had shown himself in this mood (Leisure 380). Ett 
från Times Weekly 3/6 21: Still (sc. in spite of many other 
entertainments) a few Londoners went to Epsom as usual. Quite 
a few, as they say. Tillägget vittnar ju oförtydbart om att frasen, 
liksom många av dess gelikar, har vunnit fotfäste på britisk mark. 
— För övrigt påträffar man a few i neg. bet. även utan föreg. 
but 1. not: If she can look for a few of the lighter pleasures of 
life, she has at least the knowledge that she is of use in the 
world (Dolly 11). — Omvänt finner man few i st. £. det av 
grammatici fordrade a few ("After not we regularly find a few”, 
Poutsma): The Benthamite training may have stimulated the 
finer intellects (and they were not few) Macaulay 1, 164.?) 

ven här spela satsrytmiska skäl in: not står här i en >»sänk- 
ning» framför det starkt betonade slutordet few. Annorlunda är 
förhållandet i t. ex. Not a few remained at home. 


!') Daily Mail ?9/s 22. Sir, — Will some of your meteorological readers 
inform me what distance a London fog has been known to travel? 
3) Ett a few förefaller här omöjligt. 


104 MODERNA SPRÅK 


& 13. 
Adewverbiellt no. 


Poutsma säger (s. 1136): "There are no instances of no 
modifying a predicative positive”. Det förekommer emellertid vid 
different såsom intygas av beläggen: 1. Could it be possible 
that in the course of a Single night she had changed so greatly 
as to be now no different at heart from the original woman 
(Woman 150)—2. The problem, save in its scale and freedom 
is no different from the problem of Great Britain of Europe 
(Future 275). Det kunde vara lockande att antaga utvecklings- 
gången no otherwise (vanligt) > no differently [they (sc. authors) 
are wonderfully like the rest of their fellow-creatures and should 
be treated no differently (Remember 264)] > no different. Detta 
vore kanske emellertid att gå över ån efter vatten, då different 
är till betydelsen närstående en komparativ. Båda faktorerna 
kunna ha medverkat. 


$ 14. 


Till sist ett par kuriosa. Efter nothing like so + adj. får 
man någon sällsynt gång se och förmodligen ganska ofta höra 
nothing half so: There are places very like this over here — 
nothing half so good but similar — the Mersey estuary etc. 
(Riddle 159). 

Wells skriver i Lewisham (6): It takes, I have been told 
by an eminent scholar, about a thousand hours of sincere work 
to learn a language completely which gives you ... one each a 
year before breakfast. Väl en tillfällig kompromiss mellan each 
year och a year. 


Kap. 3. Verbet. 
å 1. 
Något om presens med futurbetydelse. 


Det är ej min avsikt att här inlåta mig på några spe- 
kulationer utan endast att lämna ett litet komplement till före- 
fintliga läroböckers mer eller mindre ofullståndiga behandling av 
detta ämne. Av utrymmesskäl måste jag inskränka illustrations- 
materialet så mycket som möjligt. 

A. Paåstående satser. Presens begagnas här, då den talande 
vill uttrycka en emotionellt betonad visshet om att någonting 
kommer att inträffa. 

I. Huvudsatser: 1. Smith of the Gods (= Weland), I said, 
the time comes when I shall meet you plying your trade for hire 
by the wayside (Puck 24) — 2. And mark you this ... If she 
comes here, she comes for good. That's a certainty (Iliad 161)—3. 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 105 


Ilhe moment we get within range of Constantinople, Turkey goes 
out of the war (Sonia Married 16) — 4. Good-bye, old man. 
We meet in heaven, if not before (Sonia 350). — 5. Then — when 
he comes? asked Bernenstein. — He finds such a king as 
Rischenheim found (Rupert 81) — 6. And if he's nailed, Eton 
wins, concluded Desmond (Harrow 43) — 7. Down that way — 
nothing but potbanks and chimneys ... But what does it matter? 
An end comes, an end to all this cruelty (Plattner 178) — 8. 
If ... he falters for one moment in his ...condemnation of this 
scheme, he loses the day for himself and for us (Leader 115). 

II. Bisatser: 9. I should like to bet you a shilling that 
he asks her to marry him before this time next year (Barbara 
232) — 10. I don't mind betting I get Sonia away without even 
calling on the ambassador (Sonia 309) — 11. Now, I thought 
to myself, it's ten to one that Eliza finds me out (Eliza 73) — 12. 
Fl lay a hundred to one they don't come back alive (Sonia 273). 
Hit räknar jag även fall av presens efter hope och liknande verb 
(tämligen ovanligt i britisk eng. men synnerligen allmänt hos 
amer. skriftställare): 13. No, of course they needn't (sc. accept 
the invitation), Bess replied, but I suppose they come, hoping 
against hope (Interplay 315) — 14. I hope something turns up for us. 
Don't you? (brev från prästman i Daily Mail ?/2 22). Amerikanska: 
15. How's your father? He's not well this evening — Too bad. . 
Hope he gets better (Munsey's Mag. May 1920). 16. If's my 
first coyote (= sprängtunnel) and I hope it works (Strand, 
March 1918). (Jag föreställer mig att dessa ex. ej skulle såra ett 
brittiskt öra.) Till denna grupp för jag även fall med you see 
if, där presens är regel: 17. I shall tell him I'm coming. You 
see if he doesn't come too (Dodo 158)—18. Try her with that 
fly and see if she don't rise (Gentleman 75). 

B. Frågesatser, inledda av when 1. analoga ord. Presens 
i frågesatsen anticiperar ett presens med tidsadverbial i svaret. 
Ytterst allmänt. 

19. And now when does the conquering heroine set forth 
on the invasion of Saxony? (Barbara 232)—20. I shall fly 
straight to town and set my house in order for the season. When 
do you come? she asked, smiling on him (Prospero 267). 

21. And when do you go back to England? We're off on 
Tuesday (Flower 138). 

22. When does England see you again? — In two years 
(Iris 132) — 23. At what time do we sail? Is the anchor up? 
(Beatrice 13) — 24. Alvan bent to her, on a sudden prompting: 
When do father and mother arrive? — To-morrow (Comedians 
37) — 25. The Vision was in Longman's (a publisher's) hands, the 
preface written, the Manifesto was out. Everything was in 
train — and when did Poor arrive? (Bendish 207). 


106 MODERNA SPRÅK 


Till anticipationsgruppen räknar jag även följande, där pre- 
Sens anticiperar en imperativ: 

26. She took a pen immediately. Where do I put my 
name? (North 185)—27. When I write to father, what do I put 
at the end? said John, his eyes still riveted on the envelope 
(Tempest 73)—28. It's clearly to your advantage ... to teach 
me quickly and well. Do I pull this? Ah! So! Hullo! (Sleeper 
192)—29. Stick by me, Jack! What the devil do I do? (Gadsbys 
59) — Presens har här antagit betydelsen av should (ought to). 
Det har verkat analogiskt i följande fall: 30. Where do we go? 
(Deodars 209)—31. Anyhow, which way do we go? (Bummel 
212), där det ej väntas en imperativ i svaret utan ett Let us. 

I direkta frågor med happen och become of synes presens 
i talspråket vara det normala: 32. And if you can't raise it (sc. 
the money), what happens? He goes bankrupt? (Sonia 344)—33. 
I believe that plenty of our friends want it (sc. some change 
from town life). I may be wrong. If I am, what happens? You 
and I will have our quiet week alone (Climber II, 18) —34. If 
we're all asked to pledge ourselves beforehand, what becomes 
of the secrecy of the ballot (Almonds 145)—35. Suppose anything 
were to happen to you, what becomes of Dora and me? (New 
Grub Street 7)—36. I don't mind if I do come with you, said 
I. What becomes of Archie? -— He's going to take his mother 
and sisters to Albert Hall (Dolly 90). 

Dessa fall torde ävenledes böra föras till anticipationsgruppen, 
presens anticiperar ett presens i svaret, vilket betecknar följden 
såsom alldeles given. 


Lo sk 
sk 


Ej blott rel.-satser med futural huvudsats som Hammarberg- 
Zetterström säger, utan även ind. frågesatser till dyl. huvudsatser 
ha åtminstone i otvunget språk presens. Särskilt märkes frasen 
to see what happens. 37. Yowd better go abroad to-morrow, I 
can let you know what happens (Driver 189). — 38. Shall I go 
out and warn the fellow to clear off, or shall I wait to see what 
happens when she goes away? (Fraternity 94)—39. I suggested 
that she should stop it (sc. the allowance) and see what happened 
when she's exhausted her present funds (Sonia Married 235)—40. 
I dont see that anything could be done now. We shall see 
whether he gets on (New Grub Street 88). Ang. you see if med 
presens se ovan! Däremot naturligtvis We can't tell what will 
happen (Britling 187), I don't know what will happen (Ashe 413) 
med presentiska huvudsatser. 


sk ok 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 107 


Efter uttryck som beteckna likgiltighet står i mod. eng. re- 
gelbundet presens i den ind. frågesatsen: 41. It is not enough to 
invite the immigrant ... and then leave him where he is, in- 
different to what becomes of him (Times Weekly ?t/12 20)—42. 
I dont mind how long they stay here (Quisanté 70)—43. How 
the devil do I know what's to become of you? What does it 
matter what becomes of you? (Pygmalion 164)—44. I don't 
greatly care whether this secret comes out or not (Denzil 262) etc. 


LÖ Lu 
+ 


Slutligen må omnämnas bruket av presens i satser med 
whatever etc. (omväxlande med may i skriftspråket). 45. Which- 
ever way it goes, said one miners' representative, we shall not 
have it all our own way (Times Weekly ??/10 20). — 46. Whatever 
happens to me in the future, I do not think I can well have a 
bitterer cup to drink (Wait 198). 


g 2. 


Would som förflutet juturum i satser utan »indirekt tankegång». 


Det är på tiden att legenden om oanvändbarheten av 
would i dylika satser en gång för alla avfärdas. Det är obe- 
gripligt att den har kunnat spöka så länge trots de dementier 
varav den moderna litteraturen vimlar. Mina sedan flera år till- 
baka gjorda iakttagelser fann jag sommaren 1920 bekräftade av 
Aronstein (Anglia 29), där han ger några få exempel. Jag går 
nu att genom ett någorlunda rikhaltigt beläggmaterial belysa frågan. 
Stilistiskt sett innebär detta bruk, att författaren — ofta parentetiskt 
— meddelar läsaren liksom en direkt upplysning om att det eller 
det skulle komma att inträffa. Detta synes stundom förläna 
någonting visst intimt åt berättartonen, kanske beroende på asso- 
ciationen från det direkta talets will.) Mestadels med tidsadverbial 
SS. soon, always, never, o. s. v. Ofta står detta futurum i mot- 
sats mot ett föreg. preteritum (jfr. nedan ex. 6—12). 

1. Joyce came in, the upper servant at Miss Carlyle's. She 
was of middle height and would never see five-and-thirty again 
(East Lynne 58)—2. Old Coles didn't know what a lot of mis- 
takes he made (by thinking, among other things, that his little 
girl had only left him to visit some relatives). The little maid had 
become big and grown up, and would never leave the asylum 
(Granite 33)—3. He crushed the bluebells as he walked, not 
wilfully, and they bled when broken, pouring out ichor from 
the heart of their roots, and next spring they would be barren 


1) Författaren vänder sig så att säga direkt till sitt auditorium och talar 
helt objektivt om vad han vet skulle komma att hända. Ofta med bibe- 
tydelsen as was natural, as was to be expected och ofta förekommande i 
» beskrivningar. 


108 MODERNA SPRÅK 


(ib. 98)—4. The Ceremony (of giving birth day presents) was 
thus concluded, ... soon they would be all in the hall and then 
they would separate (Mirror, 22)—5. The train rolled ... over 
the darkened plains of France, and within the long wagon-lit the 
hush of sleep had fallen. To-morrow there would be sunshine; 
to-night there were the dreams (Pearson's, Aug. 1921)!)—6. 
Its faded red brick had weathered many London storms and 
would weather many more (Mittor 3)—7. This was her nine- 
teenth year; she had seen eighteen springtides and would see 
another very shortly (Croft 37)—8. The drawing-room window... 
was open, and in the window seat sat two women. The talk 
had been intimate; it would be intimate again; but for the 
moment Lucia took it to the surface (Climber II, 117)—9. High 
aims, pure ambitions were stronger in him than they ever had 
been; stronger than they ever would be again (Morning 183). 
— 10. It was a maelstrom of fire taking place where nobody had 
ever been or ever would be (Tower 8)—11. Justice Hare... was 
recovering, but would never again be the man he had been 
(East Lynne 527)—12. It was this ability to see the other person's 
point of view that had been, and would always be, the curse 
of his life (Mirror sida?)?) —13. She would be stout in later 
years; there were already little dimples in her cheeks (Mirror 468). 

Alldeles särskilt hemmastatt är detta would i attributsatser, 
där ett was to ofta skulle förefalla tungt, för att icke säga pe- 
 dantiskt. 14. (Skildring av en oceanångares avfärd) Their (sc. the 
young women's) laughter (which would soon become one of those 
unending oceanic accompaniments that make land so pleasant 
again) was even now competing with the noise of the screw 
(Relations 7)—15. The robin that had been drinking near its 
roots shot ... and sank again in transitory yielding to the earth- 
force that would some day defeat it for ever (Times Lit. Suppl. 
29/20 20)—16. This journey appeared to Mr. Carlyle a very simple 
occurrence, and yet it was destined to lead to events that would 
end only with his own life (East Lynne 111)—17. She was very 
white, and her little hands ... twisted a lace handkerchief 
between them, that would soon be in tatters (Ashe 72)—18. 
Wilfrid moved with her to the spot at which she would step 
from the deck (Morning 306)--19. The next day ... leaving 
behind them twenty men, of whom ten would not see their homes 
again, the column went forward (Girondin 330)—20. Hedgerows 
and trees were all coated with a chill dew which soon would 
whiten with the nights frost (Primrose 451)—21. Throughout 
the world there were houses in which the glory of peace would 
be turned to mourning by news of a son who had been killed 


) Sa: The sun had been getting lower ... There were splashes of 
ruddy light ... Soon these would fade, and all would be gloom (Vixen 195). 
?) Detta är en fullt objektiv skildring av personens i fråga karaktär. 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 109 


(Remember 222). Andra bisatser: 22. Though it would not be 
September till next day, yet there were already traces ... that 
Autumn had tinted the woods (Primrose 451). 

Dessa belägg, vilkas antal skulle kunna utökas ad libitum, 
tala ju ett språk som ej kan missförstås, och jag kan väl våga 
hoppas att de i någon mån bidragit till avlägsnande av en gammal 
missuppfattning. 


& 3. 
Fallet "If I married you I should be cheating you". 


Vid avfattandet av mina båda små studier i denna sak 
(Mod. Spr. sept. nov. 1919) kände jag ännu ej till den av tyska 
forskare några år tidigare lancerade teorien om den progressiva 
formens användning som '"'intensivum”, d. v. s. den avser icke 
det durativa, "extensiva” i handlingen, utan dess kvalitet, "inten- 
sitet”, med emotionellt underlag. Detta överensstämmer rätt väl 
med mitt analyseringsförsök i novemberuppsatsen. Vad som är 
nytt i min uppfattning är — jag tillåter mig att än en gång 
resumera saken — att detta "intensivum” i allt större utsträckning 
genom '"nötning” förlorat och förlorar sin ursprungliga karaktär 
och nedsjunker till ett formellt element, nämligen det att markera 
det logiska förhållandet mellan tvänne handlingar. Denna process 
har enl. min mening framför allt befordrats av just sådana sam- 
manställningar som rubrikfallet representerar, men vilkas roll helt 
och hållet förbisetts. Det är betecknande, att i Marinoff's avhand- 
ling just om detta spörsmål bland flere hundra belägg ej ett enda 
återfinnes av denna typ. Det förefaller mig axiomatiskt klart, att 
ett "intensivum” såsom sådant alldeles särskilt måste vara under- 
kastat förvandlingens lag. Den riktiga uppfattningen synes ha 
föresvävat Aronstein (Anglia 30) då han säger att den progressiva 
formen tjänar "der Gleichsetzung zweier Handlungen”. Han synes 
emellertid ej ha dragit konsekvenserna av sitt påstående. Det 
säger sig självt, att jag skulle citerat Aronsteins uttalande, om 
det då varit mig bekant. 


8 4. 
Def. Tense med futural betydelse. 


Om den roll denna användning spelar i nutidsengelskan får 
man även av specialarbeten ett mycket inadekvat begrepp. I 
Marinoffs arbete utgöres den till ett 40-tal uppgående exempel- 
samlingen — frånsett ytterst banala fall med come, go och andra 
vanl. rörelseverb — av fall, vilka enl. min tanke ej ha med saken 
att göra: Några stickprov: "I can't breathe between these hedges, 
my temples are bursting”. — "My head is splitting”. — "Take 
him down, don't you see you are killing him! The collar is 


110 MODERNA SPRÅK 


choking him!” — "He looks as if he is dying!” o. s. v. i samma 
stil. För vanligt sunt förstånd vill det tyckas, som om def. tense 
här ej alls uttrycker framtid utan att vi här ha def. tense i sin 
ursprungliga funktion, ehuru med emotionell överdrift, vilket knap- 
past torde kunna betraktas såsom en speciellt syntaktisk funktion. 
Man kunde då med lika rätt påstå, att "dödar” i "Ni dödar mig 
med edra tråkiga historier” har futural betydelse. Om jag i denna 
fråga ej kan säga det förlösande ordet så kan jag dock giva ett rätt 
representativt illustrationsmaterial som kanske kan vara till någon 
nytta. Man tycker sig kunna urskilja två olika nyanser: 1) be + 
ing är ungefär ekvivalent med "I have engaged myself to do this 
or that”; 2) ungefär ekvivalent med "I have made up my 
mind to do this or that.” Huruvida detta skall klassificeras så- 
som ett "intensivum” eller icke, därom må de lärde tvista. Grupp 
1 träffa vi huvudsakligen i sådana uttryck som avse '"'social 
engagements” av ett 1. annat slag och den tyckes i många fall 
ha stelnat till en mer 1. mindre '"'mondän”, konventionell uttrycks- 
form. Dessa fall ha så ingått i det allmänna bruket, att jag anser 
det överflödigt att giva mer än några få ex. 1. He is marrying 
one of Doctor C.'s three pretty daughters (Dial. 181). — 2. There 
had always been someone else with them, her father, or her fiancé, 
the Englishman who was giving her a title (Strand Mag. March 
1918). — 3. Mademoiselle is not at home, said the servant. — 
Not at home! But I am dining with her, my friend (Ghost 232). 
— 4, He comes of age you know, and we are giving a ball 
(Dodo 155). — 5. And then I suddenly remembered my engage- 
ment — I was lunching with M. B. at the... Club (Almonds 
24). — 6. What dances am I giving you next week! No! You 
must have written them down wrong (Deodars 213). — 7. Read- 
ing in the paper that your brother was preaching in St. George's 
Chapel, I went down to Windsor... to hear him (Brothers 227) 
— 8. I can find you a job ... Are you doing anything on Friday? 
(Strand. Apr. 1916). 

Grupp 2 uttrycker som ovan sades "/ have made up m 
mind” och detta framhålles som ett själstillstånd vilket för till- 
fället behärskar den talande. — 9. I'm chucking the Staff and 
joining Val in the Guards (Sonia 341). — 10. Of course P'm 
putting you next to her (at a dinner) (Prospero 111). — 11. Are 
you recognizing the child? I asked (the child is not yet born) 
(Sonia Married 302). — 12. (Letter) Dear Lily — I am asking 
a certain number of men to shoot at Markshill during the first 
week of December (Gentleman 72). — 13. I feel already pricks 
of consclence because I am bringing down Jack Cheekey (a 
much dreaded lawyer) upon him (a young man who is suspected 
of having made away with a will) (Henry 216). — 14. What are 
you doing with it (the corpse that you have found), she asked. 
— John H. is bringing a waggon, I answered. I suppose he 
had better take it to the police station (Betrayal 26) (is bringing 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 111 


väl under inflytande av frågan). Det är rimligtvis i huvudsatser 
med / (samt i frågesatser med you) med verbet i presens 
som detta bruk utbildat sig och därifrån har det spritt sig 
i vidare kretsar, varvid ovanberörda subjektiva nyans kan vara 
mer 1. mindre framträdande. — 15. He got into communication 
with Schiller and offered to make a deal. But S. was not selling 
(Strand, Apr. 1916) — 16. I'm glad he's buying the house. (Cupid 
143). — 17. Six men ...were prepared with advice, but lommy was 
not taking advice (Tommy 189). — 18. Eliza, said the girl, had 
asked her if she could spare it (sc. the ink) as she was writing 
to her married sister (Eliza's Husband 71). — 19. Loring (the 
bridegroom) appeared for the last time in his Staff officer's 
uniform. The honey-moon was being spent in Ireland (Sonia 342). 
— 20. I explained that Malleson (one of the party on board 
the yacht) wasn't dining. C. looked concerned. What's up? he 
asked. Toothache? (Mliad 22). — 21. As I was taking a fair 
number of paid hands with me. I did not consider it necessary 
that all the gentleman adventurers should have a knowledge of 
seamanship (Alerte 59). — 22. It is as foolish to lie to your 
detective as it is to lie to your doctor, I said. I was not taking 
any nonsense from a Levantine knight (Strand, Apr. 1917). — 23. 
Who was there for me to marry? she answered. The men who 
wanted me, clerks ... (etc.) I wasn't taking any of that lot 
(Calvary 65). Slutligen ett par telegram: 24. Accident has happened 
to Edensore. Break news to Sue. No alarm. Am writing 
particulars (Finger 59). — 25. Regret detained here. Am writing 
(Strand, Febr. 1918). 


Kap. 4. Konjunktioner. 


& 1. 
"A boy so big as you”. 


Man tycker, att våra redan förut så detaljtyngda engelska 
grammatikor på denna punkt kunde visa ett mindre strängt anlete. 
Även den alltomspännande Poutsma tager, såvitt jag kunnat finna, 
ingen hänsyn till det faktiska moderna språkbruket. Man kan 
naturligtvis ej betvivla att 'språkanden” i detta fall arbetar på 
en differentiering, men i detta fall förefaller denna ävlan skäligen 
utsiktslös. Jag låter fakta tala: 1. And as for forgiving, you 
can't forgive or not forgive a thing as big as love (Climber I, 
188). — 2. Well, I detest giving an opinion upon anything 
as vital as this (Paladin 66). — 3. It was a cynical and a 
stupid thing to say of a man as hard-working and as capable 
as the young Prime Minister of England (Clutterbuck 164). — 
4. It is ill work accusing any man as talented and honest, as 
devoted to the public service as the late Lieutenant Governor of 


1i2 MODERNA SPRÅK 


Anapootra (ib. 198). — 5. There was, indeed, no comparing 
types as different as Lucy T. and Vera M. (Crime 124). — 6. 
Still when one is as great a sinner as Wee Willie Winkie even 
a man may be permitted to breakdown (Ekblom 56). — 7. You're 
a lucky man to have anyone as fond of you as she is (Midas 
296). — 8. Yes, I know I am weak ...in loving you as intensely 
as I do (Vixen 449). — 9. In a family as big as ours there are 
always so many things [sc. to distract one] (Mirror 74). — 10. 
The country supports but few people, and those were apparently 
not dangerous to a white man, at any rate not when accompanied 
by as large a party as Captain Ward's (Times Lit. Suppl. 2/2 21). 


& 2. 
tcAs nice as nice.”. 


Denna till synes så gåtfulla sammanställning omnämnes av 
Oldin (Mod. Spr. mars 1916) i sammanhang med fördubbling 
såsom förstärkande uttryck. Det kan ju möjligen vara av intresse 
att erinra — eftersom N. E. D., efter vad jag kan se, alldeles 
ignorerar saken — att detta anses, säkerligen med rätta, så- 
som ellips av as nice as nice can be. Borst (Die Gradadverbien 
im Englischen $ 10) omnämner icke att varianten nice as nice 
även förekommer: Bitter sea and glowing light, bright clear 
air, dry as dry — that describes the place (Times Weekly 
21/3 21, R. Jefferies). Man kan ifrågasätta huruvida vi icke 
ha en ytterligare stympning i: Farmers they were ... once 
I stayed there a month, and came back as fat — Mum was 
ashamed of me (Leisure 153). Detta bruk erinrar om den svenska 
kollokvialismen "vi hade så roligt så”. Jag gissar att detta också 
går tillbaka till en stympning av "så roligt så roligt”. 


I, TILL SATSSYNTAXEN. 


I deras avsnitt behandlar jag saker som höra såväl under 
den enkla som den sammansatta satsens syntax. 


& 1. 


Attribut vid ordpar av typen "from house to house” och analoga. 


Ehuru det följande kanske snarare' är en stilistisk än en 
syntaktisk fråga, har jag dock ej velat förbigå densamma, då den 
konstituerar ett såsom det tyckes för engelskan — i motsats 
mot ty. och fr. — säreget drag, vilket dessutom hittills förblivit 
alldeles ouppmärksammat. Då vi i sv. vilja qualificera en sådan 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 113 


grupp som från hus till hus, måste vi säga t. ex. »från det ena 
förnäma huset till det andra>, och enahanda är förhållandet i de 
båda andra stora kulturspråken. Engelskan kan säga "from great 
house to house” och det är en del fall av denna och liknande 
art som jag här vill illustrera. 

I. Attributet upprepat framför båda substantiven: 
1. He tracked her from great house to great house and jostled 
with the mob ...to see her entry and exit (Bendish 124) 
—2. From perfect hour to perfect hour they went over the moor 
(Helen 306). Detta sätt är jämförelsevis ovanligt. — Vida allmän- 
nare är att: 

I. Attributet endast står vid det första substantivet: 
3. Meanwhile French unit after unit moved eastwards over 
the river (Times Weekly !!/s 21)—4 ... while over them, from 
beetling side to side hung the gay flags of the Danish man-of-war 
(Prodigal 175) — 5. It was a sensation of shame which came 
upon her... .in reliving swift instant by instant all that had 
just passed (Morning 46)—6. The Prince scores popular success 
after success (Times Weekly '/6 20) — 7. Langholm sought it 
(sc. the will) in bound volume after volume (Rope 256) — 8. Loud 
shriek after shriek came from the window of Mademoiselle (Voice 
124) — 9. (Subst. attribut) Sir T. W. for long did a lot of climbing 
i from railway post to post — in Wales (Times Weekly 7/1 21); 
eller att: 

III: Attributet endast står vid det senare substantivet: 
10. Mentally he drew towards him foot by wary foot (Bendish 
129) — 11. The short tragic phrases fell drop by bitter drop... 
hot and corrosive (Climber I, 271) — 12. Moving from bivouac 
to precarious bivouac ... I rapidly learnt my work and gained 
a certain dexterity (Riddle 157)—13. ... while the thinning reserves 
on the western front impelled the Government inch by reluctant 
indhr to conscription (Sonia Married 87) — 14. ..it (sc. the word 
'edarling”) kept sounding in her ears hour after dark hour (Flower 


Även vid identiska subst. med mellanstående predikat åter- 
finna vi detta fenomen. 

I 15. Indifferent song followed indifferent song, and each 
earned a more vociferous encore (Crime 149)—16. Threat was 
met by counter-threat, violent fool competed with violent fool for 
the admiration of the world (Britling 131) — 17. Dull fight 
followed dull fight (Times Weekly ”!/1 21, sportreferat). 

Av grupp II ha inga belägg anträffats. 

III 18. Hour followed anxious hour and at last was heard... 
the cry of a Aild (North 20). 


& 2. 
En annan i fraseologiskt avseende rätt intressant och för 


engelskan egendomlig företeelse som även synes förtjänt av ett om- 
nämnande är pred. subst. med poss. pron. 1. genitiv betecknande 


114 | MODERNA SPRÅK 


motivet 1. det psykologiska underlaget för den ifrågavarande 
handlingen. 

1. We ought to be glad [instead]... that she's found 
someone who will make her happy. It's all your selfishness, 
Aggie (she disapproves of the match) (Mirror 221). — 2. Cunning 
Hilary! said I. — He used to speak most strongly against him — 
That was his guile, said I (Dolly 35) — 3. I heard the way 
he was talking to you then; that was his damned good-nature, 
and he has us at his mercy all the same (Rope 205) — 4. I got 
interested in their subject and found I had more to say than 
I thought. — Well, well, that's your politeness (Morning 245) — 
5. I wonder why the fellow hangs to the rear, said Redworth — 
Ifs his cunning strategy, poor creature (Diana 107) — 6. That 
is his malice, said Miss M., he only pretends to adore me (Gentle- 
man 106) — 7. Lady Anne held it (sc. the letter) out. He 
glanced at the date. "Yes, my carelessness. Well you must 
excuse” (Finger 34) — 8. You look very strange. — Your imagina- 
tion (Odd 323) — 9. That is just your evil mind, Minerva. 
Your are always imagining things (Ancestors 288) — 10. You 
looked so disgusting that I wonder it didn't set me against 
drink for the rest of my life. — That was your spiritual pride, 
Blanco (Shaw, The Shewing up of Blanco Posnet 384) — 11. Whal 
did he say, asked her listener. — My foolishness, was what he 
said (Strand Nov. 1916) = 

Det är väl antagligt att vi här har att göra med en ellips, 
sålunda en stympning för vilken känslan gått förlorad, alltså an- 
tingen It is your selfishness [that makes vou do this or that) 
eller Your selfishness [makes you do this or that). Då ellipsen 
nått sitt »döda stadium»>, alltså är fullt utvecklad, kunna modifieringar 
med that och all ha ägt rum. Fall med play, whim, fun, bluff 
0. d. kunna kanske anses som analogiska. 12. You heard wot 
Mr. Pope said about penal servitood just now. — Only his fun 
(Strand. Nov. 1916, Jacobs) — 13. Mums Darling! put in Phyllis. 
It was only his play (Almonds 59) Jfr. Pickwick 23 (Uhrström): 
14. Only his playfulness, gentUm'n, said the head ostler. — 
Mamma says something about the police, but that may only 
be Hugh's bluff (Relations 144). --— Angående my mistake som 
jag av vissa skäl sökt förklara på annat sätt, hänvisas till min 
artikel i Mod. Spr. mars 1921. 


& 3. 


Om infinitivkonstruktioner vid vissa verb. 


Poutsma säger: "After..to see..the acc. with inf. is only 
possible when then object of perception is an aciion or the getting 
into a state.” Han nämner ingenstädes någonting om att fo see 
ingalunda sällan konstrueras som perceive, såsom nedanst. belägg 
utvisa: 1. As they near the wreck they see her to be a large 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 115 


barque (Royal Reader 69) — 2. He had come to..the Downs 
to walk and face his new position. For that position he saw to 
be very serious (Patrician 244) — 3. When one has attained . 
that ..point of wisdom from which one sees all mankind to be 
fools, the diminutive objects may make what new moves they 
please (Ordeal 261) — 4. He had seen her to be lovely and 
had told her she was lovely. (Open 268) — 5. Now he saw 
dealers, as the ordinary painters see them, to be the authors 
of all evil (Buried 250) — 6. That he had ever really loved 
Beatrice he saw now to be more than doubtful (Morning 314) 
— 7. Those two little words "Didn't you?” she saw to have been 
quite horrible (Climber II, 201). | 

Poutsma säger vidare "It is hardly necessary to observe 
that after to hear an infinitive (clause) expressing a state is out 
of the question”. Detta synes ej heller stämma med det faktiska 
förhållandet. Jag har antecknat: 8. ..replied he, in a tone which 
she heard to be touched with surprise (Wait 79) — 9. Bene 
agere et letari ..which he had heard to be the philosophy of 
Spinoza might be his own even now (Jude 87) — Denna kon- 
struktion har uppenbarligen blivit tillgripen för att undvika den 
i den skrivandes tycke något för vardagligt låtande konstruktionen 
which she heard was touched o. which he had heard was etc. 


+ 2» 


z 


Efter to prefer kan det andra ledet som bekant utgöras av 
to + gerundium 1. rather than (mest utan to). En tredje möjlighet, 
som jag ej finner omnämnd, är med ensamt than: 10. He pre- 
ferred to receive the mock homage of gallants than to acquire 
any solid distinctions (Times Lit. Suppl. !/s 21) — 11. We 
would infinitely prefer a voluntary agreement between us and 
the owners ..than be compelled to do something even if it were 
better (Times Weekly ?/e 21) — 12. But anyhow you prefer to 
have lunch than go to St. Ursula's (Defence 136) 


k 


Att to want i mod. eng. alltid kräver acc. med inf. är ett 
påstående som tarvar någon modifiering, — 13. I would not 
listen to them. TI wanted that we should do it ourselves—you 
and I; it was something no one else could help us in (Rose 11). 
— 14. Maud did not want a sign: she wanted that suffering 
should be relieved (Defence 69). — 15. He wanted, above all 
things, that Thurso should make an effort of abstention (ib. 331). 
— 16. He wanted very much that I should hear him make a 
speech (Future 213). — 17. He wanted simply to love her, that 
she should understand him and that he should understand her 
(Minor 258). Orsaken synes i normala fall vara att want är på 


116 MODERNA SPRÅK 


något sätt "emphasized”, är rikare på känsloinnehåll än det van- 
ligen är, användes med för tillfället "uppfriskad” bet. Ex. 17 
synes vara av mera komplicerad natur, det förefaller, som om 
något tankeled skulle vara att supplera ss. "to bring it about 
that she should etc.”. Så förklaras också lättast det andra should. 
Vid to like finner man också that-sats: 17 a I should have liked 
that we three should have talked together (I. Barclay, The Rosary 
214). — 18. He was proud of her and would have liked that 
she should be nice to him (Mirror 392). 


+ sk 
Ä 


To help kan även åtföljas av but + inf. — 19. I could 
not help but observe that he too was taking note of me (Plattner 
dd). — 20. And she could not help but reflect that (Beatrice 206). 


& Kid 
& 


På tal om konstruktionen av to mind säger Poutsma att 
det tar inf. endast i frasen never mind (Never mind to take your 
monument to-day, Doyle). Som så många andra, en sanning 
med modifikation. Locke (Planet 24) skriver: 21. And Captain 
Connor is one of the few officers that really know their busi- 
ness. I shouldn't at all mind to serve under him. 


Lö + 
Lo 


Infinitivkonstruktioner som ersätta ind. frågesatser avse ju i 
regel framtid i förhållande till den styrande satsen. Ett rätt 
märkligt undantag utgöres av frasen where to have såsom i: 22. 
And yet you never knew where to have a man like that (Midas 
95). — 23. From what he knew of the English domestic servant, 
they would come about midnight. Or else within the next five 
minutes; you never knew where to have these people (ib. 327). 
Väl bildat i analogi med where to look for, to find. 


& 4. 
"There is nothing to see resp. to be seen”, 


Deutschbein säger i System der neuengl. Syntax (s. 174) 
«Es kann hier im Neue. der aktive Inf. nur dann stehen, wenn der 
Träger der Infinitivhandlung irgendwie bestimmt, der pass. Inf. 
nur dann, wenn der Träger der Infinitivhandlung unbestimmt ist”. 
Det torde vara tillåtet att betvivla riktigheten av denna distinktion. 
Sålunda kunde det i det av Deutschbein efter Kräger cit. ex. 
There is nothing to be seen in this miserable place även heta 
There is nothing to see etc., vilket torde vara det vanligare. 
(Våra skolgrammatikor uttala sig alldeles för positivt i detta fall 
då de dekretera att efter to be skall användas pass. inf.) Språk- 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 117 


bruket tenderar tydligen åt att använda akt. inf. då det gäller att 
poängtera ett allmänt sakernas tillstånd, något som står i natur- 
ligt samband med rums- och andra stadigvarande förhållanden, 
följaktligen om vad som (för den talande 1. för folk i allmänhet, 
det är likgiltigt) gives tillfälle att se 1. höra o. s. v. Pass. inf. 
uttrycker i allmänhet ett modalt förhållande. Om jag besöker 
någon slags '"show” så kan jag säga "There is nothing to see 
here”, vilket betyder att ingeuting sevärt finnes. (Synpunkten 
«for me” är här alldeles lämnad ur räkningen.) Säger jag "there 
is nothing to be seen” kan detta betyda detsamma, men betyder 
vanligen att av vissa tillfälliga orsaker ingenting kan ses. Om 
jag inträder på en restaurant, kan jag icke utan att göra mig 
löjlig säga "What is there to be eaten?” Jfr. Babylon 11: What 
is there to eat? — Nothing. Vid to hear torde förhållandet vara 
enahanda. En musikälskare skulle väl säga t. ex. There is ab- 
solutely nothing to hear in this out-of-the-way hole, alltså ett 
generellt uttalande om platsens musikförhållanden, däremot There 
is nothing to be heard om omöjligheten att vid ett enskilt till- 
fälle uppfatta något visst ljud. There is nothing to do kan an- 
vändas i båda bemärkelserna. There is nothing to be done en- 
dast i den senare. Vid to find synes akt. inf. i normala fall vara 
innesluten. Ett skenbart undantag utgöres av fallet (cit. av 
Deutschbein efter Kräger) There was no serious fault to find with 
the mars dress. Detta ex. tages av Deutschbein till utgångs- 
punkt för den reflexionen, att akt. inf. alltid är möjlig när inf. 
ansluter sig attributivt till substantivet. Detta fall har emellertid 
ej med den saken att skaffa; no (any, one) fault to find är ett 
stående uttryck som från I have no fault to find spritt sig till 
andra fall. Jfr. The only fault to find is that it (sc. the book) 
does not . . . contrive to go forward (Times Lit. Suppl. ?9/s 12). 


$ 5. 
Ett fall av ing-formen uttryckande orsak. 


En framställning, som gör anspråk på typologisk fullstän- 
dighet, jag tänker särskilt på Poutsma, borde i mitt tycke ej för- 
bigå ett såpass allmänt bruk av ing-formen som: I should go 
mad sitting round doing nothing (Ancestors 150). Det förekom- 
mer efter uttryck som beteckna ett fysiskt I. psykiskt tillstånd (resp. 
inträdande däri) och den följ. ing-formen uttrycker orsaken. Så- 
vida historiska fakta ej tala däremot — jag saknar tyvärr tillgång 
till äldre material — synes intet hinder föreligga att antaga en 
övergång från pres. pari. uttryckande samtidighet till ett kausalt 
färgat gerundium. För den moderna språkuppfattningen förelig- 
ger utan tvivel i många fall ett gerundium med ellips av prepo- 
sition, men gränsen är ofta svår att uppdraga. I följ. fall synes 
från modern synpunkt ett gerundium föreligga: — 1. He was red 
in the face, holding his knowledge in (Bummel 101)—2. She's been 


118 MODERNA SPRÅK 


very low, thinking of the happy days that are no more (Shaw, 
Pygmalion 182) — 3. Be ashamed of yourself, you unfeeling sinful 
girl falling asleep like that (Shaw, Devil's Disciple 73) — 4. You 
ought to be ashamed of yourself, running to see a man hanged 
tha&s not your husband (ib- 73) — 5. One gets so addle-pated 
thinking many things, said Mrs Berry, (Ordeal 400) — 6. I am 
miserable thinking of it (Leisure 183) (om den talandes stämning 
för ögonblicket; säger man däremot I am always miserable thinking 
of it, ha vi ett tydligt pres. pari) — 7. P've had a very worrying day 
seeing them off at Biddlecombe (Dialstone 207) — 8. Yow'll be 
very weak lying here and eating so little (Butler-Herdin 29) — 9. 
You don't think I am selfish dragging you all this long way 
(Paladin 239) — 10. What were his people thinking about, send- 
ing him here? (Sonia 27) — 11. D'ye think T've not had enough 
trouble .. put upon me bringing up my own girls (Shaw, Devil's 
Disciple 6) — 12. Memories alone to live with, are rather self- 
ish things. — They are, said Miss E.... One would have thought 
yow'd lived with Mother, saying that. She docsn't think much 
of other people (Leisure 150) (den talande är en halvbildad ung 
dam) — 13. Here have I been and worn my fingers to the bone 
writing Magna Charta and giving England all her liberties (Reed 
61) — 14. You've given up the Bar? Don't you get awfully bored 
having nothing to do? (Pharisees 212)— 

Amerikanska: — 15. When I became tired sewing ..I went 
down to the lane (Laddie 23) — 16. Did you have a hard time 
getting it? (Ancestors 584) — 18. I thought Fergus would die 
laughing (Destiny 67). 


II. ORDFÖLJDEN. 
& 1. 


"Only once more did he try to smoke”. 


Detta i stud. stilen för reallinjen v. t. 1919 förekommande 
fall torde för mera än en rättare och medbedömare ha varit 
anledning till någon rådvillhet. Skulle man bedöma "Only once 
more he tried to smoke” som ett helt fel, ett halvt fel eller låta 
saken utan vidare passera? De officiella tolkningarna gåvo ingen 
fingervisning, herrar translatorer äro kanske någon gång en smula 
för måna att ej "rubba våra cirklar”. Poutsma säger kort och 
gott: "Inversion is all but regularly observed in sentences that 
open with a negative adverbial adjunct or conjunction or 
with any of the adverbs hardly, little etc”. Frågan är, huruvida 
"all but regularly” icke är ett väl starkt uttryck, faktum är att 
man åtminstone efter only icke så sällan träffar rak ordföljd. 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 119 


Inledningsvis vill jag påpeka ett fall där ett inledande only 
praktiskt talat aldrig medför frågekonstruktion, nämligen när det 
tills. med ett tidsadverbial betyder "no longer ago than”. "as short 
a time ago as”. Alltså naturligtvis Only yesterday did I see 
him, där satsinnehållet negeras med avseende på hela tidsavsnittet 
intill yesterday. Samtalsspråket använder här gärna emfatisk 
omskrivning. It was only (not until) yesterday that I saw him, 
däremot mera sällan i förra fallet. Ex. borde här vara överflödiga, 
men för principens skull följa här ett par: — 1. Only a little 
while ago Cissie's imagination might have been captured by 
so romantic a story, (Britling 382). — Only ten weeks ago he 
had been no more than the shabbiest of improvers (Kipps 
190). Hit hör också ett sådant fall som — 3. Only during this 
short walk ...I have seen people in the fields on both banks (Butler- 
Herdin 17) och 3a The quick bubbles foamed round her leg 
and broke in yellow foam on the water. At that step only she 
was immersed nearly to the knee (Open 36). 

Beträffande de fall, där ett av only best. adverbial verkligen 
är inskränkande, förhåller det sig utan ringaste tvivel så, att vid 
pronominellt subjekt ordföljden ganska ofta är rak. Samma 
företeelse träffa vi ju även eljest t. ex. vid anföringssatser o. s. v. 
och den sammanhänger naturligtvis med subjektspronominas 
karaktär av proklitiska ord, alltså satsrytmiska förhållanden. Ex. 
— 4. Only once she came near to referring to the position of 
affairs, then no more than indirectly (Driver 159). — 5. She did 
not hunt. Only once she had followed the hounds; and... she 
was nowise desirous af repeating the experience (Croft 30) — 6. 
Only once he came face to face with her (Lamp 104). (Am.). 
Dessa ex. äro ju fullständigt analoga med studentstilsfallet. — 7. 
Twice only he caught a chap, and both times ... he thrashed 
the chap very fairly hard (Boy 165) — 8. Once only she came, 
and then she would say little or nothing to him (Primrose 225) 
Med andra adverbial: 9. Only for a moment he hesitated, then .. 
he opened a door (Pools 20) (Am) — 10. Only with an extreme 
effort she preserved her even tone to the end of her speech 
(Demos 94) — 11. Only at this last moment he seemed to under: 
stand where he was and with whom (Morning 306) — 12. It 
(sc. the letter) was a long passionate poem of his love... Onl 
at the end he had added a postscript. saying that he should 
write again on Monday (ib. 85). 

En medverkande faktor till frågekonstruktionens uteblivande 
kan vara mer 1. mindre långa mellankommande bestämningar, 
vilka liksom störa den psykiska kontinuiteten. 13. Only once in 
some casual remark about the future, there was a shade of mel: 
ancholy in his tone (Kate 246). 14. Only once, in a distant 
hollow, they caught a glimpse of the beasts and tents of some 
nomadic tribe (Hearts 111). — 15. All the Autumn, Violet was 


120 MODERNA SPRÅK 


away. Only for a few fleeting hours of a September day, 
they met at Glasswell (Ceisure 411)—16. Only when he was 
alone with his little daughter, with the old servants, who ... 
he would rouse up by moments (Primrose 238). Den psykiska 
kontinuiteten mellan det inskränkande adverbialet och predikatet 
kan även tänkas störd därigenom att huvudvikten ligger på pre- 
dikatet och adverbialet är psykologiskt undanskymt. En sådan 
faktor spelar kanske huvudrollen i följ. fall: 17. Not a word 
of any serious experience was uttered. Only on one occasion, 
while they conversed, a ... flush ... of crimson shot over Diana 
(Diana 44). Vad förf. här har velat säga är väl ungefär: Only 
on one occasion did anything special happen, and that was 
when etc. 

Man förstår egentligen icke varför våra grammatikor endast 
upptaga fall av nekande (1. inskränkande) adverbial. Detsamma 
gäller givetvis också om obj. som är sålunda bestämt. Synpunk- 
ten "pronominellt subjekt” gäller alltså även om följ.: 18. I leave 
choice of stuff to yourself ... Only one claim I make—and that's 
for you to get the best (Croft 171). 

Några fall med icke-pronominellt subj.: 19. Only to-day 
(= not until) Gaydon receives his passport (Clementina 144). — 
20. Juanna loosed her dark hair and let it fall about her shoulders 
... Only after this Leonard saw that she kept her right hand 
closed (People 61). ... Efter only when (om "einmalige Hand- 
lungen», ej såsom i 16. only on those occasions when) synes 
språkbruket vara mycket stadgat såväl med som utan pronomi- 
nellt subj. Följ. sats föreställer jag mig därför såsom i viss mån 
stötande för bildad eng. språkuppfattning: 21. Like an unrepen- 
tant dog she took she punishment sullenly. Only when a faint 
cry broke from her lips, Day hurled the whip away (Helen 274). 
Förf. till denna bok är en '"Ex-millgirl”. 

Jag tillägger här nedan ett och annat med denna fråga 
sammanhängande. Efter little synes rak ordföljd vid pron. subj. 
vara snarare regel än undantag: 22. Little you thought what you 
were bringing on your shoulders when you came sneaking round 
Daniel O'Shea (Finger 85)—23. How little she knew what 
days of fear and doubt ... such a course must ... take her 
(Beatrice 9)—24. Little I dreamed ... that I should some day 
be marrying him out of my own house (Ordeal 258)—25. Little 
they think that for three hundred years ... they will be looked 
at (Times Lit. Suppl. ??/10 20). 


+ + 
k 


Efter not for the first time (= as often before) står natur- 
ligtvis i regel rak ordföljd: 26. Not for the first time a sense 
of the ludicrous came to my assistance (Riddle 116)—27. Not 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 121 


for the first time there occurred to him a thought which ... 
(Exile 274). 

Eljest är det ingalunda så ovanligt som man föreställer sig 
att efter ett endast formellt nek. adv. träffa frågekonstruktion 
(Poutsma har inga belägg): 28. Not unaptly might it have been 
said that he was worshipping the sun (Tower 8)—29. Not 
without some compunction did M. throw the fly (at angling) 
(Gentlemen 79)—30. Not without protest did he consent to take 
up his quarters with us (Barbara 224). 

Efter none the less, nevertheless, no less than: 31. Now 
no less than three times did I whisk the finest girl among them 
round the room (Islington 208)—32. Not a happy face ... Not 
the less did he triumph that he had it there (Ashe 402)—33 
But not the less would she have liked to occupy the seat to 
whidr Miss Grantly had found her way (Framley 111). Mycket 
vanligt hos Trollope (ib. 205, 221, 298, 332)—34. And if, in 
her heart, the resented the impasse, none the less was she wise 
enough to see that ... (Beatrice 52). 


& 2. 


Ett personligt obj. pron. kan sättas efter partikeln om det 
är betonat. Att våra skolgrammatikor ej nämna saken är ju ej 
att undra på då ej ens Poutma har något att säga därom. Saken 
är ju kanske för övrigt självklar. Ett par belägg: 1. He was a keener 
critic than you would have supposed ... took in you and your 
little tricks and shifts (Open 22)—2. Think what it would mean: 
giving up my curacy, ... falling bak on my father, giving up 
you (Granite 135)—3. You must dhoose between us. Give him 
up or give up me (Munsey's, May 1920). 


& 3. 


Vissa adverbs plats. 


Always. Man måste giva Western (On Sentence-Rhythm 
and Word-order in Mod. Engl. s. 38 f.) obetingat rätt då han 
säger, att always har fast ställning före verbet endast om det 
står i relation till en annan tidsbestämning (utsatt 1. underförstådd). 
Således alltid I always take a walk before breakfast men minst 
lika ofta I live in the country always (alltså always — constantly). 
I förra fallet ingår always så att säga en begreppsförbindelse 
med predikatsverbet (always take = am in the habit of taking). 
Av den massa fall av efterställt always jag antecknat kan jag 
endast medtaga några få: 1. He contemplates always some great 
scheme which shall make him the idol ... of the French mob 
(Betrayal 78)—2. Weston ... had not the power to cease to 


122 MODERNA SPRÅK 


think of it. It was unnatural: to that be returned always 
(Quisanté 134)—3. I lived always with Lady Julia, my father's 
eldest sister (Fan 25)—4. She wore a shade always. To bear 
light without it seemed to madden her (Strand, March 1918). 
— 5. But there is something in the composition of the male 
sex whidr keeps them always a little below the highest pinnacle 
(Leader 49)—6. I suppose she (sc. your aunt) stays always in 
the house, and has a horrid little dog (Interplay 15)—7. Tell 
her to have a letter always at the Poste Restante for me saying 
where I skall find her (Hearts 33). 

En sak som jag ej sett påpekad någonstädes är att always 
i initialställning ofta är emotionellt, betecknar misslynthet, otålig- 
het o. d. Ex. 8. Philip felt as though he had never had Kathe- 
rine alone with him since the day of their engagement—always 
there had been people between them (Mirror 319)—2. Miranda 
laughed harshly. Åt rare moments such as these her coarse- 
ness distressed Esther. Always Miranda exploited thoughts 
which delicately minded women hardly dare to entertain secret- 
ly (Paladin 288). Jfr. det analoga bruket i svenskan. 


DJ Xx 
Lå 


Vissa adverb såsom just, precisely, quite visa i nutids- 
engelskan ofta en tendens att nära ansluta sig till en indirekt 
frågesats så att de kunna föregå denna även när den har initial- 
ställning. Ex. 1. Just how far he was right in that, and just 
how far the youngster's lapse ... was the result of living . 
in a barn ... is open to question (Food 162).—2. Just what 
new courage the mongrel might have succeeded in infusing .. 


just what plan ... might have been evolved ... will never be 
known Behm's 8 Tasebok 146)—3. That day fortune had given 
us a new . pon ... precisely how potent we could not tell 


(Riddle 247)-—4. ”Precisely how near we came to it I shall never 
rightly know (ib. 311)—5. Just when this trail was first worked, 
and by whom, it is difficult to state (National Geogr. Mag. 
1914, 120, Am.). Jfr. även: she was not sure just when he had 
come so near (I. Barclay, Rosary 93) 


$ 4. 
Något om obest. artikelns plats vid too. 


Angående denna sak upplysa oss våra läroböcker, att mellan- 
ställning är det vanliga vid too med det förbehållet (Poutsma) att 
ett föreg. not alltid tager art. före sig. Man kunde härtill lägga 
ännu ett, representerat av fallet: The thought of Liverpool was 
enough ... to make him feel rather like a man who was reco- 
vering from a brilliant, a too brilliant revelation of himself 
Relations 22). — Det förefaller mig emellertid som om även en 


STRÖDDA ANMÄRKNINGAR TILL ENGELSKA SYNTAXEN 123 


rent psykologisk synpunkt ibland gör sig gällande härvidlag, 
oberoende av rytmiska hänsyn. Skulle det exempelvis vara för- 
enligt med fin stilkänsla att skriva annorlunda än Vachel gör: 
Lady Matilda moistened a too dry lip, but she breathed more 
freely (Paladin 186)? Jag fäster uppmärksamheten vid de ryt- 
miska grunder som här borde ha motverkat en sådan ställning. 
Kan det icke möjligen förhålla sig så, att ställningen a too är 
mindre emfatisk än den andra och därför av känsliga stilister 
föredrages i sådana fall, där man vill liksom helt flyktigt och i 
förbigående omnämna att en viss egenskap överskrider det nor- 
mala måttet? Too dry är ju här från logisk synpunkt fullstän- 
digt överflödigt. Då jag först nyligen kommit att tänka på saken 
har jag inga flera belägg att komma med till stöd för min hypotes.!) 
Det ligger för övrigt i sakens natur, att sådana fall skola vara 
sällsynta. Jag har endast velat uppkasta frågan for what it is 
worth, i förhoppning att det måtte framkalla något uttalande från 
mera kompetent håll. 


x & 
+ 


Som en kuriositet anför jag slutligen ett fall av obest. art.+t- 
so-Hadj.: In no earlier book on Dickens that we know is contained 
a So complete presentation of facts (Times Lit. Suppl. !4/s 1920.) 
Det är väl det följande adjektivets karaktär av att vara ändelse- 
betonat som möjliggjort detta. Något annat dylikt fall har ej 
anträffats. 


& + 
LJ 


Till de av Mod. Spr.'s läsare som orkat följa mig ända hit 
på min något slingrande och ibland icke så litet riskabla stig 
genom engelska syntaxens allt fortfarande — trots allt rödjnings- 
arbete — på mysterier rika jungel, ber jag härmed att få uttala 
min erkänsla. Jag är livligt medveten om att åtskilligt kunde 
gjorts bättre än vad jag förmått. I alla händelser torde det 
material, jag här hopbragt, kanske ha ett visst värde. 


Gävle i april 1922. Arvid Smith. 


1) Jag har sedermera funnit ännu ett: The curtain of misery which hangs 
over Ireland is lifted to give a too rare glimpse of ... humour in the story 
of "the Siege of Newtown Cunningham in County Donegal” on Saturday- 
night (Daily Mail ?9/s 22). 


124 MODERNA SPRÅK 


OM PUTATIVT OCH VOLUNTATIVT 'WURDE' — 
T. EX. I VILLKORSBISATSER — OCH VAD DÄRMED 
SAMMANHÄNGER. 


Vårt svenska »skall» betecknar nuförtiden mera sällan blott 
och bart tillkommande tid; vi begagna som bekant uttrycket »kom- 
mer att>. Det ligger i vårt »skall» ett anropande av högre makter 
(När skall kriget [äntligen] ta slut?), ett löfte (Jag skall gärna 
hjälpa dig), ett hot (Du skall få känna på följderna!), en avsikt 
(Han skall resa bort) o. s. v. På samma sätt förhåller det sig ju ofta 
med tyskans werden: a. Wann werdet ihr endlich lernen, euch 
selbst in Zucht zu halten? (EBNER-ESCHENBACH: Die Freiherren 
von Gemperlein; utg. av Lindqvist-Pollak, sid. 13); Wer wird 
denn gleich den Mut verlieren, wenn ... (inte ska man väl. ..»>; 
M. Spr. april 1915, sid. 115); — b. (löfte; särskilt vanligt i affärssprå- 


ket): Wir werden alles tun, um Sie zufriedenzustellen (STRÖM- 
BERG: Tyska affärsspråkets gram., sid. 72); Du bist mein Gast, 
und ich werde glauben, was du sagst (MAY: Abu-Seii, utg. av 
Hjorth-Lindhagen, sid. 115); Wenn du tust, was ich von dir ver- 
lange, so wirst du bald wieder frei sein (ib. 47); Aber den Schwur 
tust du, Wilhelmine, wenn du auch keine Liebe mehr zu ihm 
hegst, Mitleid wirst du ihm nie versagen (STINDE: Buchholz, 
utg. av Brate, sid. 84);—c. (avsikt): Du wirst doch nicht — du 
bist — — in diesem Nachtanzuge ...? (Gemperlein, 26); Wo 
wirst du schlafen, Effendi? — Ich werde mich in den Verschlag 
legen (Abu-Seif, 26); Erwarten Sie nicht, dass ich Ihnen eine 
Angabe machen werde tiber die Zeit, in welche dieser Ursprung 
fällt (STRÖMBERG: Tysk prosa, sid. 114). — Viljemomentet är 
svagare uttryckt, än när 'wollen” ('sollen') användes, men det 
futurala i ett dylikt 'werden' synes mig minst lika svagt.?) Jämför: 
Leben Sie wohl, Kurt, ich werde Sie nie vergessen. Nie will 
ich Sie vergessen in meinem ganzen Leben (BONSELS: Die 
Biene Maja, utg. av Heumann, sid. 81); »Kämmere dich nicht um 
meine Liebschaften, ich weise es durchaus ab!” — "Ich werde 
mich aber darum kiämmern”, rief Heinrich, "entweder sollst 
du einmal Trau und Ehre halten, oder ich will es dir in die 
Seele hinein beweisen, dass du unrecht hast” (KELLER: Der 
Gräne Heinrich, sid. 616). Men även en starkare viljebetoning 
kan inläggas i 'werden': Er wird dich heiraten, so wahr ich 
Wilhelmine heisse (Buchholz, 111); "Da wird's stehen!” rief er 
und bezeichnete mit der in zorniger Hast geschwungenen Feder 
die Stelle, auf der... (Gemperlein, 25). — En annan välkänd 


!) Märk, att även presens (utan hjälpverb) ju kan användas för att be- 
teckna en avsikt, t. ex.: Gehst du jetzt zu Encke wegen des Geldes? (ROHDE: 
Mod. erzähl. Prosa, sid. 5). 


OM PUTATIVT OCH VOLUNTATIVT WURDE 125 


»försvagad»> användning av "werden" är den putativa: Wir werden 
wohl sagen dirfen, dass... (PAUL: Deutsche Gr. IV, sid. 160). 

När det nu gäller formen 'wirde', torde man väl till en 
början göra klokast i att antaga, att den i vanligt folks medve- 
tande minst lika ofta gäller för en imp. indikativ till 'werde” (i 
dess betydelse av »skall» i mots. till »blir>) som en konjunktiv- 
form (såsom t. ex. CURME [Gram. of the Germ. Lang. 2:dra uppl., 
sid. 220]: "a periphrastic form of the subjunctive”).!). Det förefaller 
då icke så underligt, om tysken i fråga om förfluten tid skulle 
säga 'wärde', där han i närv. tid skulle säga 'werde', och således 
även åt 'wärde' ger en innebörd av förmodan eller blygsamt på- 
stående, ej endast från det närvarandes ståndpunkt sett (vilket ju 
är vanligt: In den beiden letzten Sätzen wtärde vielleicht mancher 
den Konjunktiv vorziehen [VMUSTMANN: Sprachdummheiten, sid. 
146); Wärden Sie mir gestatten, Sie morgen zu besuchen? [FALK: 
Det tyske Sprogs Syntax, s. 91), utan även från det förflutnas 
ståndpunkt: Er sagte, wenn man zu Fuss gehen wollte, wärden 
es sechs Stunden Wegs sein (FALK: Synt., 36); Ich war neugierig, 
welche Wirkung die Rede wohl auf den Doktor ausgeöbt haben 
wäörde (Buchholz, 106).?) — Så att säga mitt emellan futurbegreppet 
och viljebegreppet (resp. hövlig förmodan) ligger 'wärde' från det 
närvarandes ståndpunkt sett i: Am andern Tage wärde ich 
eventuell den Mädchenschulen zu Vorträgen dort zur Verfögung 
stehen (Dr. H. Fernau, i brev); Was die Bekanntmachung dieses 
Abends anbetrifft, so wtrde vielleicht eine Lehrerin oder ein Lehrer 
die notwendigen Gänge abnehmen (ib.); Wirde jemand aus dem 
Leserkreise mitteilen wollen ('möchte' skulle betyda just nu!), 
wie er dieser Schwierigkeiten Herr geworden ist (E. A. Meyer, 
M. Spr. juni 1910, sid. 86); Der Eintritt wärde 50 öre kosten 
(Fr. Anna Hoffmann, i brev). Så också från förfluten ståndpunkt: 
Mochte kommen was wollte, sie wärde es ertragen. So leicht- 
sinnig dachte Maja (Biene Maja, 15); Er fählte nur die Wonne, 
sie wiederzusehen, sie, die ihn gewiss wieder nach Hause bringen 
wirde (WILDERMUTH: Eine seltsame Schule; utg. av Franzén, 
sid. 34). — Sådana fall som dessa två sistnämnda bruka förklaras 
såsom en art av indirekt anföring (varom mera strax nedan), ehuru 
det ligger en avgjord skillnad mellan detta indirekta 'wärde' och 
det i t. ex. Er fragte mich, ob ich nach Berlin fahren wärde. 
I intetdera fallet — och häri ligger likheten — står emellertid 
'wäörde' för 'sollte', ty om detta hjälpverb insättes i det förras 
ställe, blir meningen ändrad, i det att det då måste bli fråga om 
något på förhand, antingen av omständigheterna eller av någon 
person, avgjort (eng. was to) i stället för den egna avsikten, 
resp. en hoppfull önskan om en god vilja (eng. would el. was 


2 Alltså icke endast i >imperfektsanföring> (HERDIN, M. Spr., febr. 1919). 
2?) Mochte haben är alltså icke den enda möjliga preteritiformen till fut. 
suppositivum wird haben (jfr. OLDIN, M. Spr., mars 1919, sid. 39). 


126 | MODERNA SPRÅK 


going to). Jag kan därför icke instämma med REINIUS (,, Wirde 
och sollte i omskrivningar, konkurrerande med konjunktiv och 
med varandra”, Studier i Modern Språkvetenskap VIII, 1921, sid. 
162) i att 'wärde' skulle ha »undanträngt» 'sollte' i: Als die alte 
Frau Hessling hinzukam, war es schon beschlossene Sache, dass 
die beiden Teile der Familie känftig getrennt essen wärden, 
eller i: Am Ende des Monats, so ward beschlossen, wärden 
S. T. sowohl wie A. in die Heimat zurtckkehren. Tvärtom synes 
mig 'wlrde” här vara en »försvagning> av "wollte', en uppfattning 
som ytterligare bestyrkes därav, att det i fortsättningen på detta 
senare citat hos Reinius heter: Gleich nach der Weihnacht sollte 
Klaras Trauung... gefeiert werden.!) 

Beträffande ett sådant 'wiärde' som det nyss behandlade har 
det ju bl. a. i denna tidskrift (OLDIN, mars 1918 [>»cogitatio obliqua»>]; 
LAFTMAN, dec. 1918 [»ställföreträdande framställning»]; HERDIN, 
febr. 1919 [»simperfektsanföring»]) skrivits och delvis tvistats mycket. 
Likväl har det här kanske mest varit fråga om ett 'wärde' i 
huvudsats, där man enligt skolgrammatikornas regler (för att 
citera Swennings uppfattning i Asmus Sempers Jugendland, enl. 
anmälan av Korlén, M. Spr. sept. 1917!) skulle vänta sig 'sollte". 
Jfr även MATTHIAS, Sprachleben $ 365, men särskilt WUSTMANN, 
Sprachdummheiten sid. 160, där det heter: "Ein abscheulicher 
Stilunfug, der jetzt durch unsre gesamte Erzählungsliteratur geht. . . 
Ein guter Erzähler hätte etwa so geschrieben: Er wollte nach 
Berlin gehn ...!»?) Många fall av 'wärde' (putativt eller voluntativt) 
i relativsatser och i tidsbisatser höra hit. Ex.: Sie vertrösteten 
sich nur auf die Zeit, wo die Mama kommen wtrde (Selts. Schule, 
67); Nicht ohne die Ahnung, dass sie einer unberäöhrten gewaltigen 
Kraft gegeniiber ständen, der sie selbst schliesslich erliegen wirden 
(Ty. prosa, 114); Dieses Gltcksgefähl musste ihr entrissen werden. 
Und der es ihr entreissen wtiärde, das war er! (WILDENBRUCH: 
Cyprianus, 56); In drei, in sechs Monaten, wenn Friedrichs 
Herzenswunde vernarbt sein wärde, dann erst wollte er... 
(Gemperlein, 33); Meinem Vaterlande, wenn es unter tausend 
Wunden stöhnen wärde wie ein gebunden Tier, dutch kiähne 
Wagnisse Stätzen zu geben, der Wunsch hat mich nie verlassen 
(LILIENCRON: Kriegsnovellen, utg. av Swenning, sid. 10). 


Frågan om det berättigade eller oberättigade i begagnandet 
av 'wiärde' i villkorsbisatser (och med dem besläktade) har gjorts 


!) Märk även, att det 'werden', som anger löfte, snarare begagnas i 1:sta 
pers. (där det >ersätter> 'wollen') än i 2:dra och 3:dje perss. (där det står för 
'sollen'). Jfr. Sie sollen aber noch heute schriftliche Mitteilung haben, und 
seien Sie MDErenet dass ich tun werde, was ich vermag (RODHE, Mod. er- 
zählende Prosa, sid. 9). Ö 

3) Såvitt man kan förstå, torde dock W. intet ha att invända mot en 
konstr. sådan som följande (HEINE [1822]; Kökeritz, Ty. läsebok, s. 123): :Setzte 
aber doch etwas ernsthaft hinzu: jetzt wärde er der Mutter-Gottes ein wächsernes 
Herz opfern — ehuru man här lika gott kunde plädera för 'wollte'! 


OM PUTATIVT OCH VOLUNTATIVT WURDE 127 


till föremål för granskning på många håll. Möjligen överdriver jag 
något, när jag så säger, ty i själva verket har man oftast nöjt sig 
antingen med att konstatera faktum eller med att uttala ett anatema. 
Somliga betrakta det som en sydtysk eller österrikisk egenhet, 
men REINIUS t. ex. påpekar (anf. st. sid. 160), att det även före- 
kommer hos kräsna nordtyska stilister. PAUL (D. Gr. IV, 271) 
säger helt kort: "gilt als unkorrekt”. Se för övrigt WUSTMANN 
(s. 158), FALK (s. 88), MATTHIAS ($ 365), ANDRESEN (Sprach- 
gebrauch, s. 144), CURME (Gr. of the Germ. Lang., s. 237), 
SANDERS (Hauptschw., s. 335), BENNEWITZ-LINK (Schwierigkeiten, 
s. 161), LAFTMAN (Borås h. a. lärov:s årsred. 1919) m. fl. För 
egen del skulle jag vilja föreslå, att ifrågavarande konstruktions- 
sätt betraktades såsom högst lovligt, ja t. o. m. förträffligt, i de 
fall, där det innebär en verklig vinst för den språkliga klarheten. 

Jag tänker mig en jämförelse med engelskan. Liksom man 
på svenska kan säga 1) Om jag kom för sent till tåget [vore det 
förtretligt], 2) Om jag komme för sent... 3) Om jag skulle 
komma ..., på samma sätt kan det i engelskan heta: 1) If I 
missed the train ..., 2) If I should miss the train ..., 3) If I were 
to miss the train. De två förra satserna betyda ungefär detsamma; 
«should' är ett slags omskrivning för konjunktiv. Och meningen 
ändras strängt taget icke, om en presensform insättes för "missed', 
liksom should miss kan tänkas vara en omskrivning för presens 
konjunktiv lika bra som för imperf. konj. (jfr. t. ex. I am sorry 
that it should be so!). Alltså betyda satserna 1. och 2.: Orm jag 
fnu] råkar komma för sent (varvid jag uppfattar vårt »råka» så- 
som ett modusuttryckande hjälpverb). Den engelska satsen n:r 
3 däremot innebär något litet mera: om omständigheterna det så 
fogafde], att jag råkafde] komma för sent eller: om vi tänka 
oss den möjligheten, att jag kommer för sent. På samma sätt 
betyder If I were to go back to that school to-day, I should find 
many things changed: Om vi tänka oss, att jag en dag [i fram- 
tiden] fölle på den idén att...) Detta skulle således på tyska 
närmast heta — inbillar jag mig — Wenn ich ... wollte. Men 
varför skulle det icke lika gärna kunna heta Wenn ich ... wirde, 
när jag kan säga Ich werde dir helfen, Ich werde nach Berlin 
fahren, i en betydelse, som högst oväsentligt skiljer sig från Ich 
will dir helfen, Ich will nach B. fahren? ?) Jämför vad MALMSTEDT 
säger i denna tidskrift, dec. 1921, sid. 193: "Det är en härlig sak, 
att svenskan äger futurekvivalenten »kommer att»... I motsats 
härtill må man kalla / will-FHinf. ett modalt futurum ... I will+ 


1) Denna uppfattning av skillnaden mellan If I were to och If I should 
stämmer måhända icke alldeles med den gängse uppfattningen, men torde än- 
dock vara riktig. 

2?) I en sats som den följande synes mig 'wärde' långt lämpligare än 
wollte': Es wäre geradezu ein pädagogischer Missgriff, wenn der Unterricht des 
Deutschen mit den schwierigen Gesetzen äber ... begonnen werden wollte 
(BLATZ, Neuh. Schulgr., Vorrede). | 


128 MODERNA SPRÅK 


inf. uttrycker på en gång avsikt och futuritet; och den väsentliga, 
psykologiska skillnaden mellan / shall och I will är den, att det 
förra betyder, att saken redan är beslutad, det senare, att beslutet 
fattas i samma ögonblick satsen uttalas”. Då det nu t. ex. av 
REINIUS har påvisats, att 'wärde” förekommer i villkorsbisatser icke 
blott hos sydtyska förf. utan också hos goda nordtyska (jag har 
själv hört det i vårdat nordtyskt tal!), återstår väl — såsom ovan 
föreslagits — endast att i rättvisans namn godtaga detta kon- 
struktionssätt, men med det förbehåll att det får gälla som »im- 
perfektform>2» till ett modalt futurum (voluntativt futurum) och 
icke som en ersättning för wenn ich ... sollte. — Dock gives 
det ju även ett annat modalt futurum (putativt futurum): wir 
werden hoffentlich nicht zu spät [ge]lkommen [sein]; vilket ovan 
varit på tal. Jag inser alltså icke det orimliga i Wenn wir zu 
spät kommen wtirden (jfr PAUL, anf. st. sid. 153, som anser, att 
konditionalis direkt motsvarar putativt futurum!), men jag kan icke 
gå med på att detta skulle betyda precis detsamma som Wenn 
wir kommen sollten eller Wenn wir kämen, ty häri ligger icke 
(jfr vad som nyss sagts om motsv. eng. uttryck!) det förutsät- 
tande av den möjligheten, att det mycket väl kan komma 
att gå så och så, vilket jag utläser ur wenn wir zu spät kommen 
wiirden liksom ur det engelska if we were to miss the train.”") 
— Ytterligare ett modalt futurum i imperfektform ha vi i engelskans 
If that would suit you, vilket motsvaras av tyskt t. ex. Wenn es 
seiner Durchlaucht um elf Uhr passen wirde, vars vanlighet och 
klanderfrihet enligt REINIUS (s. 161) intygas av E. A. Meyer. Här 
är det ju emellertid icke fråga om någon hypotetisk satsfogning i 
vanlig bemärkelse, även om en huvudsats tillfogas. 


Exempel: Wenn Sie uns die Freude machen wärden... bei 
uns vorlieb zu nehmen (Reinius, 160); Und wäre es nicht höbsch, 
wenn wir zwei als Kameraden in der Anstalt zusammen arbeiten 
wiirden (Låftman, Borås' årsred., sid. XVID; Wenn du dich bei 
mir als Knecht verdingen wirdest, so wärde ich dir 40 Thaler 
Lohn geben (Sanders, 355); Wäre es nicht Hochverrat, wenn ich 
neben dir Geringere beschenken wiärde (Matthias $ 365); Sag 
ihnen, wir wäården davonziehen ... wenn sie die Eingeschlossenen 
ausliefern wirden (Maja, 125). — Så redan i äldre nyhögtyska: 
Wo aber jemand zu euch wärde sagen (Luther; Paul, sid. 271); 
Wan sie sich nicht noch diesen Abend bequemen ... wirden 
(Simplic.; Paul, 272); Wean du zu geschehenen Sachen das beste 


1) Även i sydtysk (österrikisk) dialekt kan 'sollen' användas i villkors- 
bisatsen: Wenn mein Bruder Sie fragen sollte: An wen hat...? so antworten 
Sie: Das ist ein Geheimnis (EBNER-ESCHENBACH: Gemperlein, sid. 37). — 
I indirekt tal förefaller 'wiörde' i detta fall föga lämpligt. Därför: .... falls er 
unvermählt und kinderlos bleiben sollte, was, fögte er hinzu, vermutlich ge- 
schehen diirfte (ib. 65). 


OM PUTATIVT OCH VOLUNTATIVT WURDE 129 


reden ... wirdest (Banise; Paul ib.). — Mit Vergnägen, wenn es 
etwas helfen wiärde (Curme, s. 237). 

Särskilt i koncessiva villkorssatser är 'wärde” föga ägnat att 
väcka förvåning: Und wenn er sieben mal des tages an dir stindigen 
w tlirde (Luther; Paul 271); Wenn ich auch die Schiffe hinter mir 
verbrennen wiirde (Reinius, 161); Aber wenn wir die Hochzeit 
auch verschieben wirden (Låftman, XVII); Auch wenn man die 
Affen dicht beieinander packen wirde (Strömberg, Ty. prosa, 10). 

Ej heller är 'wtärde” särdeles anmärkningsvärt i konditionala 
jämförelsesatser,!?) eftersom även där någonting av vilja eller för- 
utsatt möjlighet låter sig utläsa: Wie sie laufen, als ob sie aus 
Zucker wären ("present time”) und die schweren, frischen Regen- 
tropfen ... [sie] ... auflösen wärden ("future time”) (Curme, s. 
288); Dass es aussah, als wtrde er aufspringen und den Alten... 
an den Schultern packen (Cyprianus, 65); Es waren Klippen, so 
aufeinander gepackt, dass es den Anschein hatte, als wenn sie 
der erste Windstoss durcheinander werfen wäörde (Tieck; STARCK: 
Auswahl aus der älteren d. Romantik, s. 48); Ich tat, als wenn 
ich ohnmächtig werden wtirde (Buchholz, 99). — Jfr. även: Es 
sieht so aus, als ob doch ein schöner Tag werden wird 
(KRÖGER, Synt. der Engl. Spr. $ 1437).?) 


Däremot synes mig konstruktionen med "'wärde' föga att 
rekommendera i sådana fall som följande: Jeder hätte es dem 
andern ifibelgenommen, wenn er nicht so gesagt haben wirde 
(Gemperlein, 7); Wiärdest du ihn nur auch kennen (Curme, 
s. 231); Färst Alexander wärde mir besser gefallen, wenn er 
weniger ehrlich aussehen wilrde (Matthias, s. 385); Ohne dass 
er sich darob gewundert haben wirde (Curme, s. 236). Såsom 
blott och bart omskr. för konj. är endast 'sollte', icke 'wiärde' på 
sin plats (jfr t. ex. MATTHIAS, sid. 377: Wir können [konnten] 
es ja nicht lassen, dass wir nicht teden sollten [nicht redeten]; 
se även samma förf. sid. 381). Ovan anförda engelska sats If 
I should miss the train är alltså närmast att översätta med Wenn 
ich... sollte, alldeles som 'sollte” naturligtvis är det enda riktiga 
och möjliga i ett tredje fall, där engelskan nyttjar were to i 
villkorssals: If they were to be saved, something had to be done 
= Om vi ville, att de skulle räddas.... = Wenn sie gerettet 
werden sollten. Liksom i presens: Wir missen helfen, wenn er 
nicht ganz zu Grunde gehen soll (Buchholz, 86). — Jfr. emellertid 
även: Hier braucht es allerdings eine unverwästliche Lebenslust, 


1) Detta gäller emellertid icke en sådan sats (hos KELLER) som: Sie liessen 
sich gar nicht bei uns sehen, wie wenn sie das Elternhaus geflissentlich fliehen 
wiirden (CURME, s. 234), om man (med Curme) uppfattar fliehen wirden som 
omskrivning för 'flöhen'! 

2) I detta slags satser förekommer som bekant även vanlig imperf. ind.- 
form: Es war, als wenn er ein nahes munteres Bellen vernahm (TiECK: Stårck, 
sid. 64). Räknas av HOLMBOE (Falk, sid. 139) till nordtyska egenheter. 


130 MODERNA SPRÅK 


wenn der Mensch in diesem Schrecken nicht, gleich der Natur, 
in Träbsinn vertrauern und erstarren will (GÖRRES: Land und 
Leute in Oberbayern; Kökeritz, Ty. läsebok, s. 181). 


Fx ok 


sk 


Slutligen förtjänar det kanske erinras om det faktum, att 
både 'wollte' och 'sollte” ibland, såsom ju ock fordom var vanligt, 
innan "werden hunnit bli det slags hjälpverb det nu är (jfr bl. a. 
HEYSE-LYON: D. Gram. s. 342), kunna anträffas i betydelsen av 
[konditionalisbildande] 'wärde': Und wärd'st du heute Kaiserin, 
mich sollt's nicht kränken (OLDIN, M. Spr. febr. 1918, s. 21); 
Es sollte mich wundern, wenn ich der erste wäre...(H. Sperber); 
Es sollte mich freuen, wenn Sie... (STRÖMBERG: Affärspr:s 
gram. s. 141; "bättre: wirde”); Wenn er ausbleiben wärde, sollte 
es mir leid tun (ANDRESEN, s. 144); "Schade, dass es nicht mein 
Sohn ist”, sagte ich, "den wollte ich schon erziehen (Buchholz, 
92); Das Lachsfangen wollte ich ihm schon abgewöhnen (ib. 101). 
— Så även presens: Er soll noch wiederkommen (= he has never 
turned up; Curme, 333); Ich denke, das soll noch kommen 
(ib.); Es soll mir angenehm sein, ein Gegengebot von Ihnen 
zu erhalten (Strömberg, 139); Es will regnen (KRUGER, $ 1304). 
[Så ofta i lågtyskt folkspråk enl. FALK, s. 87.] Wart' nur bis..., 
dann wollen wir den Weg schon finden (Grimm, enl. CURME, 
334, "with the idea of confidence”; så även FALK [s. 87] om 
'sollen” efter hoffen)!). 

Särskilt sådana uttryck som man sollte glauben, man sollte 
meinen, man sollte sich fragen, ob... (BENNEWITZ-LINK s. 159) 
förefalla förmodligen en engelsman högst ologiska, eftersom han 
själv säger one would think. Utvecklingen går kanske därhän, 
att ordningen till slut blir snarast motsatsen till den i våra dagars 
skolgrammatikor föreskrivna! 

Jönköping mars 1922. Birger Palm. 


!) Ett annat slags 'sollen' synes mig föreligga i: Die Zeitungen melden, 
es solle ein neues Dampfschiff auf dem Bodensee gebaut werden (FRAUER, 
Neuh. Gram., 220), ehuru Frauer upptager detta citat bland andra exempel på 
"Futurum des Konjunktivs". — En liknande invändning kan göras mot KRÖGER'S 
uppfattning av 'sollen' i: Wie soll(tyen Sie... = Comment veux-tu qu'ils se 
souviennent de toi, varom han dock (Engl. Synt. sid. 443) säger: "Wie nahe 
sich sollen mit Zukunft berährt, zeigt auch:....”. — 'Sollen' i es soll[tje mich 
freuen o. d. kan naturligtvis även tänkas innebära någonting av löfte. 


TILL SKOLKOMMISSIONENS BETÄNKANDE 131 


TILL SKOLKOMMISSIONENS BETÄNKANDE. 


I Moderna Språk 1919, sidd. 153 ff. publicerade underteck- 
nad en uppsats med titeln Några reflexioner till den nya skol- 
reformen. Det gläder mig att i Skolkommissionens nu publi- 
cerade betänkande (i det följande förkortat SB.) finna några av 
de i min uppsats framförda fordringarna tillgodosedda. Natur- 
ligtvis är jag icke inbilsk nog att tro, att min framställning skulle 
ha åstadkommit detta. Sammanträffandet visar blott, att tiden var 
mogen för ifrågavarande reformer. Jag tänker härvid särskilt på 
tre av mina fordringar: 1) förläggandet av samtliga skriftliga 
arbeten till skolan; 2) det även av andra framförda önskemålet, 
att varje språklärare bör ha blott ett språk och 3) ökningen av 
antalet utrikes resestipendier för språklärare. Beträffande den 
första av dessa fordringar förordar kommissionen (SB. I s. 273) för 
realskolan, »att skrivningarna i största utsträckning förläggas till 
lärorummet»> och (sid. 329 f.) för gymnasiet, att skrivningarna 
»i största möjliga utsträckning förläggas till skolan». Den andra 
frågan behandlas SB I sid. 441, där kommissionen efter motive- 
ring framhåller såsom önskemål, »dels att undervisningsskyldighet 
i tre främmande levande språk icke bör förekomma, dels att lek- 
torat, då så kan ske med hänsyn till tjänstgöringsskyldigheten, 
må omfatta endast ett främmande levande språk». följande 
sida behandlas frågan om resestipendierna, varom kommissionen 
uttalar följande: »Slutligen bör här betonas det trängande behovet 
därav, att våra språklärare sättas i tillfälle att i vida större ut- 
sträckning än hittills idka språkstudier i utlandet? Stipendier böra 
inrättas såväl för studerande, som bereda sig till språklärarens 
kall och som givetvis, innan de börja sin lärarverksamhet, helst 
böra hava å ort och ställe inhämtat färdighet i det språk, vari de 
skola undervisa, som även, i större omfattning än vad för när- 
varande är fallet, för lärare. Dessa stipendier böra erhålla den 
storlek, att de möjliggöra relativt lång vistelse i utlandet, och de 
böra vara så talrika, att de medgiva jämförelsevis ofta återkom- 
mande resor. Efter detta skolkommissionens uttalande är det 
att hoppas, att vi i en ej alltför avlägsen framtid i ecklesiastik- 
departementets anslagskrav få återse de anslag till resestipendier, 
som (väl på grund av de tryckta tiderna) ej upptagits i anslags- 
äskandena för detta års riksdag. 

Vad för övrigt angår kommitténs betänkande, kan jag ej dela 
den pessimistiska och avvisande syn på densamma, som fram- 
kommit i åtskilliga publikationer. Det är enligt min mening ett 
synnerligen samvetsgrant och gediget arbete, som kommissionen 
här utfört. Naturligtvis kan om riktigheten eller oriktigheten av 
mångt och mycket av det nya blott tiden och erfarenheten ge be- 
sked. -Det får sålunda bli dessa båda faktorer, som få avgöra, om 
de sju åren verkligen skola räcka till för att ge en ordentlig språk- 


132 MODERNA SPRÅK 


kunskap. I Danmark har det, som jag med citat visade i min 
förra uppsats, ej gjort det. 

Om man alltså för en del saker får se tiden an, kan jag ej 
annat än med skärpa vända mig mot en sida av det nya försla- 
get: Studietidens ökning från tolv till tretton år. Visserligen 
har kommissionen gjort ett försök att påvisa, att ökningen i själva 
verket ej skulle bliva ett helt år beträffande genomsnittsåldern 
för de blivande studenterna, men vad den i denna fråga utför 
ådagalägger blott sanningen av den gamla satsen, att man 
med statistik kan påvisa nästan vad som helst. Det är vis- 
serligen sant (SB I, 60), att genomsnittsåldern för från de nu- 
varande allmänna läroverken utexaminerade studenter är 19,sr 
år och att motsvarande siffra för den nya skolan skulle komma 
att utgöra omkring 19 2?/« år. Men dessa siffror äro icke kom- 
mensurabla. Den förra är nämligen genomsnittssiffran för såväl 
begåvade som medelmåttiga och undermåliga studenters levnads- 
ålder, under det att den senare representerar motsvarande siffra 
för sådana studenter, vilkas begåvning prövats dels vid inträdet 
i den nya första klassen, dels vid uppflyttning till den nya första 
ringen. Säkerligen kommer man sanningen närmare, om man 
säger, att siffran 19 ?/+ år innebär en höjning av minst ett år för 
i begåvningshänseende kommensurabla lärjungar. Beträffande 
kommissionens jämförelsesiffror för nuvarande och blivande real- 
examinander gäller detsamma mutatis mutandis. Det är också i 
riktig känsla av dessa förhållanden, som disponent Swartling i sin 
reservation uttalat, att >»en reform, som medför ett sådant resultat, 
ej kan sägas vara en reform i rätt riktning». Jag tror, att de 
flesta, som utan förutfattad mening se på saken, skola dela denna 
åsikt. Det innebär enligt min uppfattning en misshushållning 
med andliga värden, som ovillkorligen måste hämna sig. Finnes 
det då intet medel att med bibehållande av folkskolan-botienskole- 
principen, vars riktighet och rättvisa även jag är övertygad om, 
råda bot på detta missförhållande? Såvitt jag kan se, äro blott 
tre möjligheter förhanden: antingen låta den nya realskolan bli 
treårig (i stället för fyraårig) eller låta (som disponent Swartling 
föreslår) »folkskolan så organiseras, att kursen för inträde i real- 
skolans första klass normalt inhämtas på 5 år i stället för nu på 
6 års», eller låta folkskolans femte klass vara avgångsklassen till 
den högre skolan. 

Taga vi nu dessa möjligheter i skärskådande, torde den första 
ej minst för språkens vidkommande vara utesluten. Jag har redan 
i min förut omnämnda uppsats (sid. 156) med exempel från den 
danska skolan visat, hurusom det är omöjligt att i allmänhet vinna 
tillräcklig språkkunskap på mindre än sju år, ja i Danmark har, som 
jag påpekade, röster höjts och på sina ställen åtgärder vidtagits 
för en förlängning av språkstudierna. Det är väl antagligen ej 
minst med hänsyn till språken, som kommissionen ej velat för- 
orda den under övervägande tagna möjligheten att göra lyceerna 


TILL SKOLKOMMISSIONENS BETÄNKANDE 133 


sexåriga (SB I, sid. 370). Vad beträffar den andra (av dispo- 
nent Swartling förordade) möjligheten att inhämta kursen för in- 
träde i realskolans första klass på 5 år i stället för på 6, så torde den 
väl ej heller vara realiserbar, försåvida därmed avses att på fem år 
sammantränga, vad som nu inläres på sex. Den skulle medföra en 
alltför stark pressning av sådana folkskolebarn, som i begåvnings- 
eller andra hänseenden ej äro lämpade för den högre skolan. Vi 
skulle i så fall blott få igen det av kommissionen så hårt angripna 
trycket från den högre skolan på den lägre. Återstår sålunda 
blott mitt tredje alternativ, som jag ej kan annat än varmt för- 
orda. Visserligen skulle man häremot kunna göra den invänd- 
ningen, att detta steg delvis innebure ett frånträdande av principen 
folkskolan-bottenskola och följaktligen även i viss mån ett 
bibehållande av parallellklass-systemet. Man skulle ävenledes 
kunna invända emot detsamma, att folkskolans sjätte klass skulle 
bliva ett slags utskotts- eller pariaklass, sedan den blivit berövad 
sina mest begåvade element. Allt detta vore riktigt — och dock 
torde detta dels uppvägas av tidsvinsten för begåvningarna, dels 
i viss mån rättfärdigas av följande omständigheter. För det första 
torde det vara bekant, att en stor del av de barr, som säkerligen 
även för framtiden komma att utgöra huvudparten av läroverkens 
lärjungar, d. v. s. stadsbarnen, icke åtnjuta undervisning i den 
sexklassiga utan i den sSsjuklassiga A-skolan, och denna är åt- 
minstone i vissa städer obligatorisk (så är förhållandet t. ex. i 
Malmö). För dessa skolor kommer alltså att även vid genom- 
förandet av skolkommissionens förslag parallellklass-systemet att 
förefinnas och följaktligen även risken för den sjunde klassens 
betraktande som en utskottsklass. Det är inom parentes sagt 
iögonfallande, att man, såvitt jag kunnat konstatera, ingenstädes 
i kommissionens betänkande finner förefintligheten av denna 
sjunde klass omnämnd. För det andra har professor Hammer i 
sitt nyutkomna arbete Enhetsskolan (sid. 73) efter den bekante 
pedagogen Kerschensteiner påpekat, att det hos gossar vid 11-års- 
åldern inträder en differentiering av de mera spekulativt och av de 
mera praktiskt lagda begåvningarna, och denna differentiering skulle 
följaktligen sammanfalla med tidpunkten för folkskolans femte 
klass, så att »de rent intellektuellt predisponerade» redan då kunde 
klart särskiljas. För det tredje har det av Stockholms folkskole- 
inspektör, d:r Nordlund, framhållits, att den nya reformen i den 
av kommissionen påtänkta utsträckningen skulle förrycka arbetet 
i folkskolan och i denna medföra ett nervöst pluggsystem. Jag 
undrar, om det under sådana omständigheter ej vore rent av en 
vinst för folkskolan, om den åtminstone under det sista året i den 
sexklassiga och de två sista åren i den sjuklassiga skolan kunde 
i lugn och ro arbeta på utvecklingen av den barnskara, som ändå 
kommer att utgöra skolans huvudmassa. Alla dessa överväganden 
måste enligt min åsikt komma även varma anhängare av folksko- 
lan-bottenskoleprincipen att hylla den här företrädda meningen av 


134 MODERNA SPRÅK 


folkskolans fem klasser såsom grundval för läroverket, i all syn- 
nerhet som därigenom ernåddes den för begåvningarna så stora 
tidsvinsten av ett år i jämförelse med kommissionens förslag. 
Självfallet skulle icke något hinder möta för intagning även av 
elever, som genomgått folkskolans sjätte kiass, varigenom senare 
utvecklade eller långsammare arbetande elevers rätt kunde till- 
godoses. Till jämförelse må här till slut nämnas, att i Danmark 
bottenskolan just är femårig, i Tyskland t. o. m. blott fyraårig. 

Jag kan ej underlåta att även i ett annat avseende vända mig 
mot kommitténs betänkande, dock mindre i kritiskt än i komplette- 
rande hänseende. Kommissionen framhåller (SB I, sid. 68) vikten 
av »kraftiga åtgärder för utnyttjande av varje samhällsindivid på 
den plats, vartill hans begåvning och egenskaper i övrigt göra 
honom mest skickad». Principen om »begåvningarnas tillvarata- 
gande» torde väl också allmänt vara erkänd som riktig, även om 
det därjämte från flera håll med rätta framhållits, att man ej bör 
förglömma, att karaktärsfasthet och energi äro faktorer, som äro 
minst lika viktiga och som vid den eventuella gallringen böra få 
komma till sin rätt vid sidan av den rent spekulativa begåvningen. 
Härifrån vill jag i detta sammanhang bortse och hålla mig uteslu- 
tande till »begåvningarnas tillvaratagande». Kommissionen menar 
(SB I, sid. 69), att den nuvarande skolorganisationen leder till >en 
sortering av lärjungematerialet efter målsmännens ställning och 
yttre omständigheter», och detta äger väl sammanhang med det 
(sid. 64 omnämnda) förhållandet, att av landsbygdsbarn endast 
1,29/0, av stadsbarn däremot 13,z9/o undervisas i läroverk och där- 
med jämförliga läroanstalter. Nu uppställer sig för mig den frå- 
gan: skulle dessa förhållanden i någon nämnvärd grad ändras 
genom införande av den nya ordningen? Skulle inte tillvarata- 
gandet av landsbygdens begåvningar fortfarande bero av en så 
växlande och oviss faktor som vederbörande målsmans ekonomiska 
ställning? Om svaren på dessa frågor kan väl icke meningsskiljak- 
tighet råda, så länge icke det allmänna vidtagit åtgärder för ett peku- 
niärt understödjande av sådana landsbygdsbarn, vilkas begåvning 
tydligt hänvisar dem till en högre bildning, men vilkas ekonomiska 
förhållanden hindra dem från att även efter bottenskolans införande 
kunna få denna sin begåvning tillvaratagen. Man torde näppe- 
ligen ha rätt att för den planerade skolformen med nämnvärt 
större berättigande än vad fallet är med den nuvarande göra an- 
språk på något prerogativ beträffande begåvningarnas tillvarata- 
gande, sålänge icke åtgärder föreslagits eller vidtagits i syfte att 
råda bot på här påpekade förhållande, Det kan enligt min me- 
ning ej annat än betraktas som en brist i kommissionens utlå- 
tande, att den ej upptagit denna fråga till behandling. Skall den 
lösas på något sätt, kan det ej ske annat än genom inrättandet 
av skolhem, där bevisligen begåvade landsbygdsbarn, vilkas eko- 
nomiska ställning omöjliggör eget bekostande av utbildningen, 
med statens understöd sättas i tillfälle härtill. Jag är ingalunda 


TILL SKOLKOMMISSIONENS BETÄNKANDE 135 


blind för de svårigheter, som ett urval härvid skulle töra med sig, 
men skall man verkligen med anspråk på allmängiltighet kunna 
tala om ett >»begåvningarnas tillvaratagande», synes mig detta vara 
enda utvägen. 

Om jag nu går att ytterligare omnämna ett par punkter i 
betänkandet, sker detta under det uttryckliga omnämnandet, att 
mitt studium av kommissionens utlåtande måst bliva ganska sum- 
mariskt, för att mitt inlägg skulle kunna inom rimlig tid publiceras 
i vår tidskrift. Det är därför icke alldeles uteslutet, att saker, 
som äga sammanhang med här upptagna punkter, förbisetts av mig. 

Jag nämner då i första hand den lokala styrelsen. Jag medger 
gärna, att omläggningen av vederbörande orters ekonomiska för- 
pliktelser gentemot läroverken kan berättiga, att »ett visst med- 
inflytande tillerkännes medborgarna inom orten» (SB I, s. 181). 
Men det är härvid att befara, att de angående läroverkets interna 
förhållanden mest kompetenta, nämligen lärarna, komma att i be- 
tänklig grad undanskjutas från frågornas behandling, detta trots 
kommissionens uttalande, att styrelsens arbete bör »försiggå under 
lämpligt avpassad samverkan med kollegiet>. Exemplen från de 
tekniska läroverken äro ej alltid efterföljansvärda. Skulle emeller- 
tid en dylik styrelse trots allt komma till stånd, synes det mig 
önskvärt, att det tillåtes lärarkåren vid varje skola att inom sig 
och ej blott (såsom kommissionen föreslagit) genom vederbörande 
kommunalrepresentation utse vissa ombud, som äga säte och 
stämma inom styrelsen. Under alla omständigheter synes den 
föreslagna rättigheten att uttala sig vid utfärdande av tjänstgö- 
ringsbetyg åt lärarna under inga omständigheter böra få ingå i 
styrelsens åligganden. Denna rättighet och skyldighet bör åligga 
rektor allena. 

Frågan om vilket språk som bör väljas till begynnelsespråk 
har som bekant de sista åren varit föremål för diskussion ävensom 
för praktiska försök vid åtskilliga läroverk. Kommissionen bygger 
sitt förslag om engelskan som begynnelsespråk på dels peda- 
gogiska, dels praktiska skäl. Beträffande de förra stöder den sig 
på utlåtanden över de nu nämnda försöken med engelska som 
'grundspråk', som gjorts med den nuvarande organisationen 
och lägger därvid föga vikt vid det faktum, att resultatet av 
dessa försök ej enhälligt lovordats. Vidare skall engelskan ha 
visat sig »lämpligare och bättre anpassad för de unga lärjung- 
arnas förståndsmognad och förmåga av språkligt tillägnande»>, 
samtidigt med att undervisningen i tvska skall ha kunnat leda 
till tillfredsställande resultat, fastän den påbörjats på ett senare 
stadium. För den praktiska synpunkten åberopas, att engelskan 
är det språk, som fått den lokalt största utbredningen, och att 
det följaktligen för de flesta realskolabiturienter är av större vikt 
att äga färdighet i engelska än i tyska. Gentemot de pedagogiska 
skälen torde det emellertid med fog kunna anmärkas, att även om 
det vore motiverat att nu börja med den för de nioåriga förstaklas- 


136 MODERNA SPRÅK 


sisterna i början lättare och följaktligen snabbare resultatgivande 
engelskan, detta ej nödvändigtvis behöver vara det bästa för den 
nya med de något äldre och följaktligen även mera förstånds- 
mogna lärjungarna, som dessutom få förutsättas ha fått en star- 
kare grammatisk träning i sitt modersmål. Vad den praktiska 


synpunkten beträffar; ha herrar Swartling och Aström i sin reser- 
vation framhållit, att den omständigheten, att engelskan är domi- 
nerande i den internationella samfärdseln, icke med nödvändighet 
måste leda till den slutsatsen, »att det för varje folk är av större 
nytta att inhämta kunskaper i engelska än t. ex. i tyska». De 
framhålla såsom obestridligt, att vårt folk haft »livligare både and- 
ligt och materiellt kulturella förbindelser> med tyskarna än något 
annat av de stora kulturfolken, och uttrycka sina tvivelsmål, att 
framtiden kommer att medföra någon förskjutning härutinnan. 
Deras resonnemang är enligt mitt förmenande alldeles riktigt, och 
jag ställer mig fullt på deras sida, när de föreslå bibehållande av 
den nuvarande språkföljden som det bästa för den nya skolan och 
dess från början mera till åren komna elever. : 

Om det alltså redan för realskolans elever måste framstå som 
viktigare att äga praktiska insikter i tyska än i engelska, blir detta 
enligt min åsikt ännu viktigare för gymnasiets elever. Jag för- 
mår icke ställa mig på kommissionens ståndpunkt, när den 
(SB I, 255) förklarar frågan om begynnelsespråk olöslig, försåvida 
det yrkas, att därtill skall väljas »det språk, som representerar 
den högsta eller åtminstone för oss viktigaste kulturen>. Av- 
görandet om vilken kultur som är den högsta är omöjligt, men 
när det gäller att ta ställning till vilken som är den för oss vikti- 
gaste, kan det för mig icke råda något tvivel om att det är 
tyskan. Därför kan jag ej annat än plädera för en så stark ställ- 
ning som möjligt för tyskan på högstadiet, där det just gäller 
att införa eleverna i de resp. ländernas kultur. 

Jag skulle även vilja göra ett inlägg i en annan fråga om 
tyskan. Enligt kommissionens förslag skola de lärjungar, som i 
fjärde klassen läsa latin 5 å 6 t. i veckan (timantalet skall växla 
efter lärjungeantalet i skolan), befrias från undervisningen i bl. a. 
tyska 2 t. Därom är intet att säga för sådana elever, som läsa 
latin 6 t., då ju tyska fått en stark ställning på latingymnasiet, men 
däremot finner jag intet skäl föreligga att låta de lärjungar, som 
blott ha 5 timmar latin, få 1 timme kortare undervisningstid i 
veckan än andra lärjungar i samma klass. Varför icke låta dem 
få deltaga i tyskundervisningen denna timme? 

Till sist ytterligare en fråga. Vore det icke skäl att låta det 
nyspråkliga gymnasiet verkligen göra fullt skäl för sitt namn genom 
att låta även det första språket fortsätta upp i högsta klassen? 
Med 2 timmars undervisning däri i veckan (varav 1 1. tages från 
teckning) skulle linjen ifråga icke få flera veckotimmar än reallinjen. 


N. Otto Heinertz. 
Malmö 1922, Röhr's Boktryckeri. 


MODERNA SPRÅK 


SVENSK TIDSKRIFT FÖR UNDERVISNING I DE TRE HUVUDSPRÅKEN 
TYSKA, ENGELSKA, FRANSKA 


UTGIVEN AV 


HERMAN SÖDERBERGH ocH N. OTTO HEINERTZ. 


ÅRG. XVI. 8 « MALMÖ > Sept. 1922 


LE CID. 


Le Cid börjar med en glad förväntan, som plötsligt vändes 
i den djupaste bestörtning. Rodrigues och Chiménes familjer, 
Kastiliens förnämsta näst konungahuset, leva i endräkt och 
under ömsesidig uppskattning av varandras förtjänster. Naturen 
själv tycks ha sörjt för att förhindra varje slags rivalitet dem 
emellan, i det att Don Diegue, den unge mannens fader, står 
vid slutet av sin ärorika bana, då den unga flickans fader, Don 
Gomés, ännu alltjämt står i obruten mandom. Rodrigues ojäm- 
förlighet i allt, vad som ger ridderlig ungdom glans och värde, 
kommer Don Gomes” vilja i avseende på dotterns giftermål att 
sammanfalla med dennas innersta önskningar, och Don Dieégue är 
å sin sida beredd att för sonens räkning anhålla om Chiméne. 
Så ler lyckan mot de båda älskande. Men "un moment donne 
au sort des visages divers” (I: 1). 

För att förbereda på lyckans snara växling begagnar sig 
Corneille, låt vara i mycket mildrad form, av ett teatertekniskt knep, 
lika gammalt som de första försöken till att skapa en teater utanför 
den medeltida traditionen och påträffbart ända in i 1800-talets teater: 
den olycksbådande drömmen. Hos Corneille är det blott en aning, 
som ett ögonblick fördystrar Chimenes sinne. Men jag vet icke, om 
Herodots gamla världsuppfattning om gudarnes avund och den där. 
med sammanhängande tanken, att människan på lyckans höjdpunkt 
kan frukta en olycka, utan vidare motivering är tillräckligt allmän- 
mänsklig för att icke komma Chiménes oro att framstå mindre som 
en under givna omständigheter naturlig själsyttring än som ett med- 
givande åt en teatertradition. Sådant förråder valhänthet hos för- 
fattaren i uppbyggandet av den yttre handlingen, vilken förövrigt 
1 fortsättningen genom otillfredsställande förbindelser mellan sce- 
nerna och genom en del osannolikheter, framkallade av hänsyn till 
andra nedärvda konstgrepp, sådana som de tre enheterna och den 


138 MODERNA SPRÅK 


antika kören, mer än bestyrker den kamp, Corneilles starka geni 
.utstått vid stoffets anpassning.!) 

Vad som frambesvärjer olyckan är Don Gomes” karakter. Redan 
första scenen ger oss en bild av honom. Han tål icke ens skuggan 
av ett tvång på sin vilja. För att icke driva fadern åt oönskat 
håll har dottern icke vågat tillstå det företräde, hon i sina känslor 
ger åt Don Rodrigue framför Don Sanche, vilka båda bemöda sig 
att vinna henne. Han tåi icke ens tanken, att någon skulle befinnas 
värdigare till den höga utmärkelsen att bli infantens guvernör än 
han, som var dag lägger nya bragder till de redan utförda. När 
kungen lägger sin sons uppfostran i handen på den åldrade Don 
Diegue som lön för ett helt livs troget, ärofullt tjänande, draga 
sig moln tillsamman på de ungas klara kärlekshimmel för att 
snart helt övertäcka den. Då de båda ädlingarne lämna råds- 
salen, där beslutet om guvernörsskapet nyss fattats, råka de i 
tvist med anledning av denna frågas utgång, och i stället för att 
bevittna ett par fäders samfällda lycka över ett så värdigt förbund 
som Chiménes med Rodrigue, bevittna vi den förbigångne fadern 
tilldela den lyckligare en dödlig skymf. 

Den maktlöse Don Diegue överlämnar hämnden åt sonen, 
— därmed slutar första akten och andra börjar, — den övermo- 
dige Don Gomés vägrar att lyda konungens befallning att gott- 
göra. Gomés och Rodrigue mötas och utmaningen följer. Kungen 
får underrättelse först om Don Gomes” trots och strax efter om 
hans död. Knappt har budet nått honom om tvekampen, förrän 
Chiméene och Don Diegue brådskande komma inför tronen, hon 
för att kräva straff på sin fars baneman, han för att förklara 
sig som upphovet till sonens dåd och redo att lida därför, om 
konungen skulle anse det tillbörligt att straffa. Men Rodrigue 
själv har efter Don Gomés” död skyndat till Chiménes bostad. — 
Tredje akten börjar. 

Man motser detta möte mellan de båda älskande med stor 


1) Se Corneilles >»Examen du Cid>. I skolorna borde läsningen av Corneilles 
klara undersökning aldrig försummas, sedan tragedien genomgåtts. — Alla sce- 
nerna med infantinnan strykas regelbundet vid uppförandet av Le Cid. Jag har 
icke tagit någon hänsyn till dem, De skola ge åskådaren förnimmelse av den 
i varje fall nödvändiga tidrymd för vissa av de partier av handlingen, som ej 
utspelas inför åskådarens ögon. Med huvudhandlingen står infantinnan i intet 
annat samband än att hennes roll erbjuder i en mer tillspetsad och renodlad 
form en variation av den själsstrid, som genomgår dramat i dess helhet. In- 
fantinnan är emellertid ingen abstraktion. Om hennes själsläggning verkar något 
främmande på oss, verkade den icke så på Corneilles dåtida publik. Under 
påverkan av kärleken till Don Rodrigue tager sig det förhärskande draget i in- 
fantinnans karakter, hennes lidelsefulla ambition att i fall av giftermål icke nöja 
sig med mindre än en konungakrona, uttryck, vilkas sublimaste grader väl icke 
återfinnas i de >Mémoires>, där M!le de Montpensier, dotter till Gaston d'Orléans, 
nedlagt några självbekännelser. Men i övrigt är det intet som hindrar, att La 
grande Mademoiselle, denna chevalereska amazon från förfrondens tid, i stort 
som smått kunde vara urbilden till infantinnan i Le Cid. Detta visar det nära 
sambandet mellan Corneille och hans tid. Därom blir tillfälle att ytterligare tala 
i det följande. 


LE CID 132 


spänning. Vad ha de båda att säga varandra nu? Corneille 
stegrar skickligt effekten genom att låta Rodrigue anlända till 
Chiméenes bostad, innan hon själv hunnit återvända från hovet, 
där hon anklagat Rodrigue, och låta denne, gömd bakom en pelare, 
åhöra, både hur Don Sanche, rivalen, erbjuder sig att hämnas 
Chiménes far, och hur den unga flickan själv inför sin förtrogna 
ger luft åt de stridiga känslorna i sitt hjärta. Då den olycklige unge 
mannen springer fram från sitt gömställe och plötsligt står öga 
mot öga med Chiméne, griper situationen oemotståndligt åskådarne 
(HI: 4).!) Corneille sparar heller icke på orden. Han har senare 
trott sig behöva rättfärdiga sig, därför att han icke förblivit stående 
vid naturens eget ack och o i dylika lägen. Häri ligger för 
Corneilles del något mer än blotta iakttagandet av den sats, att 
en konstnär, som ej förmår överträffa naturen, alltid är dömd till 
att stanna vid en verkan långt underlägsen naturens. Naturen 
kan överträffas på Shakespeares vis, genom att avslöja det sam- 
band, den gömmer, med livets urflöden; det blir en interpreterad 
natur: To him the Mighty Mother did unveil Her awful face.”?) 
Corneilles geni var som Michel-Angelos inriktat på en stegrad natur. 
Samtidigt låg hans inbillningsgåva åt det ädla, högstämda, heroiska 
och var parad med en makalös skicklighet att förnya ett tema, 
som redan genomarbetats på mångfaldigt sätt. Allt detta förlänar 
så många av Corneilles scener en glans som av konstrikt slipade 
ädelstenar. Under hans penna blir människohjärtat någonting rikt 
och ovanligt. Så redan i den scen av första akten, som slutar med 
Örfilen; vidare i samma akts sjätte scen, där den förorättade fadern 
överlämnar åt sonen att hämnas skymfen. Anslaget är det sedan 
bevingade ordet: Rodrigue, as-tu du ceur? och under dialogens 
fortgång fälles det andra sublima: Meurs, ou tue. Kanske likväl 
klimaxen, som dialogen styr hän emot, är ett grand alltför litterär. 
Båda dessa överträffas av andra aktens andra scen, utmaningen 
mellan Don Gomés och Don Rodrigue: den är som en dikt för 
sig, utstrålar samma stegrade liv som Michel-Angelos skapelser, 
samma eviga fläkt av hänförelse uppbär den. Inför oss står 
icke blott en behjärtad ung man, som drivits in i ett förtvivlat 
läge: modet och äran själva tala genom hans mun. Omständig- 
heterna träda i bakgrunden, människohjärtat och känslolivet i sin 
universella form fängsla vår uppmärksamhet, — det är typisk 
fransk 1600-talsanda med dess från antiken stammande oper- 
sonlighet i denna scen. För att taga med alla de glansfulla 
uppträdena, som föregå det, från vilket vi göra denna återblick, 
hur förstår icke Corneille att stegra den i och för sig enkla 


1) Jai remarqué aux premidres représentations qu'alors que ce malheureux 
amant se présentait devant elle, il s'€levait un certain frémissement dans 
I'assemblée, qui marquait une curiosité merveilleuse, et une redoublement 
d'attention pour ce qu'ils avaient å se dire dans un état si pitoyable. (Corneille: 
Examen du Cid). 

2?) Gray: Ode on the Progress of Poesy. 


140 MODERNA SPRÅK 


handlingen i andra aktens slutscen med Chimene och Don 
Diegue inför tronen genom bådas samtidiga ankomst. De för- 
löpningar mot den goda smaken, som där vanpryda Chiméenes 
tal, måste tillskrivas preciösernas inflytande, vilket den i sina vanor 
så borgerlige Corneille desto mindre har kunnat undandraga sig, 
som hans egen lösen, »starkare än naturen», av honom, en skald 
utan mönster att skola sin smak, i skapandets iver lätt kunde 
förväxlas med preciösernas fältrop, »finare än naturen>. 

Nu stå alltså de båda älskande öga mot öga med varandra, 
omedelbart efter att den unga flickans fader funnit sin död för 
den unge mannens hand. Jag sade, att Corneille icke sparar på 
orden och har betraktat detta förhållande ur ex synpunkt. Ännu 
ett par synpunkter fordra här beaktande. I de tvås samtal möter 
man en harang av Rodrigue på ej mindre än 36 alexandriner och 
Chiméne svarar med en annan på 28. Denna längd på tal och 
svar, som utgör ett iögonfallande yttre drag av Corneilles teater, 
är först och främst ett tidsdrag, preciöserna älskade långa tal 
på teatern. För det andra drevs Corneille oemotståndligt mot 
en så stor utförlighet genom sitt framför allt viljebetonade geni. 
Corneille är den starka viljans skald; däri förråder han sin nor- 
diska härstamning. Viljan är oratorisk, vill övertala, då den icke 
handlar, vill till och med förmå den, som den förföljer, att inse 
det berättigade i hans undergång.!) Så långt komma också Chiméne 
och Rodrigue ömsesidigt med varandra i den ifrågavarande scenen. 
Då smyger sig på dem båda en känsla av att deras kärlek är 
ödesmärkt. Smärtan förenar dem för ett kort ögonblick, under 
vilket tragedien når sin höjdpunkt: den kärlekens växelsång, som 
avslutar scenen. Mer gripande är den än kärleksduetterna i Romeo 
och Julia, ty dessa äro blott ljuva; kärleksduetten i Le Cid är 
bitter-bitter-ljuv. 

Det har börjat kvällas på denna händelserika dag, Då 
Rodrigue förkrossad lämnar Chiméne, möter honom hans far, som 
icke sett honom efter den segerrika tvekampen med Don Gomes. 
Fadern är idel stolthet över sonen, denne söker tysta ned hans 
något bullersamma glädje genom hänvisning till vad hämnden 
kostat honom, sonen. Den hade kostat honom förlusten av 
Chiméne. Då ber Don Dieégue sin son slå den sorgen ur hågen, 
såsom i ett motsvarande läge Björn i Tegnérs Frithiofs Saga ber 
Frithiof. Björns ord, som äro i allas minne, lyda påfallande lika 
Don Dieégues. Denne säger: 

Mais d'un cceur magnanime éloigne ces faiblesses; 

Nous n'avons qwun honneur, il est tant de maitresses! 

L'amour mest qwun plaisir, Phonneur est un devoir. 


Don Rodrigue tillbakavisar ej utan förtrytelse faderns oriktiga 
uppfattning om allvaret i hans känslor för Chiméne. Då har 


2) I den moderna litteraturen torde icke finnas något mer slående exempel 
härpå än Hebbels brev till Elise Lensing. 


LE CID 141 


Don Dieégue ännu ett medel, och ett verksammare, att rycka sonen ur 
den förtvivlade sinnesstämningen: morerna hota Sevilja, konungen 
har redan talat om möjligheten av ett anfall, denna natt förestår det, 
menar Don Diégue, Rodrigue skall samla en skara omkring sig och 
i dess spets överrumpla de landstigande fienderna, som tro sig 
oväntade. Därmed slutar tredje akten. 

Då den fjärde akten börjar, har underrättelsen nått Chiméne 
om Don Rodrigues lysande bragder under natten i kampen mot 
morerna. Hon hör av sin förtrogna, att den älskade är landets 
räddare, och att hans namn är på allas läppar. En fråga, om 
hjälten kommit osårad ur striden, undslipper henne Det är som 
för att gottgöra, att ängslan för hans väl ovillkorligen gripit henne, 
då den förtrogna säger sig vara okunnig om Don Rodrigues till- 
stånd, som hon med en energisk viljeakt bjuder sin kärlek tystnad 
och fyller sin själ med det oförsonliga hat, som den heliga sak, 
hon förfäktar, kräver av henne. I detta sinnestillstånd skyndar 
hon till konungen. Föregående dags eftermiddag — tragediens 
handling tänkes förlöpa under tiden från ena dagens middag till 
middag den följande dagen!) — hade hon varit hos kungen i samma 
ärende, som nu driver henne till hovet, och fått löfte, att hennes 
sak skulle undersökas på det noggrannaste. Varför då en ny 
hänvändelse redan följande morgon? Corneille har själv tadlat 
denna otålighet: om fem, sex dagar förflutit utan någon åtgärd 
mot Don Rodrigue från kungens sida, hade Chiménes nya upp- 
trädande som anklagare haft fog för sig, menar Corneille och 
urskuldar sig med att regeln om de 24 timmarne ej tillät honom 
något annat tillvägagångssätt, än det valda. Föreligger här verk- 
ligen en onaturlighet i handlingens gång, så är den åtminstone 
föga märkbar. Omkastningen i de båda huvudpersonernas ställning 
är så stor, att Chiméne med rätta känner de yttre betingelserna för 
att se sin hämnd förverkligad allvarligt hotade. Rodrigue skyddas 
av sin nya ställning. Från att blott ha varit en lovande yngling, 
vars raskhet och lycka i utplånandet av faderns oförrätt ej kunnat 
Överskyla den förlust, han vållat det allmänna genom att döda den 
man, vars segervana svärd skänkte landet yttre säkerhet, har han 
själv blivit sitt lands säkra stöd; och Chiméne, vars självförnekande 
trohet mot den döde fadern dittills följts av allmänt gillande, anar 
redan, vad hon senare (V: 7) klart uttrycker i dessa ord till 
konungen: 


Si Rodrigue å V'État devient si nécessaire, 
De ce quwil fait pour vous dois-je åtre le salaire — 


!) Seulement, pourquoi prendrions-nous Corneille au mot? Nous n'aurons 
qu'å supprimer la limitation importune, pour voir toutes les beautés de Y'ceuvre 
s'€panouir å l'aise. Alors nous ne dirons plus que I'action se passe en un jour, 
mais nous dirons pas davantage qu'elle se passe en une annéc. Nous perdrons 
tout vain souci des jours et des heures. Occupés å contempler des åmes humaines, 
nous les placerons d'instinct et nous nous placerons avec elles hors du temps. 

(Eugåne Rigal: De Jodelte å Moliere). 


142 | MODERNA SPRÅK 


Därför är det, som hon hastar till slottet. Om Chiméne ännu 
blott anar konflikten mellan hennes enskilda intresse och statsin- 
tresset, så har Corneille sörjt för visshet därom hos sina åskådare 
genom att låta den stora scenen med Chiméne följa omedelbart efter 
Rodrigues skildring av nattens bragder. Även Don Rodrigue hade 
satt det egna intresset framför det allmänna genom sin raska 
hämnd på landets nödvändigaste man. Därför har han alltsedan 
tvekampen med Don Gomes skytt konungens närhet. När han 
nu på kungens befallning infunnit sig på slottet för att inför rikets 
stormän skildra nattens strider (IV: 3), står han bland dem som all- 
mänvälets representant. Han har ännu icke slutat tala — Corneilles 
samtida stodo under inflytande av den spanska storhetstidens 
ridderliga och krigiska ideal, och av sin egen litteratur begärde 
de framför allt ett epos, som de ansågo vara den högsta konst- 
arten: med vilken hänförelse ha de icke lyssnat till dessa sjuttiotre 
alexandriner om en hjältebragd, Seviljas räddande undan en 
fientlig överrumpling, som var ämnad att verkställas i skydd av 
den stjärnupplysta natten men omintetgjordes av en skara tappras 
väl ledda motåtgärder, gynnade av samma stjärnbeströdda natt; 
om en stad, sovande vid bruset av det inströmmande tidvattnet, 
som bär mot dess hamn trettio fartyg försänkta i en spöklik 
tystnad; om människor, som stå samlade och ordnade för plundring, 
och andra samlande sig och ordnande sig i föresatsen att komma 
fiendernas list på skam; sedan efter tyst förbidan å båda sidor, 
från stranden det käcka angreppet, från vattnet villervallan, som 
de tappra anförarne snart bli herrar över; nu härskrin och en 
strid ... 


O combien d'actions, combien d'exploits célébres 

Sont demeurés sans gloire au milieu des ténéebres, 

Oi chacun, seul témoin des grands coups qu'il donnait, 
Ne pouvait discerner oiä le sort inclinait! 


Don Rodrigue har slutat skildringen av striden men ännu icke 
slutat tala, då budet, som förkunnar Chiménes ankomst, avbryter 
honom. Ögonblicket därefter träder hon själv in. 

Ett par enskildas ödesmärkta kärlek växer till en statsaffär. 
Om också det från början anslagna temat utan avbrott fullföljes 
och hindras från att vidga ut sig till att omfatta allmänna ange- 
lägenheter, vilka blott användas som medel för kärlekskonfliktens 
slutförande, karakteriserar likväl den otvivelaktigt föreliggande 
inriktningen av diktarfantasien på det politiska Corneille. Han 
är icke en kärlekens skald, trots Le Cid och trots de många 
utomordentliga kvinnogestalterna i hans tragedier; — i hans lust- 
spel finnas de enda flicktyperna i fransk teater. Hans stora 
verk förkroppsliga politiska ideer. På Corneilles tid var den en- 
skilde medborgarens politiska tänkande ännu ej omöjliggjort som 
senare, då Racine framträdde. Hos Racine äro statsangelägen- 
heterna blott ram för kärlekskonflikten. Visserligen stod Corneille 


3 LE CID 143 


i detta avseende som i så många andra över och framför sin 
tid. Tag exempelvis fosterlandskärleken, vi' komma då ej att 
överskrida gränsen för våra närmaste intressen här. Fosterlands- 
kärlekens stora dikt är Horace, men Le Cid innehåller just i en 
av de scener, vi avhandla, IV: 3, ett par rader, i vilka fosterlands- 
kärleken vunnit ett för alla tider giltigt uttryck, och dubbelt märk- 
liga, eftersom de nedskrevos i en tid, då begreppet fosterland i sann 
mening ännu var okänt. Konungen överhopar Don Rodrigue med 
beröm för hans hjältemod, och denne svarar: 


Que votre majesté, sire, épargne ma honte. 
D'un si faible service elle fait trop de compte, 
Et me force å rougir devant un si grand roi 
De mériter si peu I'honneur que j'en recoi. 


Hittills finns intet, som höjer sig över tiden, dess poetiska 
alster överflöda av tal om konungens majestät. Fosterlandskärleken 
är knuten vid konungens person, som den var under Karl den 
stores tid (Roland), som den var i Tyskland ännu under Fredrik 
den store, "fritzisch” (Goethe). Den är ej en känsla av förpliktelser 
mot landet, vars materiella och andliga värden giva den enskilde 
den grund för hans liv, utan vilken det skulle sjunka ned i van- 
makt. Men i fortsättningen uppenbarar sig hos Corneille det nya, 
som sprang fram ur djupet av skaldeus geniala mänsklighet: 


Je sais trop que je dois au bien de votre empire, 
Et le sang qui m'anime, et l'air que je respire; 
Et, quand je les perdrai pour un si digne objet, 
Je ferai seulement le devoir d'un sujet. 


En romare kunde skrivit det, men på 1600-talet blott den, 
som anade en samverkan i stort mot ett gemensamt mål av de 
många små korporationer, som alltjämt gingo var och en under 
sitt standar, och av krafter, som dittills icke fått utöva sin upp- 
fostrande, sammanförande makt på människorna. Känslan av en 
alla omfattande gemensamhet i de stora angelägenheterna, ett 
vaknat medvetande om den yttre naturens egenart och om egen- 
arten och värdet hos folk och bygd äro huvudbeståndsdelarne i 
all verklig nationalkänsla. Kretsen för de högsta angelägenheterna 
var trång, folket var icke något att räkna med, och naturen hade 
icke upptäckts. Men hos Corneille finna vi tydliga spår av den 
kommande förändringen: hans politiska tänkande, som var en 
mans utan varje beröring med maktens innehavare, i förordet till 
Don Sanche d'Aragon orden om det borgerliga dramat och hans 
natursinne, om vilket vittna en del smådrag i hans verk, t. ex. 
här i Don Rodrigues redogörelse för drabbningen med morerna 
och särskilt den vackra versen: 


Cette obscure clarté qui tombe des étoiles. 
Som sagts fullföljer emellertid Corneille kärleksmotivet ända 


144 MODERNA SPRÅK 


till slutet. Chiméne hade i början av fjärde akten frågat sin för- 
trogna, om Rodrigue sårats i den nattliga striden utan att få någon 
visshet om motsatsen. Då hennes ankomst till slottet för att 
förnya anklagelsen mot den älskade anmäles för konungen, är 
denne besluten att förmå henne till en fri och öppen bekän- 
nelse av sin kärlek, i avsikt att på så vis skaffa en nu för honom 
själv så högst pinsam tvist ur världen. Konungen anser, att en 
sådan bekännelse skulle bryta udden av hennes anklagelser. Däri 
misskänner han den unga flickans eldsjäl, hon har en gång (III: 4) 
förklarat, att hennes ära fordrade, att alla visste, hur hon avgu- 
dade den, som hon förföljde till döds. — Vad är denna uppfattning 
annat än ett poetiskt exempel på Kants lära om plikten, vars full- 
görande måste vara olustbetonat för att äga sedligt värde?!) — Men 
kungen handlar, som han anser gagneligt, och sedan han sänt 
bort Don Rodrigue, som nyss fängslat hovet med sin berättelse, 
tillsäger han de församlade att visa nedslagna miner och förklarar 
för den inträdande Chiméne, att Rodrigue dött inför hans ögon 
av sår, som han mottagit. Denna list, som diktaren övertog av 
sin spanska förebild, har tadlats av Voltaire som ovärdig den 
tragiska konstformen. Men Corneilles omdöme grumlades icke 
av några betänkligheter inför konstteorier i de fall, där han kände 
livets egna oförställda krav. Det är ett tecken så gott som något 
på den epigonmässiga beskaffenheten av Voltaires egen dramatiska 
alstring, att denne, väl med tanke på sitt eget "Temple du gott”, 
höjer magisterfingret åt Corneille under åberopande av konstformen 
utan hänsyn till livet. Han gör det även i anledning av örfilen. 
Och detta fastän Corneille i Examen du Cid gjort en liten under- 
hållande och tillfredsställande utredning, varför han låter örfilen 
falla inför åskådarnes ögon men döljer Don Gomés' död för dem. 
Livets fordringar ledde honom i allt detta. Konungens list var 
ägnad att framlocka hela den sällsporda styrkan av Chiménes ande. 

Hennes kropp sviktar vid kungens ord. Denne skyndar sig 
att upplysa henne om det rätta förhållandet, då han redan tror 
fältet vunnet. Men Chiméne visar en sinnesnärvaro, sådan som 
människan blott visar i den högsta nöd. Nu följa verser ge- 
nomträngda av en överlägsen själs kraft. Huru klara och bestämda 
äro de icke, ingen bild, knappast en lätt poetisk omskrivning, — 
blott saken, men föredragen så, att den unga flickans stolta, obän- 
diga hjärta slår i varje ord, som kommer över hennes läppar. 
Hon är lugn, hon triumferar, hon är ironisk, hon sjuder av harm, 
— men i lugnet ingen underkastelse, i triumfen intet övermod, 
i ironien ingen småsinthet, i harmen intet oädelt. Då hon in- 
ser, att hennes förhoppningar om kungens ingripande varit få- 
fänga, vänder hon sig som en sista förtvivlad utväg till de när- 
varande ädlingarne, begär Don Rodrigues huvud av vem det vara 
månde bland dem och utlovar sig själv som lön åt segraren. 
Kungen, som förstår, att hans plan med listen misslyckats, ger 


1) Jules Lemaitre kallar Corneille "le Kant du théåtre tragique'”. 


LE CID 145 


nödtvungen sitt bifall till tvekampen. Don Sanche anhåller om 
rättigheten att få kämpa för Chiméene. Då gör konungen ett 
försök att få Chiméne att avstå från sin avsikt. Han hotar med 
att tvinga den unga flickan till giftermål med vem än av de båda 
stridande, som skulle segra. Chiméne finner intet annat svar än 
ett beklagande av ett så hårt villkor. Tvekampen är således be- 
slutad. Konungen vägrar emellertid att närvara för att icke ens 
skenet av ett offentligt gillande skall falla på detta sätt att göra 
upp tvister, ett fördärvbringande sätt för landet, som därigenom 
lätt berövas sina tappraste män. — Femte akten börjar. 

Don Sanche är icke en man vuxen Don Rodrigue som mot- 
ståndare. Ingen förutser möjligheten av mer än den utgången 
av enviget, att Don Sanche besegras, och alla anse Chiménes god- 
tagande av en sådan stridsman för sin sak vara ett tecken till att 
hon vill skapa sig ett tillfälle att med bibehållen ära äntligen 
kunna giva upp förföljandet av Don Rodrigue. Så långt går likväl 
icke Chiméne: hon önskar alltjämt den älskades undergång men 
rädes för Don Sanches seger med tanke på sina egna och 
konungens ord om segrarens lön. Då erfar hon av Rodrigue 
(V: 1), att han ämnar låta döda sig för att tillfredsställa henne. 
Voltaire har betecknat de känslor, vilka förestavat detta beslut, 
såsom "un peu hors de la nature”, tydligen följande den tra- 
ditionella uppfattningen av hur en hjälte handlar. Men geniala 
människor bryta ned traditioner, — det är deras uppgift i världen! 
Heinrich Kleist skildrade till de rättroende hjältedyrkarnes förfäran 
en hjälte, som av fruktan inför döden på sina knän tiggde om 
sitt liv.!) Corneilles hjälte tigger om sin död, som det behagade 
hans älskade att kräva, han tigger därom än en gäng, som vi 
skola se, och den gången döden av den älskades egen hand. I 
Corneilles Examen du Cid finnas några i detta sammanhang be- 
lysande rader. '"Ces beautés — de ovannämnda episoderna — 
étaient de mise en ce temps-lå, et ne le seraient plus en celui-ci”. 
Corneilles anteckningar till Le Cid skrevos på en tid, då den and- 
liga atmosferen i Frankrike var en helt annan än vid tiden för 
Le Cids diktande: en generation av människor, som mer än allt 
annat voro kuggar i ett statsmaskineri, hade avlöst förfrondens 
generation med dess fria mänsklighet, sedan på sin höjd ett studie- 
objekt för moralister. Långt närmare naturen än de människor, 
för vilka anteckningarne till Le Cid skrevos, stodo de, för vilka 
själva tragedien författades. "Et comme elle sait aimer! — säger 
Larroumet ?) om Le Cids generation. Les amants d'alors, ce sont 
Condé, toujours Condé, le soleil de ce printemps, et, autour de 
lui, Beaufort, Gondi, La Rochefoucauld, celui qui dira de Mee 
de Longueville: 


Pour mériter son ceur, pour plaire å ses beaux yeux, 
Jai fait la guerre aux rois, je V'aurais faite aux dieux.” 


1) Der Prinz von Homburg, drama av Heinrich Kleist. 
?) Études de Critique Dramatique, Tome premier. 


146 MODERNA SPRÅK 


Don Rodrigues beslut att låta döda sig i tvekampen med 
Don Sanche tarvar intet undseende av oss. Varför det fyller 
Chiméne med bestörtning, ha vi hört. Scenen, där hon vill förmå 
den älskade till verklig kamp (V: 1), röjer åter Corneilles dialek- 
tiska skärpa och förmåga att liksom säga allt och likväl i fort- 
sättningen komma med något nytt. Men Rodrigue är otillgänglig 
för alla Chiméenes föreställningar, ända tills hon besvär honom 
vid den kärlek, hon hyst för honom, att försvara sig och rädda 
henne undan Don Sanche. Då hon till slut, innan hon avlägsnar 
sig, rodnande uppmanar honom att som segrare gå ut ur en strid, 
vars lön hon själv är, så brytes Rodrigues motstånd, och han är 
besluten att segra. Chiméne svävar visserligen i okunnighet om 
detta beslut och överväger tillsammans med sin förtrogna sin bittra 
lott att nödgas äkta antingen sin fars baneman eller sin älskades 
(V: 4). Då kommer plötsligt Don Sanche och lägger en blottad värja 
för hennes fötter. En visshet genomilar henne: Rodrigue är död. 
Samtidigt överhopar hon Don Sanche med förebråelser och för- 
aktfulla tillmälen och låter honom icke komma till orda. Men 
tvånget, som så länge legat över hennes bröst, löser sig: plikten 
mot fadern är fullgjord, hennes kärlek är frigjord. 

I den sinnesstämningen beger hon sig till konungen. Hon 
tillstår sin kärlek, ber, att kungen av nåd måtte befria henne 
från löftet till Don Sanche och låta henne i ett kloster få begråta 
- sin fader och sin älskade. Men Don Rodrigue lever. Chiménes 
upprördhet hade hindrat Don Sanche från att förtälja om tve- 
kampens utgång. Rodrigue hade raskt avväpnat sin motståndare 
och sänt honom med det förverkade vapnet till Chiméne, emedan 
en plikt kallade honom själv till konungen. Det ligger givetvis 
en rätt stor osannolikhet över det misstag, som vållade Chiménes 
häftiga sinnesrörelse. Ett ord hade varit nog för att taga henne 
ur villfarelsen. Men Corneilles framställning är åtminstone tänk- 
bar... Under det nu Don Sanche inför konungen berättar om tve- 
kampen, om Rodrigues uppdrag och om hur han hindrats från 
att framföra det, kommer Rodrigue in och kastar sig för Chiménes 
fötter, i det han räcker henne svärdet, för att hon själv måtte taga 
hans liv. Men Chiméne har ingen kraft längre att förfölja. Hon 
hemställer blott till konungen, om det äktenskap, han enligt sin 
hotelse ville framtvinga, skulle tillfredsställa alla rättvisans och 
billighetens fordringar. Konungen förstår den djupt mänskliga 
smärta, som tar sig uttryck i Chiménes fråga, om hon skall 
vara offret, därför att Don Rodrigue är nödvändig för staten. 
Han är beredd att unna henne tid, helst som nya krigiska upp- 
gifter vänta Don Rodrigue, och han uppmanar denne att hoppas 
på tidens verkan, hans tapperhets allbetvingande makt och hans 
konungs löfte för att övervinna den "point d'honneur”, som 
teser sig mot hans önskningars mål. 

& Lå 
LS 


LE CID 147 


Uttrycket "point d"honneur” har varit föremål för vantolkning. 
Begreppet "honneur” innesluter det värde, den enskilde känner 
tillkomma sig i medvetande om den duglighet och förtjänst, släkten 
ådagalagt generation efter generation. När släktkänslorna äro 
starka framför alla andra i en människa, så träder en personlig 
tragedi i dagen, så snart hennes personliga känslor, och särskilt 
den starkaste av dem, kärleken, råkar i konflikt med släktinstink- 
terna. Sådant är Don Rodrigues och Chiménes fall. Det ligger 
sammanpressat i det smärtfyllda utropet: "Que de maux et de 
pleurs nous codåteront nos péres!” (III: 4) Det är blott en naturlig följd 
av Chiménes läge, att ordet "gloire” så ofta kommer över hennes 
läppar med en lidelsefull häftighet. Ty äran uppstår, i det viljan, 
med undanträngande av de själviska instinkterna, vilket just utgör 
»le point d'honneur>», gör hedern till ledstjärna för alla handlingar, 
och är intet annat än det samfällda gillandet från andra män- 
niskors sida av handlingar enligt hederns bud. Detta gillande är 
en andlig makt, att eftersträva det "une belle passion”, sådan 
som t. o. m. La Rochefoucauld uppskattar. Ty i konfliktens ögon- 
blick blir medmänniskornas gillande en säkerhetsvakt åt hedern, 
och varje seger, den senare tillkämpar sig, ökar ärans glans och 
styrka. 

Det är alltså icke ett falskt hedersbegrepp, icke en ytlig upp- 
fattning av äran, som genomgå Le Cid. Ej heller uppträda dessa 
makter som ett blint öde, ty de äro den mänskliga viljans egna 
yttringar likaväl som den kraft, som motverkar dem. De verser, 
som innehålla antingen klagan över ett hårt öde eller en åkallan 
av ödet (t. ex. V: 4), äro blott lyriska utbrott, sådana som före- 
komma i varje tragedi. Corneille och människoviljans otillräck- 
lighet! Nej, överallt bryter den sig segrande igenom, triumferar 
till och med efter livets slut, som då den döde Polyeucte icke 
blott vänder Paulines hjärta till sig utan även till den Gud, för 
vilken han lidit martyrdöden. Detta ger Corneilles tragedier deras 
storhet. Den är av rakt motsatt slag till den storhet, som präglar 
den antika teatern. En dansk författare ?) säger, att eftersom den 
nya franska diktningen föddes under påverkan av den rörelse, 
som väckte till nytt liv antikens hedniska humanism, så är det 
naturligt, att de franska dramerna blevo av väsentligen samma 
art som de antika, nämligen ödestragedier. Otvivelaktigt stod i 
Frankrike av alla diktarter just dramat i sin upprinnelse i det 
närmaste beroende av den antika traditionen, vars påverkan för 
ingen annan diktart var av så vittgående betydelse. Och likväl 
är påståendet nyss grundfalskt. Det lämnar ur räkningen diktar- 
geniet, som såg ned i tidssjälens djup, och rikedomen hos denna 
tidssjäl, i vars struktur det antika elementet blott var ett bland 
många och icke ens det starkaste. Det nära samband mellan 


!) Axel Sörensen i inledningen till Wessels Kerlighed uden Strömper. 
Jfr. Mod. Språk 2—3 mars 1922, Franskklassicismens drama, noterna. 


148 MODERNA SPRÅK 


diktaren och hans tid, som, fastän något fullständigt nytt, eftersom 
icke ens den tidens lustspel med undantag av Corneilles hade 
spår därav, redan i full utsträckning föreligger i Le Cid och sedan 
fortsätter i Corneilles tre följande stora dramer, kännetecknar i 
lika hög grad Racines verk, om också både tidens innehåll och 
skaldens geni där är ett annat. Så kommer det sig, att det franska 
dramat trots den härskande antikiserande smakriktningen bevarar 
full självständighet gentemot det antika. 

Konflikten i Le Cid är rent mänsklig. Den är en samvets- 
konflikt av tillspetsat antitetisk karakter: ett hjärtas kärlek och hat 
till samma person. Dessa känslors styrka var på samma gång 
ett lån ur tiden och en nyskapelse av Corneille. De gamla franska 
adelsätterna kände sitt oberoende hotat och därmed också grund- 
villkoret för sin fortvaro. Lägets tryck skärpte släktkänslornas 
ömtålighet, så att även en ringa omständighet kunde utlösa en 
häftig motverkan. För ett sådant sinnelag passade icke längre 
den gängse uppfattningen av kärleken, vilken uppfattning i Le Cid 
finner ett uttryck i den gamla Don Diégues ord: "L'amour n'est 
quw'un plaisir” (III. 6). Kärleken hade varit galanteri, en vitter lek, en 
"art d'amour”; Corneille gör av den en lidelse, som behärskar 
hela personligheten. En sådan känslornas livaktighet utmärker 
de två huvudpersonerna i Le Cid. Bägge genomlida de likartade 
samvetskonflikter. Rodrigues hat har emellertid släckts genom 
hämnden på Don Gomes och lever blott kvar i själva sinnesrikt- 
ningen: "Je le ferais encore, si j'avais å le faire” (III: 4). Chiménes 
hat törstar efter gottgörelse, och hennes ansträngningar att ernå 
den utveckla den tragiska situationen med dess inneboende 
motsatser. Varje ny situation ger nya uttryck åt dessas strid med 
varandra. De båda älskandes samvaro fylles av tävlan mellan 
motsatserna att göra sig gällande och utmaningar, vilka icke ett 
ögonblick låta känslorna komma till ro. Faguet har i sin bok 
«En lisant les beaux vieux livres” analyserat den kärlek, som 
besjälar Corneilles hjältar, och jag använder mig av hans ord. 
De älska framför allt, ja nästan uteslutande på grund av den 
höga moraliska halten av den person, de älska, och veta sig 
älskade igen blott på grund av ett liknande moraliskt värde hos 
sig. Därför uppstår ofta mellan de älskande en tävlan i ädelmod, 
i det den ene gör den andre till sitt samvete, till ett strängt, 
omutligt samvete. Och då var och en vill visa sig värdig den 
andre, höja de sig båda och driva varandra upp till en utom- 
ordentlig moralisk höjd. Så långt Faguet. Hans ord passa in- 
genstädes in så som på samtalet mellan Rodrigue och Chiméne 
i tredje aktens fjärde scen. Rodrigue säger: 


— — — m'attends pas de mon affection 
Un låche repentir d'une bonne action. 


och temat utvecklas med Corneilles hela genialitet i de följande 
32 alexandrinerna, då det upptages av Chiméne: 


LE CID 149 


Tu mas fait le devoir que d'un homme de bien; 
Mais aussi, le faisant, tu m'as appris le mien. 


I de 20 följande verserna utmålar hon sitt olyckliga läge men 
samtidigt Rodrigues oegennytta som ett föredöme för sig i olyckan 
och slutar: 


Car enfin, n'attends pas de mon affection 

De låches sentiments pour ta punition. 

De quoi qu'en ta faveur notre amour m'entretienne, 
Ma générosité doit répondre å la tienne: 

Tu t'es, en m'offensant, montré digne de moi; 

Je me dois, par ta mort, montrer digne de toi — 


varpå denna tävlan i högsinnad oegennytta, ständigt förnyande 
sig, fortgår ännu en god stund. Den värsta misstanke, som kan 
drabba någon av Corneilles hjältar, är att vara egennyttig i sitt 
handlingssätt. 

Skalden har slutligen i den tragiska kampen förstått inlägga 
en mängd vardagliga smådrag, särskilt vid teckningen av Chiméne, 
som därigenom undgår att bli en tragisk docka i stället för en le- 
vande människa. Inför konungen är hennes uppträdande alltid vär- 
digt, hur stark lidelsen än är, som rycker henne med sig. Utan 
det tvång, som den kungliga närvaron pålägger henne, iåter hon 
stundom en övermäktig känsla förleda sig till obetänksamheter, 
motsägelser, otålighet. Blott en gång, i det redan omnämnda 
slutet av tredje aktens fjärde scen, viker den oavlåtliga kampen 
för den av båda kända smärtan över deras kärleksöde: klago- 
sången, vari smärtan finner ord, stiger upp som ett välljud ur 
disharmonier. 

Hur löser Corneille konflikten? Han löser den icke, han 
utjämnar den. Och ändock ligger lösningen så nära. Chiméne 
anger den i sista raden av tredje aktens tredje scen. Hon talar 
om Don Rodrigue och säger: "Le poursuivre, le perdre, et mourir 
aprés lui”. Chiméne hade i stället för Le Cid blivit den allt 
behärskande huvudpersonen, hennes karakter diktarens största 
angelägenhet, tragediens innehåll karakterens utveckling från ung 
hängiven flicka till kvinnan, som hämnas sin faders död på sin 
älskare och sedan tager avsked från ett för henne öde och värde- 
löst liv. Racines förnämsta mål är karakteren och dess utveckling 
Hans verk sluta med undergång och död. Corneille utgår från 
situationen. Han avser att visa, hur dess tvång på karaktererna 
brytes tack vare människoviljan, som orubbligt uthärdar och kämpar, 
— hans hjältar förbli sig lika hela dramat igenom som hjältarne 
i ett epos: den dramatiska genren har äunu icke utveklat sig till 
sin renhet. Betydelsen och verkan av ett drama av Corneille be- 
tingas av utgångslägets ovanliga beskaffenhet och hjältens själs- 
styrka, som kan bringa de nödvändiga offren för de ideal, vilka det 
svåra utgångsläget hotar med undergång. Över förutsättningarne i 


150 MODERNA SPRÅK 


ett drama av Corneille ligger därför ofta en viss osannolikhet, och 
hjältarne utmärka sig för en andlig kraft långt utöver vanliga 
mått, — de äro undantagsmänniskor. Racines tragiska fall äro 
alldagliga och hans hjältar människor som andra människor. För 
att möta invändningen om osannolikhet hänvisar Corneille till 
historien, som bekräftar situationens verklighet. Racine under- 
ordnar med full frihet det historiska stoffet sina konstnärliga av- 
sikter. Corneille är så övertygad om den för konsten utslagsgi- 
vande betydelsen av historiens vittnesbörd, att han förklarar från- 
varon av sådant vittnesbörd vara det huvudsakliga skälet mot 
möjligheten av ett rent borgerligt drama. Borgarne hade ingen 
historia. Hjältarnes trovärdighet ligger i diktarens förmåga att 
psykologiskt motivera deras handlingar. Då jag sade, att Corneille 
icke löser men utjämnar konflikten i Le Cid, betyder det således, 
att tanken på äktenskap mellan Don Rodrigue och Chiméne, som 
det genom skymfen i första akten framkallade läget tycktes omöj- 
liggöra, likväl räddas undan de makter, som sammansvurit sig 


mot de två älskandes förening. 
x + 
& 


Le Cid gav upphov till talesättet: »>Cela est beau comme 
Le Cid.> 

Likväl fattades icke mitt i hänförelsen, kritiska röster, ja 
en strid om Le Cid utspann sig av sådan häftighet, att Richelieu 
fann sig föranlåten hänskjuta tvisten till den nybildade franska 
akademien. Striden hade huvudsakligen sin rot i konkurrenters 
avund, och deras synpunkter äro icke värda att stanna vid. Men 
en anmärkning mot Le Cid har likväl så betydande räckvidd, att 
det lönar sig att upptaga den: man sade, att verket var omoraliskt, 
och menade därmed, att de tre ting, till vilka konungen hänvisar 
Rodrigue som den säkra grunden för hoppet att slutligen dock 
vinna Chiméne, tiden, en konungs löfte och hans egen tapperhet, 
icke kunde utplåna det utgjutna blodet, som var emellan de båda 
älskande. 

Corneille är i sin Examen du Cid ytterst försiktig, då han 
uttalar sig om Chiménes och Rodrigues framtida öde. Han har 
synbarligen tagit starkt intryck av kritiken, som riktats mot denna 
punkt. Som redan framhållits skriver han ned sina anteckningar 
till Le Cid många år efter verkets tillkomst, då helt nya smak- och 
samhällsförhållanden voro rådande, under vilka vad han kallar >»la 
bienséance du théåtre» i dramats utveckling blivit den mäktigaste 
regulatorn, som författarne hade att taga ovillkorlig hänsyn till. 
Därför söker han visa, att han tagit hänsyn därtill på den ifråga- 
varande ömtåliga punkten, så långt det varit honom möjligt. Be- 
tecknande nog för Corneille förklarar han sig tvungen att böja 
sig inför det historiskt givna, dock ej utan att med starkt efter- 
tryck och ett grand sofistik betona, att han i sitt drama omgivit 


LE CID 151 


det av historien bestyrkta äktenskapet mellan Chimene och Rodrigue 
med så mycken ovisshet, att man har rätt att tänka sig det som 
aldrig ingått. Men har väl någon fördomsfri åskådare av Le Cid 
från dess första framförande ända till våra dagar gått ifrån en 
Cid-föreställning eller en läsare slutat dramat utan att tänka sig 
Chiméne förenad med Rodrigue? Diktens slutord: 


Pour vaincre un point d"honneur qui combat contre toi, 
Laisse faire le temps, ta vaillance et ton roi — 


äro alltför tydliga för att tvivel om deras innebörd skulle uppstå, 
och ingen skall, som Corneille vill, kunna utlägga Chiménes egen 
tystnad inför det kungliga yttrandet som en protest däremot. 
De som ingen anmärkning hade att göra, iäto sig nöjas 
med konungens ord, de andra ansågo samma ord bevisa, att hela 
verket uppbyggts på en omoralisk förutsättning. En nutida åskå- 
dare eller läsare kan icke sluta sig till någondera parten i denna 
del av striden om Le Cid. Han känner, att dramats femte akt krä- 
ver en fortsättning för att vara avslutad, och avslutningen, som 
vi kräva, kunde heta som avslutningssången i Frithiofs Saga: 
»Försoningen>»>. Den skulle också ha mer än namnet gemensamt 
med Frithiofs Sagas slutdikt: den försoning, som Tegnér talar om, 
är den enda möjliga vägen till att utjämna konflikten mellan 
Rodrigue och Chiméne. 

Don Fernand, konungen, är som offerprästen för den hop, 
som Tegnér säger leder fram gångarn »guldsadlad, purpurbetslad 
för att offra den>. Att konungen låter Chiméne vänta på äkten- 
skapet är visserligen att villfara hennes egen önskan men sam- 
tidigt ett yttre offer, som han pålägger hennes kärlek; han pålägger 
den ännu ett: de nya ansträngningar och faror i striden mot landets 
fiender, som vänta Don Rodrigue. Dessa offer ha sin betydelse, 
som anges av konungen: Chiménes ära ökas, och Don Rodrigues 
värde fördubblas, d. v. s. dessa offer äro den skyldiga tributen 
åt Idealet, sådant det levde i den generations hjärtan, vars skald 
Corneille var. Don Fernand är dess högste målsman. Men som 
hos Tegnér hedendomens präster, fångna i sin tids åskådningar, 
trängas i bakgrunden av en man ur deras egna led, Balders Över- 
präst, som har hjärtat fullt av en ny tids ideal, så kunna vi tänka 
oss Don Fernands plats intagas av en annan, för vilken offren, på- 
lagda Chiménes kärlek, blott äro tecknet, icke saken, och ur vilkens 
mun ljödo de Tegnérska orden om att den rätta försoningen är 


— — — som skaldens löpning på sin harpa, när 
med konsterfarna fingrar han slår sången an 
och stämmer tonen, sakta prövande, till dess 

att handen griper väldigt uti strängens guld — 


Försoningen, liksom skaldens inspiration, är ett under från ovan, 
en himmelsk nåd, som fyller människohjärtat, ett heligt mysterium, 
som omskapar det och gör det mäktigt att offra sitt »>vilda hat> 


152 i MODERNA SPRÅK 


och att förlåta. Chiméne kan icke lägga sin hand i Rodrigues, 
utan att hon först fyllts av den nåden, omskapats av det heliga 
mysteriet och offrat sitt vilda hat. 

Denna tanke ligger icke i Le Cid, men Le Cid kräver den. 
Anklagelserna mot detta drama att vara omoraliskt äro som rop 
efter en ny sedlighet, visserligen icke ens anad av anklagarne 
från det franska 1600-talet, som var rikt på stora kyrkomän med 
obegränsad makt över själarne, t. ex. en så lysande representant 
för romersk ortodoxi som Bossuet, men samtidigt fattigt på sann 
kristendom. Ett och ett halvt århundrade måste förgå efter Le 
Cid, innan en diktare, en tysk diktare med djupa rötter i pietismen, 
Goethe, i Iphigenie gav den lösning på en sedlig konflikt, som 
Le Cid tarvade. Från Goethes Iphigenie går en rak linie till 
slutdikten i Frithiofs Saga. Det är icke den minsta tjusningen hos 
Le Cid, att det sålunda genom den viktigaste av de anklagelser, 
som några av Corneilles samtida riktade mot verket, står i ett 
inre samband med Goethes och Tegnérs nämnda verk. 


Hilmer Gillqvist. 


IF IT WILL MAKE YOU HAPPY FOR ME TO MARRY 
YOU I WILL DO THAT. 
I. 


I tidskriftens majhäfte upptar lekt. A. Smith till bemötande, 
de invändningar, som dels av adj. S. Segerström, dels av un- 
dertecknad gjorts mot hans förklaring av futurum i ovanstående 
satstyp. Den trosvisshet, som genomgår lekt. S. uppsats, kan 
på sätt och viss sägas verka imponerande och skulle måhända 
verka tilltalande, såsom en fast och frejdig tro på en saks rätt- 
färdighet alltid gör, om den ej vore behäftad med tvenne mindre 
behagliga 'Begleiterscheinungen”: en väl stark självkänsla och 
en oresonlig furor anticriticus. 

Blott i förbigående, såsom varande av underordnad betydelse, 
konstaterar jag, att när hr S. låter mig säga, att >endast under 
denna förutsättning äger min (= hr $S:s) synpunkt!) något be- 
rtättigande,» detta referat trots tillägget »eller någonting i den 
vägen> gör mina ord meningslösa. Vad jag sagt, är, att den av 
hr S. föreslagna benämningen »>»resultativa konditionalsatser> 
endast under den förutsättningen att satsen ... if that will satisfy 
you betyder under förutsättning att detta har belåtenhet till 
följd har något existensberättigande, en sak som hr. S. tycks, 
ehuru motsträvigt, erkänna. 

Människohjärtat är en egendomlig tingest, full av — bland 
andra ingredienser — motsägelser. Ämnet är rikt, men faller 


1) Spärrat av mig. 


IF IT IFILL MAKE YOU HAPPY FOR ME TO MARRY VOU I WILL DO THAT 153 


knappast inom tidskriftens område. Vad som närmast framkallat 
reflexionen, är den omständigheten, att hr. S., som inte skulle 
vilja ge ett kronans öre för hela min filologi, bittert klagar över 
att jag behandlat honom alltför knapphändigt. Liksom om det 
skulle ha kunnat bereda hr S. något nöje eller vetenskapen något 
gagn, om jag en stund längre fortsatt att med mina »klumpiga 
verktyg» malträtera en företeelse, som haft äran att få tjänstgöra 
som försökskanin för hr S:s »delikatare operationer.> Jag bedyrar, 
att denna knapphändighet icke har sin grund i något underskat- 
tande av hr S:s vetenskapliga kapacitet utan helt enkelt däri, att 
det var slut på mitt latin, d. v. s. att jag icke hade någonting 
mer att säga i saken. 

Men hr S. har inte riktigt förstått det lilla jag sagt, och 
detta ehuru jag — därutinnan lik kongl. sekter C. M. Bellman 
— är en herre av ganska liten djupsinnighet> och ehuru jag efter 
förnyad genomläsning vågar påstå, att jag tämligen tydligt och 
klart uttryckt, vad jag menar. 

I en temperamentsfull passage på s. 84 nämner hr. S. bland 
dessa klumpiga verktyg den sv. futurekvivalenten kommer att + 
inf. Tydligen förbryllad av "Pembarras de richesse”, har hr S. 
gjort ett ganska olyckligt val, ty vad jag på ett par rader i slutet 
av mitt »kåseri> sagt om nämnda ekvivalent, spelar ingen som 
helst roll i min argumentering. Jag har sagt, att den eng. satsen 
betyder eller, rättare sagt, att jag tror, att den betyder under 
förutsättning att detta har belåtenhet till följd. Jag skulle också 
för att tydligt uttrycka, vad jag med stöd av vissa anförda 
fakta anser den eng. satsen betyda kunnat säga: under förut- 
sättning att detta kommer att tillfredsställa dig. Men det vittnar 
sannerligen om en betänklig begreppsförvirring och en egendom- 
lig förväxling av orsak och verkan, när hr S. kallar detta att 
»brutalt inpressa ett kommer att>. Jag bör kanske tillägga, att 
jag icke anser den nyss anförda pedantiska satsen för idiomatisk, 
levande svenska. Svenskan har ingen särskild form för dessa 
konditionalsatser med fut., och en översättare skulle utan tvivel 
återgiva dem med sv. presens. 

De verktyg, jag använt, d. v. s. mina bevis för att will i dessa 
satser har (övervägande) temporal betydelse, äro, för att i korthet 
upprepa dem, 1:o det omedelbara intrycket, min språkkänslas 
vittnesbörd; 2:o lekt. Charlestons vittnesbörd; 3:0 shall i satsty- 
pen if I shall oblige you etc; vartill 4:o kom såsom ett indirekt be- 
vis, att jag icke ansåg fut. i dessa satser utan vidare kunna likställas 
med fut. i satstypen Boys will be boys o. d. Att n:o 1 väger 
fjäderlätt, har jag tydligt och klart utsagt. Det förtjänar snarare 
att kallas vägvisare än bevis. Så mycket tyngre syntes mig lekt. 
Charlestons uttalande väga, och i samma vågskål kan jag nu 
lägga uttalandet av en engelsk vän, även han språkman, med 
vilken jag i en timme diskuterat frågan. Även han ansåg, att i 
dessa satser den temporala betydelsen är den dominerande. Huru- 


154 MODERNA SPRÅK 


vida han därmed frånkände dem även den minsta procenthalt 
modalitet, vågar jag ej avgöra. Samma betydelse fann han 
även i satsen Ån event that will spread disappointment in large 
cireles etc., min av honom godkända översättning av en sats- 
typ, som jag mer än en gång sett: En händelse ägnad att 
i vida kretsar sprida förstämning etc. och som jag anser såsom 
ett kemiskt rent prov på typisk tidningssvenska. (I andra stilarter 
skulle naturligtvis de klichéartade uttrycken ägnad att och i vida 
kretsar ersättas av andra uttryck, det förra av (ska(ll), som kommer 
att eller ska(ll) komma att + inf.). 

När nu lekt. S. i sin andra artikel låter oss veta, att dessa 
konditionalsatser liksom andra givetvis utgått från frågesatser 
och att, när de så småningom nått stadiet av verkliga bisatser, 
konsekvensen härav är,!) att det ursprungligen temporala 
will försvagats till modalt, är det mig omöjligt att häri se annat 
än dogmatiska påståenden. Vi känna ju ingenting om dessa 
satsers historia. Är det icke möjligt, att de äro av relativt mo- 
dernt ursprung och uppstått långt efter sedan hypotaktiserings- 
perioden var avslutad? Hur hr S. kan såsom ett faktum dekretera 
en sak, som av tre personer, därav en engelsman, på anförda 
grunder förnekats, och hur de argument, som under diskussionen 
framkommit, kunnat lämna honom totalt oberörd, är mig ofattbart. 

När hr S. s. 86 kallar will i satsen Come with me dear, I ll 
give you something that will take it (the toothache) away 
(Galsworthy), ett »indikativiskt will”, så är jag däri ense med 
honom, men av samma skäl, som ovan anförts i fråga om kondi- 
tionalsatserna, anser jag det vara ett rent fut., som ingenting har 
att göra med is of nature to. Annorlunda förhåller det sig med 
will i följande ex. (liksom med det andra ex. på samma sida och 
exemplen på s. 126 i föregående årgång): For two years the 
men who were once acclaimed as heroes have been daily ad- 
vertising for any work that will keep them fed (Mc Kenna). I 
följd av huvudsatsens karaktär av att uttrycka en önskan eller 
strävan kommer detta will keep att uttrycka, icke, såsom fut. 
i föregående exempel, någonting, som med bestämdhet säges skola 
inträffa utan något, som möjligen kommer att inträffa och kan 
kallas ett konjunktiviskt — i den meningen således ett modalt — 
futurum. Det motsvarar till valören närmast ty. halten werde och 
sv. möjligen kommer att eller kan komma att. Det heter på 
idiomatisk svenska kan hålla (jag bortser från hur satsen i sin 
helhet bör översättas), men detta bevisar icke att ill betyder is 
of nature to. Det välbekanta skolboksexemplexet Je cherche un 
guide qui me conduise au village återges med rätta med ... som 
kan föra, och kan knappast återges annorlunda (skall eller md 
föra är omöjligt; för är kanske möjligt men i alla händelser sämre 
än kan föra). Men i den fr. konj. ligger ingenting av is of 


1) Spärrat av mig. 


IF IT WILL MAKE YOU HAPPY FOR ME TO MARRY YOU I WILL DO THAT 155 


nature to, och den förtjänar icke mer än fut. i Je te donnerai un 
guide qui te conduira etc. att kallas kvalitativ. Ortodox eller hetero- 
dox, synes mig en åsikt, enligt vilken konjunktiven i en relativsats, 
vars huvudsats uttrycker vilja (önskan m. m.), icke själv skulle 
vara laddad med finalitet, psykologiskt orimlig. Qui conduise i 
nyss citerade exempel har för mitt öra ackurat samma valör som 
må föra, ehuru det icke på svenska så återges. 

I likhet med adj. Segerström själv och även lekt. S. anser 
jag min förklaring i huvudsak vara densamma som adj. S:s, ehuru 
jag icke använt orden '"ellips” och "vädjan”. Jag har hört två 
språkmän (den ene engelsman) förklara, att just dessa ord för 
dem avslöjat pudelns kärna. 

När jag kom till förklaringen av would i dessa satser, vilken 
icke är nägon annan än Toblers förklaring av konditionalis i fr. 
konditionalsatser, som förut av mig på annat ställe refererats, 
kom det för mig, att förklaringen av will i samma fall följer som 
ett korollarium därur. Jag kan emellertid icke med adj. S. i 
ellipsen finna ett bevis för will's temporala valör, detta därför att 
jag — med rätt eller orätt — fattar ordet "'ellips” i en något annan, 
så att säga mera immateriell betydelse. Då jag säger, att en sats 
är elliptisk, menar jag därmed icke, att den är defekt eller atrofierad 
eller att den nödvändigt uppstått genom sammandragning av en 
längre satsform. Jag menar endast, att tanken kunde uttryckas — 
och stundom kanske skulle tydligare uttryckas — genom tillägg av 
de ord, som — i detta fall bildligt — sägas vara utelämnade. 
Fattar man ordet så, då befinns det, att vad lekt. S. kallar »>att 
sätta i gång en hel elliptisk apparat», icke är någon så synner- 
ligen komplicerad och maktpåliggande procedur. 

Till sist ett par ord re konditionalis med »>knappt kännbar 
ellips> (Läcking). Herr S. har fullkomligt rätt, då han säger, att 
jag i den frågan står på den ortodoxa ståndpunkten. Men det 
kan ju förtjäna tilläggas, att jag står på den ortodoxa ståndpunkten 
icke därför, att den är ortodox utan därför, att jag finner den 
fullt tillfredsställande. Såsom en synnerligen 'svår nöt förelägger 
mig hr S. till knäckning: I would translate it into all the 
languages of the world if that (el. my translation) would make 
Hugh understand. Jag upptäcker ingen svårighet. Satsen är 
fullt kongruent med min sats: If fifteen guineas would be a 
very great comfort to you indeed, I know where to find them. 
Under de båda syn- och tydligt hörbara if-satserna hör jag som 
«a still, small voice”, en sakta, knappt förnimbar viskning, på 
ena stället if you had them, på det andra någonting, som låter 
ungefär som if it existed. Märk, att i båda fallen icke blott re- 
lationen mellan subjekt och predikat utan även de båda subjektens 
existens är blott hypotetisk: varken fifteen guineas eller my 
translation befinner sig i vederbörandes händer. Att nu, om de 
båda knappt förnimbara bisatserna utsättas, satsfogningen onek- 
ligen kommer att verka groteskt otymplig, torde väl ingen på 


156 MODERNA SPRÅK 


fullt allvar vilja anföra såsom bevis mot analysens riktighet. Lika 
litet torde någon mot riktigheten av Toblers förklaring: C'est un 
grand trésor que la santé = C'est un grand trésor qu'est la 
santé våga andraga det faktum, att ingen någonsin hört eller sett 
en sådan sats som den sist anförda. Stundom är ellipsen "gar 
nicht fählbar”, och användningen av konditionalis beror på ana- 
logisk utsträckning. Det är det, jag menar, när jag säger, att 
kondit. stundom har i dubbel bemärkelse modal betydelse och 
att would kan sägas vara ett modestare will, varvid jag tar ordet 
»modest> i tillräckligt vid bemärkelse för att rymma hr S:s 
«edubitativ”. 

«Vielleicht ist eine andere Erklärung möglich”, tillägger Tobler 
med rörande blygsamhet på ett annat ställe, där han på ett sätt, 
som förefaller mig oemotsägligt, förklarat en egendomlig fornfr. 
användning av fut. Kan hr S. eller någon annan visa, att would 
+ inf. i förevarande fall kan på annat sätt förklaras, är han väl- 
kommen. Men tills detta skett, kommer jag att fortfarande 
docera: "Aus' dieser hohlen Gasse muss er kommen” eller på 
svenska: Varhelst en!) konditionalis icke har valören av ett im- 
perf. fut., är satsen en fullständig eller rudimentär hypotetisk sats- 
fogning eller har genom analogisk utsträckning framgått ur en 
sådan. 

I detta sammanhang torde ett speciellt fall av kondit. för- 
tjäna att komma på tal. Liksom antagligen varje lärare ger jag 
mina elever den regeln, att ett borde i huvudsats på fr. alltid 
uttryckes med kondit. Vad som bidrager till att för nybörjaren 
göra det så svårbegripligt, varför t. ex. >Jag borde ge dej en 
orre> skall heta Je devrais etc., är utan tvivel den omständigheten, 
att vi icke på svenska kunna säga skulle böra, vartill kommer 
att varken det sv. borde eller det ty. sollte genom sin form anger 
sig såsom imperf, konj. När jag nu nöjer mig med den förkla- 
ringen, att satsen egentligen betyder Jag borde ge ...om jag gjorde 
rätt eller något dylikt, är jag fullt medveten om att jag gör mig 
skyldig till en pia fraus. >»>Plikten> är, i detta fall, icke beroende 
av något villkor, och det fullt logiska uttrycket för tanken vore: 
Jag bör ge ... och jag skulle göra det, om jag gjorde vad jag bör». 
Likaså är förmågan och viljan oberoende av alla villkor i sådana 
satser som Jag skulle kunna berätta många roliga historier om 
honom; Nu skulle jag vara livad för en promerad m. fl. Det 
synes mig vara tämligen likgiltigt, om jag säger, att i dylika fall 
satsen är brachylogisk, att den är en tankekontamination av Jag bör 
ge (kan berätta etc.) och Jag skulle ge (berätta etc.) ..., om 
eller slutligen, att det modala hjälpverbet antagit den form, vari, 
huvudverbet skulle stå, om intet modalt hjälpverb funnes. Såsom 
analogi till denna konditionalis må anföras, att i fornfr. och i 


1) Ordet konditionalis är i mitt språk maskulinum eller åtminstone den- 
kön; aliter M. S. 1922 s. 84. 


NÅGRA ORD OM SVENSKARS UTTAL AV FRANSKT R 157 


grekiskan (kanske även i andra språk), verben vouloir och Bodopa 
ofta uppträda i fut., där pres. vore den logiskt riktiga uttrycksfor- 
men, t. ex. Au tref qui fu enmi la lande Retorne, car savoir 
voudra Dont cil duels est, quant il vint lå. Såsom ett exempel 
på samma företeelse räknar jag slutligen fut. i I shall hope to see 
you to-morrow, detta i strid med min förut citerade engelska vän, 
som finner detta fut. fullt logiskt: I shall be hoping etc. Lyckligtvis 
känner jag min man tillräckligt för att icke behöva frukta, att 
denna min uppfattning av honom skall betraktas och behandlas 
som en personlig förolämpning. A. Malmstedt 


Jag beklagar livligt om jag gerom den kanske ställvis mindre 
väl avvägda tonen i min artikel brustit i tillbörlig aktning för en 
av vår kårs grand old men, och skall bemöda mig att vara on 
my very best behaviour, då han nästa gång hedrar mig med en 
kritisk skärskådan av något bland mina opuscula. Vad själva 
saken beträffar, är jag alltfort böjd att tro, att jag givit en i det 
stora hela riktig bild av fenomenet ifråga. Då jag emellertid ej 
känner mig särdeles i form för polemik nu under rekreationstiden 
och dessutom ej å den ort, där jag vistas, har tillgång till före- 
gående handlingar i målet, anhåller jag att i sinom tid — under 
förutsättning av den ärade Red:s samtycke — i största korthet få 
inkomma med mina slutpåståenden. 


Fjärdingslöv i aug. 1922. Arvid Smith. 


NÅGRA ORD OM SVENSKARS UTTAL AV FRANSKT R. 


Undervisningen i de främmande språkens uttal vid våra skolor 
har under de senaste decennierna gjort betydande framsteg. Och 
detta är i själva verket helt naturligt. Både den vetenskapliga 
och den praktiskt-pedagogiska fonetiken har under denna tid varit 
föremål för ett allt intensivare studium, och man har alltmer in- 
sett och erkänt vikten av uttalet såsom ett av språkundervisningens 
huvudmoment. 

Det är därför snarare skäl till förundran över att, trots allt, 
fortfarande vissa svagheter ganska ofta framträda, som lätt borde 
kunna undvikas. Endast ett exempel skall här anföras, bristen på 
distinkt skillnad mellan tonande och tonlösa kosonanter. Denna 
brist är, såsom framgår av de iakttagelser jag under åtskilliga år 
haft tillfälle göra, ingalunda sällsynt, vilket gäller såväl tyskan 
och engelskan som framför allt franskan, där skillnaden i fråga 
ju spelar den ojämförligt största rollen. Det synes dock, som om 
en enkel analys av den fysiologiska olikheten mellan dessa båda 
slag av konsonanter, beiyst med de exempel, det egna språket 
erbjuder, borde i förening med härpå grundade metodiska ljud- 
övningar, lätt leda till fullt tillfredsställande resultat. 


158 MODERNA SPRÅK 


Om således på en del håll mera uppmärksamhet borde ägnas 
åt att bibringa eleverna ett gott uttal, så går nitet å andra sidan 
ibland för långt. Ja det kan hända att elementära, oundgängliga 
moment av uttalet försummas, medan åt tämligen likgiltiga de- 
taljer ägnas ett oproportionerligt intresse. Jag tänker härvid alldeles 
särskilt på uttalet av franskans 7. 

Det franska r-ljudet framträder som bekant med avseende på 
artikulationsläget under tvänne huvudformer: apikalt r eller tung- 
spets-r samt uvulärt r eller tungspens-r. Dessutom märkes det 
parisiska uttalet av r. Detta r är i regeln frikativt och bildas genom 
tungryggens höjning mot det ställe å gommen, där den följande 
eller föregående vokalen artikuleras. 

Det apikala r-ljudet är det ursprungliga, från latinet ärvda, 
som länge var hela Galliens och som fortfarande är de övriga 
romanska ländernas ordinarie r-ljud. Huru, när och av vilka or- 
saker detta r i en stor del av Frankrike utbytts mot det velära 
(under vilken benämning jag sammanfattar det uvulära och det 
parisiska) äro frågor, på vilka jag här icke skall ingå. De ha 
varit föremål för åtskilliga undersökningar och hypoteser, men 
några säkra resultat hava icke vunnits.!) Säkert är, att för när- 
varande det apikala uttalet av 7 har den största geografiska ut- 
bredningen. Det användes i så gott som hela Sydfrankrike samt 
på en stor del av landsbygden och i en del mindre städer i 
Nordfrankrike. Det velära uttalet däremot användes i Paris och 
större städer i Nordfrankrike samt på en del av landsbygden särskilt 
omkring nämda städer. Det vinner allt större utbredning. Såsom 
huvudstadens uttal är det särskilt hemma i de bildade klassernas 
tal och anses av många för »finare> än det apikala. 

Huru bör man vid vår undervisning i franska förfara med av- 
seende på dessa olika r-ljud? Och huru böra överhuvud svenskar, 
som studera frnnska, förhålla sig i detta fall? 

Jag föranledes till denna fråga därav att jag haft tillfälle 
konstatera, hurusom en och annan lärare i franska, som själv lagt 
sig till med det velära uttalet av r, också gärna vill bibringa 
eleverna detta uttal. Resultaten av dessa försök äro i regeln, 
såväl vad lärare som lärjungar angår, så totalt misslyckade, att 
saken synes mig böra påpekas, för att en ändring om möjligt 
må ske. 

Frågan gäller tydligtvis icke sådana personer (skåningar 
m. fl.), som redan i sitt svenska uttal äga velärt r. De böra na- 
turligtvis behålla detta. Men personer — vare sig vuxna eller 
på skolbänken — som i sitt svenska uttal ha apikalt r, hava alls 
ingen anledning att för franskans skull inlära ett velärt uttal av 
denna konsonant. De böra tvärtom undvika den lockelse, som 
det velära r synes utöva, ty svenskars försök att inlära detta ljud 
äro i regel dömda till misslyckande. 


1) S. Eurén i sin avhandling Étude sur I' 7 francais, Uppsala 1896, lämnar 
s, 1—12 en god résumé av den dittills förda diskussionen, --- 


NÅGRA ORD OM SVENSKARS UTTAL AV FRANSKT R 159 


Naturligtvis är förmågan växlande hos olika individer, liksom 
fallet är med uttalsbegåvning generellt taget. Den ene har böjligare 
talorgan eller finare öra än den andre. Vanligtvis yttrar sig detta 
1 fråga om uttalet i dess helhet, men det händer, att en individ, 
som i allmänhet är väl begåvad i detta avseende, har svårighet 
för uttalet av ett visst ljud. Man överdriver icke, om man påstår, 
att en ändring av det från barndomen inlärda r-ljudet tillhör de 
uttalsmoment, som erbjuda de allra största svårigheterna. Barn, 
som vid tidig ålder, då talorganen icke tagit ett så bestämt »pli>, 
som inom några år blir fallet, förflyttas till fransk miljö med velärt 
r-ljud, kunna attrapera detta under fullt idiomatisk form. Vuxna 
med ovanligt god uttalsbegåvning kunna också under en längre 
vistelse på ort och ställe lära sig ett gott uttal av franskans velära r, 
men jag har i själva verket funnit ytterst få exempel härpå. 

De ojämförligt flesta svenskar, som söka tillägna sig det 
velära (och det gäller naturligtvis här i regel det parisiska) r, 
komma emellertid, som sagt, till ett synnerligen otillfredsställande 
resultat. Deras uttal karaktäriseras i allmänhet av tvänne egen- 
domligheter, som båda äro lika beklagliga. — För det första är 
termen velärt r av mycket vidsträckt omfång, den rymmer många 
ganska skilda nyanser, och det visar sig, att just den franska 
nyansen så gott som aldrig finner ett adekvat återgivande i svensk 
mun. Vad som frambringas är i stället en serie r-ljud, som van- 
ligtvis i ganska ringa grad likna det franska. — För det andra 
är givetvis i t. ex. en parisares mun det velära uttalet av r 
konsekvent genomfört. Visserligen kan detta r allt efter ställningen 
i ordet — initial, intervokal etc. — undergå vissa variationer, men 
dessa äro endast nyanser av samma ljud, som alltid bibehåller 
sin egenart. Hos >»velariserande»> svenskar däremot förekommer 
nästan aldrig en dylik konsekvens i uttalet, som tvärtom utmär- 
ker sig för den största skiftningsrikedom och den mest nyckfulla 
växling. Än — särskilt i vissa ställningar — förmärkes tilläventyrs 
en viss likhet med det franska ljud, som den talande avser att 
imitera, men denna likhet minskas i växande grad i andra ställ- 
ningar. Ån åstadkommes med tydlig ansträngning ett ljud, som 
i själva verket ytterst avlägset påminner om vare sig det ena eller 
det andra av de franska r-ljuden, som ibland liksom hos 'les 
incoyables” rent av lyser med sin frånvaro, och som titt och ofta 
får lämna plats för det gamla hederliga svenska r-et, vilket sålunda 
får tjäna den talande till viloplats under hans tröttsamma vandring 
på de velära höjderna. 

Egendomligt är, ait detta kvasi-parisiska r-uttal hos enstaka 
individer också synes hava vissa psykologiska konsekvenser. De 
som lägga an på detta uttal, se nämligen däri ibland själva kvintes- 
sangsen av fin fransk prononciation. I jämförelse med detta r är ett 
korrekt uttal av franskans övriga ljud för dem en bagatell, som 
knappast erbjuder några svårigheter. Så kommer det sig, att detta r 
ej sällan uppträder i sällskap med de mest ogenerade explosivor 


160 MODERNA SPRÅK 


och tonande spiranter och en från alla tyngande regler frigjord 
behandling av det s. k. stumma e. Förtjusta över elegansen i den 
föga estetiska morrning, varmed de pryda sin franska, tro sig 
dessa »parisare> plötsligen suveränt behärska det franska talspråket, 
de rycka på axlarna och göra gester med armar och händer av- 
sedda att efterlikna en konverserande fransmans lediga och charme- 
rande sätt, men närmast framkallande tanken på den >gråce 
éléphantine> om vilken Huysmans i en av sina böcker talar. De 
inblanda gärna i sitt — kanske ganska bristfälliga — ordförråd 
vokabler och fraser av slangartad natur, som te sig löjliga i annan än 
en rent fransk infattning. Man skall kanske invända, att det velära r- 
ljudet i och för sig knappast kan ha denna fascinerande inverkan, 
men att såväl detta uttal som övriga nyss skildrade egenheter här- 
flyta av vissa individers personliga läggning. Detta kan i viss 
mån vara sannt, men det hindrar icke att just det ifrågavarande 
uttalet för mången står såsom en slags mystisk nyckel till franskt 
talspråk, franskt väsen och fransk esprit. 

Om vad ovan sagts gäller vuxna personer, som studera franska, 
och av vilka många äro blivande lärare eller lärarinnor, så kan 
man lätt föreställa sig, huru det ifrågavarande ljudet skall te sig 
i munnen på lärjungar, som under tre år fått ägna inalles 12 å 15 
veckotimmar åt franskan. Här blir det parisiska r-et ännu mera 
parodiskt, ännu mera nyckfullt än hos de äldre. Här är faran 
för att till dess förmån försumma det viktiga och nödvändiga ännu 
större. Även om läraren icke direkt anbefaller detta uttal åt elever, 
ligger en risk redan däri, att han själv under mer eller mindr: 
ofullkomlig form använder detsamma. Ty eleven kommer ofta 
att tro sig handla förständigt genom att även häruti följa sr 
lärares exempel. | 

Måhända skola åtskilliga läsare finna det ovan sagda i hög 
grad överdrivet. Jag upprepar därför vad jag redan framhållit, att 
mitt påstående lyckligtvis ingalunda har någon generell räckvidd. 
Det riktar sig mot enstaka fall, men så pass talrika, att de synts 
mig motivera en i all anspråkslöshet uttalad varning. 
| Har då förvärvandet av parisiskt r alls ingen fördel? Jo 
naturligtvis för det mycket ringa fåtal, som verkligen utan men 
för sitt uttal för övrigt lyckas tillägna sig detsamma. Men för 
det stora flertalets räkning kan frågan besvaras med ett bestämt 
nej. Det har mer än en gång hänt mig, att en fransman rörande 
en annan svensks uttal till mig gjort ungefär följande refkxion: 
»er vän talar franska med stor ledighet, men han uttala: vissa 
ord så besynnerligt!» «eller >han måtte ha något organiskt fel» 
0. S. v., och jag har alltid kunnat konstatera, att felet bestått i 
den talandes misslyckade strävan att förfranska sitt r-ljud. Ett 
apikalt r, distinkt uttalat, verkar däremot aldrig i minsta mån 
stötande på ett franskt öra. 

En sak bör dock påpekas. De pedagoger, som lära sina 
elever velärt ry, kunna till förmån för detta uttal åberopa, att man 


I 
| 
| 


| 


NÅGRA ORD OM SVENSKARS UTTAL AV FRANSKT R 161 


därigenom undviker risken för det svenska supradentala uttalet av 
förbindelserna rt, rd etc. Men denna risk är ju lätt att i alla 
fall undvika. Ett skilt uttal av de båda konsonanterna i dessa 
grupper erbjuder ju absolut ingen fysiologisk svårighet (med vilken 
fruktansvärd lätthet lärde sig icke folkskolebarnen förr att de- 
klamera vår-t land, vår-t land, vår-t foster-land!) — det gäller 
endast att vara . uppmärksam på sig själv. Jag har icke i min 
erfarenhet funnit nämda fel synnerligen framträdande. 


> > 
> 


Såsom slutresultat vill jag således uttala den mening, att 
svenskar, som i sitt modersmål hava apikalt uttal av r, böra be- 
hålla detta uttal, då de tala eller läsa franska, och att svenska 
lärare i franska icke böra försöka bibringa lärjungar med apikailt 
r det velära uttalet av denna konsonant. Men väl bör det ailtid 
iakttagas och för lärjungar framhållas, att det apikala r-et i franskan 
skall hava ett distinkt, (icke för starkt) vibrerande uttal, samt 
att det aldrig får med en följande dental sammansmälta till ett 
supradentalt ljud. 

Såsom stöd för denna min åsikt skall jag tillåta mig åbe- 
ropa tvänne framstående franska fonetici. 

Rousselot (Précis de Prononciation francaise s. 57) säger: 
«Er des Parisiens manque d'éclat, c'est pour cela que ceux qui 
se destinent å la parole publique tåchent de s'en défaire. En 
revanche, dans leur bouche, elle a beaucoup de douceur. Mais 
Pimitation en est souvent désagréable. — Le mieux pour les 
provinciaux et pour les étrangers est de garder en parlant frangais 
I'r å laquelie ils sont habitués, pourvu qu'elle n'ait pas un défaut 
caractérisé, comme la rudesse de I'r des Lorrains, des Linousins, 
de certains Allemands, ou la mollesse de I'r des Anglais et des 
indigeénes des Provinces Baltiques de la Russie. 

Och Grammont (Traité pratique de Prononciation frangaise, 
s. 68) är av samma mening: Le plus grave défaut des étrangers 
provient souvent de ce qu'ils ont voulu cCorriger leur r indigéne 
et se sont fourvoyés; il aurait mieux valu d'ordinaire le garder 
tel quel, car la plupart des r sont acceptables en frangais. 


I stort sett är det olämpligt att vid uttalsundervisning liksom 
vid språkundervisning i allmänhet på skolstadiet gå in på obe- 
hövliga nyanser och finesser. Men det är nödvändigt att väl och 
säkert inlära uttalets elementer. Man bör icke sträva efter något 
slags raffinemang men uppehålla en absolut fordran på soliditet. 


E. Staaff. 


162 MODERNA SPRÄK 


»SONST HÄTTEN WIR NICHTS ZU LEBEN.” II. 


Eine Erwiderung. 


Dr. Hans Pollaks Bemerkungen in N:r 2—93, 1922 von 
Mod. Språk zu meinem vorigen Artikel zeigen, dass der Gegenstand 
ein gewisses Interesse erregt hat. P. scheint nicht ganz abgeneigt, 
wenn ich ihn recht verstehe, bei haben und geben meine 
Hypothese tiber die Entstehung des betreffenden Typus anzunehmen. 
Fir die Wendungen mit sein hingegen verweigert er seine Zu- 
stimmung, weil er nicht sehen kann, was dagegen spricht, dass 
z. B. in Dabei ist nichts zu lachen das Wort 'nichts' immer schon 
als Subjekt vorhanden gewesen ist. Meiner Meinung nach stehen 
Ich habe nichts zu leben und Dabei ist nichts zu lachen aut 
gleicher Stufe. Dass das alte Gerundium schon sehr fröh bei 
gewissen Verben als Objekt auftritt, geht, wie P. selbst festgestellt 
hat, aus mehreren Belegen hervor. Zu dem von P. aus Otfrid 
zitierten Belege möge noch Hartmann von Aues Då ich ze 
tuone funde angeftiihrt werden (vgl. nhd. Ich habe zu tun, zu 
essen, zu leben), und so meine ich, es sei anzunehmen, dass das 
Gerundium auch als Subjekt bei sein und ähnlichen Verben hat 
stehen können und noch steht (vgl. nhd. Hier ist viel zu tun, 
Das bleibt noch zu erklären). Ist 'zu leben' also Objekt zu "habe", 
und "zu lachen” Subjekt zu 'ist', so kann 'nichts” nicht gleichzeitig 
Objekt bezw. Subjekt sein. 

Wenn wir weiter mit P. Er hat nichts zu sagen (trans. 
Verbum) und Er hat nichts zu leben (intrans. Verbum) vergleichen, 
und zwar mit Verwendung der Paulschen Erklärung (Gram. IV 
$ 343), so wird in dem ersten Satze "nichts'” als vom Inf. 'sagen 
abhängig empfunden, was P. offenbar nicht beachtet hat. In 
dem zweiten Satze aber kann es nicht von dem intrans. Inf. "leben' 
abhängig sein, und auch nicht von '"habe', das ja den Inf. regiert. 
Es muss also etwas anderes sein als das gewöhnliche Substantiv- 
pronomen, oder wenigstens ein Pronomen anderer Natur. Ein 
Vergleich zwischen den sein-Sätzen: Hier ist nichts zu tun 
und Hier ist nichts zu lachen föhrt zu demselben Ergebnis, unter 
der Voraussetzung, dass der Inf. Subjekt ist. Zwar hält Curme 
(Gram. S. 264) "zu tun' nach 'ist' flir ein Gerundium mit passivem 
Sinn, wodurch allerdings 'nichts' zum Subjekt wird. Wie wirde 
aber "lachen' passiven Sinn erhalten können, und wie könnte dann 
'nichts” hier Subjekt sein? 

Nun wendet jemand vielleicht ein: Diese Ausfihrungen 
beruhen auf der willkärlichen Annahme einer nicht bäöndig be- 
wiesenen Abhängigkeit des Infinitivs vom Prädikats-verb und 
beweisen demzufolge wenig. Es verhält sich einfach so, dass 
in Ich habe nichts zu leben 'nichts' von "habe abhängt, und dass 
der Inf. 'zu leben” als zweckbezeichnendes Gerundium hinzutritt. 


,,SONST HÄTTEN WIR NICHTS ZU LEBEN” 163 


Ebenso einfach ist, mutatis mutandis, die Erklärung von Hier ist 
nichts zu lachen. 

Hier muss ich aber fragen: Wie will man dann erklären, 
dass tatsächlich keine andern Wörter als die genannten Pronomina 
zusammen mit dem beziehungslosen Inf. auftreten? Und warum 
kann es nicht heissen Ich habe kein Brot zu leben ebenso gut 
wie Ich habe nichts zu leben, Du hast kein Unrecht zu klagen 
ebenso gut wie Du hast nichts zu klagen, und Hier ist ein guter 
Witz zu lachen ebenso gut wie Hier ist nichts zu lachen? 

Diese Tatsache ist der springende Punkt und zwingt uns 
nach meiner Meinung zu der Annahme, dass in diesem 'nichts” 
eine adverbielle Bestimmung vorliegt, die inhaltlich der Negation 
'nicht' nahe steht und bisweilen mit derselben abwechselt. 'Nichts' 
wäre dann als ein Akk. der Beziehung aufzufassen (= "in 
keiner Beziehung', 'keineswegs'), und könnte leicht den Ge- 
brauch von sinnverwandten Wörtern wie etwas, viel, wenig, 
was, genug veranlasst haben. Es lässt sich aber auch denken. 
dass der erste Anstoss zu diesem Gebrauch von dem fragenden 
was ausgegangen ist, das ungemein häufig als Akk. der Beziehung 
vorkommt. Belege davon stehen reichlich zur Verftigung, z. B. 
Fischarts Was ist sich zu verwundern? und nhd. Was zögere 
ich noch? u. ä. Von dem Fischartschen Beispiel zu Was ist da 
zu lachen? und Dabei ist nichts zu lachen ist der Schritt nicht 
weit. Als Beispiele von anderen Pronomina mit derselben Ver- 
wendung mögen angeföhrt werden Walther von der Vogel- 
weides Ich diende im aber ötewaz, und Goethes Kann ich 
was dienen? 

Was ich bisher gesagt, ist doch immer noch nur eine Hy- 
pothese und will nicht als eine endgiltige Erklärung gelten. 
Eine grössere Sammlung von Belegen ist vielleicht auch nötig. 
Hier möchte ich noch einige neue beifägen, die drei ersten aus 
Curmes Grammar of the German Language entlehnt: 


Zu A 1. Da hat die Menge was zu gaffen. (Fulda). 
Hast du doch wieder was zu ärgern. (G. 
Hauptmann). | 

Zu A 2. Es wird fortan nichts mehr zu lachen geben. 
(H. Hoffmann). 

Was gibt es da zu lachen? (Benedix). 

Zu A 3. Ich sage es nicht um zu prahlen. Was ist da zu 

prahlen? (Frenssen). 


Pollak macht die interessante Mitteilung, dass man auch 
(z. B. in Wien) sagen kann: Er hat nicht zu leben, und zwar in 
derselben Bedeutung wie Er hat nichts zu leben, also mit einem 
beziehungslosen Inf. und dem soeben erörterten "nichts.” Das 
mag als ein wertvoller Beitrag zu der Lehre von nichts—nicht 
festgestellt werden. Pollaks zweite, imperative Deutung desselben 
Ausdrucks, Er hat nicht zu leben = Er darf nicht leben, enthält 


164 MODERNA SPRÅK 


ja keinen beziehungslosen Infinitiv, das "nicht ist da nur eine 
reine Negation, die sich keineswegs mit 'nichts” vertauschen lässt, 
und somit ist dieses eine Nebenerscheinung, die fiir die vorliegende 
Auseinandersetzung belanglos ist. Da P. auch dem Satze Dabei 
ist nichts zu lachen eine, allerdings abgeschwächte, imperative 
Bedeutung beilegt, ist es zu verwundern, dass er nicht auch hier, 
wie oben, die Negation "nicht gebraucht. Ubrigens ist diese 
Heranziehung der imperativen Bedeutung mindestens unnötig. 
Es scheint mir klarer und richtiger, den Satz för das zu nehmen, 
woför er sich ausgibt, eine indikative Behauptung. Und liegt 
wohl irgend welche imperative Bedeutung in den entsprechenden 
was-Sätzen vor: Was ist da zu lachen? Was ist da zu prahlen? 

Zu der kritischen Berrerkung, die P. an mein Beispiel Ich 
gab ihm ein Buch zum Lesen (= att läsa i) knäpft, möchte ich 
auch eine Gegenbemerkung machen. Es sei uns beiden vergeben, 
dass wir dadurch die Diskussion auf ein anderes Gebiet fäöhren. 
P. vergleicht die Sätze Ich gab ihm ein Buch zum Lesen und 
Ich gab ihm ein Buch zu lesen und sagt, im ersten Fall sei 'ein 
Buch', im zweiten sei "das Lesem ein Mittel zum Zweck. Der 
Zweck sei im ersten Satze durch 'zum Lesen” ausgedräöckt, im 
zweiten Satze dagegen liege er in einem zu ergänzenden 'damit 
er den Inhalt kennen lIlerne”. Das leuchtet sogleieh ein und 
stimmt ja auch mit meiner fräöheren Ausföhrung tberein. Da nun 
aber 'das Mittel zum Zweck' im ersten Satze (ein Buch) zugleich 
das Objekt zum Prädikatsverb ist, so muss wohl 'das Mittel zum 
Zweck' im zweiten Satze (zu lesen) auch Objekt sein. Auf Seite 
44 aber nennt P. den Inf. 'zu trinken” in einem ähnlichen Satze 
(Ich gebe ihnen Wasser zu trinken) "Zweckbestimmung', d. h. 
adverbielle Bestimmung, und erklärt den Satz so:' Ich gebe ihnen 
Wasser, und zwar zu trinken'. Sollte es dann nicht vielmehr 
heissen: Ich gebe ihnen Wasser, und zwart zum Trinken? Allerdings 
erkennen wir ja in diesem 'zu lesen', 'zu trinken' das alte zweck- 
bezeichnende Gerundium, weshalb es selbstverständlich etwas 
von seinem alten finalen Charakter bewahrt hat. Aber mit 
der Zeit ist dieses Gerundium zu einem direkten vom Prädikats- 
verb abhängigen Objekt geworden, eine Entwicklung, die am 
weitesten bei geben fortgeschritten zu sein scheint. 'Zu lesen' 
hängt jetzt von 'gab', und "ein Buch” von 'zu lesen” ab. Dies 
ist also meines Erachtens derselbe Fall, den Pollaks Beispiele 
auf Seite 44: Ich gab ihnen nichts zu trinken, Ich gebe ihnen 
Wasser zu trinken (får Pollaks Auseinanderhaltung dieser beiden 
Sätze sehe ich keinen gentigenden Grund) und meine eigenen 
Beispiele mit beziehungslosem Inf. unter A1l und A 2: Er hat 
nichts zu leben, Das gab ihm viel zu denken usw. darstellen. 
Soll dagegen der Zweck deutlich als solcher hervorgehoben werden, 
so geschieht es mittels der einen substantivierten Inf. regierenden 
Präposition zu (modernes Gerundium), also Ich gebe iknen Wasser 
zum Trinken, Biächer zum Lesen. Es kann dann auch ein Be- 


,,SONST HÄTTEN WIR NICHTS ZU LEBEN” 165 


tonungsunterschied eintreten, indem im letzteren Falle der Ton 
auf "zum Trinken', im vorigen Falle dagegen auf "'Wasser' ruht. 
Notwendig ist diese Unterscheidung nicht immer. 

Um dieses Verhältnis weiter zu beleuchten, erlaube ich mir, 
noch einige sich paarweise entsprechende Belege und Beispiele 
anzuföhren. 


A. Objektiver Infinitiv (altes Gerundium): 


| 1. Tragt ihm zu essen hinaus (von einem Jungen, der unge- 
horsam gewesen und deshalb nicht hereinkommen darf). 

2) Ich habe kein Geld auszuleihen. 

3) Ich habe nichts zu trinken. 

4) Ich gab ihm einen Rock anzuziehen. 

5) Der Lehrer gab mir ein Gedicht abzuschreiben. 


(B. Adverbieller Infinitiv (modernes Gerundium): 


1) Nehmt auch etwas zum Essen mit und dann kommt! 
2) Ich habe kein Geld zum Ausleihen. 

3) Zum Trinken haben wir Bier und Schnaps genug. 

4) Ich lieh ihm einen Rock zum Anziehen. 

5) Der Lehrer gab (reichte) mir den Brief zum Abschreiben. 


Die lebendige Sprache ist sich zwar nicht immer dieses scharfen 
Unterschieds klar bewusst. Trotzdem dirfte es von Wert sein, diese 
Verschiedenheit einmal deutlich ins Auge zu fassen, um erforder- 
lichenfalls eine Richtschnur zu haben. Er hatte nichts zu tun, darum 
gab ich ihm Buch zu lesen, und Er hatte nichts zu tun, darum gab 
ich ihm ein Buch zum Lesen sind beide richtig. Das erste ich 
jedoch gebräuchlicher, und das zweite ist notwendig, wenn der 
Zweck deutlich als solcher hervorgehoben werden soll. 

Zuletzt erklärt P. im Widerspruch zu meiner Behauptung, 
das Verbalsubstantiv sei nicht dem substantivierten Infinitiv vorzu- 
ziehen, sondern gehöre nur einer höheren Stilgattung an, während 
der letzte in der ungezwungenen Rede das Gewöhnliche wäre. 
Da ich in meinem Artikel dieses Verhältnis nur ganz flöchtig 
berihrte, ist dieser Passus wegen seiner Unvollständigkeit leicht 
der Kritik anheimgefallen. Jedoch scheint mir auch Pollaks 
eigene Äusserung zu knapp und ungenau und schliesst ein Miss- 
verständnis nicht aus. Man könnte nämlich daraus schliessen, 
dass er zwischen dem Verbalsubstantiv und dem substantivierten 
Infinitiv nur einen stilistischen Unterschied einräumen wollte. 
Deshalb sei es mir gestattet, daran zu erinnern, dass Grammatiker 
wir Matthias, Andresen, Curme und Johansson von einem 
derartigen Unterschied nicht sprechen. Wohl aber meinen sie, 
dass es möglich ist, einen Bedeutungsunterschied zu machen, wenn 
man es will. Will man das nicht, meint Johannson, so wird 
in der Regel das Verbalsubstantiv vorgezogen. 


166 MODERNA SPRÅK 


Matthias sagt: , Uberhaupt wirkt ein vorhandenes wirkliches 
Hauptwort gewöhnlich besser als eine in derselben Bedeutung 
gebrauchte Nennform.” Das könnte allerdings noch einen stili- 
stischen Unterschied bedeuten. 

Andresen äussert sich in schärferer Form: , Der wirklich 
fehlerhafte oder doch bedenkliche Gebrauch des substantivierten 
Infinitivs besteht zunächst darin, dass er an die Stelle eines zu 
Gebote stehenden abstrakten Substantivs gesetzt wird, z. B. Das 
Aufgehen der Sonne, das Erziehen der Kinder usw., wo die 
Substantive Aufgang, Erziehung usw. stehen mussten.” 

Den Bedeutungsunterschied, tiber den sie sich alle einig sind, 
dräickt Curme so aus: ,, The relation of the infinitive-substantive ' 
(d. h. das Lesen) to other verbal nouns is that the former is more 
abstract and hence cannot usually take the plural, while more of 
the concrete enters into the latter.” 

Um uns nun an des erste Beispiel Matthias” (Sprachleben 
und Sprachschäden S. 368) zu halten, so möchte ich fragen: 
Wiärde Dr. Pollak wirklich in ungezwungener Rede sagen: Der 
zum Einweihen anwesende Bischof, oder mehr alltäglich: Der 
Bischof soll zum Einweihen anwesend sein? 

The concrete — eben darin wird wohl des Pudels Kern 
liegen. Es kann sich dieses Konkrete in mancherlei Weise äussern, 
und zwar entweder 1) darin, dass die Handlung als durch Begleitum- 
stände ergänzt gedacht wird, welche den abstrakten Begriff mit 
konkretem Inhalt ausfällen, z. B. Die Einweihung des Tempels 
(= die Feier), Die Ziehung ist auf Donnerstag aufgeschoben, Ein 
echter Ritter muss die Jagd lieben, Die Bevölkerung ernährte 
sich vom Fischfang, oder 2) darin, dass der Handlung ein perfektiver 
Sinn verliehen wird, so dass sie zugleich ein Ergebnis darstellt, 
z. B. Zwischen dem Meister und dem Lehrling trat eine ge- 
genseitlige Annäherung ein (vgl. das imperfektive Beim Annähern 
des Feindes), Die Erziehung der Kinder steht in erster Linie, 
oder schliesslich 3) darin, dass nicht nur eine Möglichkeit, sondern 
etwas Tatsächliches ausgedrickt wird, z. B. Ich habe Verwandte 
genug zum Verkehr (ich verkehre schon mit ihnen), Bei der 
Anzindung der Strohmiete benutzte er ein gewöhnliches Brennglas. 
Liest man dagegen an einem Anschlag: Das Anziänden von Feuer 
im Walde ist gesetzlich verboten, so liegt es auf der Hand, dass 
hier nur von etwas Möglichem die Rede ist. 

In allen diesen Fällen wärde der substantivierte Infinitiv nur 
das abstrakte Geschehen (Handeln) bezeichnen, z. B. Man war 
gerade beim Ziehen (der Lose), An diesem regnerischen Tage 
hatte der Ritter keine rechte Freude am Jagen, Das nennt er 
Fischefangen (spöttisch) usw. 

Was nun das umstrittene Beispiel: Ich habe kein Geld zur 
Bezahlung des Wechsels anbelangt, so ist es offenbar zu dem 
zweiten Fall, dem Ergebnis-Fall, zu rechnen. Man vergleiche damit 
das imperfektiv empfundene: Ich habe kein Geld zum Bezahlen. 


CONSONANT SUBSTITUTIONS IN BABY SPEECH 167 


Pollaks zum Bezahlen des Wechsels wird wohl eine mundartliche 
Eigenttimlichkeit sein, denn alle Deutschen, mit denen ich dariber 
gesprochen (und das imag wohl tiber ein Dutzend sein aus ver- 
schiedenen Gegenden Deutschlands) haben, mit einer einzigen 
Ausnahme, zur Bezahlung des Wechsels ohne weiteres vorgezogen. 
Andere Belege: Als es sich darum handelte, Schiedsrichter zur 
Beurteilung des Schadens zu wählen (Johannson: Tyska stilövn.), 
Der Schwerpunkt fär die Entwicklung des Reiches liegt beim 
Reichstag (ibid.). 

Liegt aber kein klarer Bedeutungsunterschied vor, so werden 
nach Johannson (Ty. stilövn. S. 73) im allgemeinen die substanti- 
vierten Infinitive gemieden. Es lässt sich nattrlich nicht immer 
feststellen, ob ein Bedeutungsunterschied vorhanden ist oder nicht, 
und somit ist dem persönlichen Geschmack oft ein freier Spielraum 
gelassen. Ein klar neutraler Fall ist indessen m. E. Darf ich 
Ihnen meinen Wagen zur Heimfahrt anbieten. Deshalb wäre 
nach dem Obigen das Verbalsubstantiv vorzuziehen. Dagegen 
setzt nun Pollak sein kategorisches Urteil: So heisst es nur in der 
Schriftsprache und in der gewählten Rede. In der ungezwungenen 
Umgangssprache heisst es, so weit er sie kennt, nie anders als 
zum Nachhausefahren. Die Richtigkeit davon will ich nicht 
bestreiten. | 


Brunshaupten im Juli 1922. 
Erik Bondeson. 


CONSONANT SUBSTITUTIONS IN BABY SPEECH. 
I. 


The main part of these few pages was written long ago with a view to 
state the mutual influences of labials (w. wh, v, f, b, p, and m-sounds) and fronts 
and points (i, e, &, Zz, s, n, t, Il, r, / and 3-sounds) chiefly in unstressed syllables. 
They were taken down in English, and the writer begs to thank the Editor for 
his kind permission of having them printed in English to spare time. 


Some twenty years ago and more, there was among phoneti- 
cians a very intense and sometimes rather hot discussion whether 
man learns to speak by hearing and imitating only (the acoustic 
school) or by striving to find and by finding the respective posi- 
tions and functions of various speech organs (the articulatory or 
organic school) The former held with the great founder of these 
theories Helmholtz that the essential of a speech sound is not 
its articulation, but its musical pitch, its resonance chamber with 
tones and overtones, Trautmann, Bremer, Pipping, and among 
Scandinavians Lyttkens-Wulff whose highly meritorious system 
may be. looked upon as organic, but adapted to an acoustic 
scheme, being the best known of the representatives of this view. 


168 MODERNA SPRÅK 


The great majority of Anglo-Saxon and Scandinavian writers 
on the subject may be mentioned, at least from the first, as 
supporters of organic investigations. A mediating position was 
taken by the distinguished British scientist Richard J. Lloyd, taken 
away much too early by untimely death, when busy "building 
bridges between the two methods, the methods of those who 
study language chiefly as a succession of sounds, and of those 
who study it chiefly as a succession of articulations.” 

The excitement of the controversy having subsided, both 
the sides seem to be admitted as justified and useful. The analysis 
of a speechsound may begin with and be carried on with iis 
acoustic nature in view only. The numbers of vibrations, the tones 
and overtones making its general pitch may be laid down, and 
different sounds grouped together according to the laws of their 
musical equivalents. But after all, a great number of the fine 
results for which phonetics are indebted to R. Lloyd were won by 
a careful study of the resonance chambers i. e. they are often 
based upon and have for their starting point minute observations 
and measurements of the positions of different organs concerned. 

Lloyd called the organic system a classification according 
to origin, and the other, the acoustic, a classification according 
to essence, adding that the latter would clearly be our most natural 
guide in any inquiry upon the essential nature of sounds. Oi 
later works on organic phonetics, however, there is scarcely one 
more instructive and more suggestive than his Speech sounds, 
although written with the purpose of examining elements of language 
according to a principle once wrongly looked upon as opposed 
10 that same organic method. 

The first objection and, may be, the most weighty against 
investigations on articulation is the perfectly true statement main- 
tained as early as by Kingsley that in different individuals organs 
differ to such an extent as to make it greatly improbable that 
two individuals whose speech organs fully equal one another 
exist at all. And as the firm parts change, also the movable parts, 
the tongue and the soft palate, adapt themselves to the former. 
We shall have to admit this same premise not only for the 
different parts of the mouth and the tongue, but also for the 
cords, the lungs, etc. 

But with such differences we have to reckon in all biological 
and physiological facts. Nature never stereotypes. Nor do such 
differences in other regions prevent e. g. physicians from telling 
and generalizing the beating pulse of the human heart or the 
opthalmologist to state the breaking power of the lens of the 
human eye. But measurements should be made and e. g. for the 
hard palate and tongue heights exact statements given for every 
individual examined. (Comp. Jespersen, Fonetik pp. 320—381 
as to measurements of the lenght of the lower jaw-bone). Sad 
mistakes have been incurred, e. g. by using flat and compressed 


CONSONANT SUBSTITUTIONS IN BABY SPEECH 169 


toofs of palate or the opposite contrast, acute-angled roofs, one a 
sign of degeneration as the other, for measuring tongue-heights in 
speech-sounds, and no comparisons with normal palates given. 

Again for practical purposes Mr. Bremer seemed to teach 
that descriptive phonetics has to busy itself principally with the 
production of speech-sounds only as far as their effect on the ear 
is concerned. Children, he says, learn to speak by hearing, and 
make, may be, very gross and awkward attempts of imitating 
parents or other persons surrounding them, but they do not ask 
how to articulate. ÅA grown up man or woman pronounces as 
he or she learned when a child. Our pronunciation of the mother 
tongue depends upon imitation by means of hearing: so articu- 
lation is something very secondary, and what is immovable and 
fix is the impression on the ear. 

But on the other hand, are not dumb and deaf individuals 
taught a sort of articulations although quite destitute of the control 
of hearing? The life story of Helen Keller who blind, dumb, and 
deaf, learned to master languages in a perfect way is an example 
often cited. And among teachers of languages is it not a well 
known fact that even so called dull pupils, in this case identical 
with persons of a weak hearing, may be helped on to hit the 
pronunciation of a hard sound and to overcome difficulties, simply 
by means of a description in a few words of the articulation and 
the position of the organs concerned, at most illustrated with an 
unpretending sketch on the blackboard: 

Does, indeed, a baby learn to speak by hearing only? 

The question has been answered by the last 10—20 years” 
studies, of the psychology of child and particularly of its speech. 
The whole controversy has been placed in quite a new position. 
As early as there can be a question of real speech, babies begin 
by articulations, more accessible than others to the organs con- 
cerned, and more accessible also to the eye, consequently easier 
to be imitated, and from them they proceed to inner and more 
difficult ones, comp. below. This is owing also to the development 
of the palate. 

Before entering on the direct subject of these few lines, some 
words may be added on important works and authors dealing 
with it previously and quoted below. 

Prof. Axel Kock published the first Swedish paper on 
child's speech in 1901 (Nordisk Tidskrift, Letterst.). In spite of its 
early date and its shortness this extremely well written paper 
presents a good survey of the whole subject and may be stated 
as up to date, even now i. e. it was much in advance of its time, 
when published. 

Up to quite recently Swedish literature lacked a work on 
child's language and psychology based on personal observations, 
at least investigations parallel to similar works puhlished by 
writers among the great nations. The gap was filled in 1916, 


170 MODERNA SPRÅK 


when Dr. Ivan Bohlin and Mrs. Maja Bohlin, of Stockholm 
published their annotations and researches on the development 
of speech in their little daughter up to her third year De två 
första årens språkutveckling hos en svensk flicka, Svenskt arkiv 
för Pedagogik pp. 159—223. This was followed up four years 
later by Psychological and linguistical observations on a Swedish 
girl, Psychologiska och språkliga iakttagelser rörande en svensk 
flicka ibid. 1920 pp. 1 — 55. 

The authors themselves say that, in the first place, they 
are biologically interested, not linguistically, adding that they hope, 
however, their work will be found done carefully and with exactness. 
Their interesting and meritorious paper seems to confirm the state- 
ment. References to other publications on the same subject are 
given all along their own account. As a model was used 

Clara & William Stern, Die Kindersprache, The language 
of child, Leipzic 1907, the German standard work, part I as the 
first of a series of monographies on the mental development of 
child, contains observations made on the authors” three children, 
a boy and two girls, from their birth up to their sixth year. The 
classification and discussion of the observations was made by 
Mr. Stern, a well known German psychologist; new terminology 
for indicating age. In some cases received with hesitation, the 
results in general met with sympathy and are looked upon 
as a worthy sequel to the works of Preyer, Ament, and other 
distinguished German investigators, among whom Wilhelm 
Wundt occupies a place quite by himself. 

He is the great founder of modern psychology and reformer 
of the methods of linguistic researches. His world-famed work 
Völkerpsychologie, Leipzic 1900, 1904?, 1911?, is in itself a synopsis 
of various theories old and modern, in which, availing himself 
of his enormous knowledge, also of a great many tongues outside 
Europe, he follows up his studies of different kinds of language, 
the language of gestures, of voice sounds in animal life, the 
development of the speech sounds of child. 

Of an earlier date are Schultze, Die Sprache des Kindes: 
Leipzic 1880, and Gutzmann, Des Kindes Sprache, Leipzic 
1894. 

Concise as this survey of authors on child's language must 
needs be, America, the particular country for child study, cannot 
be left out. Tracy is of world-wide fame. G. Stanley Hall and 
his school, organ the Pedagogical Seminary, has lifted the veil 
of many a mystery in child's and adolescent's life. 

Last but not least, a first rate Scandinavian work should 
be mentioned Otto Jespersen, Children's and adults' language 
nowaday, Nutidssprog hos Born og voxne, Koebenhavn og Kristiania 
1916. This book is from the hand of a learned phonetician, 
a thorough expert of many languages, and consequently an able 
judge of subjects as the one dealt with, it was greeted by its 


CONSONANT SUBSTITUTIONS IN BABY SPEECH 171 


Critics as a masterpiece, rich in skilful observations and compari- 
sons from the history of languages and literature in general. ' 
Moderation in views, caution in judgement, tenacity of purpose, 
of educational methods and aims, a human sympathy with the 
people of the nursery are some characteristic features of Prof. 
Jespersen's paper thus making it at the same time a popular and 
pleasing reading to the general public, correcting old prejudices 
and throwing light on new sides of the problems discussed by 
those scientifically interested. Even if you cannot follow him in all, 
you will always feel the power and sincerity of his arguments. 


A comprising sketch of the results of these works follows. 
At birth, the acoustic duct, the auditory canal being stopped, 
there cannot possibly be any stimulus for speech from the outer 
world or from a sense of hearing. All sounds in the first two 
periods, (up to 10—11 months, 1 year) the brawling and the 
babbling period (Jespersen's skråle- and pludre-tiden) are sponta- 
neous, to be compared to the movements of legs and arms, pre- 
paratory for speech as the latter for movements. The muscles and 
organs are trained, the sounds produced express feelings most of 
discontent or want of something (mam mam mam), of hunger, of 
being tired, of being wet, all resulting in calls for the nurse. Later 
sounds for expressions of pleasure, accompanied by the first smile. 

Sounds from these early periods have been registered by 
observers as a kind of breaths, reminding of Ah, as a kind of postvelar 
sound reminding of uvular 7 and of some vowel-like ö-and ä-sounds. 

The most successful effects on the ear come from the 
sounds produced by the child itself, for then the sensory motor 
connection of speech sound and hearing sound is arrived at. The 
child perceives what his own speech organs have produced, the 
strongest associations between speech movement and sound image 
characteristic of the same sound and complex of sounds come 
about. This sensory motor connection makes the foundation of 
all speech. Babbling goes on for weeks and months before any 
kind of understanding sets in. But the baby finds out sooner or 
later that on its cries some person again and again comes bringing 
comfort, help, or food, and it comes quite natural that the sound 
of mam mam, used to express hunger or discomfort, is combined 
and identified with the person bringing the help the little one 
is in need of. 

One separate stage of children's speaking before the proper 
imitating begins, has been called child's peculiar language, when 
the little speaker avails himself of some funny words or syllables 
of his own invention, often a one-word sentence, a mutilation of 
some word or quite a new one made up of rudiments of sounds 
or easy sounds substituted to hard ones. It goes without saying 
that no strict demarcation line of age or growth can be drawn 


172 MODERNA SPRÅK 


between the various periods referred to above, they overlap each 
other, even in the same individual. 

Labials, particularly p-, b-, m-sounds, are admitted all over 
the world to be prevalent in the consonant system of child's 
speech: consequently a universal fact, explained as follows. They 
come as the earliest manifestations of voluntary imitation of adults' 
speech or even earlier than imitation can be supposed, but they 
are of a higher class than those breath-sounds, the uvular r and 
vowel-like sounds referred to above. So they do not represent a 
muscular or reflex movement only like those, but they are speech 
sounds. Frequence of labials in the early speaking periods of infancy 
is due to the fact that the lips are the easiest accessible organ at that 
time, the lip muscles used in pronouncing p, b, m being exactly 
the same as babies use in sucking whether at mother's (nurse's) 
breast or at the nursing bottle: the lips stand just opposite each 
other. — Stanley Hall and Jespersen do not think that any part 
at all is played by the little child's eye when seeing lip articulations 
in the mother (nurse); such a theory would be much too unlikely 
they think and presume an imitation power the baby is not 
capable of; besides the child does not look at the mother's lips: 
it looks steadily at her eyes (Jespersen p. 18). This statement is, 
however, positively denied by W. & C. Stern: every mother who 
holds her child on her arm and again and again repeats a word 
with particular stress could find directly that the child follows, not 
her eye, but her lips, that its glance hangs at them, until by 
imitating the movements of her mouth the sound looked for its 
produced. Those born blind prove that this optical imitation is 
not a conditio sine qua non, but it is likely that in blind children 
the learning of common speech is delayed (pp. 127—129). 

Mr. and Mrs. Bohlin hold the same view as Stern and relaie 
how their little daughter was in the habit of filling in a word, 
here and there, of airs sung to her by the mother. At this she 
followed the positions of the lips better than the sounds, they 
could see it at her eyes looking with strained attention at the 
mother's mouth. The little girl seemed to be conscious of this 
herself as one day just as the mother was singing one of these 
airs she at once took her father's head, turned it to the mother 
and said, pointing to the latter's mouth "mother sing, father look” 
(p. 193). 

: So labials will have to be looked upon as easily accessible, 
first and foremost, from the point of view of the articulating organs 
concerned, then also from the point of view of optical nearness. — 
F- and v-sounds appear a little later than other labials, as 
they imply a better control of the muscles of the lower lip and the 
existence of the incisors or at least of the gums of the upper jaw. 

As to the sequence of other consonants in child's speech 
divergent views have been held. The '"law” stated first by Schulze 
(1880) that the various consonantical series of children's language 


4 


CONSONANT SUBSTITUTIONS IN BABY SPEECH 173 


succeed each other according to the principle of the least effort, 
first labials, then dentals or rather point sounds (Jespersen), last 
gutturals (velars), appears to be very plausible, but has met with 
objections from several writers most of whom seem to mistake 
the reflex or 'vomitiv' sounds of the early babbling (the throat h, 
the uvular 7 eked out with vowel like ö- or ä-sounds, referred to 
above) for real, voluntary speech sounds. 

Gutzmann may have hit near the truth when saying: evidently 
the muscle sense is less developed in the rear of the mouth 
than in the fore part. People can readily move their lips and 
the tip of their tongue into any desired position, but not so with 
the body of the tongue. 

Ås yet, a fact of great importance seems to have been over- 
looked: in the growth of the upper jaw the different parts do not 
partake at the same rate. AS the teeth develop, it is natural that the 
alveolar process (= outgrowth, protulerance) should contribute 
greatly. The deepness of the upper jaw depends greatly of the 
development and cutting of the molar teeth. If the alveolar process 
is divided into three regions, the first including the incisors and 
canines, the second the milk-molars or later on bicuspids, the 
third the permanent molars, the growth in length of the respective 
parts in mm. is as follows. 


inCisors milk molars permanent 

canines bicuspids molars 
newborn 15,s 15 5 
adult 21 12 25 


Only from the third till the fourth year the upper jaw attains 
a lenght that exceeds 40 mm. and a breadth that exceeds 38 mm. 
Scheff-Zuckernadel, Handbuch der Zahnheilkunde, Wien 
1902 pp. 187—191. 

Consequently Schultze was right in saying that :he last 
consonant series was the velars because they are the hardiest, but 
they are so hard to pronounce because there fails in the mouth 
of the little child sufficient roof of palate with which the tongue 
muscle might articulate. And Gutzmann is right in saying that 
the muscle sense is less developed in the rear of the mouth than 
in the fore part, but the tongue muscle is so very weak ia the 
beginning of child's speech because it has very little to train 
itself upon. 

There is still another argument to set forth in favour of this 
theory of accessibility. People attacked by serious brain diseases 
developing gradually (e. g. paralysis generalis) are very often 
struck with aphasy. But they do not lose their faculty of speech 
at once. It is an extremely interesting fact that such patients 
will lose their power of articulating k- and g- sounds at an early 
stage and substitute t d, for them (comp. Hygicea, Swedish 


174 MODERNA SPRÅK 


Medical Review 1894, p. 85 Magnus Möller, A case of brain 
syphilis with acute leptomeningitis). 

Labials are the last to fall away as they were the first to be 
mastered. The k-, g-sounds demand a stronger degree of innervation, 
so they are harder to articulate, in a word less accessible than 
dentals and labials. 

Is this question of precedence between various consonantical 
series in child's speech of more than a theoretical interest? 

The predominance of labials and point sounds has left many 
traces in the history of languages, traces some of which were 
discussed long ago, others as yet hardly registered. Also teachers 
of language should be able to explain the substitution of b for 
r in Robert>Bob and of d for r in Richard> Dick. 

Here will follow first exemplifications of this substitution, 
from the Scandinavian lauguages, from German, French, English, 
and may be some other tongue. Then an attempt to lay down 
NR of the traces left in the history of language will be the last 
chapter. 


Stocksund in May, 1922. Hugo Hagelin. 


TILL DET MODERNA BRUKET AV ZWISCHEN. 


Curme säger sid. 418, note 2: "Zwischen does not mean 
exclusively between two objects but may also refer to more than 
two. In this case it differs from unter in that the latter indicates a 
confused mingling, a mass, while the former infers that the dif- 
ferent objects in one group are homogeneous, and hence the in- 
troduction of a foreign object in their midst gives rise to the idea 
of a twofold division.” 

Ett sedan åtskilliga år fortsatt aktgivande på denna sak har 
emellertid alltmera stärkt mina tvivelsmål om huruvida det mo- 
derna bruket av zwischen därmed är tillfyllest karaktäriserat. Om 
vi taga det sv. exemplet »Han stod bland mängden>»>, så kan 
detta faktiskt på tyska heta antingen Er stand unter der Menge 
eller Er stand zwischen der Menge. Enligt Curme's definition 
skulle Menge i förra fallet beteckna "a confused mingling, a mass” 
i senare a group of homogeneous objects som genom 2zwischen för 
tanken framträder tudelad. Jag har svårt för att tro att föreställ- 
ningen om massans så att säga konsistens skulle vara olikartad 
i båda fallen, likaledes tror jag, att den av Curme vindicerade tu- 
delningen i detta och analoga fall är en illusion, en skenbild, om 
jag så får säga, framkallad hos den analyserande av medvetandet 
om den vanliga normala funktionen av zwischen. Det förefaller 
åtminstone mig — att jag härvidlag skall kunna påräkna stöd från 
infött håll, är väl osäkert — som om mellan unter och zwischen 
i dylika fall rådde en skillnad som betingas av subjektets olika 


TILL DET MODERNA BRUKET AV ZWISCHEN 175 


förhållande till >massan> (med subjektet menar jag i detta sam- 
manhang den person 1. sak vars placering det är fråga om, med 
objektet menar jag det av prep. styrda ordet). I fråga om unter 
tänkas subjektet liksom uppgå i objektet, utgöra en integrerande 
beståndsdel därav, endast samexistera med detta, medan vid 
2Zwischen subjektet framstår såsom tydligt skilt från objektet, ofta 
på elt I. annat sätt kontrasterande däremot. Det förefaller alltså 
som om 2Zwischen skulle hava utvidgat sin betydelsesfär på be- 
kostnad av unter och sålunda ofta kommer att motsvara sv. »bland>. 
Den viktigaste pådrivande kraften ifråga om denna utveckling är rim- 
ligtvis den obestämdhet i betydelsen som vidlåder unter. Det ligger 
fjärran från mig att vilja påstå att vi skulle ha att göra med en 
fullgången differentiering, jag skulle endast vilja hävda att en svag, 
dock omisskännelig tendens gör sig gällande i ovan antydd rikt- 
ning. Jag skall nu med en räcka exempel söka belysa zwischen'”s 
förhållande vid massord, kollektiver. Om jag därvid lyckas tro- 
liggöra riktigheten av ovan anförda synpunkt, då talar ju allt för 
att den även skall göra sig gällande vid plurala uttryck, vid 
vilka föreställningen om en massa är knuten. Jag har ansett 
det onödigt att anföra beläggsställe, naturligtvis kan jag, ifall det 
skulle befinnas önskvärt, stå till tjänst med sådant. 

1. Auf den roten ... Beeren, die in prallen Bindeln iberall 
Zwischen dem krausen Blattwerk aufleuchteten, funkelte noch der 
Tau (Max Halbe) — 2. Vor einer Rabatte roter Nelken, deren 
Bliten ... zwischen dem blassen Grin der stachelartigen Blätter 
hingen, blieb er stehen (Ganghofer) — 3. Da, wo die Dine in 
die .. Anlagen von Warnemiinde iiberging, sass ein Mann im Sand 
Zzwischen dem Diinengras (Wilbrandt) — 4. Dita ... hat ihre 
Blicke iiber die Plattform schweifen lassen, wo zwischen dem 
alltäglichen Bahnhofsgetimmel von Reisenden ... ein blonder 
junger Mann mit einem Kondukteur verhandelt (Ossip Schubin) 
— 5. Marie war bewegt. Hier zwischen all der Pracht und dem 
Wohlleben lag eine arme Sterbende (Gagern-Kospoth) — 6. Die 
ganze Stadt feierte den Festtag mit Lärm, Musik... zwischen 
diesem allen war irgendwo Laura mit einem Fremden (Alice 
Berend) — 7. es (= das Lächeln) sass tief drinnen zwischen dem 
weissen Vollbart (LCilienfein) — 8. Leopold entdeckte Mimi sofort 
2wischen einem Knäuel von Studenten (H. Villinger) — 9. Er 
(= der Leichnam) lag zwischen dem urweltlichen Kraut der Quelle 
(Storm) — 10. Wie wir ...in einer Waldlichtung sassen zwischen 
blihendem Fingerhut (W. Hegeler) — 11. Das Dach ... von 
wo ... ich die Frau ... unten zwischen der Mauleselherde 
gesehen hatte (Dauthendey) — 12. Der kleine Kirchhof, wo sie 
Hempel hatten 2zwischen all dem Schnee zuricklassen missen 
(ÅA. Berend) — 13. Sprosste zwischen dem vergilbten Winterrasen 
nicht schon neues Grin? (Viebig) — 14. Der Hof liegt drei 
Stunden von hier, mitten zwischen dem nassen Moor (Ad. Stern) 
— 15. Zwischen all dieser Brawvheit fihlte Herr Rauchfuss sich 


176 MODERNA SPRÅK 


nicht behaglich (Böhlau) — 16. Und wenn F. M. L. statt zu 
landschaftern uns eine Bauernstube ... schildert, glauben wir 
doch mitten zwischen Dorf und Feld zu sein (in ländlicher Um- 
gebung) (Westermanns Monatshefte sept. 1911) — 17. Zwischen 
all diesem Rot und Weiss und Blau sah der kleine Kopf des 
Kranken aus wie ein runzlig gewordener Apfel (Ganghofer) — 
18. Hinter diesem Wall von Haaren lag ein kleines, freundliches 
Gesichtchen, ein Näschen, das schalkhaft zwischen dem grimmigen 
hervorguckte (W. Hauff) (jir. 7) — 19. Zwischen dem unpersön- 
lichen weiten Håuserdunkel beherrschen nun (= nach Dunkel- 
werden) die Kirchen das Bild mit ihrer phantastisch gegliederten 
Schwere (Moskwa-skildring i Berl. Tagebl. Wochenausg. 29/12 
21) — 20. Der alte Wensten stand zwischen einem Hiimpel 
Leute (Else Franken). Goethe skriver t. o. m. 21. Auch bei dem 
Ehestande ist es nur diese entschiedene ewige Dauer zwischen 
so viel Beweglichem in der Welt, die etwas Ungeschicktes in 
sich trägt. 

Fall där obj. är en plural och därmed större I. mindre sanno- 
likhet samma synpunkt gör sig gällande. Jag inskränker mig till 
ett fåtal: 22. Zwischen den Menschen meiner Jugendzeit ... 
tauchte immer wieder der Chaldäer auf (Wilbrandt) — 23. Der 
Herr Etatsrath sagte, unsere Eltern wiirden es als sehr un- 
schicklich bemerken, wenn er gestatten wollte, dass eine so junge 
männliche Person allein zwischen all den kleinen Fräulein tanze 
(Storm) — 24. Klara blickte auf seine edle Gestalt, wie er sich 
in zwangloser Haltung ... zwischen all den andern bewegte 
(C. von Dornau) — 25. Charlotte wandte ihre Aufmerksamkeit 
wieder der Arbeit zu, und es gelang ihr allmählich immer besser, 
sich 2zwischen den rufenden Stimmen und den wvielen Gesichten 
zurechtzufinden (H. Kalisch) — 27. Der rote Mohn, der in ganzen 
Biischeln zwischen den Halmen stand (Fontane) — 29. Es war 
ihm eine Qual, zwischen all den gleichgiiltigen Menschen zu sitzen 
und anzuhören, in welcher gefähllos kalten Weise sie iiber Marias 
Elend sprachen (Courtbs-Mahler) — 30. Der Himmel leuchtet 
blau zwischen grossen, steingrauen Wolkenfetzen (Schubin). — 31. 
Die Uberwachten (= das Nachtpublikum in den Restaurants)... 
sahen die neuen Demonstrationszige, sahen die Augen, in denen 
der Hass brannte. Leben wir nur zwischen Leichtsinnigen und 
Rasenden (R. Brandt, Berliner Schilderung aus den Novembertagen 
1918). — 31 a) Zwischen diesen Spaniolen lebt eine kleine 
deutsche Kolonie (Berl. Tag. Wochenansg. 21/12 21. — 31 b) 
Zwischen den sportsmässigen Erscheinungen da und dort Fremd- 
artiges, ans Lächerliche Streifendes — Mädchen in einer ... stark 
geschnlirten Pluderhose ... Junge Leute in einer Art Tiroler- 
kostym (Villinger). 

Zwischen synes även kunna innebära befintlighet innanför 
en omslutande krets, mur o. d. Uttrycket zwischen vier Wänden 
är ju allmänt och behöver ej exemplifieras. Det är väl här före- 


TILL DET MODERNA BRUKET AV ZWJISCHEN 177 


ställningen om de varandra parvis motsatta väggytorna som ligger 
till grund. Aven utan räkneord: 32. Wer trug denn die Schuld, 
dass immer öfter das Glick davon flog und sie ... ohne die 
kolde Genossin zwischen ihren kahlen Wänden sassen (Storm) — 
Andra fall: 33. Das Karusell dreht sich ganz bunt zwischen 
einer Mauer von Kindern in der Dämmerung (Georg Hermann) 
— 34. Undeutlich nur sah sie die Mama im Sofa, mitten zwischen 
einem ganzen Kreis von Damen (Else Franken) — 35. [Dies] 
Fleckchen Erde (eine alte Burg), zwischen deren wehrhaftem 
Gemäuer meist köstliche Stille ...träamt Westermanns Monatsh. 
Sept. 1918) — 36. Unser Hauptintresse blieb jedoch das kleine 
Durlach ... und was in vergangenen Zeiten sich zwischen seinen 
Wällen und Ringmauern abgespielt hat (H. Villinger). 

Vid rörelse fram genom massa framträder automatiskt tu- 
delningsföreställningen t. ex. 37. Esist so schön dahinzusausen ... 
zwischen all dem Tau und der duftigen frischen Uppigkeit 
(Schubin) — 38. Boris ist davongerollt durch die klare August- 
luft, zwischen dem grauen Taugeglitzer auf Blatt und Halm 
(densamma) — 39. Ich fand ein Vierklee hinterm Diisternbrook, 
dort wo wir mit Frau Maria zwischen dem hellen Korn gingen 
(Groth, Briefe) — 40. Auf der dunklen Bahn zwischen dem hellen 
Schnee zogen noch immer die Menschen (Wilbrandt). 

Likaledes vid förflyttning i sidled in uti en massa: 41. Er 
war mit neunzehn Jahren zwischen liederliche Kameraden ge- 
kommen (Paul Ernst) — 42. Gleich einem scharfen Wind hatte 
er zwischen sie geblasen, aufrittelnd, ermunternd (Gabriel Reuter). 
— 43. Wenn er ein Rittergut kaufe ... so begebe er sich, in 
der Priegnitz wenigstens, fast ausschliesslich zwischen den Adel 
(Ompteda). 

Då förflyttningen tänkes försiggå mer 1. mindre vertikalt, 
synes intet hinder förefinnas för antagandet, att tudelningsföre- 
ställningen är ur spelet: 44. Er stellte den Leuchter zwischen 
die siässe Bescherung (Paul Heyse) — 45. Buchenwälder .. 
ein Geschenk des Kalkbodens, den hier eine Laune der Natur 
meilenweit zwischen den Schiefer geworfen hatte (S. Hoechstetter). 

Sammalunda vid rörelse hit och dit i en massa: 46. Schliesslich 
Öffnet er ein Fach seines Sekretärs, kramt längere Zeit zwischen 
einem Biindel alter Briefe (Schubin). 

Ofta finner man Zzwischen där det egentligen saknar berät- 
tigande: 47. Graf Egon riet mancherlei und zwischen anderem 
auch, dass ... (A Berend) — 48. Ausserdem, zwischen all den 
vielen Fissenr, wer achtet da auf die Fisse des einzelnen (Simplicissi- 
mus) — Erinras må i detta sammanhang om att dazwischen !) och 
ll tillsynes användas om varandra utan någon egentlig 
skillnad. 


2) Jag menar naturligtvis dazwischen i här ifrågavarande betydelse. 


xX Lå 
> 


178 MODERNA SPRÅK 


Ett omnämnande synas även de fall förtjäna, där zwischen 
betecknar subjektets tidsläge i en serie av handlingar, syn- 1. 
hörselfenomen, uppfattade såsom en sammanhängande helt. I de 
flesta fall rör det sig om ett avbrott, en paus i serien, alltså pre- 
positionens grundbetydelse. Jag anför några fall med mass-ord, 
vilka kunna ha fraseologiskt intresse: 49. Wie ein Sonnenblick 
wirkte es unter solchen Umständen, wenn die Kinder zwischen 
diesem Lehrandrang eine Stunde erhaschten, in der sie den Märchen 
der Mutter lauschen konnten (A. Bielschowsky) — 50. Ein fernes 
Gewitter grollte zwischen das mannigfache Getöse (Tieck) — 51. 
Und nun weinte sie plötzlich wieder laut auf, und zwischen dem 
Weinen stiess sie heraus (Viebig) — 52. Die meisten Tischchen 
waren von Herren besetzt, die mitten zwischen ihrer Täligkeit... 
eine eilige Erfrischung zu sich nahmen (Else Franken) — 353. 
Zwischen dem Entzlcken iiber alles ... kehrten unsere Gedanken 
aber doch zuweilen zu dem kleinen Roman des gestrigen Abends 
zurick (Paul Heyse). 

Därjämte synas fall förekomma, där det ej gärna kan vara 
tal om något avbrott i objektserien, och där vi alltså skulle ha 
en egendomlig analogi med det ovan berörda rumsförhållandet, 
befintlighet inuti en massa med subjektets tydliga framträdande. 
54. Zwischen dem Rattern der Maschinen, dem Sausen und Surren 
hörten sie es (das Singen) auch gern in der Fabrik (Viebig) — 
55. Er hörte mit seinen guten Ohren 2zwischen den Gesprächen 
der ibrigen, mit welcher Ausdauer der Leutnant der verlassenen 
Braut den Hof machte (Paul Ernst) (Uttrycket ,, mit seinen guten 
Ohren” synes motivera exemplets inordnande här) — 56. Er 
hörte ...zwischen der kurzen Konversation der beiden wie Gustav 
ihn vorstellte und wie die Gräfin fragte, ob er Henri des Nach- 
mittags zum Tee bringen diirfte (Alb. Geiger). Det hörda ut- 
gjorde en del av konservationen. 57. Sie hatte zwischen den 
Tränen geflästert: Ich sagte etc. (Dauthendey). Jag har varit 
tveksam var jag borde placera följande fall ur Wilh. Meisters 
Lehrjahre: Thät es nicht Noth, sagte er, dass ein Director 
jedem Stadtrate zu Filssen fiele, um nur die Erlaubnis zu haben, 
vier Wochen zwischen der Messe ein paar Groschen mehr an 
einem Orte circulieren zu lassen. Vid första påseende kunde det 
ju tyckas som om fallet skulle sortera under 54 ff. då ju mässan 
pågår oavbrutet, men snarare är det väl så, att den talandes in- 
tresse för subjektet (för de teaterföreställningar som skulle givas) 
tränger objektsföreställningen i bakgrunden. 


& > 
+x 


Zwischen användes också understundom liksom eng. between 
för att uttrycka att en handling kommer till stånd genom objektens 
inbördes samverkan: Der Meister musste den Gesellen zu FHilfe 
nehmen, damit zwischen ihnen beiden endlich einmal die Tracht 


LITTERATUR | 179 


Priägel auf diesen Jungenhosen ihren Platz fand (Friede Kraze) 
— Man erkennt leicht, wie genanntes Stäck (Minna v. Barnhelm) 
Zzwischen Krieg und Frieden, Hass und Neigung erzeugt ist. 
(Goethe). 


Gävle Aug. 1922. Arvid Smith. 


BERGFRIED. 


Följande ställe ur berättelsen Klaus Hinrich Ringhoff, Kram- 
bambuli p. 23, Bibliothek moderner deutscher Schriftsteller IV, 
utg. av Rodhe, torde ej ha blivit riktigt förklarat av utgivaren: 
«eIch stand auf dem Doppelbergfried, der aus den Trämmern der 
Ehrenburg gewaltig aufragt.” Anmärkningen till stället lyder: 
««vermutlich ein Berg oder eine Anhöhe in der betreffenden Ge- 
gend”. Det ger enligt min åsikt alls ingen mening att tolka 
Doppelbergfried ss. namnet på ett berg i trakten (»>ett berg, som 
höjer sin väldiga massa ur ruinerna av Ehrenburg».) Stället låter 
sig helt enkelt förklara, om man tager Bergfried = Belfried, d. v.s. 
huvudtornet i en borg, vakttorn, klocktorn (jfr. fr. beffroi), alltså: 
»Jag stod på dubbeltornet, som mäktigt höjer sig ur Ehrenburgs 
ruiner». Jfr Hoops: Reallexikon der germanischen Altertums- 
wissenschaft: Bergfrit: Ein im Inneren der Burg frei stehender 
oder an die Burgmauern angeschlossener grosser und starker 
Turm.” Ce. C. 


LITTERATUR. 


Deutsche Erzählungen, fär sechwedische Schulen herausgegeben 
von J. Reinius. Stockholm, A.-B. Magn. Bergvalls förlag. 133 s. 
Pris kart. 3: 50. 


Lektor Reinius, som förut gjort sig välkänd som textutgivare 
genom ett par av Kellers noveller, har riktat vår tyska skollitte- 
ratur med en samling småberättelser av olika författare. Jag ber 
att genast få uttala det omdömet, att vi här fått ett förtjänstfullt 
och vederhäftigt arbete, som säkerligen kommer att finna an- 
vändning. 

Man finner i editionen ganska olika tider behandlade, alltifrån 
Paul Ernsts ena skildring från det trettioåriga krigets dagar över 
Kleists obetydliga Anekdote aus dem letzten preussischen Kriege 
och Zschokkes som vanligt didaktiskt-moraliska berättelse Es ist 
sehr möglich från Napoleonstiden fram till en liten skiss av Paul 
Ernst från det nyss avslutade världskrigets dagar. Författarna 
representera även vitt skilda dialekter. Jämte sådana, som skulle 
kunna betecknas som 'centraltyskar', såsom Paul Ernst, Heinrich 


180 MODERNA SPRÅK 


von Kleist, August Trinius (ehuru född sachsare: han kom redan 
som gosse till Berlin), Heinrich Zschokke (apropos: hade det inte 
varit skäl att för eleverna antyda uttalet av namnet?) och Karl 
Immermann, finner man mera periferiska dialekter företrädda i ost- 
preussaren Sudermann, bayraren Bayersdorfer, österrikiskan Ebner- 
Eschenbach, holsteinaren Storm. Slutligen kändes det egendom- 
ligt för mig att en gång få återuppliva minnet av mitt tyskstudium 
i femte klassen ur Calwagens gamla Tyska läsebok med allemannen 
Hebels lilla moraliserande Kannitverstan. Undertecknad ställer 
sig ingalunda som motståndare till studiet av sydtysk litteratur 
på gymnasiet, där det icke kan skada, att man ger eleverna en vid- 
sträcktare överblick över den tyska litteraturens växlande karaktär, 
självfallet dock med skarpt påpekande av dialektala anslag. Däre- 
mot bör enligt mitt förmenande i realskolan ej förekomma annat 
än nordtysk text, och jag kan därför ej instämma i lektor Reinius” 
åsikt, att föreliggande arbete lämpar sig även för studium i real- 
skoleklassen, åtminstone försåvida därmed avses genomgång även 
av de icke-nordtyska författare, som äro representerade i editionen. 

Vad det litterära värdet hos urvalet beträffar, finner man vis- 
serligen några av Tysklands mera bekanta namn inom litteraturens 
område, men trots detta har resultatet blivit rätt skiftande. Utgivaren 
har också i förordet modifierat sitt först nedskrivna »genomgående»> 
litterärt värde genom tillägg av »åtminstone i stort sett>. Främst 
sätter jag Ebner-Eschenbachs psykologiskt väl avvägda Die 
Spitzin, Pauls Ernsts tre bidrag och utdraget ur Immermanns 
Oberhof. Humoristisk och rolig är Bayersdorfers Tintenhose. 
Däremot har Storm skrivit vida bättre saker är hans här avtryckta 
Zwei Kuchenesser der alten Zeit, även om mästarhanden skönjes 
också här Sudermanns novell Fröhkliche Leut' tillhör hans oklara 
arbeten, Kleists anekdot kan möjligen väcka intresse i en preussisk 
skola, och Zschokkes och Hebels bidrag äro moraliska och läro- 
rika men intet mera. Och Trinius' Zugverspätung! För all del, 
den habile skribentens hand röjer sig ganska tydligt, men det hela 
skämmes i mitt tycke därigenom, att titeln är byggd på och den 
kvasi-humoristiska handlingen mynnar ut i en ordlek, som till på 
köpet mycket krystat motiveras. (Inom parentes sagt är det egen- 
domligt, ait utg. på intet sätt i anmärkningarna för eleverna antytt 
denna ordlek, utan vars förståelse slutet blir fullständigt menings- 
löst. Skulle den verkligen ha undgått honom?) 

Utgivarens anmärkningar ta sikte dels på »syntax och syno- 
nymik> (varvid förekommer såväl översättning till svenska av svår- 
förståeliga ord och uttryck som även förklaringar på tyska), dels 
på realia. De äro på det hela taget synnerligen goda och veder- 
häftiga. Beträffande de tyska omskrivningarna och förklaringarna 
skulle jag dock här och var även ha önskat svensk översättning. 
Vad är det t. ex. för nytta med att eleverna få veta beträffande 
Korngefälle (91,1), att die Staatssteuer wurde friher auf dem 
Lande meistens in Getreide erhoben. Eller vilket konkret jäm- 


LITTERATUR 181 


förelsebegrepp få de av meddelandet (97,21): der Herr Ratswver- 
wandte war (wenigstens ein tituläres) Mitgleid des Stadtrates 
gewesen? 

Här nedan följa ytterligare några påpekningar samt diverse 
kompletteringar. 

6,10. Det ligger en betydelsenyans i bei ihm vorbei, jämfört 
med an ikm vorbei. 

6,19. Det är en oriktig knapphet i uttrycket att här återgiva 
einer des andern med 'varandras'". 

6,27 f. Några ord hade varit på sin plats ang. konstruktionen 
ich hätte mich nicht gefangen zu geben brauchen. 

9,1... die Wasser werden nicht mehr geleitet. Här kräves 
dock översättning av Jleiten, eftersom Hoppe sviker. 

10,20. Sstrich torde böra översättas med 'sträckte sig”. 

14,5. Hiätten, die aus lehmbeworfenem Flechtwerk erbaut 
waren. Det kan naturligtvis ibland vara svårt att avgöra, var man 
skall draga gränsen för upptagandet eller icke-upptagandet av realia 
i anmärkningarna. Själv står jag, efter vad jag torde ha klargjort 
tillräckligt i en åt detta ämne speciellt ägnad uppsats i denna tid- 
skrift, på den ståndpunkten, att man icke kan ge eleverna för 
mycket av sådana realia, som beröra kulturhistoriska och därmed 
sammanhängande etymologiska frågor. Och ehuru de spörsmål, 
vartill ovanstående sats ger anledning, ej alls finnas antydda av 
utg., torde väl ingen lärare i sammanhang därmed underlåta att 
med eleverna gå in på husbyggandet i äldsta tider och på ety- 
niologien av ord som ty. Wand, sv. vägg, ty. machen. Den som 
först och bäst har utrett frågan om das geflochtene Haus är Me- 
ringer; se speciellt hans arbete Etymologien zum geflochtenen 
Haus. 

19,17. Även om för det föregående fallet omnämnandet av 
de gamla förhållandena möjligen kan överlämnas åt läraren, hade 
det här varit utg:s skyldighet att utreda begreppet Kunkel i före- 
liggande sammanhang. En spinnrock i modern mening kan dock 
icke komma ifråga som vapen. Jag skall här icke upptaga ut- 
rymmet med en dylik redogörelse utan hänvisar intresserade till 
Troels-Lund, Dagligt Liv i Norden XI, 18 ff., där saken är full- 
ständigt klarlagd och bilder (särskilt 5 och 6) tydligt visa före- 
målets ifrågavarande användning. 

28,20. Gatter borde förklaras, då eleverna i lex. blott finna 
översättningen 'galler'. 

30,32. dann tanzen sie besser. Orädleken efter uttrycket 
nach jemandes Pfeife tanzen borde ha påpekats. 

31,;. Utg:s redogörelse för pluraländelsen -s ger en oriktig 
föreställning om förhållandena. Man får den uppfattningen, att 
det finnes ett -s, som är den franska, och ett annat, som är den 
plattyska pluraländelsen. I själva verket är det samma sak, eftersom . 
den franska pluraländelsen redan under medeltiden via medel- 
nederländskan infördes i medellågtyskan, varifrån den sedan över 


182 MODERNA SPRÅK 


plattyskan inträngt i högtyskan. Det torde vara tvivel underkastat, 
om Pauls framställning (vartill utg. hänvisar) är riktig. I alla hän- 
delser måste förefintligheten alltsedan medeltiden av detta -s i norra 
Tyskland ha i hög grad underlättat tillägget därav i senare tiders 
låneord och dess användning vid rent tyska ord. 

32,10. Det är säkerligen ej utan avsikt, som förf. låter den 
unga flickan vissla och inspektoren instämma i folkvisan Ach, wie 
ist's möglich dann, och utg. borde ha avtryckt verserna. Melodin 
är densamma, som i Sverge användes till Jag övergiva dig. 

30,18. Utg. kallar Wenn ich nicht glaubte, dass dieser herr- 
liche Sommertag Sie zum Dichter machen könnte, ich wisste 
wahrhaftig nicht etc. för ,autfällige Wortstellung”, även härvid 
stödjande sig på Paul. Det förefaller dock, som om redan den 
omständigheten, att han enbart i sitt texturval kan belägga tre 
exempel, borde gjort honom skeptisk mot Pauls uttalande: anderes 
ist seltene Ausnahme. Det är ingalunda så sällsynt, och riktigare 
än Paul har säkerligen Blatz (II, 179) uttryckt saken, när han säger: 
Solche gerade Wortstellung des Nachsatzes ist auch in der Prosa 
zulässig nach Bedingungs- und Einräumungsnebensätzen”. Falks 
antydan (Det tyske sprogs syntaks, s. 4), att förutsättningen vid 
dylika fall skulle vara konjunktionslöshet vid den konditionala 
bisatsen, överensstämmer icke med de faktiska förhållandena. 

35,24. Darf Sie das wundernehmen. Undrar, om eleverna 
av sig själva finna ut översättningen 'behöva'? 

36,4. da können dreissig Jahre dariiber hingehen. Utg. 
söker ursprunget till denna konstruktion i satsen som da hab ich 
nichts von gewusst; da sei Gott vor. ,Wohl als ein Rest dieses Ge- 
brauchs wird manchmal in der Umgangssprache ein jetzt tiber- 
flässiges da an die Spitze des Satzes gestellt, um dann im Adv. 
(hier dariäber) wiederholt zu werden”. Eftersom det mig veterligen 
är första gången konstruktionen omnämnes i vår filologiska littera- 
tur och även de tyska grammatici tiga, torde den kanske vara 
förtjänt av en närmare undersökning. Det är ingalunda omöjligt, 
att utg:s förklaring i huvudsak är riktig för det ifrågavarande 
belägget och för en hel mängd andra, samtliga bottnande i (det 
nordtyska) talspråket. Jag tillåter mig att här som ytterligare 
exempel anföra en sats, som jag för ett par dagar sedan fann i 
en skämttidning: Herr Lehmann saknar en högblå halsduk och 
får vid sina efterforskningar av tjänsteanden beskedet: Aber wissen 
denn der Herr das nicht, da hat sich doch die gnädige Frau 
ein Badekostim dawvon machen lassen. Det finnes emellertid 
en annan möjlighet, som måste tagas i betraktande såsom med- 
verkande om icke rent av som den ursprungliga källan till kon- 
struktionen. Jag tänker på det engelska there och det svenska 
där, använda som motsvarigheter till det tyska formella subjektet 
es. Det vore ju egentligen märkvärdigt, om denna konstruktion 
ej skulle förekomma i nordtyskan. Självfallet har denna använd- 
ning av there, tesp. där sin rot i rumskonstruktioner, varifrån 


LITTERATUR 183 


den sedan utsträckts till andra verb. När man nu finner ex. som 
(det av utg. obeaktade) da liegen hier mehrere solcher Höfe, sid. 92,13 
eller hos Frenssen: Es kann einem Menschen merkwiirdig ergehen. 
Da ging "mal einer von den Wentorfer Kreihen aus seines Vaters 
- Haus und kam ... (Jörn Uhl s. 7) eller Also da kam einer, der 
war ein kleiner, grauer Karl (ibd. s. 198) eller da war in meiner 
Jugend in Schenefeld ein Sohn armer Eltern (ibd. s. 306) eller 
Er meinte, da misste noch etwas Besonderes hinzukommen 
(Klaus Baas s. 7) eller Da war mal einer auf unserm Feuerschiff, 
auch so'n junger Karl (Hilligenlei s. 36) eller da ist noch jemand 
fär dich ... draussen (bd. s. 326) etc., förefaller det mig, som 
om man i ett dylikt da snarare hade att söka ursprunget. Då 
förstår man även lättare förekomsten av det dubbla da i exempel, 
sådana som det, varifrån utg. utgår eller som följande från Frenssen: 
Ich habe dreissig Mark monaltlich; da ist nicht viel damit zu 
machen (K. Baas s. 485) eller Aber du irrst dich, Klaus: da ist 
nichts darin, was nach deinem Sinn ist (ibd. s. 375) eller ,Seid 
man still”, sagte er, ,da kommt nichts danach” (Jörn Uhl s. 
243) eller Da sitzt darin, was man Humor nennt (Hilligenlei 
s. 107). Dylika exempel låta sig enligt min mening lättare förklaras 
efter de förstnämnda än tvärtom. Huru saken än må vara (och 
den vore förtjänt av en närmare undersökning), ett är säkert: detta 
nordtyska da skulle i samtliga satser motsvaras av ett sydtyskt 
formellt subjekt es. 

37,20, 31. Dubbelbetydelsen av Zugverspätung! 

38.u. Und wer weiss, ob sie (= die Tintenhose) nicht noch 
mehr Wandlungen hinter sich gebracht hätte ... Bättre än 'ge- 
nomgått' vore för hinter sich gebracht översättningen 'fått ge- 
nomgå'. En undersökning av de fall, där ett svenskt modalverb 
saknar motsvarighet i tyskan, fattas ännu. 

41. Det föreligger inte det ringaste skäl att här i ordet 
Gewand inlägga »den edlen, altertiämlichen Klang». Förf. an- 
vänder även andra specifikt sydtyska ord: biägeln (i st. f. plätten) 
42,8 och 14; Kaminkehrer (i st. f. Schornsteinfeger) 45,10. Det 
förefaller mig under sådana omständigheter vida mindre sannolikt, 
att förf. skulle tala om sina skolpojkskläder som "klädnad, skrud” 
än i den i Sydtyskland vanliga bet. av "kostym". 

595,29. Sie hat sich's gar nicht verlangt borde ha omnämnts 
i anmärkningarna. Konstruktionen med den gamla gen. es är syd- 
tysk; i nordtyskan motsvaras den av nach + dat. 

61,28. Schwerenot. Betoning! 

67,4. Advokat numera föråldrat. 

70,9. Kanske” passar ej som översättning av mochte. Snarare 
torde” eller "antagligen”. 

841. Emmendingen och Gundelfingen äro orter i södra Baden, 
Tuttlingen stad i sydvästra Wirttemberg. 

84,16. Kamin = Schornstein, sydty. 

85,1. Kannitverstan. Betoningsförhållandena! 


184 MODERNA SPRÅK 


86,4 ff. Was ich einst von meiner Armut bekomme: ein 
Totenkleid und ein Leintuch, und ... vielleicht ein Rosmarin. Det 
senare ordet är icke neutrum. Konstruktionen är ett exempel 
på den frihet i satsfogningen, som omnämnes bl. a. av Blatz (II, 
1242): ,Ohne Kasuskongruenz finden sich im Nominativ häufig 
solche Appositionen, die in beschränktem oder auch in erweitertem 
Sinn auf ihren Träger sich beziehen”. 

91,29 ff. Uppbördsmannen talar här om olikheten i bebyggel- 
sesättet mellan Sachsen och Westfalen. ,Dort wohnen die Leute 
beisammen ... Aber hier sitzt ein jeder auf seinem Kampe”. Var 
och en, som kommit igenom Westfalen, torde ha lagt märke till 
denna olikhet med huvudmassan av det övriga Tyskland, där 
bysystemet finnes. En kortfattad redogörelse för Tysklands be- 
byggelseförhållanden hade säkerligen ej varit utan intresse för 
eleverna. Historiskt taget kan man i huvudsak särskilja tre 
olika bebyggelsesätt i Tyskland: 

1) Einzelhöfe (i nordvästra Tyskland bortom Weser). Denna 
typ anses i allmänhet bottna i den keltiska bebyggelsetiden, 
"eftersom den överensstämmer med huvudtypen i Nederländerna, 
Belgien, Frankrike, Storbritannien: 

2) Haufendörfer eller Gewanndörfer, den äkta germanska 
typen. Den föreligger mellan Elbe och Weser och förelåg i forna 
tider (före enskiftet) i södra Skandinavien. Gårdarna, som i denna 
typen icke beröra varandra, äro byggda härs och tvärs utan plan, 
vägar svänga i krökar åt alla håll. 

3) Runddörfer och Strassendörfer, båda sannolikt av sla- 
viskt ursprung. I den förra typen äro husen i byn byggda om- 
kring en rund eller oval plats med in- och utfartsväg blott på ett 
ställe; eljest är byn omgiven av en häck eller mur. I den senare 
ligga husen i rad utmed gatan, ofta så tätt, att det blott finnes 
plats till gavelsidan åt gatan. Mot åkrarna är byn avstängd genom 
häckar. In- och utfartsväg finnes vid byns båda ändar. Den förra 
typen förekommer huvudsakligen i Mecklenburg, Sachsen och 
Böhmen, den senare finnes öster om detta område och fortsätter 
sedan som den allmänna typen i Ryssland. 

Självfallet finnes jämte dessa bebyggelsesätt en del övergångs- 
arter, som det skulle vara för långt att här redogöra för. 

97,4. Jabot. Uttal? 

Korrekturläsningen är på det hela taget tillfredsställande. 
Dock förekommer på alltför många ställen det av mig vid ett 
föregående tillfälle påtalade felet av ch och cf i stället för & och d. 


Malmö i juli 1922. N. Otto Heinertz. 


Malmö 1922, Röhr's Boktryckeri. 


MODERNA SPRÅK 


SVENSK TIDSKRIFT FÖR UNDERVISNING I DE TRE HUVUDSPRÅKEN 
TYSKA, ENGELSKA, FRANSKA 


UTGIVEN AV 


HERMAN SÖDERBERGH oc N. OTTO HEINERTZ. 


ÅRG. XVI. 9 x« MALMÖ > November 1922 


STUDENTEXAMEN H. T. 1922. 
Första skrivningsdagen. 


Uppgifter för uppsats på engelska eller franska för 
real-gymnasiet. 


1. Maria Stuart. 
2. Göta kanal. 
3. Ormar (Berättelse eller skildring). 


Engelskt översättningsprov för realgymnasiet. 


/ Richard, som i historien bär tillnamnet Lejonhjärta, blev 
konung av England 1189.: Om han ock var född i England, hade 
han tillbragt sin ungdom i Frankrike, och det är osäkert, om han 
kunde tala engelska. Engelsmännen brydde han sig föga om; 
under hela sin regering var han blott två gånger i England, var 
gång endast några få månader. Genast efter kröningen gjorde 
han sig färdig till ett korståg i förening med Filip August av 
Frankrike. Deras ankomst till Asien bragte nytt liv i korstågen. 
Sedan staden Acre, som under hela två år belägrats av de kristnas 
förenade makt, hade givit sig, återvände Filip till Frankrike, missnöjd 
med Richards växande inflytande. > Richard beslöt att belägra 
Askalon. > Marschen längs kusten från Acre till Askalon var en 
oavbruten elva dagars strid.7 När Richard — så lydde en berättelse 
bland korsfararna — fick Jerusalem i sikte, skylde han ögonen med 
kappan och bad Gud icke låta honom se den heliga staden, då 
han icke kunde befria den. ': Sedan Richard slutit ett vapenstillestånd 
på tre år med Saladin och denne lovat, att pilgrimerna till det 
heliga landet icke skulle förfördelas, bröt Richard upp för att åter- 
vända till Europa. 


186 MODERNA SPRÅK 
Franskt översättningsprov för realgymnasiet. 


Då den framstående franske författaren Jules Lemaitre år 
1914 avled, lämnade han efter sig ett betydande livsverk (ceuvre). 
Han hade behandlat många områden: den litterära och dramatiska 
kritikens, poesiens, romanens och teaterns. Han hade av naturen 
fått stora gåvor och var under sitt liv föremål för mycken beund- 
ran. Dock kan man knappast säga, att hans framgångar överallt 
voro lika berättigade; det var i synnerhet såsom kritiker han ut- 
märkte sig. Han började med att offentliggöra studier över 
samtida skriftställare. Flera av dessa »porträtt> äro små mäster- 
verk. Under mera än tio år var han litteraturgranskare i en stor 
tidning i Paris. Emellertid tröttnade han härpå och riktade 'sitt 
intresse åt annat håll. Han skrev romaner och teaterpjäser, och 
hans beundrare förblevo honom alltjämt trogna. Lemaitre var 
en varm fosterlandsvän. Det har sagts, att han blev ett av krigets 
första offer. Han var redan allvarligt sjuk; krigsförklaringen 
dödade honom. 


RICHARD YEA-AND NAY. 
Stockholm Version. 


Richard, who (The Richard who) in history (History) bears 
the /sur/name (soubriquet) of Ceur de Lion (Lion-Heart, The 
Lion-hearted), became King (king, the king) of England in 1189. 
Even if (though) he had been (was) born in England, he had 
spent (passed) his youth (young days, infancy and childhood) in 
France; and it is uncertain (and nobody knows) whether (if) he 
could (was able to) speak (> talk) English. He took little notice 
of (paid little attention to) [troubled himself (his head) but little 
about] (recked little of A) [bothered himself (his head) very litile 
- about F] the English (the English people, Englishmen) [The Eng- 
lish etc. were of small (little) consequence (importance) in his 
eyes (to him)]; during the whole of (throughout /the whole course 
of/) his reign he was only (but) twice in England, each time (on 
each occasion) for only (only for) some few (a few) months. 
Immediately after his coronation (crowning) [after he had been 
(was) crowned] he made ready (he made preparations, he prepared 
himself, he made himself ready) for a crusade in conjurction 
(association, combination, union, alliance) with Philip Augustus 
(Philippe II Auguste) of France (King of the French). Their arrival 
(advent) in Asia put new life into the Crusade (crusade) [the 
crusading operations]. After the town of Acre [eika], which had 
been besieged (beleaguered, invested) by the unmited (combined) 
forces (power, strength) of the Christians for two whole years, 
had surrendered (yielded), Philip returned (went back) /home/ to 
France, displeased (discontented, ill-pleased) with Richards growing 


HÖSTENS STUDENTSTILAR 187 


(waxing A) influence. Richard resolved (determined, decided, 
made up his mind) to lay siege to (beleaguer, invest) Ascalon. The 
march along the coast from Acre to Ascalon was a continuous 
eleven days' battle (fight) [was a continuous (uninterrupted, unbroken) 
struggle (battle, fight) for eleven days). When Richard — so 
ran a story amongst the Crusaders (crusaders) — came in sight 
of Jerusalem, he covered (veiled) his eyes with his cloak (cape, 
mantle) and prayed God (prayed to God) not to let him [allow 
(permit, suffer) him to] see (set eyes on F) the Holy City, as 
(seeing that) he could not (was unable to, was not permitted to) 
liberate (deliver) it (set it free). After Richard had concluded a 
truce (armistice) for three years with Saladin and the latter had 
promised (pledged his word) that the pilgrims to the Holy Land 
should not be wronged (harmed, injured), Richard broke up his 
camp to return (for the purpose of returning) /home/ to Europe. 


Notes and Comments. 


The heading is taken from the title of one of Maurice Hewlett's early his- 
torical novels (1900), which gives a much more French and more human 
picture of Richard than that which has been made familiar to English people 
by Scott in his Talisman and Ivanhoe, where he is pictured rather as the ideal 
Christian knight. A suitable vocabulary of ordinary humdrum English could be 
obtained from the account given in any textbook: in the above renderings a few 
expressions which perceptibly rise above or descend below this humdrum level 
have been marked with "A” and "F” respectively. It may be noted that these 
two French kings (of France and England respectively) may appropriately be 
called either by English or by French names in an English narrative, but hardly 
by a Swedish name. It need hardly be pointed out how this story might be 
made a useful text on which to hang a discourse on the frequently displayed 
inability of England and France to work cordially together in what is nowadays 
known as "the Near East” or, more particularly, the Levant. 

Since the above general remarks were written down, I have tried the text 
on a class of fairly advanced "students”; and as scarcely any of them have been 
able to finish translation in the hour allowed, I think it may be inferred that 
the text is exceptionally difficult: Time does not permit me to do more than 
record the frequency of "Lejonhjärta” and "Filip August”, and that of "the 
history” and "was” in the first sentence. Ve 

C. S$. Fearenside. 


Lund Version. 


Richard, who bears in history (who in history bears) the 
surname of (R., surnamed in history) /the/ Lion-Heart/ed/ (Coeur- 
de-Lion), became king (King) of England in /the year/ 1189. 
Though /he was/ born in England, he had spent (passed) his 
youth in: France, and it is not certain (known, it is uncertain) 
whether (if) he could speak English. He cared little about! the 
English; during his whole (all his) reign he was only (but) twice 
in England (was in E. only twice), /and/ on each occasion (each 
time) only for (for only) a (some) few (only for some) months. 
Immediately after his (the) coronation, he made ready (prepared 
/himself/) for a crusade (Crusade), in conjunction (combination, 


188 MODERNA SPRÅK 


company) with Philip Augustus of France. Their arrival in Asia 
introduced (brought) new life into the Crusades. After (When) 
the town of Acre, which for two whole years had (had for two 
whole years) been besieged by the united (combined) forces of 
the Christians [united Christian forces (powers), had surrendered 
(yielded, fallen), Philip returned [came (went) back] to France, 
displeased (discontented, dissatisfied) with Richard's increasing 
(growing, waxing) influence (the increasing influence of R.;). R. 
resolved (determined, decided) to besiege (invest, lay siege to) 
Ascalon. The march along the coast from Acre to Ascalon was 
one continual fight, eleven days long (lasting eleven days) (one 
unbroken struggle of eleven days, one continuous eleven days' 
struggle). A story current among the Crusaders ran that, when 
Jerusalem came into view, Richard [when R. caught (got) sight of 
J.,, he] [When Richard — so ran a story (according to a story 
current) among the Crusaders — caught ... J., he] covered his 
eyes with his cloak and prayed God not to let (prayed that God 
would not let) him see the Holy City, since (as, when) he could 
not deliver (free) it. When he (When Richard) had concluded a 
three years” truce [truce for (of) three years] with S. /,/ and the 
latter had promised that the pilgrims to the Holy Land should 
not be molested (injured, harmed), Richard (the king) left? (de- 
parted) on his way back (departed to return) to Europe. 


Notes: 
1) Avoid care for, because of its other meaning of like. 2) Cp. the king 
broke up his camp, the company (party) broke up, etc. 


F. J. Fielden. 


A Gothenburg Version. 


Richard, /sur/named Coeur de Lion (Ceur-de-Lion, the 
Lion-hearted) in history, became king of England in 1189. Even 
though (Although, Though) born in England, he had spent his 
youth in France, and it is doubtful (uncertain, not certain) whether 
he could speak English. He cared little for the English (for 
Englishmen): during the whole of his reign he was only twice in 
England, each time for but a few months. Directly (Immediately) 
after his coronation he prepared (got ready) for a crusade (prepared 
a C.) together with Philip Augustus of France. Their arrival in Asia 
gave (lent) new life to the crusades. After the City of Acre, which 
had been besieged for two whole years by the united strength 
of Christendom, had surrendered, Philip returned to France, dis- 
pleased (dissatisfied) with Richard's growing influence. Richard 
resolved (determined) to invest (lay siege to, besiege) Askelon. The 
march along the coast from Acre to Askelon was one continuous 
eleven days” engagement (battle). When Richard came within sight of 
Jerusalem — so ran the story among the crusaders — he covered 


HÖSTENS STUDENTSTILAR 189 


his eyes with his cloak, and prayed to God not to let him see 
the Holy City, as he could not set it free. After Richard had 
concluded a three years' truce with Saladin, and the latter had 
promised that the pilgrims to the Holy Land should not be harmed, 
Richard broke camp in order to return to Europe. 


G. E. Fuhrken. 


Theme. 


Quand lI'€minent écrivain frangais Jules Lematitre mourut en 
1914, il laissa aprés lui une <uvre importante. Il avait cultivé 
(s'était essayé dans) bien des genres: la critique littéraire et dra- 
matique, la poésie, le roman et le théåtre. Il avait recgu de la 
nature de grands dons (La nature P'avait richement doué) et il 
fut (a été) pendant sa vie Pobjet d'une grande admiration [il s'attira 
(s'est attiré) pendant sa vie beaucoup d'admiration]. Mais on ne 
peut guére dire que ses succés aient été partout également (aussi) 
justifiés; C'est surtout comme critique qu'il se distingua (s'est 
distingué). Il commenga par publier des études (essais) sur 
des écrivains contemporains. Plusieurs de ces »portraits> sont de 
petits chefs-d'cweuvre. Pendant plus de dix ans, il fut (il fit la) 
critique dramatique dans un grand journal de Paris. Mais il s'en 
(se) lassa et dirigea (tourna) son intérét d'un autre cöté. Il écrivit 
des romans et des pieces de théåtre et ses admirateurs lui 
restérent toujours fidéles. Lemaitre était (fut) un ardent patriote. 
On a dit qu'l avait été (fut) une des premiégres victimes de la 
guerre. Il était déja gravement malade; la déclaration de la 
guerre l'acheva (le tua). P. Möaly. 


Lorsque P'éminent écrivain frangais Jules Lemaitre mourut en 
1914, il laissait /aprås lui/ une oeuvre! importante. Il avait touché 
å (Son activité littéraire s'€tait exercée dans) bien des domaines: 
critique littéraire et /critique/ dramatique, poésie, roman/s/, théåtre. 
Ii était tråés bien doué de nature (I! avait de grands talents naturels) 
(La nature pour lui n'avait pas été avare de ses dons) et il fut 
pendant sa vie F'objet d'une grande admiration (et il eut p. s. v. 
de nombreux et ardents admirateurs). Cependant (Malgré tout) 
il serait vain de prétendre (on ne peut gugre soutenir) que ses 
succés dans tous les domaines fussent (aient été) également 
justifiés?; c'est? surtout (notamment, principalement) comme critique 
qwil s'est distingué ($'est fait remarquer, s'est rendu célébre, s'est 
fait un nom /illustre/). Il débuta en publiant des études sur des 
€crivains contemporains. Quelques-uns de ces portraits sont des 
chefs-d'oeuvre (oeuvres de maitre). Pendant plus de dix ans il 
fut le critique littéraire d'un (il fit la c. 1. dans un) grand journal de 
Paris. Cependant il s'en fatigua et d'autres objets Vattirgrent (il 


190 MODERNA SPRÅK 


s'intéressa å d'autres choses). Il écrivit des romans et des piåces 
de théåtre [et pour la scene (le théåtre)], et ses admirateurs lui 
restérent toujours fidéles (il conserva I'admiration de ses fidåles). 
Lemaitre était (fut) un grand patriote. On a dit qu'il fut une des 
premiégres victimes de la guerre. Il était déjå /auparavant/ gravement 
malade; la déclaration de guerre Pacheva (fut pour Iui un arrét de 
mort) (fut pour lui le coup de gråce) (il ne put survivre å la d. d. g.) 


Notes. 


1) Malgré le grand nombre d'ouvrages qui constituent I'oeuvre de J. 
Lemaitre, il est impossible d'employer ici le mot oeuvre au masculin, car ces 
ouvrages sont différents les uns des autres et n'ont entre eux aucun lien. Le 
reste du texte insiste d'ailleurs sur la diversité de ces ouvrages. 

2) Pour &viter le subjonctif on peut dire ici: Ce serait une insoutenable 
prétention /que/ d'affirmer que ses succés ont été. 

Avec ce fut le passé défini s'imposerait dans la proposition subordonnée: 
Ce fut surtout comme critique qu'il se distingua. Virai ; 
irgile Pinot. 


Lorsque (Quand) le célebre (fameux, distingué, Péminent) 
auteur francais, Jules Lemaitre, mourut en 1914, il laissa apres 
(derriére) lui une muvre considérable (importante). Il avait traité 
un grand nombre de (Il s'était occupé de bien des) sujets (Son 
champ d'activité avait été trés étendu): la critique littéraire et 
dramatique, la poésie, le roman et le théåtre. La nature 
P'avait richement doué (Il avait regu de grands dons naturels) 
et, durant sa vie, it fut Pobjet de beaucoup d'admiration. Cepen- 
dant, Pon peut å peine dire (affirmer) que ses succés étaient par- 
tout également justifiés (légitimes, bien fondés); il se distinguait 
(distingua) (il se signala, it se fit remarquer) surtout (avant tout) 
comme critique. Il commenga par publier (Il débuta en publiant) 
des essais (articles) sur les écrivains contemporains (du temps, 
de Pépoque). Plusieurs de ses ,,portraits” sont de petits chefs- 
d'euvre. Pendant plus de dix ans, it fut le critique littéraire d'un 
grand journal parisien (de Paris). Mais il se lassa (fatigua, 
dégotta) de ce travail et dirigea (porta, tourna) son intérét d'un 
autre cöté. Il écrivit (composa) des romans et des pieces de 
théåtre (pieces dramatiques) et ses admirateurs continugrent å lui 
rester fidéles [Iui gardérent toujours le méme attachement (la méme 
fidélité)). Lemaitre était un ardent (chaud, vrai) patriote. On a 
dit qu'il fut P'une des premiegres victimes de la guerre. I était 
déja gravement (sérieusement) malade; la déclaration de guerre 
Pacheva (le tua, le fit mourir, lui donna le coup de gråce). 


MH. RBansson. 


HÖSTENS STUDENTSTILAR 191 
Andra skrivningsdagen. 


Uppgifter för uppsats på tyska eller franska för real- 
gymnasiet samt på tyska eller enge/ska eller 
franska för /atin-gymnasiet. 


1. En tysk kejsare. 
2. En kyrkogård. 
3. Tobak och alkohol. 


Tyskt översättningsprov för real- och latingymnasiet. 


Etter slagen vid Jena och Auerstädt syntes Preussens kraft 
vara för alltid bruten. Men när nöden var störst, fann det folk, 
som den övermodige segraren trodde vara krossat, plötsligt räddare 
och hämnare, vilka befriade landet och upprättade riket ur dess 
djupa förnedring. Av dessa förtjänar knappast någon i så hög 
grad alla tyskars beundran och tacksamhet som Gneisenau. I 
betydelse kunna andra måhända mäta sig med honom, men ingen 
förtjänar som han på en gång krigarens lager och medborgarens 
eklövskrans. 

Gneisenau föddes den 27 oktober 1760 i den då saxiska 
staden Schilda. Få dagar efter hans födelse utkämpades strax i när- 
heten, vid staden Torgau, en strid mellan preussare och österrikare, 
i vilken de senare blevo besegrade och tvungna till plötsligt återtåg. 
Bland flyktingarna befann sig även Gneisenaus fader, löjtnant i 
Österrikisk tjänst. I en trossvagn medfördes den lille gossen; 
hans moder hade kort efter sonens födelse dött av skräck, emedan 
barnet glidit ur hennes armar och ned på marken. »Under sådana 
omständigheter», säger Gneisenaus biograf, »föddes i Preussens 
fienders läger den man, som kan nämnas i främsta rummet bland 
Preussens räddare.» 


Engelskt översättningsprov för latingymnasiet. 


Från Växjö begav sig Karl Linne&eus till Lund i avsikt att 
utbilda sig till läkare. Där tog lyckligtvis den berömde natur- 
forskaren professor Kilian Stob&eus hand om den fattige unge 
studenten. Linn&us hade hyrt sig ett rum i Stob&eus” hus. Då 
han icke hade pengar att köpa böcker för, bad han en tysk student, 
som bodde hos Stobeus, att varje kväll ur professorns bibliotek 
låna några böcker åt honom, vilka han förband sig att återställa 
tidigt följande morgon. Den tyske studenten lovade göra det, 
och under några månader studerade Linn&eus om nätterna flitigt 
professorns böcker. Men Stob&e&eus' gamla mor märkte, att det 
alltid brann ljus inne hos Linn&eus om natten, och trodde, att 
han brukade somna från ljuset. Hon nämnde saken för sin son. 


192 MODERNA SPRÅK 


Kort därefter, när Linn&us mitt i natten satt i fullt arbete med 
professorns böcker, kom denne helt tyst upp. Han blev mycket 
häpen, när han fann ynglingen vaken och läsande hans egna 
böcker, och frågade honom, varför han inte sov om natten som 
andra människor. Linn&us berättade nu, hur han fått låna böckerna. 
Stobe&us blev rörd, bad den unge mannen gå och lägga sig och 
sade, att han kunde få låna, vilken bok han behövde. 


Franskt översättningsprov för real- och latingymnasiet. 


Den franske vetenskapsmannen La Condamine, som levde 
under 1700-talet, var känd för sin stora nyfikenhet. Då en dam 
en gång skrev ett brev i samma rum, där han befann sig, ställde 
han sig bakom henne, lutade sig ner och läste orden, allt efter 
som hon skrev dem. Men han hade icke märkt, att en spegel, 
som var placerad framför dem, röjde hans ogrannlagenhet. Damen 
märkte det och skrev på följande sätt: »Jag skulle kunna berätta 
en mängd roliga saker för dig, min kära vän, om inte herr La 
Condamine stode bakom mig och läste över min axel allt vad 
jag skriver.» — »Förlåt> — utropade La Condamine — >»jag för- 
säkrar er, att jag inte läst ett enda ord.> — Sålunda erkände han 
ofrivilligt till damens och de övriga närvarande personernas stora 
förnöjelse sin ograunlagenhet. Mycket förlägen, avlägsnade han 
sig med föresats att för framtiden tillfredsställa sin nyfikenhet på 
ett försiktigare sätt. 


& > 
LJ 


Nach den Schlachten bei Jena und Auerstädt schien die 
Kraft Preussens auf (för) immer gebrochen /zu sein/ (schien es, 
als ob die Kr. Pr... gebrochen wäre). Als aber die Not am 
grössten war, fand das Volk, das der iäbermätige Sieger zer- 
schmettert glaubte, plötzlich Retter und Rächer, die das Land 
befreiten und das Reich aus seiner tiefen Erniedrigung aufrichteten 
(emporrichteten). Von diesen verdient kaum einer in so hohem 
Grade die Bewunderung und Dankbarkeit (den Dank) aller Deutschen 
wie Gneisenau. An (Hinsichtlich der) (In bezug auf) Bedeutung 
können andere sich vielleicht (vielleicht sich) mit ihm messen 
(mögen andere vielleicht ihm gleichkommen) (können es andere 
vielleicht mit ihm aufnehmen), aber keiner verdient wie er gleich- 
zeitig (zugleich) den Lorbeer des Kriegers und den Eichen/laub/- 
kranz des Bärgers. 

Gneisenau wurde am 27. Oktober 1760 in der damals säch- 
sischen Stadt Schilda geboren. Wenige Tage nach seiner Geburt 
wurde dicht (gleich) in der Nähe, bei der Stadt Torgau, ein Kampf 
zwischen Preussen and Österreichern ausgefochten, in welchem 
die letzteren besiegt und zu plötzlichem (eiligem) Röckzug (zum 
Riöckzug tber Hals und Kopf) gezwungen wurden. Unter den 
Fliächtlingen befand sich auch Gneisenaus Vater, der Leutnant in 


HÖSTENS STUDENTSTILAR 193 


Österreichischen Diensten war. In einem Trainwagen (Trosswagen) 
wurde der kleine Knabe milgenommen (mitgeftihrt); seine Mutter 
war kurz nach der Geburt des Sohnes vor Schreck gestorben, 
weil (vor Schreck dariäber gestorben, dass) das Kind ihr aus den 
Armen auf den Boden hinabgeglitten war. , Unter solchen Um- 
ständen,” sagt Gneisenaus Biograph, ,,wurde in dem Lager der 
Feinde Preussens der Mann geboren, der an erster Stelle unter 
den Rettern Preussens genannt werden kann.” 


Ernst A. Meyer. 


Nach den Schlacbten bei Jena und Auerstädt schien! Preus- 
sens Kraft för immer? gebrochen zu sein?. Als" aber5 die Not 
am grössten? war, fand das Volk, das” der iibermätige Sieger 
zerschmettert? glaubte”, plötzlich Retter und Rächer, die!” das 
Land befreiten und das Reich aus seiner!?! tiefen Erniedrigung 
aufrichteten. Von diesen verdient kaum einer!? in so hohem 
Grade"! die Bewunderung und Dankbarkeit aller Deutschen wie!" 
Gneisenau. An! Bedeutung können sich!" vielleicht andere mit 
ihm messen, keiner aber verdient wie er zugleich!?7 den Lorbeer 
des Kriegers und den Eichenkranz!? des Bärgers!?? 29, 

Gneisenau wurde?! am?? 27. Oktober 1760 in der damals?? 
sächsischen Stadt Schilda geboren?t. Wenige Tage nach seiner 
Geburt wurde gleich?" in der Nähe, bei der Stadt Torgau, ein 
Kampf zwischen Preussen und Österreichern ausgefochten?', in 
welchem?? die letzteren besiegt und zu einem?? plötzlichen Räöck- 
zug gezwungen wurden. Unter? den Flächtlingen befand sich 
auch Gneisenaus Vater, Leutnant in österreichischen Diensten?9 2, 
In einem Trosswagen wurde der kleine Knabe?? mitgenommen??; 
seine Mutter war kurz?t nach der Geburt des?5 Sohnes vor?" 
Schreck gestorben, weil?” ihr?? das Kind aus den Armen auf den 
Boden!” geglitten war. , Unter solchen Verhältnissen!””, sagt 
Gneisenaus Biograph, ,,wurde im Lager der Feinde Preussens der 
Mann geboren, der unter den Rettern Preussens"! in erster Reihe"? 
genannt'? werden kann.” 


1) Nicht erschien! — 2) Ganz gleichbedeutend auf immer; auch fär 
allezeit oder fär alle Zeit wäre tichtig, nicht aber jederzeit. — 3) Oder auch 
sehr gut ohne Infinitiv: schien . . . gebrochen. — 4) Ebensogut Wie aber; 
falsch wäre natärlich wenn, das wiederholtes Geschehen = jedesmal wenn be- 
deuten wirde. — 5) Wählt man die Stellung Als aber, so wirkt aber nur an- 
knäpfend und das Gegensätzliche wird gemildert: schreibt man dagegen Aber 
als, so wird die Gegensatzwirkung ausgeprägter. — 6) Nicht die grösste! — 
7) Oder welches. — 8) Von allen in Auerbachs Wörterbuch aufgezählten 
Ausdräcken der einzige passende; als Synonymon könnte man vernichtet hin- 
zufligen. — 9) Oder auch sehr gut: wdahnte. In beiden Fällen doppelter Ackusa- 
tiv ohne Infinitiv! So besser als das schwerfällige von dem er glaubte, dass 
es . .. wäre (nicht war”), oder das, wie er glaubte, zerschmettert war; letz- 
terer Ausdruck wäre falsch, da der Indikativ, den die Konstruktion verlangt, der 
Nichtwirklichkelt keine Rechnung trlige. Dagegen wäre das er fär zerschmet- 
tert hielt sinngemäss und richtig. — 10) Oder auch toelche; vergl. Matthias, 


194 MODERNA SPRÅK 


Sprachleben und Sprachschäden, pg. 80 und 296. — 11) Das an sich richtige 
dessen kann hier unbedenklich durch sein ersetzt werden, da ein Missverständ- 
nis betreffs der Beziehung gänzlich ausgeschlossen ist. — 12) Hier dem jemand 
vorzuziehen; umsomehr als die Ubereinstimmung mit dem Zahlwort hervorhebend 
wirkt. — 18) Auch in solch hohem Grade. — 14) Recht gut wäre anch fol- 
gende Stellung: Von diesen verdient kaum einer in so hohem Grade wie 

neisenau die Bewunderung etc. — 15) Hier nur so! Ebenso z. B. sich an 
(= in Bezug auf) Reichtum, Ruhm etc. mit einem messen können. Vergl. 
aber sich mit einem im Ringen (= ringend), im Singen (= singend) messen. 
— 16) Diese Stellung wäre die normale; gezwungen nähme sich die Einord- 
nung hinter andere aus: können andere sich mit ihm etc. — 17) Besser als 
auf einmal. Vergl. die tibrigen Bedeutungen dieses Ausdruckes in folgenden 
Beispielen: So viel kann man nicht auf einmal essen (= in einer Portion) 
und Auf einmal kam er zur Tär herein (= plötzlich). — 18) Nicht Eichen- 
laubkranz, wenigstens ist der Ausdruck nicht der tubliche; wohl aber sagt man 
auch kurz Eichenlaub, ebenso wie Lorbeer. — 19) Hier in der Gegeniberstel- 
lung besser das einfache Bärger, welches tiberhaupt das gebräuchlichere Wort 
ist. Nur wenn die Zusammengehörigkeit besonders betont werden soll, ist 
Mitbärger am Platze. Man sagt auch nur Bärgerrecht, Bärgerschaft u. s. w. 
— 20) Die Vorstellung des Genitivs hier beizubehalten, wäre gar nicht so 
ibel: des Kriegers Lorbeer und des Bärgers Eichenkranz: natärlich etwas 
pathetisch, aber eben darum dem Deutschen gar nicht unangemessen. — 21) Auch 
ward, gewissermassen historischer Stil. — 22) Auch den, mehr datierend, als 
erzählend. — 23) Besser als das missverständliche und hier zu wenig nach- 
drucksvolle da, welches auch rythmisch sehr tibel passen wirde. — 24) Auch 
folgende TSE wäre nicht gerade unmöglich: Gneisenau ward geboren den 
27. Oktober 1760 in etc.; wirkt gewissermassen trocken aufzählend. — 25) In 
" engstem Anschluss an das Schwedische, aber wohl mehr der Umgangsprache als 
dem Schriftgebrauch angehörig. Diesem wiirde ganz mehr entsprechen. In 
demselben Sinne kommt direkt vor — ist aber nicht nachzuahmen —: er wohnt 
direkt am Wasser. — 26) Nicht einen Streit (= Zwist, Zank) auskämpfen; 
wohl aber auch eine Schlacht liefern, doch geht dabei der Begriff des bis zum 
Ende verloren. — 27) Oder dem; för die Wahi därfte fast immer nur Wohlklang 
und Rythmus massgebend sein, Kriterien, die dem Nichtdeutschen nur selten 
zur Verfigung stehen. Unberechtigt aber wäre es, wollte man die Formen 
welcher, welche etc. ganz vermeiden. — 28) Auch zu plötzlichem Räckzug 
oder mit einer besonderen Niance zum plötzlichen Räckzug. In der Wendung 
2u einem plötzlichen Räckzug liegt "es war ein Riäckzug und zwar einer, der 
plötzlich eintrat”. — 29) Die Grundbedeutung von unter ist "in der Menge oder 
in der Zahl von etwas befindlich”, die von zwischen "in der Mitte von zwei 
Dingen” oder "von zwei Dingen begrenzt”. Daraus wird man entnehmen können, 
dass hier unter und nicht zwischen am Platze ist. -- 30) Formell grammatisch 
ist gegen diese Ausdrucksweise nichts einzuwenden, Sie ist aber stilistisch hart 
und berährt unangenehm, schmeckt nach gewollter Kärze. Ich wirde sagen 
der Leutnant in Öösterreichischen Diensten war. Ein als Leutnant wäre zu 
verwerfen; er fungierte wohl kaum "als Leutnant” unter den obwaltenden Ver- 
hältnissen. — 381) Auch in österreichisehem Dienst wäre nicht falsch. — 32) 
Junge ist wohl nicht gerade unangebracht, besonders in der Verbindung mit 
kleine; es haftet ihm aber doch so viel Familiäres an, dass man es in der kählen 
Erzählung lieber vermeiden wird. — 38) Auch mitgefährt, wenn auch weniger 
gut. Falsch wäre aber mitgebracht. Bei mitbringen denkt man an den Zielpunkt, 
bei mitnehmen an den Ausgangspunkt. Das Kind nimmt sich einen Apfel mit, 
wenn es von Hause weggeht, und es bringt dem Lehrer in der Schule einen 
Blumenstrauss mit. -— 34) Nicht kärzlich! — 35) Oder ihres, Man wärde lieber 
Söhnehens oder nur Kindes sagen. — 36) Auch aus. Unterschied kaum zu 
definieren. — 37) Wenn nicht im Schwedischen emedan stände, wirde ich dar- 
äber dass schreiben. — 38) Diese subjektivere Ausdrucksweise ist im Deutschen 
unbedingt vorzuziehen. — 39) Auch auf den Boden herab, herunter. — 40) 
Auch Umständen. — 41) Preussens Rettern auch nicht schlecht. — 42) Etwas 
ausdrucksvoller als in erster Linie; vor allem wärde nicht genägen, An erster 


HÖSTENS STUDENTSTILAR 195 


Stelle wirde noch mehr sagen. In der Linie oder Reihe stehen mehrere, an der 
Stelle nur einer — der Bevorzugteste. — 43) Nicht erwdähnt; in erwähnt 
liegt etwas von , Beiläufigkeit”, von ,,nebenher”, hier handeit es sich aber um 


Hervorhebung. E. Th. Walter 


Nach den Schlachten bei Jena und Auerstädt schien Preussens 
Kraft för immer gebrochen zu sein!. Aber als die Not am grössten 
war, fand das Volk, das der tibermätige Sieger för zerschmettert? 
hielt, plötzlich Retter und Rächer, die das Land befreiten und das 
Reich aus seiner!? tiefen Erniedrigung wieder aufrichteten. Von 
diesen verdient kaum einer in so hohem Grade die Bewunderung 
und die Dankbarkeit aller Deutschent wie Gneisenau. An" Be- 
deutung können sich vielleicht andere mit ihm messen, aber keiner 
verdient so wie er zu gleicher Zeit? den Lorbeer des Kriegers und 
den Eichenkranz? des Bärgers?. Gneisenau wurde am”? 27. Oktober 
1760 in der damals!? sächsischen Stadt Schilda geboren. Wenige 
Tage nach seiner Geburt wurde ganz in der Nähe, bei der Stadt 
Torgau, ein Treffen!! zwischen Preussen und Österreichern geliefert 
(geschlagen, ausgefochten),!? in dem die letzteren besiegt und zu 
schleunigem Riäckzuge gezwungen wurden. Unter den Flächtlingen 
befand sich auch Gneisenaus Vater, der!? Leutnant in österreichi- 
schen Diensten war. In einem Trosswagen mnahm!?t man den 
kleinen Jungen mit: seine Mutter war kurz nach der Geburt ihres 
Sohnes vor! Schreck gestorben, weil ihr das Kind aus den Armen 
geglitten und auf die Erde gefallen war! , Unter solchen Um- 
ständen”, sagt Gneisenaus Biograph, ,,wurde im Lager der Feinde 
Preussens der Mann geboren. der unter Preussens Rettern an erster 
Stelle genannt werden kann”. 


Kommentar. 


1) gebrochen allein: gehobener Stil, ebenso allzeit. — 2) vernichtet, zu 
Boden geschlagen; das, wie der Sieger meinte (glaubte), zerschmettert war 
richtig, ein wenig schwerfällig. — 3) dessen unnötig, weil Bezug klar. — 4) 
aller D. Bewunderung und D.: teierlicher. — 5) n unmöglich. — 6) auf 
einmal hier nicht am Platze. wo zwei Begriffe auseinander gehalten werden. — 
7) Mitbärger unrichtig, ev. Staatsbärger. — 8) Eichenlaubkranz nicht so tiblich. 
— 9) Auch den. — 10) dann unmöglich. — 11) Streit jetzt= "civiler Streit, 
Wortstreit. — 12) ausgekämpft, zu Ende gekämpft, hier zu schwer, nicht un- 
tichtig. — 138) Auch ein Leutnant in österreichiscehem Dienst. Artikellose Ap- 
position jedoch auffälliger. — 14) Auch mitgefährt. — 15) Auch aus möglich. 
-— 16) Wörtliche Ubersetzung auffällig, man verlangt zum mindesten: aus den 
Armen auf die Erde geglitten mit Weglassung des und. 

Alfred Wolf. 


Linnaeus at Lund. 
Stockholm Version. 
From Växjö Karl Linnaeus went (betook himself) to Lund 


with the object (intention) of becoming [qualifying himself (getting 
qualified) as] a doctor of medicine (a physician). There, happily 


196 MODERNA SPRÅK 


(fortunately), the famous (celebrated, renowned) naturalist, Profes- 
sor Kilian Stobaeus took charge of the poor (impecunious) young 
student. Linnaeus had taken (hired, rented) a room in Stobaeus's 
(Stobaeus”) house. As he had no money (Not having /the (enough)/ 
money) to buy (purchase) books with, he asked (begged, requested) 
a German student who lived (was living) with Stobaeus to borrow 
every evening from the professor's library some books for him 
[to borrow some books for him every evening from the profes- 
sor's library (from the professor's library every evening)], which 
he pledged himself (promised) to restore (return) early the follow- 
ing morning. The German student promised to do so (this, it) 
and for some months Linnaeus diligently (industriously, zealously) 
studied the professor's books by night (in the night-time). But 
Stobaeus's old (aged) mother noticed (observed, perceived) that 
lights were always burning in Linnaeus's room at night, and she 
believed that he used to sleep with the light burning (went to 
sleep without putting out the light). She mentioned (spoke of) the 
matter to her son. Shortly afterwards, when Linnaeus was sitting 
up hard at work with the professor's books in the middle of 
the night, the latter came up quite quietly (silently). He was 
very much surprised (astonished) when he found the young man 
(youth) awake and reading (perusing, studying) his own books, 
and he asked him why he did not sleep at night like other 
people (folk). Linnaeus then (now) told him (related) how he 
had managed to borrow the books. Stobaeus was touched, told 
the young man to go to bed (to go and lie. down) and said 
(saying) that he might borrow any (whatever) book he needed 
(required, wanted). 
C. S. Fearenside. 


Lund Version. 


From Växjö Karl Linn&eus went to Lund with the intention 
of training to become a doctor (of preparing for the medical 
profession). There, fortunately (happily, luckily), the famous 
naturalist, Professor Kilian Stob&eus [Professor K. S., the famous 
(distinguished, well-known) naturalist], took charge of (took up) 
the poor young student (took the . . . in hand). Linnaeus had 
hired (rented) a room in Stobaeus” house (the house of S.). Since 
(As) he had no (Having no) money to buy books /with/, he 
asked a German student, who lived (was living) (student living) 
with Stobaeus (at Stobaeus”), to borrow a few (some) books for 
him every night from the professor's (Professor's) library, which 
(and these) he pledged himself to return (replace) (and he...to 
return them) early /the/ next (the following) morning. The Ger- 
man student promised to do so (it) and for some months L. 
diligently studied the professor's books in the night-time (at night). 


HÖSTENS STUDENTSTILAR 197 


But Stobaeus' old (aged) mother noticed that there was always a. 
light burning in L.'s room at night, and she thought he used 
to go to sleep (was in the habit of sleeping) with the light on. 
She [and, thinking that... light on (burning) she] mentioned 
the matter to her son. Soon (Shortly, Not long) afterwards, when. 
L. sat (was sitting) hard at work in the middle of the night 
(at dead of night, at midnight) over (at, with) the professor's books, 
the latter came quietly up. He was much (greatly) astonished 
(surprised) to find (when he found) (at finding) the young man 
awake /,/ /and/ reading his own books, and /he/ asked him why 
he did not sleep at nights (of a night) like other people (folk). 
L. now (then) told /him/ (explained, described) how he had 
borrowed the books. Stobaeus was touched (moved, /deeply/ 
affected), told the young man to go to bed, and said /that/ he 
could (might) borrow whatever (any) book he needed (required). 


F. J. Fielden. 


Carl Linne&eus left Växjö for Lund with the intention (object) 
of studying for the medical profession. Here, fortunately, Pro- 
fessor Kilian Stob&e&eus, the famous (renowned) naturalist, took 
the poor young student in hand. Linn&eus had taken lodgings 
in Stobe&eus'/s/ house. As he had no money to buy books with 
(not enough money to buy books), he asked a German student 
who lived at Stobe&eus's to borrow for him every evening from 
the Professor's library a few books, which he pledged his word 
to replace early next (the following) morning. The German 
student promised to do so, and for some months Linn&us dili- 
gently studied the Professor's books at night. But Stobeus's 
old mother noticed that a light was always burning in Linn&eus's 
room at night, and thought /that/ he went to sleep with (leav- 
ing) the candle burning (without putting out the light). She 
mentioned the matter to her son. Soon after/wards/, as Linn&eus 
was hard at work in the middle of the night with the Professor's 
books, the latter very quietly came upstairs. Amazed to find 
the youth awake and reading his own books, he asked him why 
he did not sleep at night like other people (folks). Linn&eus 
now told him how he had borrowed the books. Stobeus was 
touched, begged the young man to go to bed, and told him 
he might borrow any book he wanted (needed, liked, cared 
to have). 6. E. Fuhrken. 


Theme. 


Le savant francais La Condamine qui vivait (vécut) au XVIII: 
(182) siecle était connu pour sa grande curiosité (pour étre extré- 
mement curieux). Comme une dame écrivait une fois [Une fois 


198 ; MODERNA SPRÅK 


(Un jour) qu'une dame é&crivait]) une lettre dans la /méme/ piece 
(chambre) ot il était (se trouvait), il se mit (se placa, se tint) 
derrigre elle, se pencha et lut les mots /au fur et/ å mesure qu'elle 
les écrivait. Mais il n'avait pas remarqué (il ne s'était pas apercu) 
qwune glace (un miroir) /qui était/ placée (placé) [qui était (se 
trouvait)) devant eux (en face) révélait (trahissait) son indélicatesse. 
La dame le remarqua (s'en apercut) et écrivit ce qui suit: »>Je 
pourrais vous (te) raconter une quantité (beaucoup) d”autres choses 
amusantes, mon cher ami, si monsieur La Condamine n'était /pas/ 
derrigre moi et ne lisait /pas/ par-dessus mon épaule tout ce que 
j'€cris>. — »Pardon, s'€cria La Condamine, je vous assure que je 
n'ai pas lu un seul mot>. Il reconnut ainsi involontairement, au 
grand amusement (å la grande joie) de la dame et des autres 
personnes présentes, son indélicatesse. Trés géné (Confus), il 
s'€loigna en se promettant bien de [bien résolu (décidé) å] satisfaire 
å Pavenir sa curiosité avec plus de prudence (d"une maniegre plus 
prudente). 
P. Möaly. 


Le savant francais La Condamine, qui vivait au (pendant le) 
XVIIIMme sjecle, était /bien/ connu (céleébre) pour sa curiosité (avait 
la réputation d'/étre/ un grand curieux). Un jour qu'une dame 
écrivait une lettre dans la piece /méme/ od il se trouvait, (Un 
jour une dame... trouvait;) il alla se mettre (se placer, se poster) 
derrigre elle, se pencha et lut au fur et å mesure ce (les mots) 
qu'elle écrivait (les mots qu'elle jetait sur le papier). Mais il 
n'avait pas remarqué qw'une glace, /qui était/ placée devant eux, 
trahissait (révélait) son indiscrétion. La dame s'en apercut et 
elle écrivit /ceci (ce qui suit): "Je pourrais te raconter (rapporter) 
un grand nombre (beaucoup) d'”autres histoires amusantes (encore 
bien des histoires amusantes), mon cher ami, si M. La Condamine 
n'était pas derrigre moi occupé å (en train de) lire (et ne lisait pas) 
par-dessus mon épaule tout ce que j'€cris.” — "Ah non, pardon!! 
(Je vous demande bien pardon!) (mille pardons!), s'€cria La 
Condamine, je vous assure (certifie) que je n'ai pas lu un seul 
(traitre) (le moindre) mot.” Il avoua? donc inconsidérément (malgré 
lui) (sans le vouloir) son indiscrétion, å la grande joie de la dame 
et des autres personnes présentes. Honteux et confus il se retira 
(s$'en alla). en se promettant bien (jurant) (avec la ferme intention) 
de satisfaire une autre fois sa curiosité d'une maniére plus prudente 
(d'user de plus grandes précautions pour satisfaire dans Pavenir 
sa Curiosité). 


Notes. 


1) — Le mot pardon !, employé seul, pourrait laisser croire que LC. C. s'excuse' 
ce qui west pas le cas ici. Pour donner å ce mot le caractére de protestation 
qu'il doit avoir dans ce texte, il faudrait le répéter: Pardon! Pardon! 

2) — L'imparfait est possible ici, å condition de marquer qu'en parlant 


HÖSTENS REALSKOLESTILAR 199 


ainsi il avouait, et d'employer ensuite un passé pour marquer le résultat de cet 
aveu. On pourrait donc écrire: ”Il avouait donc ainsi son indiscrétion (C'était 
un aveu involontaire de son indiscrétion) ce qui remplit d'aise ...”' 


Virgile Pinot. 


Le savant francais, La Condamine, qui vivait (vécut) au 
dix-huitieme siecle, était connu (réputé) pour sa grande curiosité. 
Une dame é&crivait un jour une lettre dans la chambre oi il se 
trouvait; (Une dame écrivant une fois . . .) il se mit (se plaga) 
derriére elle, se pencha (se baissa) et lut les mots /au fur et/ å 
mesure quw'elle les écrivait (tragait). Mais il n'avait pas remarqué 
(observé, vu) (il ne s'était pas apercu) qu'un miroir (une glace) 
qui était placé(e) devant eux, trahissait (révélait) son indiscrétion 
(indélicatesse, procédé peu delicat, manque de délicatesse). La 
dame le vit (s'en apercut, le remarqua) et écrivit ce qui suit (les 
paroles suivantes): "Je pourrais te raconter (narrer) encore une 
foule (quantité, beaucoup) d'autres choses amusantes, ma chére 
amie, si Monsieur La Condamine ne se tenait (n'était) pas debout 
derrigre moi lisant (et lisait) par-dessus mon épaule tout ce que 
j'€cris”. — ,,Pardon (Excusez-moi, Je vous demande pardon), 
s'€cria La Condamine, je vous assure (affirme, garantis, certifie) 
que je n'ai pas lu un seul mot”. — Il reconnut (avoua, confessa) 
par lå involontairement (De cette facon, Ainsi, De cette maniegre 
il...) son indiscrétion (manque de délicatesse), å la grande 
satisfaction (joie, au grand contentement, plaisir, amusement) de 
la dame et des autres (du reste des) personnes présentes. Tres 
embarrassé (gåné, mal å Paise, confus, troublé, interdit, penaud), 
il s'€loigna en se promettant bien (bien décidé, résolu, déterminé) 
åa Pavenir de satisfaire sa curiosité (qw'å P'avenir il satisferait sa 
Curiosité) d'une facon (manieére) plus prudente (circonspecte, avec 


plus de précaution). M. Ransson. 


REALSKOLEXAMEN H. T. 1922. 
Tyskt översättningsprov. 


Efter världskrigets slut ha många fältherrar och statsmän 
utgivit sina memoarer. Nyligen har även Tysklands förre kron- 
prins låtit trycka sina hågkomster. I detta verk förekommer bland 
annat följande anekdot från furstens barndom. — Då jag ännu var 
en helt liten gosse, kom jag en gång på vandring genom vårt 
slott in i det rum, där Bismarck satt vid sitt skrivbord. Jag ryggade 
förskräckt tillbaka, men den gamle fursten kallade fram mig, lade 
sin jättestora hand på min axel och sade: »Min lille prins, jag 
tycker om er: bevara blott er friska naturlighet!> Därpå kysste 


200 MODERNA SPRÅK 


han mig på pannan, och jag gick min väg. Jag var, tillägger 
kronprinsen, hela dagen så stolt över min upplevelse, att min 
bror inte vågade tilltala mig. 


Tyskt reproduktionsprov. 
Före uppläsningen lämnas lärjungarna följande upplysning: Donchery ortnamn. 


Am 3. September 1870 schrieb Bismarck an seine Gattin etwa 
folgendes: 

Seit meinem letzten Briefe habe ich die grosse Schlacht bei 
Sedan erlebt, in der wir 30 000 Gefangene machten und den Rest 
der französischen Armee in die Festung Sedan drängten. Dort 
musste sie sich mit ihrem Kaiser ergeben. — Gestern fröh um 
5 Uhr weckte mich ein französischer General und sagte mir, dass 
Napoleon mich zu sprechen winsche. Ohne mich zu waschen 
und ohne zu fröhstöcken, ritt ich auf Sedan zu. Auf der Land- 
strasse traf ich den französischen Kaiser in seinem Wagen, 
begleitet von seinen Adjutanten. Ich stieg vom Pferde, grässte 
und fragte nach seinen Befehlen. Er wänschte, König Wilhelm 
zu sehen. Ich sagte ihm, dass das Quartier des preussischen 
Königs mehrere Meilen entfernt sei und bot ihm mein eigenes 
Quartier in Donchery an. Es war ein stiller Morgen, als wir uns 
dorthin begaben. Aber Napoleon wollte nicht ins Dorf fahren 
wegen der vielen Menschen. Daher kehrten wir in einem einfachen 
Arbeiterhause, das am Wege lag, ein. In einer kleinen Kammer 
mit nur wenigen, alten Möbeln sassen wir etwa eine Stunde lang. 
Unsere Unterhaltung war schwierig, da ich keine Dinge berthren 
wollte, die den ungläcklichen Kaiser schmerzen konnten. Schliesslich 
erhielt ich die Meldung, dass in der Nähe in einem Walde ein 
kleines Schloss mit einem Parke sei. Dorthin geleitete ich Napoleon, 
und dort wurde die Kapitulation der Festung Sedan endgäöltig 
beschlossen. — Heute fräöh reiste Napoleon mit seinem ganzen 
Gefolge nach Wilhelmshöhe bei Cassel ab. 


Engelskt översättningsprov. 


En gammal hederlig lantman, som var inne i staden för att 
bese dess märkvärdigheter, ville inte återvända hem utan att ha 
sett en teaterföreställning (theatrical performance). Då han kom- 
mit in på teatern, gick han förbi orkestern och råkade få se bas- 
fiolen (double-bass viol).. Han hade aldrig sett något liknande 
förut och stod där och stirrade på det väldiga instrumentet. 
Mycket folk strömmade in, och slutligen klappade honom en 
vänlig herre på axeln och sade, att det var bäst, han gick till 
sin plats. »Nej», utropade han energiskt, »det enda, jag vill se, 
är den, som tänker sätta den där fiolen under hakan>. 


HÖSTENS REALSKOLESTILAR 201 


Engelskt översättningsprov 
för engelska försökslinjen vid högre realläroverket i Göteborg. 


En gång för mycket länge sedan strövade en engelsk turist 
omkring bland sjöarna och bergen i Cumberland, endast åtföljd 
av sin hund. En dag klättrade han upp på en av de ödsliga 
bergstopparna. Men då han skulle stiga ned, överraskades han av 
en tät dimma. Han gick vilse och störtade ned för en tvärbrant 
klippvägg. Tre månader efteråt kom en herde händelsevis gående 
nedanför klipporna. Plötsligt fick han höra ett underligt läte och 
såg en utmärglad hund krypa fram ur snåren, ömkligt klagande. 
Då herden kom närmare, upptäckte han bland ormbunkarna liket 
av en man. Som han förut hört talas om turistens försvinnande, 
insåg han genast, huru allt tillgått. Det var tydligt, att den trogne 
hunden hela tiden hållit vakt vid husbondens kvarlevor, fastän 
ingen begrep, huru den kunnat livnära sig så länge. 

Denna tilldragelse, som inträffade för bortåt hundra år sedan, 
har skildrats av Wordsworth, en samtida skald, i en av hans 
vackraste dikter. 


Engelskt reproduktionsprov. 


Före uppläsningen lämnas lärjungarna följande upplysningar: motor 
car= automobil; mend = laga; engine = maskin. 

An English gentleman, Mr Noble, after spending a number 
of years in Australia, returned to England a few months ago and 
set out the other day in a motor car, which he drove himself, 
to see the country that he used to know well in earlier life. 

One day he was going along in the car, when something 
went wrong with the motor, and he was obliged to stop to see 
what was the matter. 

While he was standing there mending the engine, another 
car came along the road, and its driver, quite a young man, 
on seeing that something was wrong, stopped and, getting out 
of his car, came across the road to ask whether he could be of 
any help. 

Mr Noble, who did not know much about motor engines, 
was very glad to accept the help offered, and very soon the car 
was ready to start on again. 

In saying goodbye to the young man, who had made himself 
so useful, Mr Noble asked him who it was that he had to thank 
for so great a kindness. >»Oh, I'm the Prince of Wales», was 
the reply. Mr Noble, supposing that to be a joke, remarked: 
>» Well, thank you very much, Your Royal Highness, and, do you 
know, I am King George the Fifth.» 

With that they parted, each seating himself in his car and 
going off in his own direction. 


202 MODERNA SPRÅK 


ÅA week or two later Mr Noble was invited to a garden 
party by a distinguished friend of his, and among the guests 
there was the Prince of Wales. 

On seeing Mr Noble, the Prince recognized him as the man 
he had helped to mend his motor at the side of the road, and 
called out at once: »Halloh, how are you, Papa? Nice to see 
you again so soon!» 


Nach dem Ende (Nach Beendigung) des Weltkrieges haben 
viele Feldherren und Staatsmänner ihre Erinnerungen (Memoiren) 
herausgegeben.!? MNeulich (Vor kurzem, Kiärzlich) hat auch der 
frihere (ehemalige) deutsche Kronprinz? seine Erinnerungen 
drucken lassen. In diesem Werk kommt unter anderem folgende 
(nachstehende) Anekdote aus der Kindheit (Kinderzeit) des Fär- 
sten vor. — Als ich noch ein ganz kleiner Knabe (Junge, Bursche) 
war, kam ich einmal auf einer? Wanderung durch unser Schloss 
in das Zimmer j/hinein/, wo (in welchem) Bismarck an seinem 
Schreibtisch sass. Ich fuhr (wich) erschrocken zuröck, aber der 
alte Först (der a. F. aber) rief mich zu sich /heran (hin)/, legte 
seine riesengrosse Hand auf meine Schulter (Achsel) (legte mir 
seine r. H. auf die Schulter) und sagte: ,, Mein kleiner Prinz, 
Sie gefallen mir (ich mag Sie gern); bewahren Sie /sich/ nur 
(behalten Sie nur) (erhalten Sie sich nur) Ihre frische Natärlichkeit!” 
Darauf (Danach, Dann) ktässte er mich auf die Stirn, und ich 
ging meines Weges (ging /hin/weg, ging fort). Ich war, fiägt 
der Kronprinz hinzu, den ganzen Tag /äber (hindurch)/ so stolz 
töber (auf) mein Erlebnis, dass mein Bruder nicht wagte mich 
anzureden (anzusprechen). 


Anmerkungen. 


7) Unmösglich: ausgegeben. — 2) Nicht gut wörtlich: der frähere Kron- 
prinz Deutschlands, denn es gab weder einen Kaiser noch einen Kronprinzen 
Deutschlands, sondern nur einen Kaiser und einen Kronprinzen des Deutschen 
Reichs; richtig also: der frähere Kronprinz des Deutschen Reichs. — 3) Unmög- 
lich: auf Wanderung. 

Ernst Å. Meyer. 


Nach Ende des Weltkriegs haben viele Feldherren und 
Staatsmänner ihre Memoiren herausgegeben. Kärzlich hat auch 
Deutschlands fräöherer Kronprinz seine Erinnerungen drucken 
lassen. In diesem Werk kommt unter anderm folgende Anekdote 
aus der Kindheit des Firsten vor. — Als ich noch ein ganz klei- 
ner Knabe war, kam ich ein Mal auf der Wanderung durch 
unser Schloss in das Zimmer, ir dem Bismarck an seinem 
Schreibtische sass. Ich fuhr erschrocken zurtick, der alte First 
aber rief mich heran, legte seine riesengrosse Hand auf meine 
Schulter und sagte: , Mein kleiner Prinz, ich habe Sie gern; 


HÖSTENS REALSKOLESTILAR 203 


bewahren Sie nur Ihre frische Natärlichkeit!'" Darauf kilsste er 
mich auf die Stirn, und ich ging davon. Ich war, figt der Kron- 
prinz hinzu, den ganzen Tag so stolz fiber mein Erlebnis, dass mein 
Bruder mich nicht anzureden wagte. 

E. Th. Walter. 


Nach Beendigung! des Weltkrieges haben viele Feldherren 
und Staatsmänner ihre Memoiren herausgegeben. Vor kurzem? hat 
auch der frähere Kronprinz von Deutschland? seine Erinnerungen 
drucken lassen. In diesem Werk kommt unter anderem folgende 
Anekdote aust der Kindheit des Färsten vor: 

Als? ich noch ein ganz kleiner Junge” war, kam ich einmal 
auf einer” Wanderung durch unser Schloss in das Zimmer?, in dem? 
Bismarck am! Schreibtisch sass. Ich fuhr erschreckt!! zurtck, 
aber der alte First rief mich zu sich!?,) legte seine riesengrosse 
Hand auf meine Schulter!? und sagte: ,, Mein kleiner Prinz, ich 
habe Sie!t gern; bewahren Sie sich nur Ihre frische Natärlichkeit.” 
Darauf klsste er mich auf die Stirne und ich ging meines Weges.!5 
Ich war, setzt!'v€ der Kronprinz hinzu, tiber mein Erlebnis den 
ganzen Tag so stolz, dass mein Bruder mich nicht anzureden 
wagte. 


Kommentar. 


1) Auch Abschluss, dem Ende. — 2) Auch kärzelich; neulich mehr 
Gesprächston. — 3) Deutschlands fräherer Kronprinz tichtig, ein wenig steif. 
— 4) von unrichtig. — 5) Da zu feierlich. — 6) Knabe: mehr gewählter, ge- 
hobener Stil. — 7) Artikel notwendig. — 8) in d. Z. hinein rtichtig, aber im 
Deutschen unnötig, weil die Richtung schon durch den Kasus gegeben ist. — 9) 
Besser als wo: dieses altertimlicher, volkstämlicher. — 10) beim mehr zufälliges 
Sitzen. — 11) Auch erschrocken. — 12) heran; vor enthält die hier nicht ge- 
gebene Vorstellung einer Umgebung, aus der der Knabe herausgerufen wird. — 
13) Achsel. — 14) Sie die offizielle Anrede, Euch jedoch auch möglich. — 15) 
meinen Weg unrichtig, weil einen bestimmten Weg bezeichnend; eventuell fort, 


weg. 16) fägt hinzu. 
Alfred Wolf, 


«Hey Diddle, Diddle, The Clown and the Fiddle"”! 
Stockholm Version. 


An honest (ÅA respectable, A worthy) old countryman (rustic, 
yokel) /,/ who was in [had gone (come) to] town /in order/ to 
see the (>its) sights (lions), did not wish (want, desire) [was not 
willing (unwilling)] to (would not = refused to) return (go back) 
home without seeing (witnessing) [having seen (witnessed)] a 
theatrical performance [without going (having gone) to the theatre]. 
When he had got (come) into (entered) [After getting (coming, 
having come, having got) into] (After entering, After having entered) 
the theatre (playhouse), he went past (he passed) the orchestra 


204 . MODERNA SPRÅK 


and happened (chanced) to see (to catch sight of) the double- 
bass viol. He had never seen [set (clapped) eyes on] anything 
of the sort (kind) [anything like (similar to, resembling) it]j 
before [He had never before seen ... kind], and stood there 
gazing (staring) [and stopped and stared] at (on) the enormous 
(immense, huge, mighty) instrument. Many people [Crowds 
(Lots) of people] poured (streamed) in [were pouring (streaming) 
in), and at last (at length, finally, eventually) a kindly (kind, 
friendly) gentleman clapped (slapped) him on the shoulder and 
said (told him) /that/ he had better go (get, be getting, be going) 
[fit would be best for him to go etc] to his seat (place). ''No 
(Nay)!” he exclaimed [cried (called, shouted) /out/] with energy 
(energetically); "the only (sole) thing I want (wish, desire) to see 
is the person (man) who is thinking (thinks) of putting [means 
(intends, is meaning, is intending) to put] that (that there F) fiddle 
(violin) under his chin.” 


1. The title is taken from the well-known nursery rhyme, the perhaps 
unpardonable liberty being taken of substituting "clown” [see Shakspere's "As 
You Like it] for "cat. The translations given for "hederlig assume that the 
adjective is not meant to be more than ornamental. 


C. S. Fearenside. 


Lund Version. 


An honest (ÅA good) old farmer, who was in /the/ town /in 
order/ to see the sights, would not go back (return) home (go 
home again) without having seen a theatrical performance. When 
he had (Having) got (come) into the theatre, he went past the 
orchestra and happened to see the /double-/bass viol (the double- 
bass). He had never seen anything like it (anything similar, a. 
of the kind) before, and /he/ stood there staring at the enormous 
instrument. Many people were pouring (crowding) (Many people 
crowded) in, and at last a friendly (kindly) gentleman tapped 
him on the shoulder and said /that/ he had better go (and ad- 
viced him to go) to his place (seat). . "No”, he cried (called out) 
energetically (with energy, w. emphasis), "the only thing (all) 
I want to see is the man who means (intends) to put that fiddle 
(violin)! under his chin”. 

Note. 
1) To translate viol here would spoil the point of the story. Fiddle is 


familiar, sometimes contemptuous. The farmer might very weli have said: 
"that there fiddle”. F J Fielden 


A Gothenburg Version. 


An honest old countryman (farmer) who had come to town 
to see the sights, would not (did not want to) return home with- 


HÖSTENS REALSKOLESTILAR 205 


out having seen a theatrical performance. When he got into the the- 
atre he walked past the orchestra (band) and happened to catch sight 
of the double-bass viol. He had never seen anything of the sort 
(seen the like) before, and stood staring at the huge (enormous, 
great, big) instrument. A crowd /of people/ was (A great number 
of people were) pouring in, and at last a kind gentleman tapped 
him on the shoulder and said he had better take his seat. 'No”, 
he exclaimed emphatically, 'the only thing I want to see is the 
man who is going to put that fiddle under his chin.” 


6. E. Fuhrken. 


Fidelity. 
Stockholm Version. 


Once very long ago (since) [many years (a very long time) 
ago (since)] an English tourist (traveller, mountaineer) was wandering 
(rambling) about among the lakes (meres) and mountains (hills) 
of (in) Cumberland, accompanied only by his dog (with his dog 
as his only companion). One day he climbed (clambered) up 
one of the loneliest (most solitary, most desolate) mountain-summits 
(mountain-tops) [to the top of one of the loneliest mountains]. 
But when he was about to descend (was on the point of descending, 
was descending, going down again), he was overtaken (surprised) 
by a thick (dense) mist (fog). He lost his way (He went astray) 
and fell down a steep precipice (slope, rock-wall, cliffj. Three 
months later (afterwards) a shepherd happened to be going down 
the rocks. Suddenly (All of a sudden) he heard a curious (strange) 
sound (whining) and saw an emaciated dog creep out of the 
underbrush (underwood, undergrowth, brushwood), howling pite- 
ously. When the shepherd got (came) nearer, he [On coming 
(getting) nearer, the shepherd] discovered amongst the ferns ("a 
brake of fern”), the skeleton (corpse, body) of a man. As he had 
previously heard [heard before (previously)) /talk/ of the disap- 
pearance of the tourist, he perceived at once what (how everything) 
had happened (occurred). It was evident (clear, obvious, manifest. 
plain) that the faithful dog had kept watch all the (the whole) 
time by his master's remains, although (though) nobody (no one) 
understood (could understand) how he had been able to keep 
himself alive so long (for so long a time, for such a long time). 

This event (occurrence), which took place (happened, occur- 
red) wellnigh (nearly, almost, all but) a hundred years since (ago), 
has been described (depicted) by Wordsworth, a contemporary 
poet (a poet of that time), in one of his most beautiful (pret- 
tiest, loveliest, most delightful) poems. 


206 MODERNA SPRÅK 


Notes. 
Wordsworth's poem on which this story is based is called by the title 
borrowed above — "Fidelity" — and is described as being composed in 1803 and 


published in 1807 — which is thus "more than (upwards of) a century ago”. 
So far as I know, it is not generally regarded by English critics as one of his 
most beautiful poems and it certainly contains some terribly weak lines, such 
as offer irrisistible temptation to parodists. But it may be noted that Wordsworth 
himself calls the unfortunate man "the Traveller”, and that, I should imagine, 
is a much more appropriate expression for the period than the facile '"tourist” 


used above, which is not by any means exactly identical in meaning with the ' 


Swedish word. Reference to the poem will give a few other variants and sug- 
gestions, and especially a footnote (presumably by Wordsworth himself), uses 
mere” and "lake” as synonyms, and distinguishes "tarn” from both. Though 
most of the larger pieces of water in those parts have names ending in -mere, 
they are generally spoken of as '"lakes,” and the region in which they occur is 
called "the Lake District” (not, as it would sometimes appear from the Swedish 
translation, "Lake districts"). 
C. S$. Fearenside. 


Gothenburg Version. 


Once, a very long time (very long) ago, an English tourist 
made an excursion about (round about) the lakes and fells (moun- 
tains) of Cumberland, accompanied only (only a.) by his dog. One 
day he climbed one of the desolate (lonely) mountain summits 
(tops). But in descending he was caught in a dense fog. He 
lost his way (his bearings), and plunged (fell, fell headlong, 
dropped) down a precipitous (steep, sheer) rocky wall (the. pre- 
cipitous wall of a rock). Three months later (after, afterwards) 
a shepherd happened to be coming (going) down the rocks. 
Suddenly he heard a curious sound (cry) and saw an emaciated 
(a haggard) dog crawl (creep) /forth/ out of the bushes (copse), 
whining pitifully. On coming nearer, the shepherd discovered 
among the ferns (bracken) the dead body of a man. As he had 
previously heard of the disappearance of the tourist, he at once 
saw (understood) what had happened. The faithful dog had 
evidently (It was evident that . . .) kept watch (been on guard) 
all the time over his master's remains, /al/though nobody (no 
one) understood how it had been able to support life (maintain 
itself, exist) so long. 

This occurrence (incident), which happened about a hundred 


years ago, has been described by Wordsworth, a contemporary 


poet, in one of his most beautiful poems. 
G. E. Fuhrken. 


- 


MODERNA SPRÅK 


SVENSK TIDSKRIFT FÖR UNDERVISNING I DE TRE HUVUDSPRÅKEN 
TYSKA, ENGELSKA, FRANSKA 


UTGIVEN AV 


HERMAN SÖDERBERGH ocH N. OTTO HEINERTZ. 


ÅRG. XVI. 10 ox MALMÖ > December 1922 


DE MODERNA SPRÅKENS STÄLLNING ENLIGT 
SKOLKOMMISSIONENS FÖRSLAG. 


(Föredrag vid flickskolemötet i Lund, augusti 1922). 


I själva verket berör det ämne, som härmed upptages till 
skärskådande, några av de mest genomgripande förändringar, 
som förekomma i skolkommissionens förslag. 

Jag betonar redan från början, att jag i allmänhet begränsar 
mig till ett principiellt ställningstagande och i det stora hela av- 
står från en detaljredogörelse för de moderna språkens ställning i 
olika kombinationer på olika skolstadiers timplan. 

Jag finner följande fyra huvudfrågor i första hand innefattade 
i det föreliggande överläggningsämnet: 1) Bottenskoleproblemet 
och språkstudierna; 2) språkens inbördes ställning, särskilt med 
hänsyn till frågan om begynnelsespråket; 3) de skriftliga examens- 
proven; 4) det nyspråkliga gymnasiet. I tur och ordning skall 
jag i korthet söka sammanfatta min ståndpunkt i förhållande till 
var och en av dessa frågor. 


I. Bottenskoleproblemet och språkstudierna. 


Mellanskolans uppbyggande på avslutad (6-årig) folkskole- 
kurs innebär givetvis den föreslagna skolreformens mest revolu- 
tionerande drag, nota bene om man har för ögonen flertalet av 
hittills befintliga skoltyper av mellanskolenivå. Den centrala frågan 
på denna punkt är rätt och slätt denna: Förmår den nya skolan, 
så organiserad, upprätthålla den svenska elementarbildningens 
hittillsvarande standard? Om nu reformens vara eller icke-vara, 
eller över huvud dess berättigande eller icke-berättigande, är knutet 
till ett jakande eller nekande svar på den frågan, ja då kan i stort 
sett dess öde anses vara beseglat med det svar, som avges på 


208 MODERNA SPRÅK 


denna andra formulering av ungefär samma fråga: Kan man med 
en språkundervisning som bortskär två års studier och med kom- 
missionens därmed sammanhängande anordningar nå ett resultat, 
som är likvärdigt med det nuvarande? Det kan inte anses otillåtet 
att till språkens område koncentrera frågan om möjligheten av 
den allmänna bildningsnivåns upprätthållande, i varje fall på mel- 
lanstadiet, då ju just på detta område den egentliga amputationen 
ifrågasättes. Jag skall emellertid genast anmärka, att den fråge- 
ställning, som sätter ett ovillkorligt samband mellan bildnings- 
standardens bevarande och reformens berättigande knappast är 
fullt riktig. Det läte sig ju förvisso tänkas, att det föreslagna nya 
åt vårt folk i andra avseenderi förvärvade så högt skattbara värden, 
att till och med en ringa kulturell nivåsänkning vore ett rimligt 
pris. En helt annan sak är det givetvis, om ett sådant pris skulle 
betalas till ingens nytta och blott för uppfyllandet av ett doktrinärt 
krav. 

Redan vad jag här antydningsvis har berört visar, att språk- 
frågan på det mest avgörande sätt upprullar skolreformens funda- 
mentala problem. 

Först nu en personlig bekännelse, utan motivering: Jag 
anser enhetsskoletankens genomförande i sammanhang med en 
reformering av vårt skolväsen både som ett ofrånkomligt krav 
och som ett eftersträvansvärt önskemål. Med denna utgångspunkt 
går jag nu till en undersökning av frågan om de möjligheter för 
språkundervisningen, som erbjudas under de av kommissionen 
starkt kringskurna nya villkoren. Kan resultatet i den fyraåriga 
mellanskolan bli likvärdigt med det nuvarande? Det ligger närmast 
till hands att med en erinran om de två studieårens förlust utan 
betänkande svara nej. Men inför föreliggande erfarenheter kan 
svaret inte utan vidare anses klart. Det kan inte förnekas, att den 
från de kommunala mellanskolorna i detta stycke förebragta stati- 
stiken ger vid handen, att ett tillfredsställande resultat av de fyra 
årens språkundervisning faktiskt har uppnåtts, så långt nämligen 
resultatet kan anses betygat av betygssiffrorna från de skriftliga 
examensproven. Jämförelsen mellan de högre allmänna läroverkens 
realskoleexaminander och den kommunala mellanskolans säger 
härvid ingenting, då ju som bekant de blivande gymnasisterna, 
alltså mellanstadiets väl i allmänhet bästa lärjungar, gå direkt till 
gymnasiet från femte klassen. Större betydelse har sammanställ- 
ningen mellan å ena sidan den kommunala mellanskolans lärjungar 
och å den andra sidan lärjungarna från statens 6-åriga realskolor 
och statens samskolor. Även vid en sådan jämförelse synes den 
kommunala mellanskolan icke behöva stå tillbaka, om det nog 
också härvidlag i viss, ehuru mindre mån gäller, att de statliga 
skoltypernas lärjungar dekapiteras genom en övergång till gym- 
nasiet från klass fem. Man bör emellertid inte heller glömma 
att tillgodoskriva den kommunala mellanskolans konto den jäm- 


DE MODERNA SPRÅKENS STÄLLNING ENLIGT SKOLKOMMISSIONENS FÖRSLAG 209 


förande betygsstatistik kommissionen anför rörande lärjungarnas 
betyg under de år, som föregå examensåret. 

Man har velat förringa den anförda statistikens beviskraft 
genom påståendet, att den kommunala mellanskolans lärjunge- 
material dels utgjorde ett urval av folkskolans bättre lärjungar, 
dels vore uppblandad med elever, som förut åtnjutit annan un- 
dervisning än folkskolans. Den senare invändningens bärkraft 
är svår att bedöma i saknad av varje uppskattning av den främ- 
mande kontingentens storlek. Ingenting alls bevisas därmed, att 
en eller annan elev i olika kommunala mellanskolor kommit från 
annat håll än folkskola; antalet måste vara avsevärt för att inverka 
på genomsnittssiffrorna. Beträffande frågan om urvalet bör märkas 
dels, att uppgiften härom synes motsäga viss betygad erfarenhet 
från officiell inspektion av de kommunala mellanskolorna, dels 
framför allt att den nya organisationen bygger sin mellanskola på 
förutsättningen av ett någorlunda studiebekvämt urval bland folk- 
skolans lärjungar. 

Dock medgivet allt, som ur statistiken kan hämtas till stöd 
för ett fördelaktigt omdöme om den kommunala mellanskolans 
språkliga studieresultat, så måste man komma ihåg att endast vissa 
sidor av detta resultat tillåta en siffermässig belysning. Det som 
genom statistiken icke åtkommes är högst betydelsefullt. Viktigare 
än förmågan att under en ganska rundligt tilltagen tid och med 
begagnande av rikliga hjälpmedel prestera ett nöjaktigt skriftligt 
examensprov är ett någorlunda nöjaktigt behärskande av språket 
som muntligt meddelelsemedel, och måhända ännu viktigare än 
detta är den allmänna orientering i språkets ord- och frasförråd, 
dess byggnad och karaktär, som sätter en elev i stånd att till- 
godogöra sig innehållet i en främmande text av rimlig svårighets- 
grad. Hur är det i dessa avseenden ställt i den kommunala 
mellanskolan? Denna fråga kan näppeligen besvaras genom 
hänvisning till utlåtanden från officiella examensvittnen, som lämna 
goda vitsord om muntliga examensförhör. För att vinna insikt 
i nu berörda sidor av den kommunala mellanskolans språkunder- 
visning skulle det krävas att under en jämförelsevis lång tid på 
ort och ställe följa studiernas gång. I saknad av redogörelser 
byggda på sådan inspektion är man hänvisad till analogier ur 
egna erfarenheter och vad man till äventyrs kan ha hört uppgivas 
från språklärare inom den kommunala mellanskolan själv. För 
en språkman ligger sålunda den slutsatsen nära till hands, att 
man inom den kommunala mellanskolan i ännu högre grad än 
i andra skolformer måste se sig nödsakad att just med hänsyn 
till det kommande skriftliga provets grammatiska sida bedriva ett 
forcerat grammatiskt studium med undanskjutande av andra vä- 
sentliga sidor av språkundervisningen. Märk, att jag ingalunda 
förbiser de allmänna läroverkens eller med dem jämförliga skol- 
typers liknande dilemma. Men det säger sig själv, att tidsbe- 
gränsningen för begynnelsespråket och det faktum att andra språket 


210 MODERNA SPRÅK 


inträder efter endast ett års studium av det första skall göra det 
betydligt svårare för den kommunala mellanskolan än för andra 
skolformer att få bukt med det grammatiska stoffet. Sådana be- 
traktelser låta oss förmoda, att den kommunala mellanskolans inre 
dagliga liv på språkundervisningens område näppeligen kan karak- 
täriseras av den fyllighet, bredd och omväxling i de språkliga öv- 
ningarna, som en modern språkundervisning åtminstone uppställer 
som önskemål. Det förefaller också, som om vissa språklärare 
inom den kommunala mellanskolan just klagade över nödvän- 
digheten att jaga framåt under ett tämligen ensidigt grammatik- 
studium. 

Man måste nog alltså säga sig, att erfarenheterna från den 
kommunala mellanskolan i varje fall inte kunna utan vidare undan- 
röja farhågorna för en säkning av den nuvarande språkkunskapens 
nivå, därest kommissionens förslag genomföres. En väsentlig 
förutsättning för ett gott resultat i en 4-årig mellanskola är emel- 
lertid, att undervisningen i modersmålet under åren närmast före 
mellanskolan får den rätta inriktningen. Här äro vi inne på den 
vanskliga företeelse, som vi känna under formeln »högre skol- 
formers tryck på lägre», en företeelse som i högre eller mindre 
grad måste åtfölja varje försök att gestalta ett lands skolväsen 
som en fortlöpande organisation nedifrån och uppåt. Ur mellan- 
skolesynpunkt tyckes det sålunda vara ett legitimt krav att mo- 
dersmålsundervisningen i bottenskolans sista årsklasser får en viss 
formellt grammatisk orientering i syfte att odla språksinnet och 
till någon grad förbereda och underlätta det kommande studiet 
av främmande språk. Å andra sidan måste ju medges, att en så 
lagd modersmålsundervisning är föga på sin plats för det stora 
flertal lärjungar, som icke gå till mellanskolan. Det synes mig 
emellertid, som om det vore möjligt att på organisatorisk väg 
överbygga denna svårighet, i varje fall i större skolor, där man 
undervisar i parallellavdelningar. Den anordning jag tänker mig 
och strax skall närmare skissera bör dessutom tjäna ett annat 
syfte, vilket under alla förhållanden i en eller annan form måste 
förverkligas: Bottenskolan måste, där så kan ske, differentieras 
på ett sätt, som möjliggör för ett stort antal lärjungar att ge- 
nomgå den på 5 år i stället för 6. Nedanstående skiss visar, hur 
det vore möjligt att efter det tredje året vid flyttning till närmast 
högre klass sortera lärjungarna efter den dittills vunna insikten. 
I flertalet fall torde man redan då ha hunnit bilda sig en för- 
handsmening om vilka som utan större svårighet kunna passera 
avståndet mellan det tredje året och mellanskolan på två år och 
vilka som härför behöva tre år eller till äventyrs alls inte lämpa 
sig för en senare fortsättning i mellanskolan. Den förra gruppen 
flyttas till 4 a, de senare till 4 b. Från 4a går vägen ordinärt till 
5a och därifrån till mellanskolan; från 4 Db till 5b och 6, och 
därifrån eventuellt till mellanskolan eller, och detta i regel, till 
annan fortsättningsskola. Givetvis skulle det med denna anordning 


DE MODERNA SPRÅKENS STÄLLNING ENLIGT SKOLKOMMISSIONENS FÖRSLAG 211 


visa sig, att mången som kommit till 4b befinnes lämpad för 
a-linjen, och tvärtom, varför möjligheter till övergångar böra bere- 
das i båda riktningarna. Anordningen skulle få ungefär detta 
utseende: 


6 da 
M 

| 4a 
4Db 

: 

| 

2 

l 


Den kursdifferentiering, som en sådan anordning skulle möj- 
liggöra, borde för modersmålets del närmast bestå däri, att i klas- 
serna 4a och 5a den grammatiskt formella sidan uppmärksam- 
mades, medan i parallellklasserna och i klass 6 denna del av 
ämnet kunde träda ganska mycket i bakgrunden. De som even- 
tuellt från klass 6 i övrigt befunnes lämpliga för mellanskolan 
kunde nog sättas i tillfälle att vinna nödig komplettering. 

Ingen är emellertid blind för, att en så beskaffad anord- 
ning har sina betänkligheter i olika avseenden. Ingen vågar hel- 
ler borga för att ens med en på denna väg vunnen allmänt gram- 
matisk orientering den fyraåriga mellanskolan bleve riskfri med 
hänsyn till undervisningsresultatet i främmande språk. Jag måste 
därför i sista hand inskränka mig till att i likhet med min kollega, ' 
lektor Heinertz 'i Mod. Språk, juni 1922, hänvisa till framtidens 
dom. Ingenting annat än de kommande årens erfarenhet kan ge 
oss ett avgörande svar på frågan om risken av de två årens bort- 
skärande, i fall nu enhetsskoletanken måste förverkligas i den 
föreslagna formen. 

Men är nu detta absolut nödvändigt? Kan man inte realisera 
bottenskoletanken utan att förkorta tiden för språkundervisningen 
med hela två år? Det förstås: ett främmande språks inryckande 
på här ifrågakommande bottenskolestadium ligger utanför den 
praktiska diskussionens område. Men skall barndomsskolan nöd- 
vändigtvis vara 6-årig och mellanskolan 4-årig? Jag är långt ifrån 
viss om att denna fråga bör besvaras med ja. Det synes mig, 
som om på denna avgörande punkt en bestämd dogmbildning 
vore för handen. Inför densamma har till och med den betänk- 
samhet sträckt vapen, som kommer till uttryck i en av flera kom- 
missionsmedlemmar undertecknad reservation. Men det är svårt 


212 MODERNA SPRÅK 


att finna någonting i betänkandet, som uppvisar det nödvändiga 
i enhetsskolans genomförande i just denna form. I den kritik, 
som redan mött kommissionens förslag, äro alla överens i en 
punkt: tidsförlängningen kan under inga omständigheter godtagas. 
Jag har redan visat, att jag biträder denna mening. I sin här 
antydda uppsats föreslår lektor Heinertz, att svårigheten undan- 
röjes därigenom, att avgången till den 4-åriga mellanskolan nor- 
malt försiggår från folkskolans klass 5. Då ingen förändring av 
barndomsskolans kursplaner i sammanhang härmed åsyftas, inses 
ju lätt, att man på denna väg skulle få ett otillräckligt förberett 
elevmaterial in i mellanskolan. Denna skolas kurser skulle följ- 
aktligen utökas med -vad som ordinärt medhinnes i folkskolans 
nuvarande klass 6, och att under sådana förhållanden språkunder- 
visningen bleve än mera trängd än i kommissionens 4-åriga mel- 
lanskola och i den nuvarande kommunala mellanskolan, är ju 
uppenbart. ij 

Däremot skulle en 4-årig barndomsskola medgiva anordnan- 
det av en 5-årig mellanskola utan förlängning av den hitillsvarande 
studietiden för realskolexamen och studentexamen. Det är en 
sådan typ, som i korthet men, som det vill tyckas, på ett över- 
tygande sätt förordas i professor Hammers program (broschyren 
»Enhetsskolan>, sid. 66 ff.) och har sitt stöd hos några bland 
samtidens främsta tyska pedagoger. Det framgår av den här ovan 
omnämnda reservationen, ätt man inom kommissionen även be- 
aktat detta alternativ men funnit det vara ett alltför stort avsteg 
från bottenskoleprincipen, »sådan den hos oss allmänt uppfattas>. 
Tills man emellertid har uppvisat i vilka väsentliga avseenden 
ett förverkligande av enhbetsskoletanken i den av Hammer senast 
angivna riktningen innebär ett förfuskande av denna i mina ögon 
höga idé, anser jag det försiktigast att stanna vid kravet på en 
fyraårig barndomsskola och en femårig mellanskola, och detta 
icke minst ur språkstudiernas synpunkt. I förbifarten kan anmär- 
kas, att idéens förvekligande i den antydda formen ingalunda 
är främmande för svensk tradition. Tvärtom är ju kravet på första 
klassens bortskärande nära nog den klassiska form, vari man 
tidigare sökt närma sig bottenskoleprincipen. 

Den fråga, som här kräver ett svar, blir nu denna: »Kan 
språkundervisningen utan fara undvara det hittillsvarande första 
året?» För min del svarar jag utan betänkande ja. Det kan till 
och med betecknas som mindre välbetänkt att i likhet med vad 
som nu sker i de allmänna läroverkens första klass anslå en 
proportionsvis så stor del av nio-, tioåringars »lärda mödor» åt 
ett ämne, som på detta stadium ger ett så klent resultat i för- 
hållande till den därpå nedlagda tiden. Saken är nämligen den, 
som en gång träffande yttrades av lektor Petrini vid en diskussion 
i pedagogiska sällskapet, att våra förstaklassister i själva verket 
påbörja två främmande språk på en gång. Ty med full rätt kan 
ett analyserande studium av modersmålet, även i dess blygsam- 


DE MODERNA SPRÅKENS STÄLLNING ENLIGT SKOLKOMMISSIONENS FÖRSLAG 213 


ma mått på detta stadium, betraktas som något alldeles främ- 
mande och nytt. När detta skall gå hand i hand med inlärandet 
av ett verkligt främmande ljud- och ordförråd, så blir det för 
mycket på en gång. Det faktiska resultatet av det första årets 
språkliga ansträngningar under sådana förutsättningar är därför 
icke större, än att det under en utsträckt studietid kan betraktas 
som en »quantité négligeable»>. Djursholms samskola är ej den 
enda skola i vårt land, där man erfarit att språkstudierna i sin 
helhet icke taga skada av att begynnelsespråket förlägges till klass 
2! Fullt tillfredsställande kompensation för det lilla, som väl 
ändå uträttas i klass 1, kan vinnas genom tillägg av en lektion 
i en eller två klasser längre upp. 

Härmed har jag antytt de frågor, som synas mig stå i sam- 
band med det betydelsefulla problemet »>enhetsskolan och språk- 
studierna>. Sammanfattningsvis blir min ståndpunkt denna: 1) 
Språkstudiernas krav får icke ställa sig hindrande i vägen för 
bottenskoletankens realiserande. 2) Detta sunda och ofrånkomliga 
önskemål bör emellertid genomföras i en form, som så vitt möjligt 
icke medför en sänkning av språkkunskapens nuvarande nivå. 3) 
Det är minst sagt en öppen fråga, om nivån kan bibehållas under 
förutsältning av en sexårig barndomsskola av nuvarande typ och 
en fyraårig mellanskola. 4) På den säkra sidan skulle man be- 
finna sig genom bottenskoleidéns förverkligande i en fyraårig 
barndomsskola och en femårig mellanskola; därmed skulle också 
studietidens förlängning undvikas, vilket under alla förhållanden 
måste uppställas som ett oeftergivligt krav. 


II. Begynnelsespråket. ?) 


Alltsedan latinet upphörde att tjäna som språkundervisning- 
ens allmänna bas, har tyskan i stort sett varit elementarundervis- 
ningens »grundläggande språk.» I flickläroverken fick franskan 
länge vara inkörsporten till språkkunskapen, tills omsider även 
här tyskan infördes som första språk. Med ställningen som 
första språk har också följt rangen av huvudspråk, i det att längsta 
tiden också ägnats åt tyskan. 

Valet av första språk har betingats av pedagogiska hänsyn 
och av allmänt kulturella och praktiska. Tyskan som det mest 
formrika av de moderna språken har ansetts som det bäst ägnade 
att lägga en säker grammatisk grund; vår kulturgemenskap med 
den germanska stamfränden har hänvisat oss till att i första hand 
vinna klar insikt i det huvudspråk, som är den germanska kulturens 
bärare; vårt grannförhållande och våra ekonomiska förbindelser 
ha pekat i samma riktning. 

1 Det bör emelletid tilläggas, att i nämnda skola några av de grammatiska 


grundbegreppen inläras i klass 1 i sammanhang med modersmålsundervisningen. 
2?) Jmfr mina artiklar i Moderna Språk, 1921, sid. 131; 1922, sid. 13. 


214 MODERNA SPRÅK 


Emellertid ha på åtskilliga håll inom lärarevärlden betänk- 
samma röster höjts mot tyskans alltför dominerande ställning i 
våra skolor; man har även påtalat ensidigheten i det tyska in- 
flytandet på vår kultur och våra samhällsformer; efter världskriget 
har därjämte den förändrade politiska konstellationen tagits till 
intäkt för en nyorientering i våra språkliga förhållanden. 

Pedagogiska, kulturella och praktiska hänsyn ha i mångas 
ögon kommit engelskan att framstå som det lämpliga begynnelse- 
språket, och i själva verket ha också både inom statsläroverken 
och de privata skolorna sedan länge anställts försök i avsikt att 
utröna engelskans tjänlighet i detta stycke. Man kan inte säga, 
att försöken bevisat engelskans företräde, ehuru de på flera håll 
synas ha slagit väl ut. Det ligger emellertid i sakens natur, att 
icke så synnerligen mycket kan vara att vänta av dylika försök, 
därest de icke utföras efter en någorlunda enhetlig plan. Så torde 
knappast ha varit förhållandet med hittills anställda prov. 

Kommissionen har med utgångspunkt i allmänt språkpeda- 
gogiska grunder och under åberopande av de anställda proven 
samt engelskans förstärkta ställning som världsspråk stannat vid 
att föreslå engelskan som den nya realskolans första språk med 
en studietid av fyra år (klasserna 1—4). I större skolor, som 
tillåta flera linjer, borde vid sidan av den engelska linjen även 
tysk linje upprättas med tyskan som begynnelsespråk; som andra 
språk inträder resp. tyska och engelska med en studietid av två 
år (klasserna 3—4). 

Undertecknad har länge tillhört dem, som i tal och skrift 
förfäktat engelskans tjänlighet som nybörjarspråk. Jag kan däriör 
inte underlåta att önska kommissionens förslag på denna punkt 
all framgång och skall i det följande från delvis andra grunder 
än kommissionens söka siödja detsamma. 

Med kommissionen är jag fullkomligt ense om att ingenting 
kan vinnas för denna frågas utredning genom åberopande av 
kulturellt-litterära hänsyn. Tyskan såväl som engelskan äro bärare 
av omätliga kulturvärden, om båda gäller i det hänseendet vad 
Kellgren säger om snillena: »De äro att anse som oändliga 
storheter», och diskussionen om skillnaden mellan Kultur och 
Culture hör endast hemma i krigspropagandans värld. För egen 
del är jag mest böjd att lämna de praktiska hänsynen ur räkningen. 
Det är för visso för oss nordbor alltjämt praktiskt och framför allt 
naturligt att söka förvärva goda kunskaper i tyska. Utom det, 
att ingenting kan vara ovissare än framtidens praktiska behov, 
torde det vara svårt att säkert avgöra med vilket språk en nordbo 
AG närvarande stund lättast klarar sina förbindelser i världen 
utanför. 

Frågan om det bästa nybörjarspråket bör enligt min mening 
uteslutande avgöras efter språkpedagogiska grunder. Dessa synas 
mig närmast tala mot tyskan. 

Formrikedomen, vilken åberopas som stöd för tyskans lämp- 


DE MODERNA SPRÅKENS STÄLLNING ENLIGT SKOLKOMMISSIONENS FÖRSLAG 215 


lighet att grunda en allmän grammatisk insikt, är just den egen- 
skap, som skapar detta språks ohanterlighet vid den första elemen- 
tarundervisningen. Endast inom parentes vill jag anmärka, att 
man i mycket rör sig med illusioner, när man förmodar, att 
formerna som sådana ha en så värst avgörande betydelse för 
insikten i det logiska förhållande de återspegla. Den omständig- 
heten t. ex att ibland ordet den står framför det direkta objektet 
hjälper inte lärjungen det bittersta grand till en ökad insikt i 
denna satsdels natur. Det är uteslutande med ledning av satsens 
betydelseinnehåll, som sådana kategorier som subjekt och objekt 
kunna förmedlas. Uppenbart synes mig därför vara att den grund- 
läggande grammatiska analysen bör ske med hjälp av det språk- 
material, vars betydelse och form äro för lärjungen omedelbart 
givna, d. v. s. modersmålet. Det må vara sant, att formolikheten 
såsom bärare av olika relationer kan utgöra ett nyttigt dådskådnings- 
material, sätta pricken över i:et, även om den i och för sig 
ingenting förklarar. Härvid är emellertid att märka, dels för 
svenskans vidkommande att de personliga pronomina erbjuda 
fullödiga åskådningsformer för uppvisande av subjektets och ob- 
jektets olika yttre gestalt, dels för tyskans del att alls ingen all- 
mängiltig förbindelse existerar mellan kategorierna nominativform- 
subjekt, ackusativform-objekt; femininum och neutrum singularis 
liksom all pluralis äro ju otjänliga som åskådningsformer i detta 
hänseende. För att icke tala om att ackusativen även i tyskan 
har andra funktioner än att uttrycka det direkta objektet. Sådana 
betraktelser borde väl vara ägnade att visa, hur överskattat ett 
kasusspråks betydelse för satsanalysen är. — Om formrikedomen 
inte i någon väsentlig grad förklarar ordens relationer, så tvingar 
den emellertid till en analyserande grammatisk metod från språk- 
undervisningens första stund. Framåtskridandet måste gå syn- 
nerligen långsamt under ett ständigt innötande av former. Det 
kan knappast antagas, att nybörjaren skall finna nöje i denna 
snigelgång. Under alla förhållanden måste han avvara den arbets- 
glädje, som sammanhänger med känslan att gå framåt i ett nyttigt 
förvärv. Det blir onekligen att stampa på stället bra länge, och 
intresset för språket i fråga eller för språkstudier över huvud är 
inte lätt att vare sig väcka eller vidmakthålla på denna väg. En 
levande språkundervisning, som strävar att under ständig om- 
sättning av det inlärda väcka lärjungens initiativ och språkliga 
självverksamhet, är länge hänvisad till ytterst snäva gränser, där- 
est inte det hela skall haka upp sig på formernas allehanda krokar. 
Härtill kommer, att det tidiga utvecklingsstadium individen be- 
finner sig på, när det första språket sättes in, alldeles inte läm- 
par sig för det analytiska studiesätt, som tyskans konstruktiva 
egenart inbjuder till, och därför gör den i och för sig svåra början 
dubbelt svår. 

Med engelskan förhåller det sig i här nämnda hänseenden 
på alldeles motsatt sätt. Det väsentliga av formläran är snart 


216 MODERNA SPRÅK 


inhämtat. Självverksamheten kan börja tämligen omedelbart utan 
risk att vederbörande snubblar bland formerna. Känslan av att 
gå framåt inställer sig fort och livar arbetstakten. Den direkta 
levande undervisningsmetoden giver sig här av sig själv. 

Man har emellertid för tyskans del rekommenderat en under- 
visningsmetod, som till att börja med skulle stryka ett streck 
över analysen och uteslutande inrikta sig på att meddela ett rik- 
haltigt språkstoff för att först längre fram skrida till en systema- 
tisk behandling av formen.!?). En sådan metod synes mig medföra 
betänkliga svårigheter. Det är givetvis ingen lätt sak för ett barn, 
eller vem det vara månde, att inlära och korrekt återgiva ett 
formellt så starkt differentierat språkmaterial som det tyska utan 
någon insikt i språkformernas sammanhang. Följden måste väl 
bliva, att läraren får godtaga ett ur den formella korrekthetens 
synpunkt synnerligen blandat språkstoff, att slarv och formell 
vårdslöshet redan från början får ett så pass starkt insteg att det 
sedermera, när den egentliga formbehandlingen skall inträda, be- 
finnes skäligen svårt att få rätsida på det hela och skaffa nödig 
respekt för formen. Villigt medgives, att den grammatiska formen 
icke är allt, knappast ens huvudsaken, men detta hindrar icke, 
att man måste ställa sig skeptisk mot en metod, som direkt för- 
leder till formens åsidosättande. Det kan därjämte starkt ifråga- 
sättas, om en sådan metod grundar sig på ett riktigt bedömande 
av barnets behov. I varje fall hos de klarare huvudena torde 
det finnas ett bestämt krav på reda och sammanhang i vetandet. 
För sådana barn medför ett jonglerande med oförklarade och 
därför skenbart godtyckliga ändelser en känsla av osäkerhet, som 
förvisso inte är nyttig under studiets fortgång. 

I en till kommissionens: betänkande fogad reservation ha 
två ledamöter, disponenten I. Swartling och undervisningsrådet 
A. Åström, med underkännande av kommissionens förslag rörande 
engelskan framhållit, att vad som i allmänhet anförts mot tyskan 
som begynnelsespråk i väsentlig grad förlorat sin giltighet, när 
det som nu gäller påbörjandet av språkstudierna på ett mera 
framskridet stadium än hitills. Häri har i Mod. Spr. 1922, s. 132, 
lektor N. O. Heinertz instämt. Ingen skall heller förneka, att 
anmärkningarna mot grammatiseringens abstraktioner förlora i 
styrka, om man tänker sig tiden för det första språket framflyttad 
två år. Om emellertid reservanterna ha rätt i sin förmodan, att 
lärjungarna i den tilltänkta skolan vid det laget skola ha »erhål- 
lit en flerårig och ganska omfattande?) undervisning i moders- 
målet», det återstår att se. 

Emellertid innehåller reservanternas motivering ett uttalande, 
som berör en hittils av mig här förbigången synpunkt i denna 
fråga; jag menar följande yttrande, I:2 sid. 756: »Det synes oss 
vara klokt och ändamålsenligt, att man på undervisningsplanen 


1) Se t. ex. Mod. Spr. 1921, sid 197 (jmfr. också M. S. 1922 s. 13) 
2) Kursiv. av undertecknad. 


DE MODERNA SPRÅKENS STÄLLNING ENLIGT SKOLKOMMISSIONENS FÖRSLAG 217 


ej till förmån för det lättare språket skjuter undan det svårare, 
i detta fall tyska!) ...» Den här uppdykande frågan om tyskans 
och engelskans relativa svårighetsgrad har knappast under den 
hitills förda diskussionen om den lämpligaste språkföljden till- 
räckligt beaktats. Detsamma gäller även vad som i detta stycke 
anföres i kommissionens huvudbetänkande, ehuru man där, I::1, 
sid. 256, på tal om engelskan använder den försiktiga formuleringen 
»detta intill en viss gräns relativt lättlärda språk». 

Det viktiga är att utröna, vad som bör förstås under ut- 
trycket lättlärdhet. Var går den gräns, som kommissionen åsyftar? 
Fasta gränser är som bekant ett okänt ting överallt, där man söker 
dem. Jag skall inte heller våga mig in på någon gränsreglering, 
men det synes mig i alla fall, som om man behövde draga gräns- 
linjen för engelskans lättlärdhet snävare än kommissionen gör 
i följande redan delvis citerade yttrande, I::1, sid 256: >»... an- 
ordningen med engelska såsom begynnelsespråk möjliggör för 
lärjungen att i detta — intill en viss gräns relativt lättlärda — språk 
vid avgången ur realskolan äga en större färdighet, än som på 
motsvarande tid skulle kunna nås i något av de andra språken». 
Vilar detta uttalande på en riktig uppskattning av svårighets- 
förhållandet mellan tyska och engelska ens inom omfånget för 
vad som bör kunna inhämtas under de fyra åren i realskolan? 
I mina öron skulle det ej alls låta som en paradox, om någon 
sade, att en svensk lärjunge på kortare tid än fyra år bör kunna 
i tyska förvärva ett kunskapsmått som han behöver fyra år för i 
engelska. Utgår man ifrån att våra lärjungar vid avgången ur 
realskolan böra äga ungefär lika goda kunskaper i tyska och 
engelska, så kommer man med här antydd måttstock för svårig- 
hetsgraden till den av kommissionen föreslagna fördelningen: 
längre tid åt engelska än åt tyska. 

Låt oss se vad som kan anföras till förmån för en sådan 
syn på svårighetsproblemet. En jämförelse mellan två språks 
svårighetsgrad utfaller helt naturligt olika alltefter den jämförandes 
utgångsställning. I vårt fall gäller undersökningen, vilketdera av 
de två språken som är svårast för en svensk lärjunge. Svårigheten 
vid språkförvärvet framträder ingalunda jämnt fördelad på de olika 
områden av ett språk, i vilka kunskap är behövlig. Vi skola här 
var för sig betrakta språkens tre huvudkapitel: uttalet, den gram- 
matiska strukturen samt ord- och frasförrådet. 

Vad uttalet beträffar, är ju engelskans svårighet känd och 
vittnad. Redan ljudkvaliteterna äro svåra att träffa. De supraden- 
tala klusilerna, de postdentala frikativorna (th), 1-ljudet och vokalerna 
i gemen erbjuda nog större svårighet än tyskans medio- och 
postpalatala frikativor (ich, ach) samt Knacklaut, synnerligast som 
det sistnämnda väl inte tages (och knappast behöver tagas?) så 
strängt. Men det engelska uttalets svårighet vid inlärandet ökas 
ju oerhört av en oberäknelig och föråldrad stavning, vilken även 


1) Kursiv. av undertecknad. 


218 MODERNA SPRÅK 


för den som förmår återge ljuden gör det svårt att i de olika 
fallen avgöra bokstavskomplexens ljudvärde. Därtill kommer sist 
och mest den tålamodsprövande tryckfördelningen, vilken även 
den i tjänsten grånade inte sällan behövar verifiera och konstatera. 
På det hela taget är det synnerligen svårt att i detta språk förvärva 
säkra akustiska föreställningar och följaktligen lika svårt att vinna 
nödig artikulatorisk instinkt, vilket också visar sig vid konfrontation 
med den infödde. Slutsatsen av det sagda kan ej bliva någon annan 
än att det kräver betydligt längre tid för en svensk lärjunge att för- 
värva nödig säkerhet i uppfattningen och återgivandet av engelska 
ljudkomplex än av tyska. Uttalssvårigheten, som avsiktligt av 
mig förbigicks vid berörandet av den första undervisningen, skulle 
möjligen kunna anföras mot valet av engelska som begynnelsespråk. 
Men härvid är att märka, att barnens villighet (ingalunda skick: 
lighet) att härma avtager och att uttalsbesvären ligga på helt annat 
plan, särskilt för barnets del, än den grammatiska svårigheten. 

För formlärans del äro engelskan och tyskan snart sagt in- 
kommensurabla, det förra bland de moderna språken det enklaste, 
det senare ett av de svåraste och ålderdomligaste. Men det är 
just denna de båda språkens olika karaktär, som gör engelskan 
tjänligt till nybörjarspråk och tyskan mindre lämpligt. Syntaxen 
åter torde ur svårighetssynpunkt kunna likställas i de båda språken. 
Dess olika kapitel variera förvisso i detta hänseende, men lätthet 
och svårighet taga nog ut varandra. 

De hittills flyktigt berörda områdena äro väl de, som i allmän- 
het uppmärksammas mest, när det talas om ett språks svårighet 
eller lätthet. I varje fall synes det vara förnämligast den gram- 
matiska strukturen — sådan den framträder i språkens s. k. form- 
lära och syntax — man haft i tankarna vid den relativa taxeringen 
av tyska och engelska. Men det i längden svåraste återstår: 
behärskandet av ett språks ord- och frasförråd. Det går långsamt 
att arbeta sig in i det tyska språkets form- och konstruktionsvärld, 
men sedan denna möda övervunnits, är den svenska lärjungen 
rätt väl orienterad i de germanska stamfrändernas huvudspråk. 
Överallt stöter han på stambesläktat språkgods, ordbildning och 
rötter förefalla som gamla bekanta eller indentifieras på känn. 
Överallt sker ett tillägnande på associativ väg. Så förhåller det 
sig blott med den germanska, d. v. s. minsta delen av det engelska 
språkmaterialet. Den vida större delen är av romanskt ursprung och 
ligger alltså fullständigt utom räckhåll för våra svenska lärjungars 
associationsmöjligheter. Rör man sig inom det tyska området på 
mer eller mindre klart skönjbara stigar, så gäller det på det 
engelska att upptrampa vägar på mestadels oröjd mark. Det dröjer 
därför längre för en svensk, innan han känner sig någorlunda 
orienterad i denna för honom främmande värld. Äldre skolbildade 
svenskar ha säkerligen förvärvat sin uppfattning om engelskans 
lättlärdhet hand i hand med sin egen bildningsgång. Gymna- 
sisterna på den helklassiska linjen, som i gymnasiets två sista 


DE MODERNA SPRÅKENS STÄLLNING ENLIGT SKOLKOMMISSIONENS FÖRSLAG 219 


årsklasser utan större möda hjälpligt orienterade sig under ett par 
veckotimmars »>frivillig engelska», hade bakom sig fyra års latin 
och tre års franska. Under sådana förhållanden var en stor del 
av den här s. k. orienteringen redan undangjord. 

Det är alltså skillnad på lätthet och lätthet, och i stort sett 
torde engelskan böra betraktas som det svårare av de båda språken 
för oss svenskar, även om den engelska formläran är ojämförligt 
lättare än den tyska. 

Jag tillåter mig till sist att här ånyo framställa den tidigare 
av mig (Mod. Spr. 1921) formulerade satsen: Man skall begynna 
med det, som är lättast i början, och hålla längst på med det 
som är svårast i längden. Denna formel leder mig också till 
den av kommissionen föreslagna språkföljden. 


Il. De skriftliga examensproven. 


Skivningen är språkundervisningens stora kors. Mycken 
möda nedlägges för visso i flertalet skolor och av flertalet lärare 
på den rent grammatiska undervisningen, men resultatet kan inte 
rosas. Och företeelsen synes vara internationell. Det duger inte 
att skylla på den nya metoden, vare sig den kallas direkt eller 
imitativ, ty klagan över temaskrivningens bedrövliga skick är äldre 
än metodernas omläggning. I den nuvarande realskolexamen 
förelägges som bekant i den skriftliga examen alternativt ett tema- 
prov eller ett reproduktionsprov. Kommissionen föreslår temats 
slopande, men bibehåller reproduktionen.!) 

Då det givits mig tillfälle att inför kommissionen såsom s. k. 
expert höras i denna fråga, och då därjämte tidigare uttalanden 
av mig i (Mod. Språk, 1913) ganska utförligt refereras i en av 
bilagorna, kan jag delvis anses som medskyldig till temats avlägs- 
nande som examensprov. Denna anmärkning bör förutskickas, 
för att vad som här anföres angående temats relativa värde icke 
må betraktas som ett stöd för kommissionens mening från en 
granskares sida. 

Det betänkliga med temat som examensprov är, i korthet 
sagt, att det är antingen för lätt eller för svårt. Skall man lägga 
en huvudsakligen grammatisk språkriktighetssynpunkt på det, så 
säger det föga om examinandens kunskaper och äger inte stort 
värde som prov. Ty verkligt levande, aktuellt språkligt vetande 
ådagalägges sannerligen inte genom att under en ganska rundligt 
tillmätt tid med tillhjälp av utförliga ordböcker knåpa ihop en 
översättning av cirka 15 rader svensk text. Vad examinatorn vid 


1) I enlighet med mitt föredrags uteslutande principiella anläggning i denna 
fråga — det skriftliga provets form — berörde jag ej vid mötet i Lund den 
omständigheten, att kommissionen endast föreslår skriftligt prov i ett av real- 
skolans båda språk. Jag begagnar tillfället att sätta ett frågetecken för det väl- 
betänkta i denna åtgärd. 


220 MODERNA SPRÅK 


ett lyckat prov får kännedom om behöver ej alls vara examinan- 
dens levande språkkunskap, utan endast — där ej rent av slumpen 
och ett utförligt lexikon gör hela susen — vad ett ordentligt, 
kringsynt mosaikarbete kan hopfoga på den medgivna tiden. Och 
likväl vet varje lärare, att vissheten om ett gott resultat till och 
med i ett så beskaffat prov måste vinnas genom ihärdig, formell 
träning. Då man nu på detta område av språkundervisningen 
har ett lätt kontrollerbart och handgripligt stoff, vilket under alla 
förhållanden en gång skall hållas uppe i ljuset för att prövas, 
och märk väl prövas först, under risk av att ett första underkän- 
nande medför provets avbrytande, vad är då naturligare än att 
den föregående undervisningen får sin väsentliga inriktning just 
av detta prov? Temat har därför en mindre lycklig återverkan på 
språkundervisningen, och även där resultatet av provet blir gott, 
kan det ha vunnits på bekostnad av annat och viktigare och 
visar under sådana förhållanden för litet, är för lätt. 

andra sidan, om vi av våra lärjungar skulle kräva för- 
mågan att på ett idiomatiskt någorlunda korrekt främmande språk 
överflytta idéinnehållet i en svensk text utan hjälp av en större 
ordbok, då begära vi för mycket. Med en djupare språkriktighets- 
princip lagd till grund för bedömandet är temat för svårt. Man 
skall inte göra den invändningen, att den fraseologiska kunskap, 
som kräves ådagalagd i våra små skolexamenstexter, inte berät- 
tigar till detta högtidliga tal om idiomatisk korrekthet. Vem som 
helst kan i Mod. Språks kommenterade examensuppgifter göra 
sig förvissad om, att de lärda kunna tvista om vad som kunde 
tyckas nog så banalt i detta stycke. Nog kunna alla vara överens 
om, att översättning från modersmålet till ett främmande språk, 
om det verkligen skall ställas pretentioner på den inre språkfor- 
men, är den svåraste av alla språkliga prestationer och vida ligger 
över skolans nivå. 

Någonting helt annat är det, om man inskränker översätt- 
ningen från modersmålet till att vara en bland många övningar 
för befästandet av den muntligt inlärda grammatiska formen. Så 
länge den s. k. stilen står kvar som examensprov, blir emellertid 
denna form av skriftlig övning den väsentliga, där den inte rent 
av blir den enda. Ja, erfarenheten visar, att förmågan att gram- 
matiskt korrekt kunna översätta från modersmålet rent av blir 
språkundervisningens slutmål. 

Man frågar möjligen, om inte en sådan förmåga ändå har 
sitt stora värde. Därest den kan vinnas, utan att man eftersätter 
förmågan av omedelbar uppfattning av talat språk och läst text 
samt en viss färdighet i språkets muntliga bruk, och ett gott 
uttal, så kan man svara obetingat ja. Men lika obetingat nej, 
om skrivförmågan förvärvas till ett pris, som innebär ett negli- 
gerande av dessa andra var för sig synnerligen viktiga sidor av 
språkkunskapen. Ty ensamt för sig — och förmågan kan vinnas 
såsom en relativt isolerad färdighet — betyder den här åsyftade 


DE MODERNA SPRÅKENS STÄLLNING ENLIGT SKOLKOMMISSIONENS FÖRSLAG 221 


skrivkunnigheten icke mycket. Utanför skolan finnes det ofantligt 
litet bruk för den. Det berömda brevet, som lärjungen anses 
böra kunna skriva, skriver genomsnittslärjungen högst sällan, och 
att språkligt uppfostra honom för dessa livets högstidsstunder, 
lönar knappast mödan. Den blivande handelskorrespondenten, 
vilken det förresten inte åligger skolan att utbilda, har helt andra 
uppgifter att handlägga än sådana, som kunna förliknas vid skol- 
temat. Man pekar på den blivande vetenskapsmannen, som får 
synnerligen stor användning för skriftlig språkkunskap. Mycket 
riktigt! Men är det skolträningen, som sätter t. ex. läkaren och 
naturvetenskapsmannen i stånd till att skriva den lediga tyska 
eller franska man ofta kan finna även i av dem själva redigerade 
artiklar och avhandlingar? Det kan på goda grunder betvivlas. 
Ty den, som någon gång för korrigering tagit del av sådana skrifter, 
kan vitsorda, att det lediga språket långt ifrån är fritt från just 
de svagheter, som skolarbetet så kraftigt bekämpade. Det som 
lärt fackmannen att skriva, det är en läsning på bredden av fack- 
litteratur, alltså en litteratur inom ett begränsat område och på 
ett tekniskt språk med sin givna terminologi. Ur en så beskaffad 
läsning uppstår skrivförmågan, kanske mera än den genom övning 
förvärvas. 

Den form av skrivning, som bäst hävdar sin ställning både 
som fortlöpande undervisningsmedel och som examensprov, bör 
vara sådan, att den icke tenderar att isolera skrivandet från andra 
språkliga övningar utan står i förbund med dem och med dem 
tjänar till att alstra, vidmakthålla och vidga det som är huvudsaken 
i all språkbehärskning, nämligen det omedelbara begripandet och 
omsättandet. Ett sådant medel, som ypperligt bör ägna sig just 
för skolans mellanstadium, är reproduktionsövningen. Står en 
reproduktionsuppgift som det slutliga examenskravet, så har den 
en stor betydelse just ur synpunkten av den verkan uppgiften 
övar på språkundervisningen från dess första stund. På detta 
sätt framdrives såsom något högst betydelsefullt förmågan av 
omedelbar uppfattning av det hörda. Ur rent praktisk synpunkt 
är en sådan färdighet av mycket högt värde. Under alla förhållanden 
måste man på skolstadiet åtnöja sig med ett minimum av tal- 
färdighet. Erfarenheten visar också, att man hjälper sig fram 
med ganska litet. Däremot sätter samvaron med utlänningar 
stora krav på vår förmåga att uppfatta och förstå Och denna 
förmåga kan genom Övningar i skolan drivas upp till en beaktans- 
värd nivå. Ha vi givit våra lärjungar en sådan färdighet, så ha 
vi bibringat dem ett medel till mycken nytta och glädje vid um- 
gänge med främlingar hemma och i utlandet. Det är givet, att så- 
dana muntliga övningar i omedelbart begripande medföra en direkt 
vinst för det ännu viktigare, nämligen det direkta förståendet av 
främmande text — givetvis det centralaste i all språkkunskap för 
det stora antal, som antingen aldrig eller sällan kommer att möta 
det främmande språket annorstädes än i böckernas värld. Men 


222 MODERNA SPRÅK 


det är därjämte klart, att reproduceringen i skrift av det hörda 
blir en övning i formernas bruk, och att det skriftliga examens- 
provet ur denna synpunkt också blir en kontroll på examinandens 
behärskande av språkets formella sida. Följaktligen måste språk- 
undervisningen alltjämt fasthålla kravet på formell kunskap, men 
det är både nyttigt och billigt, att man vid bedömandet av här 
avhandlade skrivövningar och prov vänjer sig vid andra hänsyn 
än den abstrakt formella. 

Man kan säga, att ett lyckat reproduktionsprov lika litet 
som — i mångas ögon helt visst ännu mindre än — ett lyckat 
temaprov behöver bevisa någonting om examinandens verkliga 
språkkunskap. Även om detta vore riktigt, så återstode likväl 
på reproduktionsprovets kredit-sida dess egenskap av visarepil 
för den föregående undervisningen. Men allt kommer an på, 
vad man kräver av reproduktionsprovet. Givetvis får det gram- 
matiska formkravet icke träda tillbaka, även om, såsom redan 
framhållits, man måste fasthålla, att det icke får göra sig otill- 
börligt gällande. Såsom alldeles uteslutet bör hävdas, att man 
godtager ett mixtum compositum, som endast avlägset påminner 
om det som skulle reproduceras. Man bör fasthålla att reproduk- 
tionen för att kunna godkännas skall återgiva originalets väsentliga 
innehåll i alla för dess rätta uppfattande avgörande moment. Vidare 
bör uppenbarligen ett någorlunda fritt återgivande skattas högre än 
en ordagrann reproducering av den upplästa texten. Just i det 
fall, som sist berördes, kunde det finnas fog för att sätta ett fråge- 
tecken för reproduktionsprovets betydelse. Ibland kan det bli 
frågan om att premiera minnet och icke så mycket själva språk- 
kunskapen. Härtill är att säga, dels att ett gott minne under alla 
förhållanden underlättar språkförvärvet i betydande grad och ofta 
är en väsentlig del av språktalangen, dels att det rena akustiska 
minnet utan hjälp av verklig språkkunskap omöjligt kan åstad- 
komma en tadelfri reproduktion, och att man vid fall av eminent 
minnesbegåvning givetvis är berättigad att ställa strängare fordrin- 
gar på den rent grammatiska formen. Med väl avvägda krav 
på reproduktionsprovet tror jag därför, att det i längden skall 
betrygga en mångsidigare språkkunskap än temat. Det är icke 
tillåtet att draga några slutsatser av hittillsvarande eventuellt bruk 
av reproduktionsövningar vid sidan av temat. Står reproduktions- 
provet ensamt, så framtvingar det reproduktionsövningen som 
huvudformen för skriftlig behandling av det främmande språket och 
blir en allvarlig uppgift, ej blott en nödfallsutväg, som tillgripes 
på försök av den, som känner sin brist på fast formell kunskap. 

För gymnasiets del har kommissionen låtit det skriftliga 
språkprovet helt bortfalla på den egentliga reallinjen. Språk- 
undervisningen här får alltså närmast till uppgift att ge lärjungarna 
nyckeln till den vetenskapliga facklitteraturen, som en gång blir 
ett stort antal realisters studieföremål. Givetvis blir det i fortsättning 
även på realgymnasiet en uppgift att i någon mån införa eleven 


DE MODERNA SPRÅKENS STÄLLNING ENLIGT SKOLKOMMISSIONENS FÖRSLAG 92923 


i det främmande språkets allmänna litteratur och den genom den- 
samma förmedlade kulturen. Det är i mina ögon endast en klok 
begränsning komissionen visat genom att här med skrivningens 
borttagande låta språkundervisningens formella sida träda tillbaka. 

På latinlinjen föreslås bibehållande av en modern-språklig 
skriftlig uppgift i form av översättning till modersmålet, samt på 
den nyspråkliga linjen översättningar till modersmålet från två 
främmande språk jämte ett s. k. theme d'imitation i ett av dessa. 

Kommissionen har alltså med införandet av översättningen 
tillmötesgått önskemål, som från icke få håll framställts inom den 
svenska språklärarvärlden, samt med bibehållandet av temat under 
viss form på det nyspråkliga gymnasiet tillgodosett det från ännu 
flera håll uttalade kravet på temaprovet såsom ensamt ägnat att 
garantera en fast och säker språkkunskap. För egen del finner 
jag bibehållandet av temat i den föreslagna formen och under den 
givna begränsningen synnerligen välbetänkt. Jag påminner inom 
parentes om att göteborgslärarnas program på sin tid (Gymnasie- 
reformen, Svenska andelsförl. 1919) avförde temat såsom överflödigt 
på vissa linjer men föreslog dess bibehållande på de nyspråkliga. 
Med poängterandet av ett språk som linjens starkaste ämne får 
ju studiet därav ren fackkaraktär. Av linjens lärjungar komma 
helt viss åtskilliga att vid universitet eller högskolor bedriva fort- 
satta fackstudier på just det språkliga området, och givetvis har 
för den blivande språkmannen ett bestämt betonande av det rent 
formella en avgörande betydelse. Då åtskilliga lärjungar från 
latinlinjen med all säkerhet komma att rekrytera de moderna 
filologernas krets, torde det kanske vara skäligt att även där 
bibehålla temat under samma form. 

Genom översättningen till modersmålet är det emeilertid 
sörjt för att gymnasiets språkundervisning inte i samma grad som 
hittills får behärskas av hänsynen till den blivande studentstilen. 
Med det skriftliga examensprovet är nämligen ett viktigt krav för- 
bundet, vilket i den hittills förda diskussionen icke vidare beak- 
tats. Jag syftar på förbudet mot användandet av andra hjälpmedel 
än ett enspråkigt lexikon. Då jag själv tidigare yrkat på student- 
temats borttagande och ersättande med en översättning till mo- 
dersmålet, så har det alltid skett i samband med kravet på ute- 
"slutande av alla hjälpmedel. Tydligtvis bleve ett godtagande av 
detta krav förenat med stora svårigheter för den myndighet, som 
ägde att utställa ett för alla passande, rättvist avvägt prov. De 
konsekvenser i form av kursernas normalisering, som nödvändigtvis 
syntes böra dragas, kunde måhända medföra åtskilliga olägenheter. 
I varje fall inses lätt att här låg ett frö till många dissonanser. 
Den enspråkiga ordboken innebär en ypperlig lösning ur svårig- 
heten. Ett översättningsprov med detta hjälpmedel blir uppen- 
barligen ett prov, som icke kan tillfredsställande lösas av någon 
annan än den, som äger verklig insikt i språket. För att giva 
lärjungarna den ingalunda föraktliga orientering i språkets ord- 


224 MODERNA SPRÅK 


och frasförråd, som kommer till användning både i text och ord- 
bok, är det nödvändigt att textläsningen i skolan får en icke ringa 
omfattning. Naturligtvis måste vid textstudiet rent formellt gram- 
matiska detaljer beaktas redan för översättningens skull. Men vid 
en Översättning träda därjämte åtskilliga stilistiska hänsyn i för- 
grunden, vilka vid temat mera sällan göra sig gällande. Vid kri- 
tiken av temat har jag redan framhävt, att det har en naturlig 
tendens att på ett ensidigt sätt understryka den grammatiska sidan 
av språkriktigheten. Att det främmande språket med sin anda, 
med vad som är karaktäristiskt i dess stilistiska struktur, dess 
periodbyggnad och dylikt, skulle slumra så lätt i våra lärjungars 
språkmedvetande, att den svenska stiltexten skulle väcka det till 
liv, när det gäller att överflytta den till språket i fråga, det är 
tydligtvis uteslutet. Vi äro mycket tacksamma om det som 
presteras icke innehåller mer än det tillåtna antalet rena bockar. 
Därför blir det också, rimligtvis, bra litet tal om den andra sidan 
av språket. Man säger på sina håll, att det där är finesser, som 
tillhöra den högre ekvilibristiken och som böra hållas utanför barn- 
kammaren, där man lär sig att stå och gå. Jag kan inte finna 
det. Många av dessa saker äro påtagliga nog. Inte är det någon 
större konst att uppvisa den franska traditionens smak för period- 
byggnaden, participialkonstruktionernas avgörande betydelse för 
både den franska och den engelska stilen, den senares manliga 
knapphet och uttrycksfullhet. Att utreda detta för lärjungarna 
på ett för dem begripligt sätt, det är ingen svårighet, och det tör vara 
en väl så tacksam uppgift som den rent grammatiska. Vid över- 
sättningar till modersmålet kommer med nödvändighet allt detta 
att bringas till aktualitet. Den främmande texten är där med sin 
främmande karaktär. Det gäller att återge den på ett språk av 
annat kynne, och märk väl, ett språk som är lärjungens eget och 
vars anda gått honom i blodet. Det vore underligt, om inte på 
denna väg just de väsentliga av de båda språkens stilistiska olik- 
heter skulle klart framträda, och i fall så sker, kan man väl ha 
rätt att fråga, om icke härmed en mycket väsentlig sida av språk- 
kunskapen genom den s. k. versionen kommer till sin rätt? 

För att sammanfatta: det skriftliga provet i översättningens 
form motses med det livligaste intresse, därför att det har en för- 
delaktig återverkan på gymnasiets språkundervisning genom att 
både nödga till ett ganska brett textstudium och framhäva sidor 
av textbehandlingen, som för närvarande träda väl mycket i 
skymundan. 

Nu är det emellertid mången, som just fruktar den återverkan 
eit skriftligt översättningsprov kommer att få på skolans språk- 
undervisning. Provet, menar man, kommer att sätta den muntliga 
översättningen frän det främmande språket i högsätet; vi ha redan 
för mycket av den varan förut, en reform bör alltjämt ha i sikte, 
att det är övningar på språket själv vi framför allt behöva. För 
mig står det klart, att just den skriftliga översättningens förekomst 


'DE MODERNA SPRÅKENS STÄLLNING ENLIGT SKOLKOMMISSIONENS FÖRSLAG 225 


angiver åt översättandet dess plats och bör vara ägnad att i princip 
avlyfta den egentliga texttolkningen från den dagliga routinen. 
Finns det åt den fördjupade och rera intima översättningen en 
tryggad plats i form av regelbundet återkommande skrivövningar, 
så kan, synes det mig, en språklärare med lugnt samvete vid 
kontrollen av textläxan använda medel som i långt högre grad 
än den tidsödande muntliga översättningen äro tjänliga för innötan- 
det av ord och fraser och för uppdrivandet av talfärdigheten och 
förmågan att förstå.!) 


IV. Det nyspråkliga gymnasiet. 


Med sitt förslag till gymnasiets rikare differentiering genom 
en utvidgad uppdelning på linjer har kommissionen för visso till- 
mötesgått en tämligen enig opinion. Linjedelningen motiveras 
ur huvudsakligen två synpunkter. Den betingas först oeh främst 
av kunskapstillägnandets natur. Ett fördjupat vetande förutsätter 
sammanhang och reda i vetandets föremål. Inför det hopplösa 
i Önskan att omfatta allt måste den, som vill kunna något med 
besked, välja sitt centrum och omkring detsamma söka gruppera 
vad som därmed befinnes stå i organiskt samband. Den mera 
praktiska synpunkten på linjedelningen, vilken verkar i ungefär 
samma riktning, bjuder att ämnesgrupperingen möter livets krav 
på utbildning för vissa speciella fackuppgifter. Givetvis kan det 
dock icke undgås, att dessa båda synpunkter i någon mån korsa 
varandra, och att därför en linje ur den ena eller andra synpunkten 
kan förefalla heterogen. 

Ur de angivna synpunkterna synas båda de klassiska och 
båda de rent reala linjerna i det stora hela väl motiverade. De 
ha alla en påtaglig ämneskärna; likaså motsvara de alla klart be- 
stämda fackintressen. Kan månne detsamma med lika rätt sägas 
om den nyspråkliga gymnasielinjen? 

Här må det tillåtas mig att meddela det nyspråkliga gym- 
nasiets timplan: 


1) Ovanstående torde återge tankegången i denna punkt ur mitt föredrag 
i Lund. Jag vill tillägga som min mening nu, att man borde taga under övet- 
"vägande, huruvida icke ännu en uppgrft lämpligen borde ingå i studentskriv- 
ningen på språklinjen, nämligen en reproduktion. I ett sålunda trefaldigt prov: 
översättning, theme d'imitation och reproduktion, finge man en motsvarighet till 
språkskrivningarna för >General School Examination> eller >London Matric> (se 
'min artikel i Mod. Språk, mars 1922). I sammanhang med ett sådant tillägg 
borde kanske tiden ökas till 5 timmar utöver delgivningen. — Ur examenssyn- 
punkt vore en så beskaffad varierad uppgift synnerligen effektiv — naturligtvis 
en icke ringa skärpning i förhållande till det gamla temat, men rimligtvis skola 
väl fordringarna på speciallinjen vara ganska betydande — och med hänsyn till 
den föregående undervisningen bleve reproduktionens bibehållande en garanti 
för det främmande spåkets fortsatta muntliga bruk även på gymnasiet. 


226 MODERNA SPRÅK 


Ämne Ring Sum | 

| If infurj må 
Rel gionsSkunskäp- >stossivisesrsönss Sen boer ssdds baken ese sne Sera NsREs 2! 1|j—] 3 
PSYKOIOP [52500 shut sent rr NN R SAN SE NNSAG SENASASSNNNRENG —|—1|2 2 
DVETSKA- sdes srt oe rr aRM sger NESS SANN ONANI OA I SA 
Engelska (kan alternera med tyska) .............ssssseses0e orre 3|2!—] 5 
Tyska (kan alternera med engelska) ................ssssseseece oc 21315] 10 
Fränskå > -ssssodssniest, öebarsaope se des kisse Are NER Sue 51561 16 
Historia med samhälls- och ekonomilära ........................| 8 | 3 | 4 | 10 
(EO BAL A2seter peers eNNe ks ENADE ARR ESSEN NASSA KEN KR INSER EAR NEN R ENN 21/—]3 5 
Matematik > scsssessvsokbosssn ond seed rosa RES SSr Ser SERNER NANA NERANENES 414 1— 8 
| 85 (0 31072 RRENO ROS RENEE RER ER AREAN EIN ErRETOAN IRS —-| 831 -] 3 
FYSIK bössor sonen börs d a0SrA dee I pen de RNA eR Sa Nere 31213 8 
I A€- 41 | SEA RROT RESTEN ERNER TR SAS SAKARI AT SATA 21l21—-)] 4 


Av namnet framgår ju tydligt, vad kommissionen avsett som 
linjens centrala ämnesgrupp. Ser man nu till, i vad mån de mo- 
derna språken å denna linje erhållit en mera framskjuten plats än 
å den klassiska språklinjen, så kommer man till ett nedslående 
resultat. Det kan ifrågasättas, om icke rent av det moderna språk- 
studiet i sin helhet betraktat har en något svagare ställning å sin 
egen linje än å den egentliga latinlinjen. Franskans ställning är 
till synes densamma å de båda linjerna, nota bene: om man blott 
tager timantalet i betraktande. Det är emellertid uppenbart, att 
latinstudenten med sitt första latinår som bakgrund och sina tre 
dito som parallell till sina franska studier lämnar skolan med ett 
betydligt tyngre bagage i detta ämne än den nyspråkliga kamraten. 
Man kan inte vara viss om att den senares kompensation med 
de två årens engelska, vilka icke återfinnas på de klassiska linjerna, 
uppväger undervikten i franska. Med den starka överlägsenheten 
på det romanska språkområdet, som latinaren besitter, ha hans 
fyraårskunskaper i engelska från realskolan goda utsikter att hålla 
sig. Då dessutom engelska icke tänkes skola följa med upp i 
studentexamen å den nyspråkliga linjen, blir måhända skillnaden 
i de båda lärjungegruppernas kunskaper i detta ämne inte så 
särdeles stor, i varje fall inte i fråga om förmågan att ta sig fram 
i en text. Vad slutligen tyskan beträffar, så har latinlinjens ring I 
en veckotimme mer i detta ämne än motsvarande ring å det ny- 
språkliga gymnasiet. Då emellertid detta plus är avsett att kom- 
pensera två veckotimmars minus från realskolans klass 4, så torde 
linjerna kunna anses som jämnspelta för tyskans del. Resultatet 
skulle alltså bliva: avgjord övervikt i franska på latinlinjen, någon 
övervikt i engelska på nyspråkliga gymnasiet, likställighet i tyska. 
De moderna språkens studielinje saknar därför sin naturliga me- 
delpunkt. 

De båda ovan nämnda sypunkterna ha korsat varandra och 


DE MODERNA SPRÅKENS STÄLLNING ENLIGT SKOLKOMMISSIONENS FÖRSLAG 29227 


linjen kan icke sägas vara lyckad. På Stockholms läroverks- 
läraremötes program står anmält ett föredrag av lektor Carl O. 
Koch: »Den nyspråkliga linjen en svag linje»; den karaktäristik, 
som redan angives i titeln, kan näppeligen anses oriktig, så långt 
den gäller språkens ställning. Av kommissionens betänkande (I: 1, 
s. 303) framgår, att man tänkt sig linjen frekventerad till icke 
ringa del av dem som gå till handel och handelsinstitut, vidare 
av sådana blivande militärer, >»som icke äro i behov av en speciellt 
matematisk-naturvetenskaplig förutbildning», samt av åtskillig ung- 
dom med allmänt bildningsbehov av blandad humanistisk och 
naturvetenskaplig karaktär. Det är tydligt, att praktisk klokhet 
vid linjeuppdelningen bjuder den uppdelande att tillse, i vad mån 
en linje kan draga till sig hugade spekulanter. Om nu de blivande 
handelsstudenterna ha tänkts som linjens lärjungar i första hand, 
så förstår man, att geografien fått hemortsrätt inom gymnasiet på 
just denna linje. Inte lika tydligt framträder, varför fysik fått en 
starkare ställning här än inom latinlinjen. 

Det synes dock ofrånkomligt, att tanken på dem, som even- 
tuellt skola frekventera linjen, i första hand skall förbindas med 
linjens studiecentrum. Då måste frågan bli denna: Kan det tänkas 
en större grupp studiehågade, som önska studera uteslutande 
eller i första hand för att vinna kunskaper i moderna språk? Om 
sådana finnas, böra de givetvis i första hand tänkas reflektera på 
en nyspråklig linje, om nämligen en tillräckligt lockande så- 
dan erbjödes. Kommissionen pekar själv på den studerande 
kvinnliga ungdomen. För visso känner allt skolfolk till den grupp 
ur åttonde klass avgångna flickor, som använda ett eller annat 
år efter skoltiden till vidare utbildning i språk. Från kvinnliga 
gymnasier och samskolor känna vi en annan grupp: sådana flickor 
på latinlinjen, som välja bort matematik. Det är icke visst, att 
de välja latinet för latinets skull; snarare är det väl så, att de 
önska »ta studenten» men i regel inte kunna tänka på reallinjen 
för matematikens skull. Dessa grupper skulle för visso välja en 
nyspråklig linje närmast för språkens skull. Blivande kvinnliga 
språklärare, särskilt sådana som över studentexamen gå till semi- 
narierna, skulle vara högeligen betjänade av en grundlig nyspråklig 
linje. På en sådan linje kunde nog även den blivande nyfilologen 
starkt reflektera trots latinets frånvaro; hade blott de moderna 
språken en alldeles avgörande betoning, så kunde latinet upp- 
skjutas, tills de egentliga fackstudierna vid universitetet toge vid. 

Det synes alltså vara befogat att tillråda upprättandet av en 
verklig nyspråklig linje med en starkare ställning för de moderna 
språken än den av kommissionen föreslagna. Jag skall tillåta 
mig att i detta syfte framlägga följande förslag till modifikationer. 

Först och främst tyckes det bjuda sig själv, att engelskan 
följer med upp i studentexamen, där det lämpligast bör ersätta 
fysiken, vilken i ring II erhållit 3 veckotimmar. Ingen särskild 
motivering synes behöva anföras till att ett ämne ur linjens centrala 


228 MODERNA SPRÅK 


grupp icke frånskiljes före skolstudiernas slut. A andra sidan är 
det svårt att se vilken av linjens tilltänkta lärjungegrupper som 
skulle vara i behov av en vidgad fysikkurs. Tredje ringens kurs 
i detta ämne kan såsom ett fristående tillägg avskiljas utan att 
störa de för linjens ringar I och II uppgjorda kursplaner, vilka 
helt sammanfalla med latinlinjens. 

Vad geografien beträffar, så kan ingenting invändas emot 
att detta ämne införts på linjens kursplan med hänsyn fäst sär- 
skilt på de blivande handelsstudenterna. Det förefaller emellertid, 
som om den för geografien avsedda kursen i ringarna I och III 
utan fara skulle kunna samarbetas till ett något mindre men ändå 
lämpligt avvägt omfång och helt förläggas till den sistnämnda 
ringen. Därigenom frigjordes 2 veckotimmar i ring I, vilka kunde 


fördelas med 1 timme på resp. engelska och tyska. Ämnesträngseln 
är stor i denna ring. Den föreslagna anordningen medförde i 
varje fall någon lättnad. 

För dem, som emellertid icke gå till handelsgymnasium, 
eller som under alla förhållanden ha valt linjen för språkutbild- 
ningens skull, borde eu utväg finnas till ytterligare koncentration 
av språkstudiet. För sådant ändamål behövde man endast gå 
vidare på den prisvärda väg, som kommissionen ej sällan beträder, 
nämligen när den formulerar alternativa förslag. — Inom parentes 
vill jag med tanke på de många olika medel till differentiering, 
som kommissionens förslag erbjuder, bestämt säga från, att det 
ständiga talet om kommissionens lust att uniformera och stöpa 
allt i samma form innebär ett betänkligt missbruk av ord. -— Det 
är lätt att se, hur man genom att till geografistudiet i tredje ringen 
erbjuda alternativet 3 veckotimmars utvidgad kurs i ettdera av de 
tre språken alls inte inför något revolutionerande moment i kom- 
missonens förslag utan endast spinner vidare på dess egen tråd. 

Med de här föreslagna förändringarna skulle de tre språken 
tå följande timfördelning i de olika ringarna: 


NN | 
Ämne Ring Summa 
1] uu fa omm III 
Engelska .................. | 4 1 2 138(+3)| 9(12) 
TyYSka uosnsssonseerersnrn | 3 | 8 |5(+4 3) | 11(14) 
Franska ..........ov.00000 5 | 5 |6(+3)]| 16 (19) 


Så utbyggt skulle det nyspråkliga gymnasiet göra verkligt 
skäl för namnet, bliva en linje med verkligt organisk koncentration 
samt ägnad att draga till sig alla dem, för vilka kunskapen i 
moderna språk är huvudintresset. De föreslagna anordningarna 
i övrigt äro icke heller av beskaffenhet att i nämnvärd mån för- 
svaga linjens dragningskraft för dem, som vid sitt val icke ute- 
slutande bestämmas av hänsyn till linjens huvudämnen. 


Herman Söderbergh. 


CONSONANT SUBSTITUTIONS IN BABY SPEECH 229 


CONSONANT SUBSTITUTIONS IN BABY SPEECH. 


I. 


1. Labial fricatives substituted for dental fricatives and r. 
a) labio-dentals for point-teeth-open sounds: v, f for Ö, pb. 
b) labio-dentals for sibilants: f, ff. for s, ss. 
c) labio-(velar) fricative for trilled (untrilled) r: w for r. 
2. a) labial plosives substituted for palatal plosives: bl, br for gl, gr. 
b) labial plosives or fricatives for labials + /, r. 


English a) — Habberton, Helen's babies and other people's 
children"), Tauchnitz, 1877 (the young speaker Toddie 
is supposed to be a child three years of age) p. 12 
Marfa < Martha; p. 20 froed (< throwed < threw); 
p. 20 breve (< breathe); p. 47 Toddie froe (< threw) 
his dolly in my mouth; p. 120 I didn't froe up (< 
throw up) Djonah, but I froed up (< throwed < threw) 
a whole floor full of uvver (< other) fings (< things); 
p. 17 fro me into the gutter; p. 25 wif (< with) me; p. 33 
evvyfing < everything; p. 47 it went froo (< through) 
the door; p. 72 nuffin else (< nothing else); p. 80 
he don't think noffin (< nothing); p 81 don't you 
"member how we was a playin draw teef (< teeth), and 
the doctor's dog had the toof-ache (tooth-ache); fank 
you, Toddie (< thank you); p. 45 Bliaff (< Gliath < 
Goliath); p. 255 Abraham made an altar and put little 
Ikey on and took a knife and was goin' to chop his 
froat (> throat), when an andzel came out of hebben 
un said "Stop a-doing that”. 

Sully, Studies of Childhood, London 1896 quotes 
fank (< thank), mouf (< mouth). 
Daily Mail, Monday June 12, 1905. Guarding 
his father. , Who is dead?”  , Farver (< father)” 
.. .Please, Sir, is ”cus of muver (< mother)”. 


This substitution of v, f for Ö pb, a well-known feature of 
baby speech in the British- American world, frequently occurs also 
in the language of adults, e. g. in the cockney dialect, very likely 
introduced there from the language of children. Like a great 
many other characteristics of the dialect of the metropolis or 
rather of the lower classes of its inhabitants, the change seems 
to have invaded the Australasian colonies (Australia, Tasmania, 
New Zealand) Ellis, EE. Pr. p. 236. According to Jespersen, 
Modern E. Gr. I p. 386, it was registered as early as in 1787 in 
English literature, used by the grammarian Elphinston, at least 
for pb; ,now”, says J., ,it may be heard any day in London, 


!) The author did not aim at a thorough reproduction of baby speech, he 


only wanted his readers to have a general impression of it, so one half of the 


words were written in the ordinary way, the other were suited to his purpose 
of suggesting the nursery pronunciation. Toddie's speech was the object of 
some remarks by W. Swoboda in the Phonet. Studien II, 302. 


230 MODERNA SPRÅK 


and in recent authors such spellings as wif for with (Shaw, Plays 
f£ Pur. 220, 262) or Farwer for father (Hall Caine, The Christian 
340) are by no means rare to indicate vulgar speech”. Dickens 
wrote nuffin as vg for nothing.) Thackeray oafs for oaths, mouf 
for mouth (ib. from Storm, EPh. 825). 
An interchange, at least of f and th, is said to be found in 
many languages, instances of which are quoted by Brugmann, K. 
Vergl. Gr. 346. 
Greek. Jvpég Lat. fumus, and by other etymologists, Alois 
Walde, Lat. etym. Wörtb. Greek. Fawypég Lat. famulus. 
>» — NS » ferus 
. dpävog i 
, äcd » firmus 
»  dvpov > fimus 
no attempt being made here to verify or discuss the relationship 
between the respective groups. Diez, Gr.t I 364 refers to the fact 
that Spanish c(z) before e, i is pronounced f£, not like Eng. th, 
as is usually the case. | 
b) ff for ss, for s. 
Helen's babies p. 73. Miff Mayton > Miss M; Sully p. 151. 
feepy (< sleepy); poofie (> pussy). 
c) w for r (trilled, untrilled). 
Helen's babies p. 16, p. 28, p. 33 Hawwy (< Harry); 
p. 30 wock (< rock); p. 58 I want to be wocked (< tocked); 
p. 33 wide (< ride); p. 88 fwolic (< frolic); p. 63 can't 
kwawl (< crawl); p. 66 wocking chair (< rocking chair); 
p. 101 wed (< red); Sully p. 151 wiver (< tiver). 
Swedish children are, in their early speaking periods, in the 
habit of substituting j for apical r, if not altogether dropped: jöd 
(< röd); w may sometimes occur for uvular r, and in children 
suffering from adenoids pretty frequently (comp. Modern Language 
Teaching, FebruaryMarch 1908 Adenoids and modern language 
teaching). That very sound is represented, according to Noreen 
Vårt språk I, 4 p. 417, in some cases also in adults. He says: 
there occurs as a substitute for the common r-sound a medial 
trill of very few vibrations. Its acoustic effect reminds of v, so 
it is often reproduced in print by v or w: sew du bwow, jag 
behövew bawa 800 kwonow, you see, brother, I need only 800 
crowns (Strix, a comic paper). Of another substitute for trilled 
r in Swedish baby speech see below. 
2. a) bl, br fort gl, gr. 
Helen's babies p. 55 Bliaff's head was all bluggy < 
Gliath's < Goliath's head was all bloody; p. 56 Bliaff 
was a brate, bid man < a great, big man. ; 
b) fl substituted by f; pl pr, by =p, br by b 
Helen's babies p 63 fowers (> flowers); p 20 paysche 


2) e. g. in Sketches by Boz, The Prisoner's Van, Chapt. XII: The cobbler 
CR us from head to foot with superlative contempt, and laconically replied, 
€e u n"”. 


CONSONANT SUBSTITUTIONS IN BABY SPEECH 231 


(> place); p. 77 pitty lady (< pretty lady): he had eleven 
budders (< brothers). 
Swedish: 


Dr Iwan and Mrs. Bolin (unfortunately their name 
was spelt wrong in the preceding part of this paper; 
there should be no hk in it) published the first sketch of 
their little daughter's speech progress (the first two 
years) in 1916, a full title of the work given on p. 
170, and the rest in 1920 (quoted here I and II). The 
girl Ann-Mari was born in 1913. The various periods 
of age taken down for every observation annoted (1; e 
stands for one year six months) system Stern is 
very instructive and useful at a detailed study of the 
speaking progress of the child, and will enable the 
reader to follow the progress of articulating power; 
the list of words registered presents a completing and 
very handy survey in this connexion, beginning with 
the normal Swedish pronunciation and then giving 
the different types the same word has got in baby 
speech e. g. brev = be (1; U !/2); bev e (2; 0); bjev (2; e,). 

The authors themselves discuss (I p. 207—210) 
diverse phonetical facts and, as they seem to think, 
peculiarities of pronunciation 'in their daughter, some- 
times letters being mistaken for sounds, after all an 
error easily forgiven in laymen. »>Unstressed syllables 
are often dropped”, is quite a true remark; may be 


. explained also by a hearing too weak to catch parts 


of the speech put aside, whence follows a lack of 
innervation resulting in the total omitting of such syll- 
ables. E. g. prepositions are usually omitted in little 
children's speech. They appear in Ann-Mari Bolin's 
vocabulary only at they age of two years (I p. 195). 
ÅA girl grown up in my house still said at the age of three 
»ge Sas syster” give massage to sister, ge massage åt 
syster, or venturing upon a bold comparison ,,tjock som en 
stinna” plump as a dean's wife, tjock som en prostinna. 
Ås a general remark to little Ann-Mari's speech it 
may be stated that the trill 7 and the lateral phone I are 
dropped not only after labials but also after velars, voiced 
and voiceless, j being later substituted for the r-sound. 
2b) f for fl Föbom (2;3) < Fröblom (IM p. 30) 

» » » Jagga < flagga — Il p. 34 

» » » föd (2; < flög I p. 34 

» » » fökass (2;3!/3) < frukost — Il p. 31 

- » fam = (2;2) < fram I p. 34 

ä for sv famp (2;2) < svamp lp. 32 

fåt < svårt Ip. 34 

vfor I rovi (2,1) < rolilg) I p. 32 

f for r initial pronounced by the little girl 

in my house at the age 2;. ,,akta dej, 


232 MODERNA SPRÅK 


Greta, att du inte vammar” < ramlar, take 
care, Greta, that you don't tumble down 
pp for rt  poppene = (234) < portemonnaie Il. 33 
p . d påcka < docka I. 33 
b . br bösskammel (232) < bröstkaramell 1. 31 
brev be (1; 11!!2) beve (2;0), bjev (2;6.) I. 21 
bricka bikka (1 7;'!/3) bjikka (2;6,) 1. 21 
bråsch bå (1; 7) bås (2;2) bjås (2;6.) I. 21 
» for bl bus (13) < blus I. 21 
» » » båsa (1.9) < blåsa I. 21 
| Hugo Hagelin. 


LITTERATUR. 


Dante Alighieris Gudomliga Komedi. Översättning av 
Arnold Norlind. I. Inferno. Bonniers Klassiker Bibliotek 1921. 


Översättaren, som är docent i geografi vid Lunds univer- 
sitet, har redan förut framträtt med en översättning av en skrift 
av Dante: Om Vatten och Jord (1917), vari han visat sin 
förtrogenhet med Dantelitteraturen. Däri antyder han, att han 
kommer att översätta Dante i sin helhet, och ingenting vore be- 
hövligare och kärkomnare. Emellertid är det intet i den nu före- 
liggande översättningen av Komedien, varken förläggare eller format, 
som anger sammanhanget med den förut publicerade översättningen. 

De båda verken ställa också mycket olika uppgifter på över- 
sättaren. För en geograf var uppenbarligen boken Om Vatten 
och Jord ett lämpligt och naturligt ämne: huruvida Inferno eller 
över huvud Komedien var det, är ej lika självfallet. Visserligen 
finner man, att hr Norlind känner sin Dante väl, även som för- 
fattare av Komedien, och att han gjort sig förtrogen med det vik- 
tigaste av litteraturen om densamma. Man finner också, att han 
i allmänhet återgivit Dantes tanke med trohet och ofta med kärn- 
fullhet och kraft, men man. saknar ej sällan smaken, mjukheten 
och stilkonsten, utom att känslan för versens välljud, något som 
för Dante var en huvudsak, är svag. Det synes anmälaren, som 
om, även i betraktande av de oerhörda svårigheter, som resa sig 
för en metrisk och rimmad översättning av Komedien, man kunde 
hava en viss rättighet att begära, att översättningen i det hela 
betytt ett steg framåt i förhållande till den närmast föregående 
rimmade, den av Fröken Aline Pipping. Det är knappast fallet. 
Möjligen hade det kunnat åstadkommas genom mera filning, men 
framför allt genom ytterligare odling av översättarens stilkänsla. 

De anmärkningar, jag har att framställa, kunna sammanföras 
under följande rubriker. 

Otrohet mot originalet (i allmänhet sällsynt och av mindre 
betydelse): I, 5: "skogens ödslighet” ger alltför svagt det berömda 
selva selvaggia et aspra e forte (P.: ödslig, vild och hemsk). I 
andra sången förekomma särskilt flere ställen, där originalets tanke 
ej kommer till sin rätt, men framför allt är det fallet, då över- 


LITTERATUR : 233 


sättaren återger det till formel blivna duca med "följesvän”, vilket 
snarare betyder ledd än ledare. För att anföra andra exempel 
härpå kan hänvisas till XXKII, 18, där översättaren kallar helvetes- 
tratten »den höga salen>, ett uttryck som är bra litet i Dantes 
stil. Stundom inför översättaren nya bilder, varom ju intet vore 
att säga, ifall dessa bilder vore lyckliga; men när han t. ex. säger 
om en Florens” skyddspatron, att han »i hennes (= stadens) lem- 
mar jämt och ständigt slog klon”, blir 'man icke särskilt klok på 
hans mening och föres alltför långt bort från Dantes enkla "Mars 
fördystrade Florens med sin konst (= med krig XII 144).” 

Svårbegriplig eller dålig svenska är ett långt vanligare, och 
betänkligt vanligt, fel. Man skulle kunna anföra ett femtiotal 
exempel härpå. Några få må följa: »att jag en tröstfull tillför- 
sikt må våga» (II, 69) — »på floden, som ej havet kommer när» 
(II, 108) — >»att de ge utlopp åt ett sådant ve» (III, 44) — >att 
ingen utgift var av måtta buren» (VII, 42) — »att skaka bort ny- 
fallna lågors bränder” (XIV, 42) — »du tycker väl ej på» (dialektalt 
= misstycker, XV, 31) — »Den platsen svekets fula urbild gled åt» 
(XVII, 7) — slapp för släppte (XVII, 107) — klös för klöste (XVII, 
131) — jag hade hemma (dial. XXII, 48) — »lik svinen, när han 
lät sin tandrad blotta” (lät alldeles oriktigt, XXI, 56) — »till slik 
förvandling kunde du ej ställa> (= ställa till slik förvandling, 
XXV, 100) — »som aldrig förr jag sett i forna tider» (tavtologi, 
XXVI, 135) — »Men talat nog> (= nog sagt, XXXI, 79) — »så 
lågo dit där kinderna bli röda» (XXXII, 34) — »>sen må du bäst 
dig lyster på mig jaga» (= jaga på mig, XXX, 84). — Alldeles 
obegripligt är att »lossa ankarjärnet ifrån vid stenen» (XVI, 134, 
utom att versen är för lång) — (så tätt) >»som kruka intill kruka» 
(XXIX, 75; krukor stå ej nödvändigtvis tätt intill varandra, det 
fordras något tillägg, jf. Pipping) — »Låt oss till Typhon, Tityos 
ej gå» (XXXKXI, 124). 

Som språkfel måste man också betrakta översättarens an- 
vändning av ändelsen e i adjektiv (och participier), som stå i 
neutrum eller femininum pluralis. Detta har ju på sjuttonhundra- 
talet och sedan någon gång förekommit, men det är utan tvivel 
stötande för örat. >Naturens kärleksbud bli glömde> (XI, 61), >block 
som äro sönderbräckte>»> (XII, 8), >»bryggor som voro från fästet 
förde» XVII, 14 0. s. v. äro enligt min mening felaktiga uttryck. 

Metriska fel eller oegentligheter förekomma ofta. Svaga, 
betydelselösa fyllnadsord i rimmet äro ett metriskt misstag, som 
Dante aldrig tillåtit sig. Ett betydelselöst då eller bara före- 
kommer alltför ofta i Herr Norlinds rim, t. ex. »Nu gav jag akt 
och såg en fana då» (III, 52, där då är särskilt störande efter nu) 
— »Hans tal och hela straffdomsarten bara alltren för mig hans 
namn tillkännagav» (X, 64 i f., där bara stöter tillsammans med 
alltren), o. s. v. Ej bättre är det fadda >som det bör sig> (XXIII, 
90) och andra dylika fyllnadsfraser. 

De kluvna rimmen, som förekomma i stor mängd, göra i 
längden icke något gott intryck. I en skämtsam dikt äro; de bra 


é 

DD 

234 : MODERNA SPRÅK w Xx 
LE 


här borde de på sin höjd förekomma som sällsynta undantag: 
bär den — världen: besked åt — gled åt — nedåt inom tre terziner 
är för mycket (XVI, 1—7). Inalles torde dessa rim förekomma 
ett hundratal gånger. 

De mycket svagbetonade pronominer, som översättaren an- 
vänder som rim, äro ej heller lämpliga: övertäcker han som rim 
på man är givetvis dåligt (XIX, 84). 

Oöverensstämmelse mellan ordbetoning och meter kan ofta 
ursäktas, stundom vara av god verkan; men sådan oöverensstäm- 
melse förekommer rätt stötande på ej få ställen: rättvisa i rim 
på Zlisa (IM. 4), införde i tim på berörde (HI, 21), neddragen i 
rim på lagen (V. 55) 0. s. v. 

ven har översättaren ibland försummat stavelseräkningen, 
om med flit eller genom en lapsus är svårt att säga. Sålunda 
äro verserna XVI, 134, XVII, 90, XXI, 95, XXVI, 64 för långa, 
versen XXXI, 105 för kort. 

Man kan slutligen ej undgå att lägga märke till att Doc. 
Norlinds förhållande till Fröken Pippings översättning är rätt 
egendomligt. Han säger i Förordet, att han »tagit hennes arbete 
fram till jämförelse och här och där gjort ändringar», samt att han 
lånat en hel terzin (XXKXIX, 1—93). Det vill synas vid närmare 
granskning, som om lånandet ej inskränker sig till detta. Hela 
terzinen XRK, 112 if. är identisk i de båda översättningarna så 
när som på ett nog i st. f. ett väl. Flere terziner hava fått vart- 
annat rim identiskt: XI, v. 2, 4, 6; v. 20, 22, 24; v. 68, 70, 72, 
III, v. 50, 52, 54; 56, 58, 60; 146, 148, 150. Man märke ock 
identiteten eller den mycket stora likheten av flere enstaka verser: 
XXVII, 72, där ett nu i st. f. strax är enda skillnaden; XXVII, 
78: Att ryktet därom bars till världens ände (P.) — Att ryktet 
spred sig intill världens ände (N.); XXXIV, 105 absolut likly- 
dande; XXXIV, 112: Din hemisfär är nu på motsatt sida (P.) — 
Och detta halvklot är på motsatt sida (N.); XXXIV, 114: På vilkens 
topp den man fick döden lida (P.) — Och på dess mitt den man 
fick döden lida (N-.). 

Det är ju ej nödvändigt, att dessa likheter bero på lån; ett 
tillfälligt sammanträffande ligger inom möjlighetens gräns. Men 
det hade varit önskvärt, att Doc. Norlind i Förordet i detalj an- 
givit, vad han lånat eller vad som av en händelse blivit ett sam- 
manträffande. 

För övrigt hade Doc. Norlind såsom Danteforskare bort i 
tid taga reda på Fröken Pippings förträffliga översättning. Hade han 
det gjort, hade han kanske frågat sig, om han borde göra en ny' 

Allt som allt kan man ej säga, att Doc. Norlinds översätt- 
ning trots sina förtjänster gör ett odelat behagligt intryck på ett ut- 
vecklat språksinne eller något smekande intryck på örat eller något 
välgörande intryck av ridderlighet mot en överlägsen konkurrent. 


Större delen av denna recension har varit intagen i Göte- 


borgs Dagblad för den 28 januari 1922. Johan Vising. 


Röhr's Boktryckeri Malmö. 


Digitized by Google 


Digitized by Google